1) Jag är bjuden på tre olika fester imorgon. Jag har tackat ja till alla festerna ovetandes om att de var på samma dag.
2) Jag måste skicka in min text till krönikan typ NU, men jag gillar inte den riktigt. Det jag har i huvudet framgår inte riktigt i skriven form och den känns bara korkad.
3) Jag ska på en fest med vårtema idag och vet inte hur jag ska lyckas ”klä ut mig” utan att likna en hippie.
4) Jag drömde att min vän försökte mörda mig inatt och även om jag har vaknat och sådär sitter känslan i fortfarande.
5) Jag kan inte komma på punkt fem, men skriver den ändå för att det känns bättre med fem istället för fyra.
Mamma sa till mig en gång att det är oartigt att ställa frågan ”vad gör du?”, när man ringer till någon. Därför har jag alltid ångest när jag ringer till min mamma.
Hur för man ett samtal utan den frågan liksom? HUR?
Egoina: Jag hade svårt att somna igår. Så svårt att jag till och med började räkna lamm. Vän: Räknade du lamm? Egoina: Ja, men det fungerade inte. Jag somnade inte ändå. Vän: Det är får du ska räkna, inte lamm. Egoina: Allvar? Vän: Ja, det är ju inte konstigt att du inte somnade då.
Jag gillar att leva impulsivt. Jag fick veta att Magnus Betnér skulle uppträda i min stad idag och 40 minuter innan det skulle börja bestämde jag och min vän oss för att åka dit.
Vi fick handskrivna biljetter. De där var ju svåra att förfalska, tänkte vi.
På plats.
Där är Magnus Betnér. Ni ser inte? Nehej.
Det hela avslutades med Kinamat.
…Och en lyckokaka. ”Lets all join hands and give your family members the sweetest memories”. Jag förstod inte vad det var som var relevant för min del, men säger kakan det så.
Min middagsdejt rullade ihop en bit av sitt räkchips till en liten boll som lades på servetten. Jag fann det ganska osmakligt. Mitt matsällskap sa åtminstone att det var från ett räkchips. Jag tvivlade lite, men protesterade inte då jag egentligen inte ville veta.
Egoina: Du? Vän: Ja? Egoina: Varför säger man tvåtusentalet, men inte nittontusentalet? Vän: Va? Egoina: Ja, man säger ju nittonhundratalet. Vän: Nittontusen och nittonhundra är inte riktigt samma sak. Egoina: Inte? Vän: Nej.
Två minuter senare.
Egoina: Jahaaaaaa. Vän: Tyst suck. Egoina: Men varför säger man inte Ettusenniohundratalet då? Vän: Man kan inte riktigt placera dig, vet du det? Ena sekunden kan du säga något riktigt smart och sedan andra sekunden är du så fantasiskt dum.
Godmorgon alla stackars själar som läser denna blogg. Är ni ute och steker i solen idag?
Om inte, checka in min bloppis på Tradera. Där finns allt från en tavla jag målat själv, klänningen jag egentligen skulle haft på min student, snygga skor och en använd almanacka med inside info så att alla stalkers kan se vad jag har haft för mig.
Trots att jag för en stund sedan klämde i mig ett helt Mcdonaldsmål (visserligen utan kycklingen i hamburgaren. Vad är grejen med det? HUR i hela världen kan man glömma kycklingen? Efter 4 år på Burger King finner jag ingen ursäkt till detta. En liten lökring kan man glömma, men aldrig det mest väsentliga i hambugaren) är jag sjukt hungrig just nu. Jag är sugen på allt. Jag hade nog ätit det mesta som placerades framför mig. Nästan så att jag funderar på att rycka upp blomman i blomkrukan borta i fönsterkarmen och tugga i mig jorden.
Ändå låter jag bli att äta. Ett litet troll viskade nämligen en gång att man aldrig ska äta efter 00.00. Jag antar att det trollet inte hade min dygnsrytm. Kvällen är ju bara barnet. Äh.
Två saker har vi lärt oss nu:
1) Man ska inte lyssna på troll. (Eller främlingar, kids)
2) Jag har nog gjort den längsta parantesen i min blogghistoria. I detta very same inlägg.
