Follow my blog with Bloglovin

Gravid vecka 17

Igår precis innan vi skulle sova låg jag och kände på magen vilket jag alltid brukar göra några minuter varje kväll, i hopp om att känna något. Plötsligt kände jag något stöta till min hand och blev så rädd att jag skrek rakt ut. “Sluta du skrämmer bebisen!”, väste F. Men det var nog snarare honom jag skrämde, haha. Det var verkligen jätteläskigt. Har inte vågat röra magen sedan dess. Men helt otroligt att jag känt på den.

Har gått in i vecka 18 nu, här kommer en summering av vecka 17!

 

 

Min kropp

Lite foglossning som kommer och går, men i det stora och hela bra. Kissar ofta vilket jag inte är van vid. Vet att jag skrev någon gång att jag max kissar tre gånger om dagen, oftast två. Nu kan jag typ tredubbla det. Men inte så konstigt kanske då jag dricker mycket mer. Blir törstig oftare vilket är en trevlig upplevelse faktiskt då jag börjat uppskatta dryck mer. Vanligtvis kan jag gå en hel dag utan att dricka något som helst och komma på att jag inte druckit något när jag lagt mig för att sova.

Två jobbiga saker med att kissa ofta är dock att jag måste upp och kissa på natten och att jag måste gå på offentliga toaletter. Har hittills i mitt liv varit proffs på att undvika offentliga toaletter och vet inte hur toaletterna ser ut ens på ställen som jag är på ofta. Men nu har jag inget val.

 

Nykissad på Biltema.

 

Mitt mående

Är bisarrt jäkla trött. Jag har aldrig någonsin varit så trött i hela mitt liv som jag varit de senaste dagarna. Kan inte ens sköta mitt jobb ordentligt. Den vanligaste reaktionen jag fått av mammor när de fått veta att jag är gravid är “visst är tröttheten hemsk” och jag ska ärligt säga att jag varit skonad från den. Har känt mig lite tröttare, men inte så att det påverkat min dag negativt. Jag lever visserligen ett mycket chill liv då jag jobbar hemifrån och kan sova fram till dagens första möte i princip. Hade jag behövt pendla, sitta på kontor hela dagarna och prata med kollegor hela dagarna hade jag nog varit helt slut. Men nu! Jag orkar ingenting. Jag är ett skal bara. Ett skal som vill sova.

Jag vet inte om det är graviditeten, om det är pollen, eller kanske båda. Min barnmorska har sagt att jag ska börja ta järn från vecka 20, men jag funderar på om jag ska börja redan nu. Är det farligt? Hoppas nästan på att det beror på järnbrist så att det går att fixa.

 

 

Flicka eller pojke?

Väntan börjar bli olidlig. Jag tror att det är en pojke, men jag vet inte om det är för att jag faktiskt har “en känsla”, eller om det är för att det är det enda jag kan föreställa mig. När jag lekte med dockor när jag var liten låtsades jag alltid att det var en pojke och generellt under min uppväxt har jag tytt mig till pojkarna. Dessutom har min kusin pojkar. Jag vet därför inte om jag känner av att det är en pojke på riktigt, eller om det är det mest naturliga för mig.

Vi har pratat om att vi skulle vilja bli överraskade. Men nu känner jag att vi måste veta. Jag kan inte gå runt och tänka att det är en pojke och sedan ska den “tas ifrån mig”. Jag vill veta så att jag kan ställa om i huvudet i så fall. Det spelar såklart ingen roll, men vill inte råka fantisera om något som inte finns. Det är mindre än två veckor kvar till RUL, så snart vet vi!

208 gillar

Kommentarer (53)

  • Sofia Karlsson

    |

    Jag är gravid med mitt andra barn och har också varit SÅ JÄVLA TRÖTT. Jag kunde och ville sova precis hela tiden. Sen helt plötsligt, jag minns inte när, så vände det. Förhoppningsvis gör det detsamma för dig snart. Har de inte kollat järnvärdet på dig än? Tänker att det är onödigt att du äter järntabletter om du faktiskt har ett bra järnvärde. 😊

    Svara

    • Egoina

      |

      Hoppas det! Men tycker det är konstigt, för det brukar väl mest vara så i början? Men är kanske bara tillfälligt 🙂 Jo, de kollade järnvärdet för några veckor sedan och bedömde att min “depå” räcker till vecka 20. Sen ska jag börja ta järn.

