Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Måndagssnack

Ett väldigt sent måndagshej idag. Blev chockad över att klockan var så mycket. Visst känns det som att vissa dagar går fortare än andra? Denna arbetsdag försvann på ett ögonblick och nu är klockan över 23.00. Vad hände.

På tal om tid hörde jag en gång att det generellt känns som att tiden går fortare när man blir äldre för att det inte händer lika mycket som när man var yngre. När man är yngre är det fler ”stora händelser” i livet och därför fler hållpunkter att dela upp tiden på. Livet känns ungefär lika fort hela tiden när vi är mitt i det, men det är i efterhand när man tittar tillbaka som det känns som att åren bara tickar när det hänt färre stora saker. Allt flyter liksom ihop. Förstår ni alls vad jag menar nu, eller svamlar jag? Tror ni att det är så, eller känns livet lika fort hela tiden? Går åren mellan 30 och 40 lika fort som åren mellan 20 och 30 exempelvis?

Nog om tid. Denna vecka händer massa kul! Ska bland annat träffa Sofie, min mamma och på fredag ska jag på ett event med Ida. Och på lördag är det juni!!

☀️

70 gillar

Kommentarer (26)

  • Angelica

    |

    Min teori är att tiden går fortare i förhållande till att vi blir äldre. Eller ja att det känns så iaf. 1 år för en fyraåring är 25% av barnets liv. 25% av ditt liv är 7,5 år medan 1 år för dig bara är ca 3,33%. Tänker att i förhållande till sin ålder är då 1 år för en fyraåring lika lång tid som 7,5 år för dig. Klart din tid swishar fram mycket fortare. 2 veckor för en fyraåring motsvarar ca 15 veckor för dig. När du är 60 år är det 30 veckor. Alltså, jag tänker att 30 veckor för en som är 60 år borde kännas ungefär lika lång tid som 2 veckor för en fyraåring. För procentuellt är det lika stor del av det då levda livet. Hänger du med? Min teori är iaf att detta är orsaken att det känns som om tiden hela tiden går snabbare och snabbare ??‍♀️

    Svara

    • Egoina

      |

      Sant! Mycket intressant!

      Svara

    • Hanna

      |

      Har exakt samma teori! Hörde det en gång på radion och tycker verkligen att det stämmer.

      Svara

  • Gabriella

    |

    Min tanke kring tid är att det känns som tiden går fortare då t.ex. en månad är en mindre del av ditt liv ju äldre du blir. Är man liten är en månad en evighet, det är en stor del av ditt liv. När du blir äldre har du upplevt så många månader att det inte är så stort del av ditt liv. Kanske krånglig tanke men så tänker jag i alla fall ☺️

    Svara

  • Johanna

    |

    Angående ålder har jag alltid tänkt på teorin om att livet går fortare för att du levt längre och därmed blir de föregående åren procentmässigt mindre. Exempelvis:
    När du levt ett år har du levt 100 % av ditt liv.
    När du levt två år har du levt 100 % av ditt liv, men varje år är 50 % av ditt liv.
    När du levt tio år har du levt 100 % av ditt liv, men varje år är 10 % av ditt liv.
    Och så vidare. Det är därför det går snabbare! 🙂

    Svara

  • Ellen

    |

    Tänker att tiden känns fortare ju äldre man blir eftersom varje år blir än mindre del av ens totala livslängd. Är du två år är ett år halva ditt liv men är du 30 är ju ett år bara en trettiondel!

    Men tiden går fort och timmarna äro långa, som gamla Goethe sa 🙂

    Svara

  • Lisa

    |

    Föredrar nog den tiden som går nu när jag är 32 år. Det går lite fort ibland men saknar inte den medsamma stillastående perioden mellan 20 och 30 år.

    Svara

  • F.L

    |

    Angående tid så tror jag att det delvis har att göra med att när man är tex 10 år, så är 1 år 1/10 av ens liv. När man är 40 år är 1 år 1/40. Alltså blir samma tidsenhet en mindre andel, och därför mindre betydelsefull.

    Svara

  • Sara

    |

    Jag tror att tiden upplevs längre när man är yngre för man har inte upplevt lika mycket tid som en äldre. En som är åtta år och ska ha sommarlov känns 10 veckor som en evighet! Men är man 35 är 10 veckor inte lika lång tid, för man har fler veckor i bagaget ”livet”. 10 veckor för en yngre person är så pass mycket större del av deras liv än vad 10 veckor är för en äldre. Tio minuter är en större del för en som inte levt så länge jämfört med en äldre! Man blir stressad av tanken…

    Svara

  • Mila

    |

    Gud vad jag saknar att vara barn. Eller bara ung. 21 år med en hyra på 2500 kr/månad, snygg kropp, inget ansvar och framtiden framför mig. Mmmmm… Tips till alla unga som läser: Ta inte den tiden för givet. <3

    Svara

    • Hanna

      |

      Tack för en viktig påminnelse! Är visserligen 25 och har åldersnoja typ varje dag men om fem år kommer man väl tänka ”ååh tänk när man var 25, vad härligt allt var då!” ?

      Svara

  • Lovisa

    |

    Jag tänker att när jag var fem så var ett år 20% av mitt liv = mycket. Men nu när jag är 30 så är ett år 3% = inte så mycket. Har alltid trott att det ät därför åren ”går fortfaren” när man blir äldre. Spännande i vilket fall ?

    Svara

  • Linnea

    |

    Alltså åh som jag väntade på måndagssnacket! Jag har dragit ner nästan helt på sociala medier, men din blogg ger mig energi och jag läser varje dag?
    En lite kul historia som inte har med inlägget att göra: min sambo köpte godis till min Bb-väska i våras och köpte bland annat Smash. Jag hade aldrig testat det förut (trodde bara det fanns i Norge av någon anledning) och blev så förvånad när han fiskade upp påsen efter förlossningen? så jag låg där och tänkte på dig mitt i tumultet. Så nu heter vår bebis Regina (Nej okej det där sista var lögn?)

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha fina du ❤️

      Svara

  • Sara

    |

    Precis så känns det ju med tid! Tycker att tiden går snabbare och snabbare ju äldre jag blir och jag tycker inte att det har hänt så mycket spännande de senaste åren ? Men förra året var jag på en gruppresa på Kuba i drygt en vecka, men den kändes mycket längre än så, antagligen för att det hände mycket och för att intryck förändrades.

    Svara

  • K

    |

    Jag tänker att tiden beror på hur gammal man är. Liksom ett år för mig är en trettiondel av mitt liv, men för en treåring är det en tredjedel. Man har ett annat perspektiv. Sen har ju barn ingen tidsuppfattning heller. ”klockan två” är bara ord för dom. Vaddå klockan två, hur många nätter ska jag sova innan dess, hinner jag rita färdigt min teckning?

    Svara

  • Frida

    |

    Nä jag har alltid tänkt på det i procent. Säger du ”vänta 5 år” till en 10åring respektive en 50åring så har de ju helt olika perspektiv på det. För en 10åring så är det 50% av hans liv medan det bara är 10% av 50åringens liv och därför känns 5 år inte lika långt för någon som är äldre.

    Sedan har vi ju också en kunskap och vetskap om tid och rum ju äldre vi blir. Min 3åring har ju ingen uppfattning alls och frågar varje dag om han är 4 år nu och ’hur blir jag fyra år??’. Kan tänka att det kan jämföras lite med när man väntar på något men inte vet var/när/hur saker sker. Tex i slutet på en graviditet, när förlossningen kan starta när som helst, men det lika väl kan vara 4 veckor kvar. Dom veckorna känns som en eeevighet för många vilket jag tror är för man inte har någon uppfattning om hur länge man väntar. Min kompis som väntade på att hennes kille skulle fria tyckte den väntan var lång och utdragen, men egentligen handlade det bara om 4 månader.

    Lite mer svammel så här en tisdagmorgon ?

    Svara

  • Caroline

    |

    Jag läste någon gång att det känns som om tiden går snabbare när man är äldre för att man har levt längre och har längre tid att jämföra med. Om man tar en femåring tillexempel är ju ett helt år en evighet för det är en femtedel av hela hens liv, men för en 30 åring är ett år inte så mycket av ens liv som man levt hittills och därför känns det snabbare. Okej make no sense men lät logiskt när jag läste det ??

    Svara

  • Emma

    |

    Intressant tanke! Jag har hört att det beror på att ett år blir procentuellt mindre av ens liv ju äldre man blir och det därför känns mycket kortare, alltså när man är 10 år är 1 år 1/10 av ens liv = väldigt mycket men när man är 50 är ett år inte så stor del. Kanske en kombination av båda två!

    Svara

  • Sigrid

    |

    Jag hörde en annan förklaring. Att ju äldre du blir dessto mindre del är varje dag av ditt liv. Din första dag är ju 100% av ditt liv. Sen kommer det gå fortare å fortare eftersom du sätter dagen i relation till alla de år du levt. Hahaha gud va svamligt. Kanske inte framgick alls va jag menade? men makade sense när jag hörde det

    Svara

  • Martina

    |

    Har också hört det, och det stämmer säkert. Men läskigt! Man tror att man har halva livet kvar, men när man tänker på att tiden känns som den går fortare och fortare så kommer det ju kännas betydligt mindre! Och ja! Alltså mellan 30 och 40 hinner man knappt blinka. Jag tycker på riktigt det känns som jag fyllde 30 ”häromåret”, men nästa år fyller jag 40. Så jämför man det med tiden mellan man var 10 och 20, då kan man ju nästan peka ut vilka låtar som var populära vilket år, man vet vilken klass man gick i, vilka man var med osv. Men självklart har det att göra med att man har ett ”stabilare” liv nu. Byta partner, jobb och vänner typ varje år är nog ett tips om man i efterhand vill känna att en period varit längre, men det har ju sina nackdelar det med.. 😉

    Svara

  • Emma

    |

    Det är också för att när ett år går när du är 10 år, så är det en tiondel av ditt liv. När ett år går när du är 40 är det en fyrtiondel av ditt liv vilket är en stor skillnad! Därför går åren fortare och fortare i relation till din ålder

    Svara

  • Cecilia

    |

    Jag tänker att när jag var yngre var inte stressen så påtaglig. Idag är jag igång på ett helt annat sätt, går upp mycket tidigare och kommer hem senare. Det är mycket mer som händer under en dag, vilket medför upplevelsen av att dygnets timmar är färre = rusar förbi ”snabbare”

    Svara

  • Anonym

    |

    Hej kloka fina Egoina, den här gången är det min tur att ställa en ”kärleksfråga”. Jag vet inte hur tidigare frågeställare har gått till väga men jag chansar och ställer min fråga här.

    Jag har under snart två års tid träffat en kille lite till och från (vi bor i olika städer). Vi har spenderat nyår ihop (pga gemensamma vänner) och födelsedagar (på eget initiativ). Förra sommaren sa han dock att han inte var ute efter ett förhållande och vi sågs inget mer, däremot fortsatte han att snapchatta mig random meddelanden hela sommaren. På hösten hörde han av sig och irrationell som man är när man har känslor träffade jag honom. Vi sågs även en gång till under julen. Efter det fick jag veta att han legat med en annan tjej och vi hördes inte mer förrän något enstaka meddelande. Förra veckan fyllde jag år och han grattade mig. I lördags kväll när jag firade min födelsedag fick jag ett meddelande av honom där han bjöd över mig på en fest han var på och full (och kär) som jag var åkte jag dit. Vi hade världens mysigaste kväll, dansade och hånglade om vart annat för att sedan gå hem till hans föräldrar där han bodde över helgen. Jag kan även tillägga att på festen sa en tjej att vi var väldigt söta tillsammans och frågade om vi var ett par. Ingen av oss svarade nej på den frågan utan vi båda tvekade. När tjejen frågade varför vi inte var tillsammans då så sa han ”för att jag är helt jävla dum i huvudet”…. Sen var det inget mer med det egentligen.. På morgonen träffade jag hans pappa och han kysste mig hejdå framför honom. Vi har inte hörts efter det här men jag blir galen. Vad ska jag göra…. Har du några kloka ord till mig?

    Svara

    • Allis

      |

      Om jag får ge ett svar (trots att det inte var mig du frågade) så skulle jag säga att det beror på vad du vill ha ut av det hela.
      Känner du dig nöjd med att ha de stunder ni har och inte känner dig så intresserad av mer på allvar så kör på bara.
      Om du däremot vill mer eller håller på att bli kär på riktigt, blir ledsen efter era träffar eller så, då behöver du fråga honom rakt ut vad han vill. Om han inte vet vad han vill (vilket är ett troligt svar) så gör du bäst i att gå vidare. Stålsätta dig från att gå i ”fällan” igen. Om han kontaktar dig – föreslå en träff, flera träffar, mat på restaurang eller liknande. Ingen spontan het kväll på fyllan (även om det såklart lockar som tusan i stunden) utan träffas på riktigt och bromsa rejält tills du känner att båten slutar gunga och du kan våga ta nästa steg. Håll honom på armlängds avstånd tills du vet att han vill det du vill.
      Kommer ni inte så långt – gå vidare. Är det rätt kille så får han leta upp dig när han mognat på sig och landat och har han tur är du fri, har han otur har du hittat någon bättre och pålitligare kille.
      Så tänker jag men så utgår jag från mig själv så glöm inte att det är alltid du själv som är experten på ditt liv!
      /Allis

      Svara

  • Rebecka

    |

    Haha, vad roligt att typ alla kommentarer handlar om samma teori, tror vi kan slå fast den nu 😉

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv