Grattis! Jag måste bara fråga, har du kört på med din utbildning utan några uppehåll? Jag har nämligen pluggat ett år nu, har en tentan som jag inte klarat sen första terminen och känner nu att jag har sån panik över att inte klara den och kunna fortsätta tredje terminen. Är så skoltrött pga började direkt efter studenten så behöver egentligen göra nått annat ett tag. Så, har du några erfarenheter av det här med att ta uppehåll från studierna?
– Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det. Men jag vet att det brukar vara rätt schyssta villkor, man får i princip hoppa på och av som man vill känns det som. Så om det är så att du verkligen behöver en paus så gör det. Men jag skulle nog ändå råda dig att bita ihop och ta dig igenom det hela. Det finns en viss risk att man aldrig fullföljer annars. Men du vet bäst själv och det är inget fel i att ta en paus. Ibland är det kanske vad som behövs för att ladda batterierna så att man kan prestera sitt bästa igen. Prata med din studievägledare! 🙂
Åh den vita koftan (eller vad man kallar det?), vart får man tag på den? superfin!
– Tack! Den är från Rut & Circle. Jag beställde den från Nelly 🙂 Älskar långa koftor, man känner sig som en superhjälte när man är ute och går.
Hej Regina!
Du är alltid så klok och har så goda råd, har följt din blogg i många år. Så nu vänder jag mig till dig då jag inte riktigt vill prata om detta med någon jag känner.
Jag har nyligen gjort slut med min pojkvän (ex numera såklart), som jag har levt ett oerhört destruktivt förhållande med. Han var enormt kontrollerande, svartsjuk, misstänksam, skuldbeläggande, egoistiskt, nedtryckande… Typ allt dåligt förutom att han inte slog mig. Visst var han underbar också (på något sjukt sätt), men jag har gått emot så många principer för hans skull och uppoffrat så mycket att jag känner att jag har tappat mig själv på vägen.
Så, har du några visdomens ord att dela med dig av? Hur hittar man tillbaka till sig själv? Hur klarar man av att vara ensam när man har varit så oerhört beroende av en annan person? Innan jag träffade honom älskade jag att vara ensam, och var en väldigt självsäker, lugn och trygg person. Allt det har försvunnit och alla restriktioner och etiketter som han har satt på mig sitter kvar.
– Usch vad jobbigt! Du kommer hitta tillbaka till sig själv och känslan av att du inte klarar av att vara ensam kommer att försvinna. Det du måste göra är att tro på det, även om det känns jobbigt just nu måste du hålla fast vid att det kommer kännas bra igen. Detta är endast en period du behöver gå igenom. Vänd alla negativa tankar till något positivt. När du saknar honom så tänk att du ändå inte vill vara med en person som behandlar dig så, när du känner dig ensam så tänk att den känslan kommer att gå över och att det är en bra sak för dig att gå igenom så att du hittar tillbaka till dig själv. Det du ska göra nu är att fokusera på sig själv och ditt liv. Sätt upp egna mål, ägna dig åt aktiviteter och tankar som får dig att må bra och ger dig energi. När tankarna vandrar tillbaka till honom kan du peppa dig med att måla upp vilken typ av person vill du vara med och vad du förtjänar. Han är inte den personen och det är värt att må skit en stund för att komma bort från det. Nöj dig sedan inte med något mindre och var säker på att det kommer bli just så. För det kommer det, jag lovar! <3
Hej! Kanske inte relevant till inlägget, men vi funderar att flytta till Landskrona. Men vart i Landskrona ska man bo?? tacksam för svar
– Alltså just sånt är jag så nervös över om jag skulle flytta till en annan stad, man har ju inte koll på ”bra och dåliga områden”. Vad gäller Landskrona så skulle jag säga att du ska bo på väster eller i centrum. I alla fall inte på öster. 🙂
Hej Regina! Grattis till examen!
Du jag tänkte precis på en sak. Liksom jag själv, så har ju du väldigt ofta svart eyeliner och mascara. När jag har det blir det ofta så att eyelinern suddar ut sig på ögonlocket och mascaran lämnar en fläck strax under ögonbrynet. Jag har inte galet långa fransar men däremot naturligt väldigt böjda så fransen når liksom upp dit. Specielllt på ena ögat händer det här gällande både eyelinern och mascaran. Har väl konstig form på det ena ögat eller nåt hehe. Men du som sminkar dig likadant och dessutom verkar ha långa, fina fransar. Har du varit med om samma sak? I så fall, har du nåt tips för att undvika detta bekymmer?
– Tack 😀 Haha ååååh ja. Jag har exakt samma problem! Kanske inte så mycket med eyelinern, men med maskara. Jag brukar lösa det genom att ta lite transparent puder på ögonlocken och sen håller jag koll och gnuggar bort när det blir så. Visst skulle jag kunna använda maskara och eyeliner som sitter bättre, till exempel vattenfast (och primer till ögonlocken funkar nog också för jag upplever inte samma problem när jag festar och har ögonskugga). Men jag vill inte använda det till vardags då det är så jobbigt att tvätta bort. Så jag har tyvärr inget bättre tips än så, mer än att I feel ya. Haha 🙂
Hur gick intervjun? 🙂
– Det gick bra, tror jag. Känns som att de antingen älskar eller hatar mig, haha. Det blev automatiskt en väldigt avslappnad, ärlig och skämtsam jargong på intervjun. Så jag känner verkligen att jag var mig själv. Får jag jobbet så är det mig de vill ha och får jag inte jobbet är det inte mig de vill ha, så det känns bra oavsett hur det går om du är med på hur jag tänker? Kunde inte gått bättre just vad gäller det. Anställningen handlar nämligen om en satsning de gör och inte ett akut behov de har, så det är viktigt att de hittar rätt person.