      Svara

      • Lisa

        |

        Jag har ätit järntabletter sen ett par år tillbaka och min barnmorska sa att mitt järnvägen var ok men lägre men att hon ändå skulle rekommendera mig att ta järntabletter runt v 20 för att järndepåerna var låga… Så hon sa att jag kunde fortsätta ta det jag tar. Jag skulle säga ta järntabletter, nej det är inte farligt! Jag tycker det hjälpt mig så mycket! Sen är en del påverkade av förstoppning och tycker det stör deras mående, jag tycker inte det stör mer än att det är värt det 🙂 sen är ju magen trögare av graviditeten från början så vem om det är järntillskottet och bara hormonerna.
        En del tar inte ens nytt blodprov utan bara rekommenderas att ta efter v. 20.
        / V. 26

        Svara

      • Sofia Karlson (en annan än den som skrev ursprungskonmentaren)

        |

        Har också varit trött sedan start. Är i v 35 nu. Ätit järntabletter sen v 20, hjälper inte. Så mitt tips är att sova så mycket du kan när du kan!

        Svara

    • Eva

      |

      Jag var också otroligt trött. Började ta järn utan att jag fått bekräftat att jag behövde det. Tänkte att järnbrist får väl typ alla preggos. Men min bm sa åt mig att jag skulle sluta ta för att mina järnvärden var på gränsen till för höga. Minns inte riktigt varför det var dåligt men jag slutade direkt. Blev ändå inte piggare.

      Svara

  • Linnea

    |

    Jag var svintrött när jag var gravid och tänkte att det inte kunde vara möjligt att vara så trött som jag var då. Sen kom våran älskade son och herregud! Jag hade ingen aning vad trötthet var innan honom. Han må vara det bästa som hänt men efter 3 månader av att sova högst 2 timmar i stöten på natten är man slut på en helt ny nivå! Men såklart är allt värt det när man ser honom le mot en och höra han skratta <3

    Svara

    • Amanda

      |

      Åh för mig tvärtom. Sov som en jävla kratta under graviditeten och var så så så trött men när min bebis väl kom sov han som en gud och det gjorde jag med. Så olika det är!

      Svara

  • E

    |

    Har inga barn eller är inte gravid men tänker exakt likadant fast flicka istället. När jag tänker på om jag har barn i framtiden så är det bara tjejer jag ser framför mig eftersom det är det jag är van, majoriteten i min släkt är tjejer och har fått tjejer. Såklart spelar det ingen roll vilket kön men om man föreställt sig något hela tiden och det blir tvärtom måste man ju hinna ställa om sig 😊

    Svara

    • Sandra

      |

      Precis så här tänkte jag innan jag fick barn då jag har 9 syskonbarn, ALLA flickor. Självklart får jag också flickor tänkte jag, jag kan ju inget annat än flickor liksom. Nope, första pojken i familjen på typ 30 år.😂 Vi tog inte reda på könet innan så blev lite överraskad när han kom ut.😛 Sen kom nästa nu i januari och då kunde jag istället inte tänka mig något annat än en pojke till och japp, det blev en pojke till.😃

      Svara

      • Japp

        |

        När barnet födds så bryr man sig inte om könet, tror man ser det mer som en förlust om man kollar innan faktiskt!

        Svara

        • Jo

          |

          Men Japp, sånt där är ju otroligt individuellt. Man kan inte dra alla över en kam och säga att “man ser det mer som en förlust om man kollar”. För många är det viktigt att få ta reda på allt man kan för att kunna förbereda sig, och det finns faktiskt folk som avskyr överraskningar.

          Svara

  • M

    |

    Kände samma inför att ta reda på kön. Handlar verkligen inte om vilka kläder eller inredning på rummet (blått och rosa är enl mig förlegat). Men jag är en sån person som vill vara förberedd på allt (tror du är likadan). Jag hade nog i huvudet alltid tänkt flicka men det var en pojke. Tyckte det var skönt att få lite tid att vänja mig vid tanken bara. Om jag får ett till barn kanske jag kan va mer chill.

