Follow my blog with Bloglovin

Tills jag orkar igen

Jag gömmer mig på en flygplats. Det är ingen lätt uppgift då alla från företaget jag jobbar på cirkulerar omkring här i väntan på vårt flyg. Dom sitter på restauranger, luktar på parfymer, köar till dyra juicer. Jag passerar dom ibland och dom försöker säkert söka min blick för att heja, fråga hade du kul på middagen igår. Jag låtsas inte se dom, låtsas mycket upptaget titta på något annat.

Jag har inte en enda liten droppe social energi kvar. Har inget att ge. Orkar inte. Kan inte låtsas. Jag går planlöst omkring, sitter vid en gate och väntar på flyg jag inte ska med, låser in mig i ett toabås. Är törstig men orkar inte köpa något att dricka. Då måste man prata. Betala. Ha ögonkontakt. Le. Säga tack. Ska jag köpa en dricka i en automat?

För några år sedan var jag så besviken på mig själv när jag kände såhär. Vad är fel på mig. Varför är jag så tråkig. Varför är inte jag den glada, härliga och sprudlande personen. Den som är vän med alla. Den som alla gillar.

Jag kan vara den personen. Jag är den ibland. Men sen tar energin slut och just nu finns det inte en droppe kvar efter att ha varit på konferens i 4 dagar. Jag gömmer mig tills jag orkar igen.

 

482 gillar

Kommentarer (64)

  • M

    |

    Imponerad att du orkar skriva! När jag mår så orkar jag knappt skriva ett sms till min man eller mamma att jag lever.

    Reply

    • Nathalie

      |

      Det låter lite som att du jämnför depression eller ångest med en introvert personlighet. Regina menar ju inte att hon mår dåligt utan har slut på social energi. Att inte orka skriva ett sms till sin man eller mamma att man lever låter allvarligare än en personlighetstyp. Viktigt att skilja på detta så man inte glömmer att man kan få hjälp om det skulle krävas ❤

      Reply

      • M

        |

        Jag är inte det minsta deprimerad. Men när jag är socialt trött orkar jag inte det. Brukar vanligtvis smsa min mamma dagligen, så det är klart att hon blir orolig när jag inte svarar på hennes sms.

        Reply

      • M

        |

        Jag är inte det minsta deprimerad. Men när jag är socialt trött orkar jag inte det. Brukar vanligtvis smsa min mamma dagligen, så det är klart att hon blir orolig när jag inte svarar på hennes sms. Hon är inte rädd att jag tagit livet av mig!

        Reply

        • Malin

          |

          Gud samma här. Orkar knappt lyssna på en podd eller se film för man är så trött på babbel.

          Reply

    • Kattis

      |

      Jag kan också bli sådär om jag är riktigt socialt utmattad. Mamma får oftast svar men ibland går det bara inte! Då blir hon orolig och ringer och då blir det ännu värre, haha. Nu för tiden kan jag oftast hushålla med min energi så det aldrig blir helt tomt. Men en konferens i fyra dagar… Fy fan! Hoppas jag aldrig utsätts för detta. Haha.

      Reply

  • Sara

    |

    Känner med dig, verkligen! Jag tar också slut på social energi då jag har ett jobb där man måste hela tiden vara anträffbar, trevlig, tillmötesgående och allt sånt där. På helgerna vill jag bara låsa in mig och inte se en kotte. Handlar på fredagar för att bunkra upp sen är jag innanför mina väggar i två dygn. Folk undrar vad man gjort i helgen, jaaa inget! 😁

    Reply

    • A

      |

      Exakt sådan är jag också.

      Reply

      • Emma

        |

        Jag med!! Men får jag fråga, är ni singlar? Det är jag, och ibland känner jag bara att jag aldrig kommer orkar träffa en man dessutom, när jag redan känner så här.. Vilket jag nog skulle vara ganska nöjd med, men ni vet, samhällets press osv… 🙁

        Reply

  • P

    |

    känner igen mig till 100%! folk blir alltid så förvånade när jag säger att jag är introvert för jag är ju “så social”, men det handlar ju inte om det. ibland behöver man bara stänga om sig och ladda om. det ät absolut inget fel på dig!

    Reply

  • Tina

    |

    Åh vad jag känner igen mig! Hoppas du kan vila upp dig i helgen och kunna vara osocial några dagar. Så fint att du orkar skriva om det, det gör att jag inte känner mig ensam om att känna likadant i vissa perioder. Var rädd om dig och din energi, och hoppas du haft en bra resa ♥

    Reply

  • JHH

    |

    Känner igen mig väl. Och när man kommer dit så kan man inte vända det, den lilla energin man har kvar vill man ha kvar för att gå… och inte braka ihop totalt. 4 dagar är mycket! Jag bävar för en enda natt!

