Naturkämpar

Den här punkten på förgående inlägg var inte ett skämt. Jag undrar faktiskt. Ni förklarar det med att det är billigare att köpa en rulle påsar som man slänger skräpet i. Grejen är att jag har aldrig trott att det var en ekonomisk fråga. Jag trodde att det var naturen man ville spara.

Men tydligen inte. Eller så kanske det är bättre för naturen att köpa andra påsar. Vad vet jag.

Jag blir i alla fall lika rörd när jag ser en tygpåse-människa i affären. Vilken kämpe, tänker jag. Säkert en sådan person som sorterar sina sopor, använder tygblöjor på sina barn, slänger batterier på rätt ställe och kedjar fast sig vid träd.

Typ.

Några tankar denna onsdag

…Är “underliv” en benämning på det kvinnliga könsorganet endast, eller är det unisex?

…Folk som handlar med tygpåsar på ICA, vad slänger de sina sopor i? Och om de köper plastpåsar till sopslängningen, vad är då vitsen?

…Osäker på om jag tagit upp detta tidigare. Men heter han Mose, eller Moses? Bibelsnubben alltså. Jag blir alltid förvirrad angående det.

…Vad beror ryckningarna man får när man är på väg att somna/har somnat på? Är det gud som jävlas? Någon funktion har de ju dock inte.

Rekommenderade inlägg

Godmorgon!

Jag tror jag är kär i Tyra Banks. För tillfället går i alla fall mitt schema efter hennes program på TV. Eller ja, mitt schema går efter TV-tablån i allmänhet om jag ska vara ärlig. Härligt att vara arbetslös.

Förresten, imorgon är sista dagen att söka in till högskola. Så att ni har koll på det.

Ett godnatt-inlägg som spårade ut

När man hör samma låt spelas på MTV för tredje gången vet man att man har suttit uppe lite för länge. Visst att deras spelschema inte är världens mest fantasifulla, men TRE gånger. Det är illa.

Jag berättar aldrig när roliga bloggrelaterade saker händer mig. Knappt till mina närmsta. Jag vet inte varför men hela den här världen känns bara så….inte mig. Jag minns när jag arbetade på Burger King och min närmsta vän då, Alex, sa till mig att “inom en snar framtid kommer du tjäna pengar på din blogg och bli känd”. Jag skrattade honom rakt upp i ansiktet. “Det kommer aldrig att hända”, sa jag.

När jag satt på jobbet för ungefär ett år sedan ringde Katrin Zytomierska till mig. Ni kan tro jag hoppade till i stolen där jag satt. Hon ville att jag skulle börja blogga på hennes sida och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Inget fel på Katrin eller katrinsgoodiebag.se, men att ha en bloggadress som är tre mil lång och en utformning på bloggen som inte tilltalade mig var inte lockande. Så istället för att artigt tacka nej drog jag till med en, enligt mig, sjuk summa pengar som jag skulle ha i månaden för att flytta min blogg. “Haha”, tänkte jag. “Nu måste hon tycka att jag är fullständigt dum i huvudet”. Det är en fattig dagbok på internet liksom. Men det sjuka är att Katrin gick med på detta. Först då förstod jag mitt värde, eller åtminstone att jag hade ett värde överhuvudtaget.

Jag känner mig lite trög nu i efterhand. Jag har verkligen inte greppat den här bloggrejen på rätt sätt. Jag kunde startat ett företag, jag kunde bombat min blogg med annonser, jag kunde utvecklat det hela till en verksamhet. Men det har liksom aldrig varit grejen för mig. Jag vill bara skriva.

Logiskt ciderdrickande

Jag har försökt mobilblogga lite idag, men mobilbloggningen fungerar ju lite som den vill. Alltså inte alls.

Jag och Malin har gjort stan idag. Vi kom på att om det är lill-lördag imorgon är det minsann lill-fredag idag. Bara logik ju.


Det blev cider efter cider. Det vill säga två.

Arkiv