    Svara

  • Rebecca

    |

    Exakt så var det för mig också!! Jag ville inte veta kön men kände SÅ starkt att det var en pojke. Drogs bara till gröna och neutrala kläder när vi skulle köpa dem första plaggen och pojknamn var redan klart. Sen en dag slog det mig att ”satan, tänk så kommer det en tjej?!” Vad ska hon heta?! Vilken jäkla omställning man får göra. Kommer vi bli besvikna? Så då bestämde vi att ta reda på könet och det visade sig vara en pojke 🥰

    Svara

  • Carolina

    |

    Det är absolut inte farligt att ta järn genom hela graviditeten, många behöver det. De kanske rekommenderade dig att vänta eftersom man kan bli förstoppad av stora doser järn vilket man redan kan ha problem med pga graviditeten. Men hellre förstoppad än omänskligt trött ju! Du kanske även behöver en större skjuts av D-vitamin, magnesium och B12!

    Svara

    • Carro

      |

      +1! Inget farligt att börja äta järn redan nu, däremot är det inte superkul för magen men ta en tablett varannan dag så är det lite skonsammare. B12, d-vitamin, magnesium och även omega-3 (ifall du inte äter fisk 3 gånger i veckan som rekommenderas, men vem gör egentligen det?) är toppen att knapra som gravid 😊

      Svara

      • Isabell

        |

        Jag hörde också så mycket om förstoppade magar pga järntabletter så jag köpte de SiderAL på en gång trots att de är väldigt dyra då de är de bästa i det avseendet. Min mage har varit som vanligt. ☺️ Så tips Regina- köpa SiderAL på en gång och slösa inte pengar på massa järntabletter du ändå inte kommer vilja ta!

        Svara

        • Amanda

          |

          Sideral är fantastiska, men för många, däribland mig har de en kraftigt förstoppande effekt. Blev rekommenderad 1 tablett varannan dag för att skona magen och blev ändå förstoppad. MEN: värt ändå pga snabbt förhöjt järnvärde 🥰

          Svara

          • Mari

            |

            Är ju såklart bäst att rådgöra med sin vårdgivare men järntillskott i form av blutsaft har jag aldrig fått några mag- tarmbesvär av.

  • Mila

    |

    Jag är INTE gravid men är just nu helt galet trött. :/ Jobbar som en zombie och efter jobbet gör jag i princip ingenting, bara degar framför The Bold Type, orkar inte läsa eller promenera som vanligt. Är rätt säker på att det beror på pollen, är flera olika sorter i omlopp just nu och halterna är riktigt höga i Skåne (har ni också gula pollen-streck på asfalten efter att det regnat i Hbg?!)…

    Svara

    • Egoina

      |

      Usch. Ja, pollenhalterna är helt sjuka nu! 😔

      Svara

  • Alexandra

    |

    Järn är inte farligt att äta, däremot är det väldigt vanligt att bli förstoppad. Väääldigt förstoppad. Inte alltid kul som gravid, när man äter hela tiden och ändå har ont i bäcken/snippa osv mest hela tiden. Men om du inte blivit tillsagd att äta järn ännu, så kan du ju börja med en lätt dos nu – kanske en tablett varannan dag, eller en då och då. Eller så äter du järnrik kost, med apelsinjuice till. Jag har ätit järntabletter (niferex – men det finns fler sorter som inte alla är lika förstoppande) med alla mina tre barn och blivit förstoppad varje gång – blev säkert piggare av det också – men minns bara att jag blev förstoppad – och mindre yr. Järn är bra! Skadar inte att ha ordentliga depåer ❤️ Lycka till!

    Svara

  • Fanny

    |

    Jag var oplanerat gravid ett kort tag och tröttheten var helt brutal. Började redan i v 4 (då visste jag inte ens att jag var gravid). Har aldrig upplevt en sådan trötthet tidigare, låg och kved i soffan kl 19 på kvällen haha. Sa till barnmorskan att “jag måste ju ha järnbrist x100” men icke sa nicke.

    Svara

  • Helena

    |

    Kan trösta dig med att foglossningen kan försvinna. Min har kommit och gått under hela graviditeten (är i vecka 37 nu). Jag var helt säker på att vi väntade en flicka men gjorde ett privat ultraljud i vecka 16 och det visade tydligt en pojke. Min sambo fick dessutom vara med på det ultraljudet så var väldigt fint att dela den upplevelsen.

    Hoppas tröttheten ger med sig snart. Kan absolut vara järnbrist och järntabletter är inte farligt att äta. Är onödigt att gå runt och vara dödstrött i onödan.