Men vänta vah? HUR MYCKET SOL HAR SÖDRA SVERIGE?! IM MOVIN”
Haha men snälla, det heter inte passerade, det finns ett ord i svenskan, och det betyder att man gick förbi något. Passerade en skylt, passerade ett hus. Tycker inte att du hade passat som svensklärare, som du skrev några inlägg ner
– Haha åh nej. *gråtemoji* Jag vet inte varför det heter ”passerade” i detta sammanhang. Jag vet bara att alla säger det, även examinatorn, handledare och dessutom står det i kurshandboken. Det betyder att man passerat gränsen för godkänt och examinatorn säger just så: ”ni har passerat”, eller ”ni har inte passerat” (man får veta betyget (G eller VG) i ett senare skede). Jag vet inte om det är korrekt, men jag bryr mig inte. Jag använder vilka ord jag vill. Hoppas du kan sova gott ändå <3
Hej! Jag skulle vilja veta hur mycket din temperatur pendlar? Jag vill köpa pearly men beslöt mig för att bara prova att ta min temp med 2 decimaler-termometer ett tag för att se. Man fick 2 månder gratis av natural cykles och jag ville bara se vad jag tyckte om det. Jag litar inte alls lika mycket på NC som jag tror jag skulle göra på pearly men kände ändå att det kan vara en ide att testa då pearly är relativt dyrare (hej student ekonomi!). För min temp verkar pendla en hel del och då förstår jag inte hur verken app eller pearly ska kunna fastställa den dagen jag har ägglossning. Min temp har på under en månad pendlar mellan 36,26-36,61 från dag till dag. Enligt NC ska ägglossningen i regel stegra tempen 0,2 och kan ja jag haft många ägglossningar!
– Ja, min temperatur pendlar. HÄR kan du läsa mer och även se mina temperaturmätningar. 0,2 låter väldigt lite, jag har hört 0,5-1. Men det varierar från person till person. När man har ägglossning är temperaturen förhöjd under en längre period och det är därför p-datorn kan avgöra att ägglossning har inträffat.
Hej! Vad använder du för kamera på denna bild? Har för mig att du nämnt att du har nån kompakt systemkamera, men kanske minns fel. Funderar på att komplettera min systemkamera med någon mindre, men med bibehållen bra kvalité på bilderna. Tycker din kamera tar bra bilder hur som helst
– Tack! 🙂 Jag har en Sony Nex F-3. Jag är helt okej nöjd, men skulle vilja köpa en ny.
Du kanske kan vara med i trolljägarna?!
– Jag har svarat på denna fråga tidigare, men den fortsätter komma. Nej, jag vill inte det. Jag har gått den lagliga vägen så långt som det går. Det har varit rättegång och allting. Det enda de kan göra i trolljägarna är att ”säga till”, plus att jag måste ”gråta ut” i tv. Är inte intresserad av det.
Hej du fina! En jättekonstig och orelevant fråga men vet om att du tycker om Vänner sådär väldigt mycket så tänkte om du kanske visste svaret på denna. Jag kollar nämligen också mycket och upptäckte förra veckan att när de presenterar alla skådespelare så kör de tjejerna först och killarna sen. Vet inte om det var planerat. För sen upptäckte jag om man kollar på allas efternamn så kommer de i bokstavsordning. De måste ju nästan ha gjort de i bokstavsordning sen har det bara komiskt nog blivit att alla tjejer hamnat först och killarna efteråt? Eller vad tror du?
– Haha åååh. Nu tänker jag alltid på det. Det måste vara därför.
hallå egoina, jag efterlyser “stora skönhetsinlägget” där du visar ditt vardagssmink + morgon/kvällsrutiner!!!
Det tog sån tid att svara, så jag delade upp inlägget i två delar denna gång.
Påverkar att man använder adblock dig / dina annonsintäkter på något sätt?
– Jag vet inte. Men det är jag nästan säker på. Annonserna jag har på min blogg genererar pengar utifrån hur många den visas för, till exempel 15 kronor per tusen som ser den. Och registreras den inte som ”sedd” så blir det inga pengar. Det vore ju helt fel annars. Annonsören betalar ju för reklamplats och ska såklart inte betala för något som den inte får.
Har din stalker gjort att du även är orolig över andra som kommenterar? Tänker att du ju har en eller två personer som kommenterar på exakt varenda inlägg du skriver. Tänker du någonsin så om dem eller är orolig att det ska utvecklas till något mer även om de bara skriver snälla saker?
– Det är en bra fråga, eftersom min stalker började på precis samma sätt. Men det eskalerade ganska fort och han började också mejla, sms:a, ringa och skriva på Facebook. Det han skrev var dessutom så långt över gränsen jämfört med andra snälla, vanliga kommentarer som jag brukar få. För att svara på din fråga: nej, jag är inte orolig eftersom jag känner igen många av er som återkommer i kommentarsfältet och det håller sig på en normal nivå, men skulle något bli lite konstigt eller någon skulle verka lite väl ”besatt” hade jag blivit rädd mycket fortare än vad jag blivit utan denna upplevelse. Ni kanske inte vet det, men jag kommer oftast ihåg er om ni kommenterat mer än en gång, och skulle vi ses någon gång får ni gärna presentera er som ert nickname så vet jag kanske vem ni är. Känns som att vi är kompisar allihop <3
Visste inte att du tidigare stannat kvar i destruktiva förhållanden. Hur tog du dig ut? Jag är i ett. Måste rycka plåstret, har tyvärr tänkt så i cirka 9 månader nu. Hur gör man??
– Man gör det bara. Tyvärr. Man måste bara göra det. Det man kan försöka fokusera på är vad man vill ha och vad man är värd. Ofta blandar man ihop fantasin och ”vad det skulle kunna vara” med vad det faktiskt är. Se det för vad det är, gör det dig mer olycklig än lycklig så dra dig ur. Det är klart att ingen relation är helt perfekt alltid, men det måste vara värt det. Och med värt det så menar jag mer än att det bara känns jobbigt att lämna, att man inte klarar av förändringar eller att man inte vill vara själv. Det där tramset kommer man över. Jag vet att du kan. Gör det bara. Det gör ont, men du kommer tacka mig om några månader, det lovar jag dig!
Grattis, GRYMT bra jobbat!
Men alltså, jag sitter själv och skriver mitt examensarbete på masternivå. Enligt de instruktioner jag fått ska en masteruppsats ligga mellan 60-120 sidor. När jag skrev c-uppsats för några år sedan var maxgränsen på 40 sidor (generellt tror jag det är 30-40 sidor på de flesta universiteten och institutionerna). Får man överskrida sidantalet om man har bilagor etc? Får man ett sämre betyg om man inte håller sig inom ramarna för detta? Är det någon som vet?
Freeeeakar med min egen uppsats nuuuu.
