Frågestund, del 2

Hur lång tid tar det för dej att sminka dej ?

– Har aldrig direkt tagit tiden, men runt 5-15 minuter på vardagar (då räknar jag med att tvätta ansiktet, smörja in det osv). Om jag ska på fest tar det längre tid.

 

Är du blodgivare? Varför/varför inte?

– Nej. För att jag är dum i huvudet. Jag har tänkt att jag ska bli det många gånger och skulle liksom “ta tag i det” för ungefär en år sedan. Men så blev det så många läkarbesök i samband med cellförändringarna och allt det där att jag blev så mätt på sjukhus.

 

Fotar du mest med vanlig kamera eller mobilen?

– Mest med telefonen. Jag lovar att skärpa mig och börja använda kameran mer.

 

20140911-113228-41548264.jpg

 

Föredrar du kvantitet eller kvalitet på kläder väskor skor alltså färre dyrare eller fler billigare ?

– Jag föredrar färre dyrare. Det är bättre kvalité (varar längre) och bättre för miljön. Men jag tycker ändå inte det är rimligt att köpa en väska för 30.000. Alltså jag förstår att den har andrahandsvärde och kommer vara värd mycket även om x antal år. Men att betala 30.000 för en VÄSKA? Jag kanske ändrar mig en dag, men så fort jag tänker på det blir tioåringen i mig gråtfärdig (det hade liksom varit mat på bordet till mig och min mamma varje dag i över två år). Jag är uppväxt med lite pengar (i alla fall halva delen av min barndom) och det är inte förrän nu i vuxen ålder jag faktiskt har råd att köpa dyrare saker och det försöker jag göra. Det blir fortfarande en del onödigt, men jag försöker tänka långsiktigt så gott som det går.

 

Okej först, älskar din blogg besattmycket. Till frågan: Hur känner du inför att skaffa barn i framtiden? Vill du det? Börjar själv stresstänka kring det, liksom om en borde vänta massa år för att ha “allt klart” eller om det får bli när det blir. Så svårt!

OCH: Har du mått riktigt psykiskt dåligt någon gång? I så fall: hur löste du det? Har du gått i terapi? Mvh hon som funderar över om det är värt att gå och prata med någon eller om ångest går över av sig själv med tid.

– Älskar, älskar ordet besattmycket <3 Stresstänk inte. If there is a will, there is a way.  Låt det bli som det blir. Angående fråga nummer två, ja, det har jag. Jag var väldigt deprimerad runt tio års ålder. Det var mycket som hände då och sen dog min styvpappa också. Många av de åren är en dimma, jag har inte så mycket minnen. Jag minns att jag inte förstod vad som var fel på mig. Jag var apatisk, samtidigt som jag var ledsen, inte ville göra något och ibland inte leva längre. Mamma förstod att jag var deprimerad. Då blev det lättare, när jag hade ett ord på det. Sedan dess har det kommit tillbaka ofta, men det är så mycket lättare när man förstår vad som är på väg att hända och varför man mår som man gör. Då kan man tvinga sig ut även fast man inte vill och så vidare. Jag har aldrig själv pratat med någon, men om du tror det kan hjälpa så gör det. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över och något som vi verkligen måste ta på allvar. Hoppas allt löser sig för dig <3

 

Vad använder du för smink/parfym?

– Just nu detta:

 

20140913-113938-41978519.jpg

Eyelinern är från H&M och kostar typ 30 kronor. Bästa! Vad gäller parfym använder jag just nu Versace Bright Crystal och Escadas sommardoft.

 

Hur mycket tjänar du på ditt skrivande?

– Jag fakturerar 4000 kronor per krönika och vad jag tjänar på bloggen är olika från månad till månad.

 

Med tanke på vad du skrev om SD-reklamen, vad har du egentligen att säga till om när det kommer till reklam i din blogg? Kan vem som helst synas?