    Och det är helt okej att dra sig undan då! <3

    Reply

  • Micaela

    |

    Vad hände med din blogg igår? Blev re-directed till någon random tjejs blogg när jag tryckte på din url. Sjukt weird, fattade noll!
    <3

    Reply

    • Egoina

      |

      Ja det var jättekonstigt! Det var tydligen något fel, men blev åtgärdat snabbt ☺️

      Reply

      • Micaela

        |

        Ah, vilken tur då! 🙂

        Reply

      • Marre

        |

        Jag läser din blogg genom bloglovin och där kopplas jag till den där tjejen fortfarande…

        Reply

    • Anna Maja - Littermentärt

      |

      Jag fick precis upp det i mitt flöde på Bloglovin nu. Du ser ju en liten bit av inlägget där och det jag såg var något i stil med “Jag har bestämt mig för att inte sluta blogga trots allt” och kände: Shit, vad har jag missat! 😛 Skönt det inte var Regina!

      Reply

      • Egoina

        |

        😂😳

        Reply

  • Elin

    |

    Känner igen mig så väl i det du skriver. Så många gånger som jag önskat att jag hade mer social energi. Men ju äldre jag har blivit, ju mer har jag förstått hur viktigt det är för mig att bara få vara själv och att det är helt okej ❤️

    Reply

  • Tessan

    |

    Jag är exakt så och jag har Asbergers. Det behöver man såklart inte ha för att känna så, men så är det exakt för mig.
    Tack fina du för en härlig blogg🙂❤️

    Reply

  • Krista

    |

    Introverthet är fint, man ger allt man har helt oegoistiskt utan att få nån energi tillbaka. Sen när man sitter på sin kammare själv producerar man ofta högkvalitativt sånt andra har glädje av. Stor andel författare, konstnärer och vetenskapspersoner är ju introverta. Tror bilden av introverta som asocial missanpassade är på väg bort. Tar såklart energi att vara socialt omhändertagande och allmänt briljant idémässigt 😁😁

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Amanda

    |

    Känner igen mig så väl i det du skriver. Speciellt känslan av att vara otillräcklig – varför är inte jag sprudlande och glad som alla andra? Jobbar fortfarande på att acceptera att det inte är jag.

    Reply

  • Robert

    |

    Gah! Förstår känslan. 😛

    Reply

  • Frida

    |

    Känner igen mig! Var på skolresa med universitetet och bodde ihop med min bästa vän i 7 nätter, vi fick till och med dela säng och spenderade varje sekund ihop. Trots att jag älskar henne massamassa så kunde jag inte ens titta på henne sista dagen, och hon kände samma med mig.😅 När vi väl kom hem (vi bodde mitt emot varandra på samma lilla gård) så sa vi bara “hejdå” och sen smällde vi igen våra dörrar och pratade inte med varandra på typ 3-4 dagar. Sen var allt som vanligt igen 😌 Ibland behöver man bara en paus, få tänka själv utan att någon pratar med en, få andas liksom. Helt okej! Och klokt att dra sig undan istället för att tvinga sig själv, vilket antagligen bara slutar med att man säger något otrevligt eller blir ännu tröttare!

    Reply

  • L

    |

    Hur kan du då orka vara i en relation? Ni bor ihop och du ser honom ständigt och jämt och har honom nära dig. Hade jag aldrig klarat jag vill ha space.

    Reply

    • Malin

      |

      Kan ju inte tala för Regina så klart, men är också introvert och kan bli helt utpumpad av att spendera en kväll med att vara social med vänner. Men blir aldrig trött av att spendera tid med min sambo, oavsett vad vi gör. Vi är dock ganska bra på att hänga i samma rum, men syssla med våra egna saker, tror det hjälper en del

      Reply

      • Egoina

        |

        Samma här. Han tar inte min energi. Dessutom är vi båda bra på att hitta på saker på varsitt håll och jag får därför egentid ofta ☺️

        Reply

      • blåmesen

        |

        Exakt samma här. Jag och min sambo älskar att som vi säger “dela utrymme”, typ att den ena sitter i ett rum i lägenheten och pysslar med något medan den andra är i köket och pysslar med något helt annat. Man vet att den andra finns där och det finns ett lugn och en trygghet i det, men vi behöver inte umgås aktivt hela tiden (som väl är).