– Jag trodde också att vi hade en gräns på antal sidor, men jag förstod sedan att det bara var en mall för hur mycket varje del skulle innehålla, t.ex. 8 sidor teori, 20 sidor analys osv. Alltså så att vi skulle få en uppfattning om hur mycket varje del borde vara. Nu i efterhand kan jag känna att de bara kunde gett oss en cirka-procentsats på de olika delarna istället, men det är kanske lättare att ange i sidor. Vi har en maxgräns på 120.000 tecken, så det är vad vi ska hålla oss till. Poängen är att man ska lyckas svara på sina frågeställningar och jag tänker att man oundvikligen hamnar på minst 100.000 i de flesta fall. Fråga om vad som är ert antal-tecken-maxgräns är mitt tips, eller fråga hur de tänker angående antal sidor. Bilagor, källförteckning och abtract brukar inte räknas med. Det är så stor skillnad på hur skolan vill att uppsatsens layout ska se ut. Vi måste följa en formatmall som har väldigt mycket marginalindrag och på grund av det är det orimligt med 40 sidor, vi får ju inte plats med något. Haha. Freaka inte förresten! Det ordnar sig 🙂
Känner igen mig i första stycket. Därför stack det i ögonen ordentligt när du, några inlägg ner, skrev att det är “på grund av” bloggen du har möjlighet att vara lite extra kräsen med jobb. Jag tänker att det är “tack vare”, inte “på grund av”.
Du är för övrigt en utmärkt skribent! /vän av ordning
– Haha, tack för rättningen. Jag bryr mig inte så mycket när det kommer till språket på bloggen (det i inlägget du nämner var dock ett misstag). Okej, jag bryr mig ju mycket mer än vad många andra som bloggar gör, men jag ser ändå bloggen som ett ställe att få leka lite med språket. Uppsatsen däremot…eller tänk om man råkar stava fel i sitt CV. Ångesten.
Hej! Såg nyss ett klipp från nyhetsmorgon, regeringen vill ge ensamstående kvinnor rätt till insemination- vad tycker du om det? Sökte lite på nätet men hittade inte så mycket skriverier om det. Själv blir jag väldigt upprörd, förstår inte hur man kan stötta att barn ska födas utan en pappa (vem som är spermadonator har barnet möjlighet att få reda på först när barnet är 18år). Att låta en kvinnas längtan efter barn gå före barnets behov. Klart barnet kan få en bra uppväxt ändå, men som sagt förstår inte hur man kan stötta detta! Nyfiken på din åsikt
– Det finns så många olika familjekonstellationer. Det finns barn som växer upp med endast en förälder, det finns barn som har två, det finns barn som växer upp med andra familjemedlemmar, jag tycker inte att det finns något rätt och fel. Det finns även föräldrar som gör allt ”rätt” och så lämnar den ena föräldern sin familj och barnet växer upp med endast en förälder ändå. Det som jag tror är viktigt att komma ihåg i det här är vi måste anta att alla som vill skaffa barn och skaffar barn har tänkt igenom det och vill ge det bästa till sitt barn. Kanske lever inte personen i tvåsamhet, kanske lever personen inte i ett heterosexuellt förhållande, kanske finns det andra anledningar. Jag tycker inte att barn är en ”rättighet”, men jag tycker inte heller att ensamstående föräldrar ska begränsas just för att de är ensamstående. Titta på mig. Jag blev helt okej ändå och har säkerligen haft det bättre än många med två föräldrar.
inte för att va så kroppsfixerad, men gud vad smal du har blivit? hur? :-O
– Det tror jag inte att jag har. Men väger mig aldrig, så jag vet ej. Om jag ska tänka logisk vore det jättekonstigt om det är så eftersom, det enda jag gjort de senaste veckorna är att sitta ner, skriva uppsats, ätit skit och knappt rört på mig. Kanske är det då? Att kroppen inte mår bra? Jag vet inte.
Hej Egoina!!
Jag undrar lite över din syn på jehovas vittne? Jag vet ju att du och din mamma ger bort presenter och firar lite smått bara ni två på jul och födelsedagar. Men hur religös är du? Skulle du ta emot blod om du behövde? Hur mycket av “reglerna” följer du? Sjukt nyfiken på hur du ser på allt, är själv ej så insatt så du får gärna berätta! Ha en fin dag!
– Varken jag, mamma eller min pappa är Jehovas vittnen. Så inga av ”reglerna” gäller för mig. Jag är inte religiös alls. Kram!
Jag och några av mina kusiner. Vissa av dem är jehovas, andra inte.
Skriver du på “skånska” i dina skolarbeten också eller är det bara på bloggen du skriver så? “Vad städat här är” när du skriver sådana meningar så tänker jag på Yoda
Hahaha… Nej i uppsatsen och annat skolrelaterat är det såklart akademiskt. Men när jag skriver konversationer och liknande vore det dumt att inte skriva talspråk, vi pratar ju så 🙂
Jeg må bare spørre; den “uppsatsen” du skriver, er det liksom en bachelor?
Jag var i Berlin i mars och hade hört att få ställen tog kort. Men alltså, vilka då? Jag var inte på ett enda ställe där dem INTE tog kort. Vart var detta? Det var inte direkt så att jag hängde på lyxkrogar eller något, utan jag lyckades betala med kort överallt!
– Konstigt, så upplevde inte vi det! De tar kort i de flesta affärerna och så, men inte på mindre ställen. Till exempel när vi skulle köpa biljetter eller köpa småsaker som donuts och kaffe. Ibland tog de inte kort på större ställen heller, som Mcdonalds (och då var det ändå en stor restaurang som låg mitt på ett stort torg). Lite irriterande, för man är så van vid att alltid kunna betala med kort.
Du vet inte måhända hur man gör texten mindre så att man kan få plats med fler tecken också?
– Haha! Jag är minsann Snapchatguden nu 😉 Nej, jag vet tyvärr inte. Men jag vet att man kan använda den där röstinspelaren för att få in fler tecken. Läs mer HÄR. Jag fick dessutom den här kommentaren förra gången jag skrev om Snapchat. Har inte provat, men det funkar kanske: ”Men man kan iaf få fler rader att skriva på i snapchat. Vilket var ett hallelujah-moment för mig
Gå in på anteckningar, tryck ner några rader med returknappen och kopiera, klistra sedan in i snapchats textfält och skriv hur mycket du vill typ ”
Alltså var är din skinnjacka från? Hur fin som helst!
– Åh tack! Älskar den. Fick den av min mamma i julklapp för några år sedan. Den är från H&M.
Förstår verkligen inte vitsen med den där krönikan. Vore trevligt att se dig använda din häftiga möjlighet att synas och påverka till något mer inspirerande eller tankeväckande. Det där känns bara urtrist.