– Jag har allt att säga till om. Google-annonserna har jag egentligen inte så mycket koll på och det har inte varit ett problem förrän nu (det har hänt typ två gånger att ni skrivit till mig att ni sett skumma annonser och då har jag gått in och blockerat). De andra annonserna på min blogg (längst upp och mellan första och andra inlägget) säljer Tailsweep åt mig och jag kan alltid acceptera eller neka dem. Förutom annonser gör jag också sponsrade inlägg ibland. De flesta kommer från Tailsweep, men en del fixar jag själv. Det är viktigt att ni vet att jag ALDRIG skulle skriva om något jag inte står för eller inte gillar. Jag tackar nej väldigt ofta. Senast jag tackade nej var det för att ett företag ville att jag skulle skriva om skönhet och koppla det till hårborttagning. Det kändes inte bra för mig så jag tackade nej. Inte det att jag är emot hårborttagning, men jag vill inte skriva om det i stil med “jag känner mig snyggast när jag inte har hår på benen”, som de ville att jag skulle skriva. Det är ett ideal som jag inte vill förespråka till unga tjejer. Se ut hur fan ni vill, ni är vackra ändå liksom <3 Mina vänner tycker jag är lite dum som ofta tackar nej till många tusenlappar, men för mig är det viktigt att den här bloggen inte är “köpt” eller fejk bara för att jag tjänar pengar.

 

Är det lika kul att blogga nu, med så många följare, som det var när du började? Är det kanske roligare/tråkigare?

– På ett sätt är det roligare, för vi är liksom som ett stort kompisgäng. Älskar er! Men det är också tråkigt eftersom jag inte “kommer undan” med något längre. Alltså allt jag skriver, oavsett hur jag skriver blir sönderanalyserat och man trampar alltid någon på tårna. Det är tråkigt, för jag känner mig lite begränsad. Dessutom är det en press på mig att leverera OCH att blogga ofta vilket inte är en bra kombo.

 

Vilken är den mest kända personen du har i din kontaktlista på telefonen?

– Hmm.. Paow kanske? Eller E-type. Haha.

 

Jag förlorade min pappa i en olycka i sommar. Hur överlevde du en sådan nära förlust? Hur lever man med en så djup hjärtesorg? Tacksam för att du delar med dig med din krönika och är ett levande exempel på att man någon gång kanske kan vara lycklig igen <3

– Jag beklagar verkligen! <3 Man gör det bara. Man bara försöker ta sig genom dagarna till dimman försvinner. Sen förstår man att ja, okej, det kommer aldrig att sluta göra ont, men jag kan leva ändå. För att jag måste och för att pappa hade velat det. Det är så fint när man kan börja tänka på alla minnen och känna glädje i hjärtat istället för paniksorg. Du kommer dit, håll ut. Kram!

 

IMG_1909-500x375

IMG_1913

Här är vi <3

 

Vad brukar du och din kille göra på kvällarna(inte snusk!)?

– Inget snusk? Men åh. Då finns det inget kvar ju. Haha nädå. Vi brukar göra en kopp te och se på en serie tillsammans. Eller så sysslar han med sitt och jag med mitt, fast tillsammans. Det sistnämnda är så mysigt tycker jag.

 

Hej
Vad ska man göra om man börjar känna sig tjock, när man gått upp tre kilon? Det är inte mycket, men det är ett komplex som är jobbigt… Du som är grym på självkänsla och känns väldigt självsäker, hur gör du när du (om du nu gör det) känner dig missnöjd över dig själv utseendemässigt?
Kram

– Jag känner mig missnöjd utseendemässigt nästan varje dag och alltså det är så ovärt. Jag önskar jag kunde vara en bättre förebild och säga att jag inte bryr mig. Men varje gång tanken kommer upp försöker jag vända den. Jag tänker på saker som att jag är glad att min kropp fungerar. Att jag är frisk. Att jag orkar göra saker. Och sen tänker jag på hur himla lite ett jävla skal är värt. Min kropp är ett skal. Det som räknas är det som finns inuti. Man måste sätta saker i perspektiv och förstå hur lite en utseendedetalj egentligen betyder, i ditt exempel tre kilo. Jag vill leva ett lyckligt liv och jag lever hellre UTAN en massa ångest i stil med “undrar hur jag ser ut nu”, “borde jag äta den” än att plåga mig själv. Så varje gång jag börjar tänka på sånt där berättar jag för mig själv hur dum i huvudet jag är och så släpper jag det. Man kan faktiskt styra själv över hur man tänker.