    Svara

  • Isa

    |

    Tröttheten kan säkert delvis hänga ihop med järnbrist. Jag har gjort egen bedömning att jag har behövt äta järn även innan v 20 och har mått bra av det (och fått två hittills mycket friska barn :)). Men dubbelkolla med din barnmorska för säkerhets skull. Tänk också på att man kan reagera olika även på järnpreparat, som med allt annat här i världen…jag har mått väldigt dåligt i magen av en sort som heter Niferex, men bra av Hemofer. Hoppas att du blir piggare framöver! Tycker det är så så kul med din graviditet 😀

    Svara

  • Anna

    |

    Är gravid i v22. Jag bor i Danmark och är rekommenderar de att ta 40-50 mg järn varje dag redan från v 10, så jag har redan ätit järn dagligen i 12 veckor. Så tror knappt det kan vara farligt, men du kanske inte behöver ta mer än 40-50 mg innan du vet säkert? Har heller inga magproblem när det är så ”låg ” dos, förhoppningsvis slipper jag börja med duroferon/niferex som är 100 mg och lätt kan ge hård mage.

    Svara

  • Hanna

    |

    Min trötthet började typ i vecka 18 (var dock sängliggande i hyperemesis fram till v. 16…). Jag somnade som en stock i soffan efter maten och sov i flera timmar eller hela natten. Njut av att sova om du kan! Det går över sen och så har man en piggare period. Nu kan jag knappt somna alls, är i v. 33 och vaknar av minsta lilla. Men är inte trött ändå ☺️ Äter också järn, men började typ vecka 28.

    Svara

  • Psykisk Ohälsa Blogg

    |

    Åh vad kul att ni ska ta reda på könet! Har själv aldrig varit gravid men har hört många berätta om just den delen, om en vill veta innan eller inte. Jag antar att det är lättare att planera med kläder osv, men det finns väl säkert unisex-kläder även för barn.

    Jag hoppas att tröttheten går över, har ingen aning om järnet. Hoppas du får en fin helg!

    Svara

  • Emma

    |

    Du kommer ju få typ en liter extra blod i kroppen tack vare bebisen så det är väl lika bra att börja bygga upp järnet redan nu. Jag fick tips om Sideral Forte av min barnmorska, den är dyrare än t ex Niferex men inte alls lika förstoppande. Den har jag “unnat mig” båda mina graviditeter 😀

    Svara

    • Egoina

      |

      Köpte Sideral! Tagit första tabletten nu. Håll tummarna 😀

      Svara

      • Emma

        |

        Åh toppen ju, håller tummarna!

        Svara

    • Emma 2

      |

      En annan Emma här, men jag skulle också tipsa om just de tabletterna! Min mage har inte klarat några andra järntabletter än just de. 😊

      Svara

    • Emmy

      |

      Vill bara flika in att järntabletter inte bara behöver vara förstoppande, utan de kan verka tvärtom också 🙃 Har problem med exakt detta och har provat olika sorter men med exakt samma problem. Skulle inte rekommendera någon utan järnbrist att ta sådana tabletter just för att biverkningarna kan vara så besvärliga…

      Svara

  • Malin

    |

    Jag kände samma, ville kunna förbereda mig och fantisera om namn osv på ett i alla fall LITE mer realistiskt vis.

    Sideral Forte hörni gravida! Kostar en slant men dels får man INGEN förstoppning, (och slipper hemorrojder då hehe) inget illamående och man behöver inte undvika mjölkprodukter då järnet tas upp direkt av tarmen. Det gör också att man snabbare får upp järnvärdet! SÅ värt de månaderna man behöver äta dem.
    (Nej jobbar inte för dem men har haft nog förstoppning i min första graviditet när man fick käka Niferex. 😂 Hemofer är snäll mot magen men ger dåligt upptag och påverkas av övrig kost.)

    Svara

  • Anna

    |

    Ibland är det bebisen som väljer om man ska få veta könet eller inte. 😄 Jag och min man planerade att ta reda på könet på RUL med båda barnen, BÅDA ggr låg bebisen så dumt att det inte gick att se. Det verkar inte vara jättevanligt att det blir så, men ville bara berätta att det kan hända. 😊

    Svara

  • M

    |

    Jag var bombsäker på att vi skulle få en flicka, hade bestämt förnamn och andranamn. Vid RUL fick vi veta att vi väntade en pojke, som någon skrev innan så var det något av en omställning. Nu när sonen är här så tänker jag inte på det alls och inte speciellt mycket på att han är en pojke över huvud taget