        Reply

    • Pernilla

      |

      Hur menar du?
      Jag förstår E till fullo och jag lever i ett samboförhållande. Bara för att vi lever tillsammans så spenderar inte vi all vaken tid tillsammans. Jag träffar mina vänner själv och har mina egna intressen, precis som min sambo.

      Reply

    • Mila

      |

      De flesta som är sambos umgås dock inte aktivt. Alltså när en vän besöker mig mellan kl 18-22 så pratar vi under de timmarna, ser en film ihop, kanske spelar spel ihop m.m. Medan med min sambo kan Vi en helt vanlig dag mellan samma 4 timmar prata en kvart och sedan läser och badar jag medan han pysslar i arbetsrummet med sin dator. Helt olika sätt att spendera tid ihop helt enkelt. Jag hade inte orkat bo med en partner som vill prata konstant eller hela tiden görs saker tillsammans…

      Reply

  • Fannie

    |

    Min tanke varje gång jag ska iväg, “Borta bra, men själv bäst!”.
    Jag är tacksam över min bostad, min trygga borg och laddningsplats. #stoltintrovert!

    Jag förstår dig till fullo, ta hand om dig! :*

    Reply

  • Marre

    |

    Jag är social introvert. Jag är galet social, pratar med allt och alla och är en problemlösare som alla vänder sig till. Jag kan hålla en föreläsning framför 400 pers utan problem…men sen kraschar jag! Jag måste dra mig tillbaka, vara tyst, inte behöva vara trevlig och le. Mitt jobb är otroligt socialt, från stunden jag kliver in tills jag lämnar, är det nån som pratar med mig eller jg som håller i möte osv.
    På helger så kan jag ungås med folk en dag..antingen lördag eller söndag men jag behöver en dag när jag inte pratar med folk (förutom mina barn och make då). Lyssnar jag inte på min kropp och är social lördag OCH söndag då kraschar jag på måndagen.
    Jag har lärt mig att om jag är i väg på konferenser så bokar jag alltid eget rum, och försöker dra mig tillbaka en stund innan jag går ut med kollegorna osv.
    Så länge du vet vad som suger ut din energi så är det ju bara plus! Då vet du vad du behöver göra för att samla energi ❤️

    Reply

    • Egoina

      |

      Är exakt likadan ❤️

      Reply

  • Elin

    |

    Jag är precis likadan och numera är jag okej med det. Det är inte sämre att vara introvert än extrovert. Det jobbiga är när man stöter på andra människor som tyvärr tycker det.

    Reply

  • Wysteriia

    |

    Vet känslan och du är inte ensam ♥ Hoppas du fick vara lite socialt bakis på hemvägen och kanske är ledig imorgon? Det tar ju mer på krafterna när man åker iväg med människor man kanske inte känner superbra. KRAM

    Reply

    • Egoina

      |

      Är ledig imorgon! Så skönt ☺️❤️

      Reply

  • Kristin

    |

    Så tänkte jag också förr, “fyfan skulle aldrig klara av att vara sambo med nån…” sen träffade jag min kille och vi har bott ihop ett bra tag nu, hans sällskap är aldrig krävande (förutom när han surar..) eftersom han själv är introvert, och således får jag space även om han är i närheten. Hade aldrig orkat hänga ihop med en otålig extrovert som måste hitta på saker och träffa folk hela tiden, eller som “kväver mig”. Min sambo är mitt enda umgänge utanför jobbet haha.

    Reply

    • Kristin

      |

      Gaah min kommentar var ju ett svar till “L”

      Reply

  • Alexandra

    |

    Bästa jag läst! Tack!

    Reply

  • Myh

    |

    Herregud vad jag känner igen mig! Jag är också introvert och visst, jag tycker det är superkul att träffa vänner och sådär men sen är jag totalt dränerad. Det är ju inte det att de på något sätt själ energi från mig per definition, utan hela grejen i stort. Jag vet inte om jag hade pallat konferens i 4 dagar med mitt jobb. Då hade jag gått under tror jag.

    Reply

  • Emma

    |

    Kanske en väldigt privat fråga, men hur löste det sig med toalettbesök för dig o kollegan som delade rum med tanke på skjutdörren?

    Reply

    • Egoina

      |

      Det fanns inte mycket att göra än att gilla läget 🙈

      Reply

  • Mila

    |

    Kan relatera så mycket! Och jag märker att särskilt vissa personer har en tendens att äta upp mer energi än andra…
    Var på konferens med jobbet förra året i 2 dagar. Just en kollega klängde sig fast vid mig och körde en egocentrisk monolog i flera timmar i rad. 😫 Dag 2 på kvällen hamnade vi i samma bil hem och monologen fortsatte… Kom hem med den grövsta migrän jag någonsin haft och ville typ gråta av lättnad över att vara ensam hemma i tystnad.❤

    Reply

  • Josefine

    |

    Jag är likadan! Brukade också tänka att det var helt galet att bli sambo för då måste man ju umgås HELA TIDEN. Inser ju nu att så inte är fallet. Jag bor fortfarande ensam, men är inte rädd för att bli sambo i framtiden nu. I höstas bodde jag i kollektiv med tre tidigare helt okända människor (pga utbytestermin). Jag var skitnojig innan vi flyttade in. I början var det utmattande för mig och jag stängde ofta in mig på rummet. Sen lärde vi oss/blev bekväma med att vara i samma rum utan att aktivt umgås. Någon lagade mat, någon satt och pluggade, osv. Tycker att det är intressant att det faktiskt gick även med personer jag inte kände sen innan. Vi blev för övrigt superbra kompisar allihop och har fortfarande kontakt nästan varje dag 🙂

    Reply

  • Andrea

    |

    Asså jag har känt exakt samma sak på jobbresor. Det är en grej är att man förväntas jobba/delta 08-17 på möten/föreläsningar och whatever. Men sen ska man hänga med massa kollegor, joina på aktiviteter, äta middag i hundra timmar och “aldrig få gå hem”. Det är ju det som är jobbigt att man liksom aldrig “checkar ut”. Men jag har upplever exakt detsamma när jag reser en weekend med min pojkväns föräldrar (bröllop, hälsa på hans släkt uppe i norr etc). Men även ibland en hel vecka med min pojkväns kompisar. Det är ju mycket på agendan, och visserligen ganska roligt när det händer mycket. Men när någon muckar med min egentid blir jag ganska dränerad – som ett lågt batterinivå på telefonen. Jag fungerar inte 24-7 utan laddning… Så när det gäller såna typer av resor där alla människor bara “följer strömmen” så måste jag vara extra noga att känna efter vad jag behöver/känner för. Ofta är det att få egentid någon timme varje kväll för att fungera optimalt. Inte alltid det går dock!

    Kan vi inte samla några tips och strategier att hantera detta? <3

    Reply

  • M

    |

    Är också introvert och blir galet trött efter sådana där sammankomster. Och att dessutom dela rum med en kollega som du gjort! Inte konstigt att du energin är slut! Ha en skön helg och ta hand om dig!

    En fråga till er som är introverta och har barn. Hur går det? Lite orolig över det att inte få en lugn stund men vill gärna ha barn.

    Reply

    • Sarah

      |

      Jag har ett barn. Att vara introvert och få barn är inte så illa. Förutom om andra föräldrar vill prata mycket med en eller föräldragrupper typ. Jag gick på en träff men har så svårt att vara social bland folk jag aldrig träffat så jag hoppade av.
      Att vara högkänslig och få barn är jobbigare. Det kan ibland gå dagar utan någon som helst egentid, inte ens toalettbesök typ. MEN, ett barn ger faktiskt mycket energi också. Så det går ändå över förväntan. Men ett tips är väl att verkligen ta hjälp ibland så man kan få vara helt ensam emellanåt. 😊

      Reply

      • Eva

        |

        Introvert och fick relativt nyligen barn, det går över förväntan. Han tar inte min ”sociala energi” utan jag vill vara med honom (på riktigt) däremot är man ju trött av andra anledningar hehe. Som ovan skriver ger barn mycket energi också. Det stora lyxproblemet för denna introvert är alla som vill träffa vår lille gosse och då min sambo och jag bor långt från våra familjer innebär det oftast övernattningar av släktingar i några dagar 😅

        Reply

    • Krista

      |

      Ehm ja detta borde det pratas mer om haha, jag upplever mig ärligt talat totalt dränerad rätt ofta. Önsketänkte nog före barn att egna barnen på nåt sätt är undantagna från att vara energitjuvar men nope typ tvärtom i alla fall för mig 😅 Mitt bästa tips: försök fixa ett supportsystem med egna föräldrar/partner/syskon/vänner, var supernoga med att få egentid till vila och träning etc. Och framför allt, skäms inte över detta, vi introverta är garanterat lika bra föräldrar som andra. Önskar att det pratas mer om detta, det hade nog besparat mig några års dåligt samvete och freakkänsla.

