Min telefon har ringt med skyddat nummer non-stop hela morgonen. Jag svarar sällan när numret är skyddat, oftast är det nämligen bara någon som fnittrar ”ÄREEE EgOOOOOOOIIIIIINaaaaaa”.
Denna gång var det Patricia. Ganska bra det med.
Vi håller på för fullt att förbättra Devote. Ska på möte i Stockholm på tisdag och har en hel lista redan. Har ni någonting ni har tänkt på? Som hade gjort sidan jag bloggar på bättre? (Förutom verifieringskoden när man kommenterar, det har jag redan tagit upp och det ska bli bättre!)
Ni vet väl förresten att jag håller på att flytta över grymma bloggar till Devote? Förutom alla andra grymma Devote:are är här några Devote:are ni bara måste läsa varje dag:
Nu inför operationen (om två veckor) då jag inte kan äta normalt på ett tag känns varje mål som sista måltiden. Lika bra att ösa på om jag måste fasta ett tag. Det är så härligt att kombinera mitt liberala ätande med en URSÄKT.
Shitmajgad. Här finns inga gränser anymore.
Och man kan ju tro att det är ett helt fotbollslag som ska äta här ikväll. Det är det inte.
Igår hängde jag med finaste Mini och som vanligt smed vi tusentals planer. Den här gången lyckades hon även smuggla in mig på fotbollsmatch med 17-årsgräns.
Vi såg en bebis-igelkott och smälte totalt.
”Ska vi ta hem den?”, frågade Mini.
Jag hade en igelkott i min trädgård när jag var liten som vi gav massa mjölk och grädde. Sedan kom grannen förbi och berättade att den inte tålde det och kunde dö. Så jag tror inte att jag ska ta hem någon igelkott.
Den där sköterskan måste förresten tro att jag har seriösa viktissues. Viktschitzofren. Jag skulle fylla i ett frågeformulär där en av frågorna var hur mycket jag vägde. Då jag inte vägt mig sedan den obligatoriska vägningen i skolan (högstadiet?) hade jag ingen aning och fyllde i 52 kilo.
Sjuksköterskan skulle sedan dubbelkolla detta och placerade mig på vågen. 59 kilo visade den. ”Men du har ju fyllt i 52 kilo här”, sade hon. ”Ja, jag hade ingen aning, så jag gissade”, svarade jag. Sju kilo mer eller mindre liksom (dock tydligen viktigt i narkossammanhang).
”Vet du inte vad du väger?????”, skrek hennes ansikte. Som om jag vore dum i huvudet.
Ja. Jag är väl ingen riktig tjej antar jag. Äger varken våg eller måttband. Ibland undrar jag hur jag överlever överhuvudtaget.
När jag var liten brukade jag sova med kläder på för att spara tid på morgonen. Jag har alltid hatat den. Morgonen alltså. Well. Jag är uppe. (Ska till läkaren snart och få lite info inför min halsoperation om två veckor).
1) Varför är grannen tvungen att dammsuga NU? Så lyhört som här är kan hon/han även föna håret. Men jag börjar undra hur mycket hår denna person har.
2) Visste ni att Nanny går såhär tidigt på morgonen? Ni vet Fran Fine men den där rösten. Butlern har färgat sitt hår svart (?). Nu precis fick han en hjärtattack. Inte konstigt.
3) Jag måste sluta sova i mina vanliga kläder och införskaffa en pyamas.
Min frisör tjatar om värmeskydd, att man bara måste använda frisörshampoo, att man inte får tvätta håret varje dag och att håret trillar av om man inte gör inpackningar ibland. Allt detta är livsnödvändigt. Annars dör man typ.
Men hur var det innan allt detta trams? Det undrar jag. Nu vet jag visserligen inte hur det var på 80-talet (var ett år gammal). Men vi säger att inte värmeskydd fanns då.
Är det därför det var inne med slitet och risigt hår? De visste inget annat liksom?