    Svara

  • Sabina

    |

    Är gravid I v.32 med andra barnet. Fick båda gångerna börja med järn i vecka 12, första graviditeten slutade jag efter ett tag eller började ta väldigt sällan då jag blev förstoppad. Den här gången blev jag rekommenderad Sideral, svindyrt men värt det! Tar två om dagen, och har aldrig känt någon förstoppning eller förändring när jag går på toa, förutom färgen då…

    Svara

  • Frida

    |

    Känner igen tröttheten! Har själv inte behövt äta järn alls under graviditeten men tröttheten kommer och går. Jag tänker att det är mycket som händer i kroppen. Nu i v.32 sover jag så himla dåligt och kan typ skylla på det, haha!

    Angående det med kön så känner jag igen mig. Jag var HEEEELT säker på att det skulle vara en flicka. Men när de på RUL berättade att det var en pojke så kunde jag inte fatta det.. det var glasklart dock för jag såg ju själv skärmen. Kan inte förneka att det 110% är en pojke i magen. Men jag fick typ ta två dagar av att inte snacka med någon om det utan bara smälta allt. Det var absolut inte så att jag var besviken på något sätt utan det var mer att min starka magkänsla var fel och jag behövde byta mindset. Vi hade typ bara gått och snackat flicknamn för båda var så säkra.. plötsligt var det inte alls en Essie utan en pojke?? Så skum känsla. Men nu är det alldeles självklart att det är en liten sommargosse ❤️

    Svara

  • Anna

    |

    Vi valde att inte kolla upp könet när jag var gravid. Jag ”kände på mig” att det var en pojke och köpte bara neutrala kläder. När bebis sedan kom ut var det första jag sa:”är det en pojke?”
    Fick titta efter själv och visst var det en pojke😅 hade blivit väldigt snopen om det var en flicka.
    Om det blir någon mer gång kommer jag däremot vilja kolla upp könet, så man slipper bli förvånad och ställa om sig om det inte skulle vara det man tror, även om det inte spelar någon roll😊

    Svara

  • Ida

    |

    Jag har tagit järntabletter med båda våra barn från typ v.8 😂 från v.16-17 med första barnet fick jag dessutom dubbla dosen för jag låg så lågt och gå på extra blodprovstagningar hela graviditeten…. Så käka på! Tröttheten blir inte lika förlamande då!!!

    Svara

  • Anna

    |

    Har du inte järnbrist behöver du inte ta järn. Hade perfekta värden hela graviditeten och var ändå trött så behöver inte bero på det.

    Svara

  • Frida

    |

    Jag hade aldrig någon känsla om vilket kön barnet hade och vi älskade att ligga och fundera på om det var en flicka eller pojke, hur hen skulle vara som person osv. Tog alltså inte reda på könet heller. När första barnet föddes tänkte jag inte ens på det! Barnet föddes och lyftes upp på mitt bröst, lindades in och vi låg där en stund när barnmorskan sen frågade om jag tittat vilket kön barnet hade. Ja just det 😅 en liten pojk! Andra graviditeten tänkte jag att det säkert är en pojke för vi har ett flicknamn klappat och klart men kunde inte komma överens överhuvudtaget om ett pojknamn. Hade dock ingen känsla alls denna gången heller men visst blev det en till pojke (L)

    Svara

  • Nina

    |

    Hej först och främst grattis. Jag har följt dig säkert 10 år nånting. Jag har kollat alla mina 3 barn på ultraljud och typ känt på mig att det ska vara tjejer vilket det har varit. Var osäker sista men första visste jag bestämt och andra med mer eller mindre.

    Det jag vill säga med det är att om du tar reda på könet så är du inte ett dugg mindre nyfiken. Man blir ju nyfiken vem personen är man väntar och på hela resan. Jag är än idag nyfiken på framtiden och allt som kommer då är dom ändå 8, 6 och 4 år i år.