 

0

Två frågor om skola

Hej Regina! Jag undrar, hur visste/vet du att den utbildning du valde är rätt? Jag har just börjat universitet, flyttat till en ny stad i ett nytt län och jag känner ingen. Och jag tror jag har valt fel utbildning…Jag har en klump i magen så fort jag tänker på att jag måste gå detta i 3 år. Tiden går svinlångsamt och det känns som om jag har gått här i en evighet trots att jag bara har gått i 3 dagar.Skolan är jättefin och klassen är bra men… Det känns inte bra. Jag hoppas det bara är hemlängtan men hur vet man det?

– Grejen är att jag inte VET om min utbildning är rätt. Jag är en sån som aldrig egentligen kommit på “vad jag vill bli när jag blir stor”. Men jag gick genom alla val jag hade och kom fram till att strategisk kommunikation är det som verkar roligast och det som jag tror att jag är bäst på. Jag har inställningen att man inte behöver göra en sak för resten av sitt liv. Skulle jag tänka att jag genom denna utbildning stängt dörrarna till allt annat så skulle jag ha panik. Jag känner mest “varför inte”, det känns kul just nu och skulle jag ångra mig så ångrar jag mig. Inget är skrivet i sten.

Men jag skulle aldrig göra något som gav mig en klump i magen. Det är ju inte rätt! Du ska inte må dåligt! Jag kan inte svara på om det bara handlar om hemlängtan. Mitt råd är att vänta lite till. Ge det åtminstone två veckor. I början är allt så nytt och det tar ett tag innan man kommer in i det och hittar sin plats bland allt det nya. Tänk positivt med inställningen att det kommer bli hur grymt som helst och vänta några veckor. Känns det fortfarande inte bra då så har du i alla fall försökt. Det är inte meningen att du ska må dåligt. Och vet du? Jag tycker att du är väldigt modig som flyttar till en ny stad där du inte känner någon. Om inte detta går vägen så tänk inte på det som en förlust eller slöseri med tid – du provade och det var inte för dig. Tusen gånger bättre än att inte prova alls. Lycka till och uppdatera mig! Kram.

 

Har börjat läsa samma program som dig nu i höst men har nu börjat tveka, känner mig så himla liten, alla är minst några år äldre och programmet i sig känns så himla komplicerat! Till råga på allt så känner jag inte en enda i Helsingborg/Lund. Du som är lite insatt, är det värt att vänta 1-2 år och riskera att inte komma in eller ska man bara köra på?? Känns lite som ett nederlag att hoppa av om jag ändå kanske vill läsa samma program men inte just NU om du förstår hur jag menar.

– Vad konstigt, du kan ju inte vara yngre än 19? Eller kanske 18? Det är många i min klass som är runt 20. Jag känner mig snarare gammal, haha. Jag kan säga som såhär: första terminen på stratkom är värst. Sen blir det bättre. Jag tycker nog inte att programmet är särskilt komplicerat faktiskt. Allt känns ju dock svårt att greppa i början. Håll ut! Har klassen startat en Facebook-grupp? Det är mitt tips, så kan man fråga om allt som man inte hängt med på. Angående att du inte känner någon i Helsingborg så rekommenderar jag verkligen Stampus. Gå med i ett barlag? Gå på Avstampet på fredag (jag ska dit, hehe), eller engagera dig i något annat i studentföreningen.

Men känner du dig inte redo för utbildningen så är du kanske inte redo. Om du känner att detta verkligen är vad du vill göra vet jag inte om jag hade vågat riskera att inte komma in igen. Men samtidigt så kan du ju titta på hur intagningspoängen sett ut över flera år och därigenom ungefärligt kunna räkna ut vad du behöver för poäng för att komma in följande år. Känner du dig trygg på att du kommer in igen så är det ju ingen fara. Annars är ett annat tips att kämpa dig igenom ett år och sedan till exempel ta studieuppehåll. Det finns många sätt att göra det på.  Oavsett vad du väljer så lycka till! Uppdatera mig och säg hej om vi ses på skolan! Kram.