– Jag har skrivit krönikor i fem år. Varje månad i fem år har jag skrivit minst en krönika (när jag skrev för City blev det tre stycken i månaden), vad blir det sammanlagt? Några hundra? Det jag försöker säga är att jag tycker det är sjukt att jag ens får ihop texter överhuvudtaget längre. Det är svårt att prestera till varje deadline och att alltid ha något vettigt att säga. Det är alltså helt omöjligt att alltid vara inspirerande och tankeväckande. Att vara krönikör är inte som att gå till ”ett vanligt jobb” och kunna vara lite trött, eller ha en dålig och oproduktiv dag för att sedan ta igen det nästa dag, utan är det deadline så måste det ju in en text. Jag är inte alltid supernöjd och jag vet att mycket jag skrivit inte är skitbra. Men man är ju mänsklig liksom. Och sen säger jag som Sandra skrev i kommentarsfältet: ”Vilken tur att vi alla, även du, har möjligheten att påverka och inspirera, istället för att bara titta på och tycka till om hur andra ska göra det”. Gå och gör det. Puss!
Hej! Hänger du mer med vänner på fritiden som du fått på universitetet eller är du mer med vänner från högstadie/gymnasietiden? Tycker du det är lätt att få vänner på universitetet? Ska förmodligen börja på ett universitet i höst i en stad där jag aldrig har varit förut eller känner någon så är rädd att det ska vara svårt att hitta nya vänner.
Tack för världens bästa blogg <3
– Jag hänger faktiskt knappt med någon från högstadie- och gymnasietiden. Vad gäller vänner från universitetet hänger jag ju med Elisabeth och Johannes och dem har jag träffat på universitetet 🙂 Jag tycker inte du ska vara orolig, du kommer att få massor med vänner! Se till att styra upp en klassfacebookgrupp och sen kan ni säkert planera massa skoj där och vips så har du ett gäng vänner 😀
Detta är kanske en känslig fråga, men hur går det med din stalker? Du har inte nämnt honom på länge. Hoppas han lagt av!
– Nej. Han återkommer med jämna mellanrum, mer eller mindre intensivt. Det är så jävla sjukt. Det har pågått i typ sex år. Vi har suttit på en himla rättegång, men ändå förstår och accepterar inte människan att han ska lämna mig ifred. Önskar att jag inte hade något samvete och bara hängde ut idioten.
Han skriver från fejknamn ibland, för han tror väl inte att jag förstår att det är han som skriver. Men han heter alltså Anders U (bor i Göteborg) och inte Maria.
Kilklackarna du har köpt från Tommy Hilfiger, hur tycker du att dom är i bredden? Funderar på att köpa ett par, dom är ju så snygga, men är lite osäker då jag har rätt breda fötter!
– Jag har väldigt smala fötter och de passar mig bra, så kan inte svara på om de passar till breda fötter. Åk till en skoaffär och prova 😀
Vad fin du är! Var kommer solglasögonen ifrån? Kram!
– Tack! De är från Primark. Ångrar nu att jag inte köpte tio par. Håll tummarna för att de inte går sönder..:'(
Hej! Inte alls för att låta klyshig eller dryg eller något, men får folk ut mycket av att kolla Suits som inte pluggar juridik? Själv har jag läst i 3 år och började uppskatta serien mer efter att jag började förstå juridiken bakom den som serien baseras på. Visst har serien sin charm ändå med alla karaktärer, men finns ju många sådana liknande serier med liknande karaktärsdrag. Men menar absolut inget illa eller så, undrar mest vad folk som inte pluggar juridik ser för charm i serien
Håller för övrigt helt med, Donna och Louis <3
– Mja.. Det är väl som att se House of Cards och inte vara insatt i amerikansk politik, eller Greys anatomy utan att vara läkare. Det är ju kul ändå, man hänger med på det mesta. Men kan förstå att serien är ännu bättre om man är insatt (om det är verklighetstroget då..) 🙂
Lusläste lite gamla inlägg i din blogg (stalker som jag är) och såg i en frågestund att du skrivit att du vill ha barn ganska snart. Detta var alltså 2009, hur ställer du dig till det idag? =)
– Haha! Så har det nog varit ända sedan jag var 18 år, att jag tänkt att jag ”snart vill ha barn” (snart = det vill säga inom några år). Men jag har väl blivit mer realistisk med tiden och förstått att det här med att planera framtiden inte riktigt fungerar. Det är omöjligt att veta nu vad man vill om fem år. Det är klart att man kan ha en uppfattning, men sen när de fem åren har gått känner man kanske inte alls som man trodde att man skulle göra. Jag var helt säker på att ”vid den här åldern kommer jag veta vad jag vill göra och vid den här åldern kommer jag ha mitt drömjobb och vid den här åldern kommer jag vilja ha barn”, men det funkar ju inte så. Dels för att man inte bestämmer allt själv och dels för att det inte är säkert att man är redo för det man trodde man skulle vara redo för. Jag trodde liksom att det var något magiskt som skulle hända, att man vaknar en dag när man till exempel fyller 25 och bara ”nu är jag vuxen”. Men man är ju precis samma person, haha. Jag tar det som det kommer. Just idag vill jag inte ha barn. Jag vill snarare jobba, resa, köpa boende och lägga alldeles för mycket pengar på mat. Men vem vet vad jag vill om två år. Det får vi se då.
HUR gör du dessa fina lockar? Med plattång eller locktång? Vilken locktång isf? Och sen?Jag äger en plattång som också ska gå att göra lockar med, ser dock förjävligt ut när jag testat trots att jag provat många gånger och tittat på tutorials eller hur det stavas..
– Jag lockar med plattång, men funderar lite på att köpa en locktång för att jag tycker lockarna blir finare. Det är inte svårt att locka med plattång, det är bara att öva. Kanske lätt för mig att säga, jag verkar ha lite talang för det där om man ska lyssna på mina vänner som blir lika chockade varje gång jag fixar deras hår. Ska se om jag vågar mig på ett klipp så att jag kan visa er 🙂
På tal om något helt annat: köpte inte du ett par kilklackar från Tommy Hilfiger någon gång? Hur var de? Sköna? Bra kvalité? De har ju himla många snygga grejer men vill inte köpa något om de är obekväma eller går sönder fort.
– Ja. Ett av mina bästa köp tror jag! Jättefina och hur sköna som helst. Längtar tills det blir varmare och jag kan ha dem!
(Hittar inte originalbilden på skorna, så ni får det här bildkollaget).
Har du något tips på hur man tar sig igenom långa perioder av att inte ses? Min pojkvän är i kina till midsommar och det är rätt jobbigt med tidsskillnaden (när jag är ledig är det natt där) plus att internet där inte är jättebra.
– Är sämst på långdistansgrejer. Men något jag tänker är viktigt är att låta varandra vara delaktiga i varandras liv. Då menar jag inte bara att prata en gång om dagen och fråga ”vad har du gjort idag”, utan att höra av sig ofta, även om smågrejer. Om det hänt något kul, vad man tänker på, den där söta hunden man såg, vad man lagar till middag. Att man fortfarande ”delar varandras vardag” utan att man gör det. Annars tror jag det är lätt att man glider isär.
Fick veta igår att jag behöver glasögon (yey pga kommer se sjukt smart ut!) och tycker dina bågar är skitfina! Vart har du köpt dem och vet du möjligtvis vad de heter? Har försökt kolla runt lite på olika bågar men det är verkligen en djungel utan dess like.
– Mina är från märket Archipelago of Scandinavia. Tycker om dem jättemycket! Men råder dig att testa massor av bågar eftersom de som är fina på andra kanske inte är fina på dig eftersom alla har olika ansikten. Jag har en väldigt litet ansikte (enligt min optiker, haha), så mina glasögon är inte så stora som vanliga “mediebrillor” är, men ser ändå stora ut pga litet ansikte. Vet inte om du förstår vad jag menar, men iaf: testa. Jag har spenderat hela dagar med att gå runt i olika glasögonbutiker och testat bågar. Ta bild med telefonen och jämför. Be någon annan ta bild på dig också så att du får en uppfattning om hur glasögonen ser ut på långt håll. Hoppas du hittar något bra Och ni som har frågat angående bilder på mina glasögon, jag veeeet. Har inte glömt! Jag lovar! Det är bara så mycket just nu och just glasögon-bilder är inte prio. Pliz forgive me <3
Varför umgås inte du och Izza längre?
– Jag bor i Skåne och hon i Stockholm. Jag har fullt upp, hon har fullt upp. Inte konstigare än så. Men tänker på henne ibland, så himla fin människa den där <3
Hej fina du! Jag och pojkvännen fick nyss reda på att vi ska bli sambos nästa lördag (känner mig så jäkla vuxen!). Jag älskar verkligen din stil på inredning och det hade vart asnajs om du gjorde verklighet av planerna med en inredningskategori när du orkar och hinner Kram, du äger! <3
– Åh tack! Vad glad jag blir! Jag tänkte visa upp några tavlor jag beställt i ett inlägg snart (ska göra en tavelvägg ovanför soffan). Kanske skapar en kategori då! Annars tycker jag det är lite tråkigt med inredning just nu eftersom jag inte vill bo i just denna lägenhet så länge till. Så det kommer mer på den fronten när jag flyttar 🙂 Grattis till samboskapet förresten!
Vad tyckte du om bönpasta? Hur smakade den? Bönigt?
– Bönpasta är gott. Men det gör sig bäst till något och inte bara i sin ensamhet. Det smakar inte pasta helt och hållet, men heller inte jättebönigt (haha, vilket ord).
På tal om Vänner, måste bara fråga. Kan du inte ge din åsikt om när Ross var otrogen mot Rachel? Tycker du det var “okej” av honom för att dem var “on a break” och att Rachel överreagerar eller att Rachel har rätt som blir sur?
– Jag känner såhär: Ross kämpar för att det ska funka trots hennes jobb och jag tycker att Rachel borde varit lite mer bekräftande så hade de kanske sluppit hela svartsjuke-grejen, men samtidigt är Ross lite väl överdrivet svartsjuk och ”på”. Jag förstår dock Ross att han blev väldigt sårad när Rachel vill ha en paus och jag förstår att han tänker att det är slut. Sen pratar de ju i telefon och samtidigt som det blir helt fel och att det är olämpligt att Mark är där borde Ross istället kanske försökt höra vad Rachel sa (för hon sa ju att hon ångrade sig). Men jag förstår ju på ett sätt att han reagerar som han gör. Det värsta i det hela är nog ändå att Ross tänker ljuga istället för att erkänna vad som hände. Det är under all kritik, det är helt sjukt att han kan vara så egoistisk.
Förlåt för att jag är sämst på att svara på frågor just nu, gör mitt bästa. Jag har en del till som får dröja lite. Men här är några i alla fall!
Grattis i förskott! Random fråga: Vem gillar du mest respektive minst i Grey’s Anatomy? Själv gillar jag Dr. Bailey mest och Meredithjävel minst!
– Tack! Ojoj. Jag gillar alla! Det pendlar vem jag gillar mest, men just nu April (inte så konstigt kanske). Jag hade svårt för Meredith till att börja med, men nu gillar jag henne. Om jag måste välja någon att gilla minst blir det Jacksons mamma, orkar inte med henne.
Det känns som att de flesta storbloggarna får väldigt mycket hat, men du verkar (utifrån sett iaf) bara få kärlek. Hur upplever du det själv? Ser du dig själv som en “storbloggare”? Ser du bloggen som ett jobb eller en hobby?
– Jag får lite hat, men verkligen inte i närheten av vad vissa andra bloggare får. Det är jag tacksam för, vet inte om jag hade orkat annars. Jag känner redan nu att jag är lite begränsad, vissa grejer kan jag inte skriva och vissa bilder kan jag inte lägga upp eftersom jag vet på förhand hur reaktionerna kommer se ut och det är lite tröttsamt. Jag borde egentligen bara låta det studsa av mig mer än vad jag gör. Det är något som bloggen verkligen hjälpt mig med. Jag tar till exempel inte det personligt om någon i det vanliga livet (alltså inte bloggrelaterat haha) inte skulle tycka om mig. ”Haters gonna hate”. Jag har lärt mig att det alltid finns någon som tycker någonting, det är helt omöjligt att vara alla till lags. Men jag får mest kärlek tycker jag. Jag har världens bästa läsare! <3 Jag ser mig själv som en storbloggare av den enkla anledningen att min blogg är på topp 20 av mest lästa i Sverige. Jag ser bloggen som ett jobb, men såklart också en hobby. Men skulle det endast varit en hobby hade jag inte bloggat så ofta som jag gör nu, för det är klart att det är kul, men inte flera gånger om dagen i kombination med heltidsstudier och annat jobb. Så en liten del av mitt bloggande beror ju på att det är så jag försörjer mig.
Åh vad fin kappa! Och du också! Går den att stänga? (kappan alltså?)
– Tack 🙂 Tyvärr går den inte att stänga, men jag tycker inte det gör så mycket.
Men alltså människa, ditt hår! Det är seriöst det vackraste håret jag sett, tänker varje gång att jag skulle döda för ditt hår kan du inte berätta lite om hur du tar hand om det? Hur ofta tvättar du det och så? Så kan man ju hoppas på att några av knepen ska kunna hjälpa för mina stackars halmstrån… Tack för en fantastisk blogg! Du är bäst!
– Jag ska skriva ett inlägg om det, har faktiskt fått in en rutin och tycker att mitt hår mår så mycket bättre nu (trots att det är blekt osv) 🙂
Hej! Jag har precis som du för ett tag sedan nu fått beskedet om att jag har cellförändringar och behöver göra ett ingrepp, konisering. Jag ville bara fråga dig hur du hanterade det, jag vet inte ens hur det fungerar efteråt, hur fungerar det att bli gravid efter? Vad frågade du läkarna? Jag sitter just nu i chock och känner mig både rädd och ensam. Skulle uppskatta svar!
– Nu får jag dåligt samvete att jag svarar så sent. Hoppas att du redan googlat runt massor och frågat din läkare! En konisering är ett relativt litet/enkelt ingrepp och påverkar inte förmågan att bli gravid. Förstår att du känner dig rädd och ensam, det känns ju som ett cancerbesked. Det är därför att det är så viktigt att vi pratar öppet om det, hur vanligt det faktiskt är och hur VIKTIGT det är att alla med en livmoder går och testar sig. Det kommer gå hur bra som helst för dig! Har inte förändringarna utvecklats mer än att man behöver göra en konisering är det nästan 100% säkert att det inte kommer att hända något mer, så bra effekt har cellprovstagningarna. Så tänk på det som en bra grej, att de upptäckte dem nu. De kommer tas bort och sen är du som ny! Kram <3
Åh, blir typ orolig när jag läser ditt inlägg. Många av mina vänner har ungar och efter en timme med dom vill jag bara lägga mig och sova, fy tusan vad energikrävande dom är! Jag är ändå 25 år snart, känns som att jag borde ha börjat gilla barn vid den här tidpunkten men nää, dom verkar bara skitjobbiga, är rädd att jag aldrig kommer vilja ha barn Har för mig att du var lite “anti” barn förut, hur kom du över det?
– Haha åhh vad befriande det är att läsa din kommentar. Jag känner lite som du, att vid den här åldern så är det väl meningen att det ska ”dra i livmodern lite”. Men det är ju vad samhället intalar oss, vi är unga, fertila (förhoppningsvis) och viktigast: kvinnor. Ingen man i min närhet får höra tjat om fortplantning i samma utsträckning som jag får. Jag känner ingen önskan om att skaffa barn just nu, men jag måste säga att jag är mer sugen på det nu än vad jag var för ett år sedan (sugen som i framtiden). Det beror nog på att jag har fler barn i min närhet och liksom inte är ”rädd” för det längre. Men jag är verkligen inte redo och jag vet ju inte heller om jag någonsin kommer känna att jag är det, det får tiden utvisa. Just nu vill jag jobba, resa, köpa lägenhet, dricka för mycket vin, dansa hela nätterna. Jag kan inte se mig själv bland blöjor och skrik, men när den dagen kommer vet jag att det kommer vara fantastiskt. Jag är bara inte där än. Det HÄR tyckte jag var awesome, 12 kändisars svar på varför de inte har barn.
Heeej! jag har ett fråga som inte handlar om inlägget eller något men iaf. vad har du för färg på dina puder/foundations? Jag har så himla svårt att hitta någon färg som är snygg i dagsljus? så skriv gärna upp vad de heter exakt!
– Jag använder Bare Minerals i färgen medium och Maxfactors facefinity puder i den allra ljusaste, 01 porcelain, nu på vintern.
Hej Egoina! Jag har en liten onödig fråga kanske. Vet inte om jag är seg men när jag läste din presentation där du skriver att du hatar ” sär skrivningar” – visst är det medvetet? Vill inte vara någon språkpolis eller dyl men jag blev bara lite nyfiken. Tycker du är grym!
– Haha, ja det är med vetet.
Har en liten fråga till dig – hur tycker du det är att plugga på Campus Helsingborg? Jag har hittat en utbildning jag är sugen på, problemet är bara att den är på Campus Helsingborg och jag egentligen bara vill bort härifrån (bott här i alla mina 20 år) och få roligt studentliv i Lund. Sen ska man såklart välja efter utbildningen och inte staden, men det påverkar ändå en del för mig iallafall. Tycker du att du missar studentkänslan eller är du nöjd med att plugga här? Vet inte om du ens är ute efter studenlivet men gissar att du ändå har en uppfattning om skillnaden mellan att vara i Lund och Helsingborg? Kramar!
– Studentlivet i Helsingborg är bra tycker jag. Jag har dock aldrig studerat i Lund, så jag vet inte riktigt hur skillnaden är. Det kanske inte kan mäta sig, jag har ingen aning. Men det är inte som i Malmö i alla fall där det knappt händer någonting.
Egoina! Skulle du kunna hjälpa mig med ett dilemma? Jag har ingen annan att prata med om detta.
Mitt problem är om jag ska stanna i en relation eller om jag ska lämna honom. I 1 1/2 år har jag varit tillsammans med en kille som jag älskar väldigt mycket. Vi bor nu tillsammans och pluggar i samma stad. Han nästintill avgudar mig, han ställer upp för mig och bryr sig så otroligt mycket om mig. Men… Jag är inte attraherad av honom. Vårt sexliv är inte det bästa, han har frågat mig hur jag känner och jag sa att jag hade en svaka. Men min oro är att det inte är en svaka, jag är rädd för att mina känslor för honom har svalnat helt. Jag försöker verkligen tycka att han är snygg och anstränga mig men det går bara inte. Ibland när vi är bland folk kan jag tycka det är lite pinsamt att jag är med honom. Samtidigt så älskar jag honom så mycket, har aldrig klickat med nån annan på detta vis, jag kan liksom se oss två bli gamla tillsammans. Hur stor roll spelar attraktion i en relation? Kan jag vara med honom utan att jag är attraherad av honom?
– Hmm.. Jag tänker att det kan gå i vågor det där med attraktion och känslor och det är inget konstigt, men om du alltid känner att du inte är attraherad och att det känns lite pinsamt att du är med honom så skulle jag nog råda dig att göra slut. Men då svarar jag utifrån mig själv, för jag tycker inte det är värt att vara i en relation där man inte känner någon attraktion. Jag tycker att du är värd att få känna mer, speciellt efter endast ett och ett halvt år. Jag förstår att du älskar honom och allt det där, men är det värt att spendera livet med någon man aldrig är attraherad av? Förlåt om jag låter hård, men jag tänker på er båda. Det kan ju inte vara kul för honom heller. Kanske finns det ett sätt att återfå glöden? Det är ju inte enkelt med relationer, de kräver arbete och engagemang. Försök hitta på nya aktiviteter, verkligen lyssna på varandra och titta i ögonen, kramas och pussas (behöver inte vara sex) och gör saker som går lite utanför rutinerna. Hjälper inte det så får du rannsaka dig själv och komma fram till vad du vill och vad som är bäst, även om det känns jobbigt. Det blir bra i slutändan oavsett hur det går! Lycka till! Kram.
Vad tycker du om att man får vänta i hundra år innan man får ett tentaresultat och hur gör du för att sluta tänka på hur det gick på tentan efter att du skrivit den?
– Åh, det är jag sämst på. Jag sitter och räknar poängen jag ”tror att jag fick” i huvudet om och om igen varenda dag tills jag får tentaresultatet. Så det värsta är när man måste vänta länge!
En fråga till dig som du kanske kan ha i ett svar på frågor inlägg!? Jag undrar hur du gör med din bokföring som egen företagare – använder du dig av ett bokföringsprogram och i så fall vilket? Rekommenderar du något? Tack!
– Ja, jag använder Visma. Jag kan inte rekommendera det. Inte för att jag inte är nöjd, men för att jag inte har provat något annat program och alltså inte har något att jämföra med. Jag vet alltså inte om det finns bättre eller sämre bokföringsprogram.
Elisabeth = Betty? Eller är det olika personer? Fattar inteee..
– Ja precis. Förstår att ni blir förvirrade. Jag kallar henne Betty, men hon heter Elisabeth.
Jag har en fråga som inte rör inlägget men som jag hoppas du vill svara på. Jag läste nån gång att du är väldigt blyg när det kommer till personer som du vill ska tycka bra om dig? Det jag undrar är lite om du tycker det är något problem och isåfall om du kan ge lite tips om det är något man kan göra åt saken för jag är nämligen likadan När jag ska träffa min pojkväns familj så får jag tunghäfta totalt och är livrädd för att säga något dumt eller göra bort mig. Det blir ett ganska stort problem för för det tar emot att träffa hans familj för jag vet att jag blir så tyst och besvärad. Jag vill ju kunna umgås med dem normalt och låta dem lära känna mig. Nu kanske du inte känner riktigt likadant men du brukar kunna ge bra tips så vad hade du gjort i mitt läge? Kram
– Åh, känner igen mig. Jo, det är ett problem. Jag känner precis som du att jag vill kunna ”vara mig själv” och vill att de ska lära känna mig. Men det blir så svårt när man sätter upp den där spärren i sitt huvud. Jag är medveten om att jag kan vara tillbakadragen till att börja med när jag träffar nya människor och jag önskar att jag hade något supertips, men det har jag tyvärr inte. Det enda jag kan trösta mig själv med är att det går över, ibland tar det längre tid och man måste träffa de nya människorna massvis med gånger, men till slut släpper det. När jag och Johannes började träffas bjöd han med mig på en spelkväll hemma hos hans kusiner en kväll. Jag följde med, men det jag inte var beredd på var att det skulle vara typ femton personer där. När vi kom dit så gick han iväg med en av sina kusiner för att titta på något och kvar var jag med ett gäng nya människor jag aldrig träffat. Johannes menade såklart inte att vara dum och han vet att jag är socialt kompetent egentligen, men jag hade aldrig berättat hur jag kände inför sådana situationer. Jag var nära på att få en panikångestattack och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det gick bra och hans familj är hur gullig som helst, det är inte det. Det sitter hos mig. Efteråt berättade jag hur jag ”funkar” och sedan dess tänker han lite mer på hur jag mår i sådana situationer. Jag inser ju att det här är något jag måste jobba på och det är så konstigt att jag absolut inte har några problem alls med att vara i en grupp med främlingar, prata med människor jag inte känner på eller sociala sammanhang när jag jobbar. Det är just när jag verkligen vill passa in, eller att någon ska tycka om mig, då blir jag livrädd för att göra eller säga något fel vilket leder till att jag låser hela mig och inte får fram något alls. Men som sagt, det går ju över. Så jag brukar bara acceptera att jag är ”blyg” och försöka kompensera det med att le mycket (folk kan tyvärr tolka en fel och tro att man är sur när man är tillbakadragen) och låta mig själv komma ur mitt skal när det känns bra. Hoppas det känns bättre för dig snart! Det är i alla fall skönt att höra att jag inte är ensam 🙂
hej eggis jag har en fråga som jag undrat över länge, hur mycket tjänar du på din blogg i månan? kram
– Det är så olika. Den här månaden har jag endast tjänat 2000 kronor (panik!!!) och andra månader kan det vara 30.000. Men jag tjänar i genomsnitt mindre än vad en vanlig person som jobbar tjänar. Jag kan ju tyvärr inte jobba hundra procent eftersom jag går i skolan heltid. Hade jag haft möjlighet till att lägga ner mer tid hade jag nog kunnat tjäna mer också. Sen har jag mina krönikor i Veckorevyn som drar in några tusenlappar i månaden (innan skatt).
Va? På vilket sätt är ross manipulativ och egoistisk? :p
– Det finns små exempel i massor av avsnitt, men jag kan dra tre stora grejer. 1) När han ligger med en annan (ni vet när Ross och Rachel var ”on a break”) och bestämmer sig för att inte berätta det för Rachel och letar upp varenda person som skulle kunna säga något för att sopa igen sina spår = sjukt egoistiskt. 2) Hela den här grejen med att Ross och Rachel fortfarande är gifta utan att Ross säger något = egoistiskt och manipulativt. 3) Inte minst hur han behandlar Mona! Alltså jag tycker ju om Ross, men skulle definitivt inte välja honom som pojkvän.
Fina egoina… Jag trodde aldrig jag skulle vara den som skriver en sådan här kommentar men jag behöver hjälp. Har pratat med mina vänner men dom get mig så oempatiska råd. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 4 år, vi blev tillsammans när vi var 17 år. Under dessa 4 år har mycket förändrats i hans liv. Hans pappa har gått bort, mamman sitter i rullstol och han får inget jobb. Han mår inte bra psykiskt och har inte många vänner kvar. Gång på gång säger han att jag är allt han har och att jag är den enda som får honom att må bra. Men mina känslor är nästan borta. Jag vill göra slut men samtidigt har jag inte hjärta att göra det när hans liv ser ut som det gör just nu. Jag älskar honom och vill inte såra honom. Är bara inte kär längre. Jag pluggar utomlands så vi har ett distansförjållande sedan september vilket gör det svårare.
Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag känner mig så låst och jag är mest kvar i förhållandet för hans skull. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Han mår så fruktansvärt dåligt psykiskt och jag vill inte förvärra det… Hur hade du gjort i en liknande situation?
Kram, N
– Usch. Jag förstår verkligen att det är jobbigt. Men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att man ska vara med någon för att ”vara snäll”. Du skriver ju att du egentligen vill göra slut, men inte gör det på grund av hur han har det och samtidigt som jag förstår dig tycker jag att det är fel anledning att vara med någon. Jag tycker inte att du ska ”lämna honom”, han behöver dig. Men kanske mer som en vän än som en flickvän? Förklara för honom precis hur det är och att du fortfarande vill finnas för honom. Det kommer att göra ont, men det är det snällaste du kan göra i längden. <3
Hej! Uppskattar verkligen jättemycket att du skriver om hormonfria preventivmedel. Utan din blogg hade jag inte haft någon aning om att p-datorer ens fanns. Jag mår själv inte så bra av mina p-piller har jag insett och funderar på att sluta med dem… Jag undrar lite hur lång tid det tar efter att man slutar med sina p-piller innan man börjar må bra psykiskt igen. Jag förstår att det såklart är individuellt, men hur lång tid tog det för dig ungefär innan du tog dig upp ur din depression? Kram
– Det var så länge sedan så jag minns tyvärr inte. Då när jag var riktigt deprimerad av pillerna var nämligen när jag var 17-18 och det är ett tag sedan nu. Men man brukar säga att det tar cirka tre månader för hormonerna att gå ur systemet och det kan jag nog hålla med om senaste gången jag slutade. Jag slutade ”gråta för ingenting” och mådde bättre psykskt efter någon månad.
Hej, jag har kommit på en sak som du bara måste svara på! Du har ju sagt att du aldrig kollat på sista avsnittet av Vänner och aldrig vill göra det för att det då skulle vara slut “på riktigt” Men för nån vecka sen så skrev du att du önskar att Joey och Phoebe skulle gift sig i slutet eftersom att nu var det bara Joey som inte fick något riktigt avslut. Min fråga är då; Hur kan du veta att Joey inte får något avslut om du inte har sett sista avsnittet? Och hur vet du att Ross och Rachel får ett avslut? Haha sorry för mobbad fråga men jag måste få svar!!
/Crazy Friends Fan
– Haha älskar att jag alltid får en massa frågor om Vänner 😉 Jag har sett massor av delar av sista avsnittet, så man kan säga att jag har sett hela. Jag vet vad som händer. Men jag har liksom inte sett hela i ett svep. Det skulle bli för sorgligt.
Jag läser alltid din blogg, tycker det är den mest jordnära bloggen och du verkar vara “vanlig”, som man kan jämföra sig med. Jag menar det absolut på ett bra sätt, hoppas inte du tar illa upp av att jag kallar dig vanlig du förstår nog hur jag tänker. Nu till min fråga. Du verkar vara väldigt glad i mat och fika, men det verkar inte som att du tränar så mycket men ändå är du så fräsch och fin alltid. Jag älskar själv mat men går Upp i vikt bara av att titta på mat/godis. Jag vet att jag inte är tjock men samtidigt är jag inte vältränad eller speciellt smal. allt fett lägger sig runt magen och i mina tankar börjar jag nu bli besatt av att jag måste bli smal till sommaren. Jag äcklas av mig själv när jag äter något för det känns som att allt åker direkt till midjan och bygger på bilringen. Jag hittar ingen balans! Jag vill bara spy när jag tittar på mig i spegeln, för att inte tala om när jag ska hitta kläder att ta på mig. Jag får inte på mig hälften av kläderna i min garderob längre. Jag mår otroligt dåligt av detta och blir stressad ju mer sommaren och bikinisäsongen närmar sig. Snälla hjälp mig! Hur tänker du kring detta?
– Nejdå, blir snarare smickrad av att bli kallad vanlig 🙂 Jag kan förstå att det ser ut som att det enda jag gör är att äta massa onyttig mat och att fika, det är inte riktigt sant. Jag äter ”nyttig” mat också, men det är roligare att ta bild på och blogga om till exempel nutellasemlor än en tråkig sallad, därför ser det ut så. Men jo, du har rätt i att jag inte alls är strikt med vad jag äter och att jag inte tränar speciellt mycket. Fräsch och fin ligger i betraktarens öga, men jag är inte speciellt smal eller vältränad. Du frågar hur jag tänker och jag ska försöka förklara. För det är inte så att ångesten och hetsen inte når mig. Jag mår också dåligt över den kommande bikinisäsongen och jag har också dagar då jag känner att jag inte vill ha på mig ett enda plagg i hela garderoben. Men jag är så trött på att ha ångest och för flera år sedan bestämde jag mig för att jag inte tänker ha det. Jag orkar inte. Självklart funkar det inte riktigt så och den kommer ikapp mig ibland ändå, men jag vägrar låta den styra min vardag. Därför funderar jag inte på vad jag äter och inte äter och jag går inte runt och straffar mig själv i tankarna för det ena eller det andra. Jag äter för att jag är hungrig/sugen/eller för att ge min kropp bränsle och det är så jag tänker kring mat. Varje gång de dumma tankarna om hur jag ser ut kommer så försöker jag tänka på vad min kropp kan istället för vad den är. Jag försöker tänka på att det viktigaste är att må bra, och att må bra innefattar inte bara att äta broccoli och att springa intervaller: utan om psykisk hälsa också. OBS! Jag är verkligen inte perfekt och det låter som att det här är enkelt för mig, så är det inte. Jag hoppas du hittar ett sätt att vända alla negativa tankar och få bort dina hjärnspöken. <3
superfin!
Har för mig att du var lite “anti” barn förut, hur kom du över det?