      Reply

  • Lovisa

    |

    RELATE 100%!!!!!! Har haft en så jäkla intensiv vecka socialt att jag har sagt att min mamma kommer på besök i helgen fast hon inte gör det. Så kan jag kolla netflix och nysa ensam hela helgen utan att någon stör 😬🤣

    Reply

    • Egoina

      |

      😂👌🏼

      Reply

  • Nicole

    |

    Det går inte att nå din blogg via Bloglovin’ sedan i förrgår. Man landar istället hos en bloggare vid namn Andrea Hedenstedt 🙄

    Reply

    • Egoina

      |

      Trodde det skulle vara löst. Har skrivit till dom igen, hoppas det funkar nu!

      Reply

  • Sarah

    |

    Åå, vet precis hur det här. Högkänslig jag med.
    Ibland orkar jag inte ens använda en glad gubbe i ett sms för det tar för mycket energi att tänka tanken att skicka en glad gubbe. 🙈

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha vet faktiskt exakt vad du menar med smileyn. När jag blev dumpad för tio år sedan och aldrig varit så heartbroken kunde jag inte göra en smiley på säkert ett halvår, det tog emot att ens låtsas vara glad i text.

      Reply

  • Emmy

    |

    Alltså jag har fått dispans från jobbets fortbildningsresor för att jag verkligen inte mår bra av det 😐 Utlöser dessutom i princip alltid migränanfall, så jag blir ju faktiskt dessutom sjuk ☹️ Gör såklart annan fortbildning och är med utan övernattning om det går att resa tillbaka över dagen. Har dessutom ett extremt socialt jobb, så redan det gör att man blir ganska sliten ibland. Gäller att lägga in pauser så gott det går, och särskilt efter ”stora” grejer, det är nog den enda strategin jag kommit på…

    Reply

  • Sessan

    |

    Du är STARK. Mvh. en fellow ambivert 💖

    Reply

  • Emma

    |

    Den stora frågan är, hade du gjort om det igen? Dvs, dela rum och allt eller hade du betalat extra för att få vara lite ifred :)?

    Reply

    • Egoina

      |

      Hade gjort om det eftersom jag lärde känna en kollega som jag nu tycker mycket om. Det var det helt klart värt! Men nästa gång vi ska iväg på denna typ av resa kommer jag fråga om man kan betala extra för eget rum 🙂

      Reply

  • Angelique

    |

    Jag sitter i skrivandes stund och har lite ”me time” efter en sjukt social dag. Jag ska upp om mindre än 5 timmar men kan inte gå och lägga mig om jag inte får den här lilla stunden först 🙂

    Reply

  • Jenny

    |

    Relaterar så hårt

    Reply

  • Anna

    |

    Hej,
    Jag vet att du gjort en konisering och läste din historia flera gånger innan jag skulle genomföra min igår. Kände mig ändå helt ok lugn och visste vad som skulle göras. Jag har bett om att få en annan läkare än föregående biopsi men tyvärr visade det sig att denna kvinna inte var bättre. Kall, kunde inte riktigt hitta alla redskap och var osäker. Så när hon skulle be bedövning tog allt väldigt långt tid. När hon började skära tog det långt tid och hon råkade komma till väggen som inte var bedövad. Jag skrev rakt ut, det gjorde så fruktansvärt ont. Blev en sprickbildning. när jag gick därifrån var jag skakig, orolig och rädd men jag tog mig hemåt efter en stund, väl då upptäckte jag att det blödde enorma mängder och som tur var skulle mina två kompisar komma hem till mig. Jag blödde alltså så mycket att det rann mer på mina skor och det bara forsade. Jag fick åka akut till gynakuten i Malmö som tog emot mig direkt och var världens bästa. Jag fick göra en gynyndersökning av en ung, manlig läkare som var så duktig och sedan direkt in sövd på operation för att stoppa blödningen. Allt gick jättebra och jag var så imponerad över hur bra allt gick! Guldstjärna till personalen i Malmö och tyvärr kommer jag aldrig gå tillbaka till den privata kliniken i Lund jag blev kallad till.
    Ville mest skriva av mig. Tror bara jag hade väldigt otur.

    Reply

    • Egoina

      |

      Nej usch så hemskt! Men nu är det över ❤️❤️

      Reply

Lämna en kommentar

Arkiv