 

0

Vad ska jag göra till hösten?

Jag har fått några frågor i stil med “hur blev det med jobbet egentligen”, så jag tänkte att jag kanske borde förklara vad mina planer är till hösten. Som ni kanske minns var jag på en arbetsintervju i början av sommaren och visste inte hur jag skulle göra med skolan. Om jag skulle pausa utbildningen eller inte. Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad som händer. På min första intervju fick jag intrycket av att arbetsplatsen behövde tillsätta tjänsten direkt, men på min andra intervju med VD:n så verkade det mer osäkert om tjänsten blir av överhuvudtaget då de bland annat väntar på att vissa avtal kommer på plats.

Så jag fortsätter med skolan helt enkelt, och skulle de höra av sig så får jag ta ställning till det då. Tjänsten verkade passa mig perfekt och är något jag skulle kunna tänka mig att göra efter min utbildning. VD:n verkade dock mån om att jag skulle få ta min examen, så OM de skulle vilja ha mig kanske vi till och med skulle kunna komma på en lösning så att jag kan ta den under tiden. Jag hoppas på det bästa!

Jag har en valbar termin till hösten som jag har tänkt läsa i Malmö. Jag har valt två kurser på helfart och en på distans. Den första kursen är jag första reserv på, så jag hoppas verkligen att jag kommer in. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Blogga mer? Haha, det löser väl sig.

 

20140821-224006-81606087.jpg

 

0

Rekommenderade inlägg

Min hudvårdsrutin

Jag har fått en del frågor i stil med denna:

Du, jag har funderat på en sak. Du har ju alltid så fin hy. Använder du några speciella ansiktsprodukter eller har du bara tur? ;)

Så jag tänkte svara. Tur vet jag inte. Jag tycker inte att jag har en exceptionellt bra hud. De flesta bilderna ni ser är dessutom tagna med frontkameran på min telefon = väldigt generöst. Ni ser liksom inte detaljer som till exempel mina porer.

Jag får finnar då och då, men oftast är det på grund av hormoner. Jag märker det tydligt när jag inte äter p-piller och har koll på min cykel. Finnarna dyker oftast upp under samma period i månaden. Så det finns inte så mycket att göra åt det.

Jag är väldigt intresserad av smink, men är inte speciellt intresserad av ansiktsprodukter. Men för ett år sedan ungefär så tänkte jag att jag skulle “ta tag i det”. Så jag valde märket Maria Åkerberg (mest för att det är ekologiskt) och beställde allt möjligt som rengöring, ansiktsvatten, natt/dag-krämer, scrub och ögonkräm. Jag hade ett helt bibliotek hemma med grejer. Haha. Men jag märkte egentligen ingen skillnad, så efterhand så tröttnade jag och köpte inga nya produkter när de tog slut.

Det jag använder i dagsläget är en rengöring för att få bort smink och en ansiktskräm för att jag är torr annars. Så enkel är jag. Jag ramlade över en rea på Biotherms produkter och då köpte jag både ansiktskräm och cleansing milk. Krämerna tycker jag mycket om, men ansiktsrengöringen känns typ som solkräm. Dessutom känner jag inte att jag blir helt ren, så den kommer jag att byta till en random sminkborttagning/rengöringstvål från ett budgetmärke när den tar slut.

 

20140727-224850-82130850.jpg

Jag vet egentligen inte vilken hudtyp jag har, så jag köpte en till torr hud som jag har på natten och en till normal hud som jag har på dagen.

 

Så jag ber om ursäkt, men tyvärr var mitt svar inte mer intressant än så. Jag kommer nog fortsätta prova en massa olika saker tills jag hittar “mirakelprodukten”. Om ni känner till en sådan så tipsa gärna! Och ni som har koll, hur ska man egentligen tänka? Vad är viktigt? Måste man ha ögonkräm? Vad är ansiktsvatten egentligen bra för?

 

20140727-224850-82130175.jpg

Såhär ser jag ut mest hela tiden. Finnar på de mest olägliga ställena. Tur att jag är bra på att sminka mig.

 

0

Hur värmer man mat utan micro?

Du har skrivit att du inte har en micro, och jag undrar hur du gör med rester? Alltså hur värmer du på maten? Du verkar ju vara en person som tar vara på rester och inte slänger i onödan.

Detta är den vanligaste frågan jag får när jag säger att jag inte har en micro. Alltså jag förstår faktiskt inte vad det konstiga är? Hur tror ni att man värmde mat innan microns tid? Tror ni att det inte gick? Att man kastade alla sina rester eller åt maten kall?

Jag värmer mat i kastruller, stekjärn eller i ugnen. Är det till exempel spagetti tar jag lite vatten i kastrullen och är det en gratäng sätter jag in den i ugnen. Jag har aldrig varit med om att det funnits någon mat som jag inte kan värma. Det enda som inte fungerar utan micro är micropopcorn (buhu) och vissa färdigrätter (inte buhu).

Jag förstår faktiskt inte varför folk tillber microvågsugnar. Ja, det är lättare och aningen mer effektivt, men det smakar ju tusen gånger bättre när man värmer den old school?

 

0

Vad jag gör på min praktik

Jag har fått en del frågor om vad jag gör på min praktik och tänkte försöka förklara.

Jag läser som ni vet Strategisk kommunikation och har min praktik på en reklambyrå/webbyrå. Jag kommer inte att skriva vad den heter eller vilka kunder byrån har då jag inte vet om det är okej. Jag har trots allt en stor blogg.

Jag jobbar mest med just en av byråns kunder. Det är ett ganska stort varumärke och mitt löpande uppdrag är att komma med förbättringar och idéer till kundens hemsida. Mina tankar kring detta ska jag presentera vid praktikens slut.

Sen har jag även dagliga och återkommande uppgifter, till exempel:

• Uppdatera kundens hemsida. Jag lägger upp inspirationsbilder och skriver texter.

• Skriva nyhetsbrev.

• Skriva/ skicka ut pressmeddelande. Även uppföljning, dvs att ringa till tidningar/hemsidor och pusha för nyheten.

• Ringa och boka t.ex frisörer, sminköser, tid till intervju eller mat.

• Skriva notiser, annonser, artiklar eller andra texter till magasin och intervjua/ ha telefonkontakt för att få material till detta.

• Delta i möten

• Plock till fotografering och vara med under fotografering. Inspiration till uppslag.

• Mycket excel-arbete med listor över grejer. Till exempel prisuppgifter till produkter i magasinet.

• Skriva om nyheter, nylanseringar osv.

• Hämta post, köpa lunch och fika till kundmöten.

Förlåt om jag är diffus, men hoppas ändå att ni fått en bättre uppfattning om vad jag gör egentligen.

Sen är det självklart inte alltid så att jag gör allt själv eller har fria tyglar. Men jag är ändå stolt och glad över att jag faktiskt får göra så mycket som jag gör.

 

20140424-131912.jpg

 

0

Varför jag inte bytte nummer, spärrade ip och har hemlig adress

Detta är nog den vanligaste frågan jag får. Anledningen är att jag ville ha koll. Den här människan skrev att han skulle hälsa på mig. “Jag tar tåget till Landskrona vid 15.00”, kunde han skriva, eller “Jag kommer hem till dig imorgon, du har inget val”, eller “Vi ses på Karnevalen”. Jag ville veta när han tänkte hälsa på mig så att jag kunde vara någon annan stans, eller ha någon hemma hos mig.

Det är dessutom svårt att spärra en ip när han använder nya hela tiden. Och det var där den största delen av hans kontakter skedde: på min blogg.

Sen kan jag tycka att det inte är en rimlig lösning att JAG ska behöva ha hemlig adress och byta nummer för att en idiot förstör för mig. Det är han som ska ändra sitt sätt att leva på. Inte jag.

0

Arkiv