    Svara

  • Robert

    |

    Märklig känsla kan man tänka sig att känna nåt som lever i sin egen mage. Lär aldrig hända mig iaf. 😉

    Svara

  • Karin

    |

    Med första barnet ville jag ta reda på kön(dock ej mannen) pga nyfikenhet- och säkert lite att ha kontroll över det hela och kunna planera och förbereda mig. Med nr 2 tog vi inte reda på könet utan då ville jag ha en överraskning. Båda trodde på en tjej och visst blev det det! Precis som en annan i kommentarerna skrev- kollade inte ens könet direkt när hon kom ut 😊

    Svara

  • Jessica

    |

    Jag trodde att mitt tredje barn var en pojke för att jag hela tiden såg framför mig att tjejerna fick en lillebror. Hade ingen önskan om vilket kön barnet skulle ha men varje gång jag tänkte på bebisen så tänkte jag automatiskt på en pojke. Fick veta på RUL att det var en flicka och kände mig SÅ snuvad! Var nästan ledsen efter för att min son tagits ifrån mig men när jag vaknade dagen efter kände jag mig glad och tacksam igen 🙏 förstår verkligen känslan att vilja ta reda på könet just för att inte vara inställd på fel även om jag fattar att det är samma sak att ta hand om en bebis oavsett kön 😅

    Svara

  • Anna

    |

    Angående att kolla upp könet eller inte. Många säger att de inte gör det pga att de vill bli överraskade vid förlossningen. Jag täbker att man blir väl lika överraskad vid RUL?

    Svara

    • Olivia

      |

      HAHA! Mind blowing 😁 Har aldrig tänkt på det så men du har ju helt rätt

      Svara

    • Carolina

      |

      Tänker att överraskningen vid förlossningen blir som en liten extra morot för att orka med! Men själv skulle jag aldrig klarat att inte ta reda på könet innan! 😃

      Svara

  • Marie

    |

    När jag väntade mitt första barn ville jag inte veta för att få överraskningen när bebis kom. Bebisen tänkte annorlunda och flashade oss på ultraljudet så vi klart och tydligt såg att det var en pojke 😂. Han är väldigt bestämd än idag och talar om vad han vill

    Svara

  • Jenni

    |

    Åh, nu ska jag låta som att jag uppfunnit hjulet och är stolt över mig själv, kanske har nån sagt det tidigare men det slog mig precis att det hade varit så mysigt att följa dig/er på Liberos Youtube “vecka för vecka”! ❤️ Har du funderat på det eller fått frågan? Om du ens sett det, haha, själv har jag följt dom jag känner till så nu senast Martin Björk och hans Sara och innan dess Sanna Jörnvik och Carl Deman. På nåt märkligt vis tar det bort lite av min egen smärta att följa nån annans lycka? Knepig hjärna.
    Så ett litet tips, och är du inte intresserad själv finns det ju andra att följa själv istället om du vill det!

    Svara

  • Tina

    |

    Vi kollade aldrig könet min första graviditet, men jag visste att det var en pojke, det fanns som inget annat alternativ. Funderade inte ens på flicknamn och min magkänsla visade sig stämma. Andra gången hade jag ingen känsla alls för vad det skulle bli och valde även denna gång att inte ta reda på det. Däremot hittade jag bara fina flicknamn och ut kom en liten tjej.

    Bli inte rädd när du börjar med järntabletter och din avföring är svart när du väl lyckas gå på toa! Min syster visste inte att anföringen blir svart av järntabletter och ringde mig som är undersköterska och grät/skrek i panik 😅

    Svara

  • Emmelie

    |

    Med mitt första barn började jag inte känna henne ordentligt förrän typ runt v 25 pga moderkakan låg i framvägg. Andra barnet var moderkakan bak och då kände och SÅG jag rörelser redan i v 13 och blev rent ut sakt SKITRÄDD! Haha 😂 och då hade jag ju redan varit gravid en gång dessutom, men sjukt läskigt att känna så tidigt (bebisen är ju typ pytte fortfarande då 😅).. så förstår din reaktion 🥰 det blir mysigare när man vant sig. Om man inte får en buse som sparkar på revben och blåsa och sådär, kan vara rätt obehagligt 🙈

    Svara

  • Linnéa

    |

    Jag har en liten 6-veckors tjej nu så det är inte länge sedan jag var gravid. Jag fick järnbrist där någonstans i v. 20 och fick inte riktigt upp järnet eftersom jag kräktes och mådde illa från v. 7-38. Så mitt järnvärde sjönk och när det var som lägst blev jag så trött att jag höll på somna när jag hade distansundervisning (alltså JAG undervisade). Det var helt sjukt. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Kunde inte kontrollera det. Å jag har för övrigt inte varit trött tidigare under graviditeten. Jag har fått äta olika järnpreparat, har kräkt upp alla utom sideral så om du får problem kan jag tipsa om dem. <3

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv