8 saker att göra när man har ångest

Veckorevyn lade ju ner hastigt utan förvarning (för min del), så jag hade redan börjat skriva på kommande krönikor. En krönika som jag höll på med var en lista på saker man kan göra när man har ångest. Den blev inte riktigt klar, men tänkte att jag kan ju publicera de 8 punkterna jag har!

Och ps. innan jag börjar. Jag vet att vissa av er reagerar när jag hänger och slänger med ordet ångest. Jag beklagar det. Jag menar inte att förminska ångest och jag förstår att vissa av mina tips är lite som en slap in the face på de som verkligen mår dåligt på riktigt. Jag pratar inte om depression eller långvarig ångest. Jag syftar på den där dåliga känslan man kan ha i kroppen exempelvis dagen efter man druckit alkohol, en vanlig tisdag när saker känns jobbigt eller vid pms.

 

8 saker att göra när man har ångest:

 

🍽 Mat = lycka. Om man orkar kan man laga något riktigt lyxigt till sig själv. Tiden försvinner och man får äta något gott på kuppen. Men om du inte orkar laga något är tipset att äta något tryggt. Helst något som påminner om barndomen. Pyttipanna? Köttbullar med mos? Fiskgratäng? Kanelbullar? Ät något tryggt och bekant som känns som en kram.

 

🐶 Pinterest! Obs inga bilder på sönderstylade hem, superhurtiga personer eller perfekta frisyrer. Nej nej nej. Gulliga bebisdjur! Skapa genast ett nytt board och fyll den med bilder på söta djur. Ångestnivån går ner 200% på en gång. Lovar.

 

💻 Om ditt liv är skit kan du ju alltid leva dig in i någon annans liv. Seriemaraton it is! 

 

🚶🏼‍♀️ Vi vet ju alla att motion hjälper mot ångest, men komigen. Orka. En promenad är ett måste dock. Frisk luft och att röra på sig gör alltid saker bättre. Sen om det bara är till affären och hem igen är bättre än inget. Lyssna på en bra podd, musik du gillar, fyll lungorna med luft, upp med huvudet och blicka långt bort när du går. Tänk på hur det känns i fötterna, vilka dofter du känner, vad du ser och vad du hör. Var i nuet.

 

📞 Ring någon! Eller träffa någon om du orkar. Ta kontakt, sträck ut en hand och snylta på kompisens energi och humör. Ibland får man.

 

🕯 Gör mysigt hemma. Röj undan, tänd det där ljuset som egentligen är till speciella tillfällen, spela någon musik du tycker om och köp blommor till dig själv. Whatever floats your boat. Själen får ro om omgivningen är behaglig.

 

🛁 Ta ett långt bad eller en lång dusch. Skrubba, tvätta, gnugga och tvåla. Gör ansiktsmask, inpackning i håret och använd den fancy badbomben. Låt sedan allt rinna av dig och ner i avloppet. Kliv ut ur badrummet som en ny person.

 

🛌 Och om inget funkar. Bara acceptera att denna dag är förlorad. Denna dag är en skitdag. Men imorgon är en ny dag. Då får vi en ny chans. God natt.

⭐️

 

148 gillar

Comments (35)

  • Robert

    |

    Ut och springa är oslagbart, om man orkar, haha. Möjligt att man får göra den där badritualen annars. 😉

    Reply

    • Sara

      |

      Håller med dig. Löpningen har räddat mig, lever med ständig ångest och träningen är det som får mig framåt.

      Reply

      • Robert

        |

        <3

        Reply

  • malin

    |

    Gud, orkar inget av det där när jag har ångest. Möjligtvis serie.

    Reply

  • Catharina

    |

    Precis ett sånt inlägg jag behövde just nu. Har haft en riktig skitdag på jobbet. Hoppas på bättre dag imorgon. Får kolla på nån bra serie för att skingra tankarna lite.

    Reply

  • L

    |

    Det beror på vad för typ av ångest man lider av. Jag lider bland annat av social fobi som sätter käppar i hjulet i många olika situationer och då hjälper det inte med avkoppling hemma. Jag ska till exempel ha lunch med en potentiell arbetsgivare om två veckor och äta lunch och äta på restaurang gör jag aldrig för det är något av det värsta jag vet. Hur jag ska komma runt det vet jag inte över huvud taget.

    Reply

    • Sara

      |

      Var ärlig mot den potentiella arbetsgivaren, säg att du tycker att det är jobbigt och svårt så att hen förstår om du kanske inte är helt närvarande då du är där. Kan någon kompis följa med, men sitta vid ett annat bord? Så att du har en trygghet med dig, utan att det inkräktar på lunchen du ska på. Se till att belöna dig själv efteråt också! Oavsett om du köper dig en liten present eller stänger in dig själv hemma, så ge dig själv en ordentlig klapp på axeln. Du fixar det! <3

      Reply

      • L

        |

        Jag vill inte säga vad jag lider av för jag känner mig som stans mest misslyckade individ. Men ska försöka fråga en kompis ❤

        Reply

    • Linda

      |

      Det här kanske låter dumt, men kan du testa att göra det innan? Om du går till samma restaurang kanske veckan innan, med en kompis eller familjemedlem. Då vet du hur det ser ut, vad du kan ta på menyn, var toaletten finns osv. Då är den delen av allt nya redan klar, och du kanske blir lite mindre nervös när du ska äta med arbetsgivaren. Bara en tanke 🙂

      Reply

      • L

        |

        Så himla bra tips! Det spelar ingen roll vem jag äter med för det är fortfarande extremt plågsamt men ska verkligen testa det och försöka öva innan. Tusen tack! ❤❤

        Reply

  • Nadja

    |

    Här i Finland finns det ett suveränt finskt ord som beskriver ångest-känslan man har efter en utekväll: morkkis! (uttalas mårkkis)😅 Ordet används även av oss finlandssvenskar, typ ”jag har sån morkkis över festen igår” eller ”usch vilken morkkis jag får över alla skolarbeten som ska lämnas in” ☺️

    Reply

    • Rebecca Andersson

      |

      Omg, har ni hört Morkkis-låten? 😂 Vet inte var den kommer ifrån, men googla. Den är hemskt rolig, och handlar väl om att ha bakfylleångest. Så min humor! 😅🙈

      Tack för ett fint inlägg om tips vid ångest. Tänkvärt ibland. 💕

      Kram,
      Rebecca

      Reply

      • Mikaela

        |

        Fast ordet ångest kan beskriva massa olika ’tillstånd’ precis som att ordet stress eller glad kan beskrivas på olika nivåer. Allt är inte svart eller vitt.
        Jag själv lever med dödsångest efter en olycka jag var med om, men jag skulle ändå beskriva känslan dagen efter alkohol som ångest även om de absolut inte är ’samma’ ångest som min dödsångest.

        Reply

    • Ellenn

      |

      Ågren, skulle jag säga på svenska 🙂

      Reply

  • Marielle

    |

    Jag menar inget illa men om du vet med dig att folk tar illa upp när man använder sig av ordet ångest när det gäller mer triviala saker än riktig psykisk ohälsa, varför inte köra en annan formulering? ☺️ Typ en lista med saker att göra när livet känns jobbigt?

    Ångest för mig och så många andra är att försöka låta bli att självskada. Att försöka hålla fast vid livet. Jag vet att man inte kan ta hänsyn till allt och alla men vet man med sig att en formulering är problematisk som du ändå verkar göra i och med din disclaimer i början kan man väl lika gärna formulera om tänker jag.

    Skrivet med kärlek och uppriktig nyfikenhet. Stor kram 💖

    Reply

    • Elin

      |

      Fast finns det bara en sorts ångest? Är det bara dom som kämpar för att ej självskada/som försöker hålla sig fast vid livet som får säga att dom har ångest?

      Reply

      • jessica

        |

        Ja. Kolla upp vad ångest INNEBÄR.
        Att vara nervös för ett prov eller skämmas efter en utekväll är INTE ångest!!!!!!

        Reply

        • Elin

          |

          Nu sa jag väl inte att det är lika med ångest? Jag har själv haft problem med ångest men ALDRIG haft ett självskadebeteende eller tänkt att jag inte velat leva. För mig har det trots det varit ett stort problem så jag tycker inte att det bara finns ett enda kriterie för ångest.

          Reply

  • Depressiva Doris

    |

    Jag lider av både depression och “riktig” ångest, men tycker att dina tips är bra 🙂
    När jag upplever vardagsångest tycker jag om att ta hand om mig själv lite extra. En extra lång och varm dusch, eller kanske ett fotbad, följt av lyxig hudkräm på hela kroppen. En ansiktsmask medan man målar naglarna. Kanske en hårinpackning och en stor kopp te. Sedan drar man på sig det mysigaste man har, i mitt fall morgonrock och tittar på barnfilmer. Jag föredrar Nalle Puh.

    Ta hand om er. Våga söka hjälp om det känns ohållbart. Våga varva ner. Våga tacka nej och ställa in. Ibland behöver man bara vara hemma. Februari är tung, sänk kraven.
    Kram

    Reply

    • Nataliew

      |

      Håller med, barnfilmer är så bra i sånna lägen! Jag tittar på hitta nemo, rio och scooby doo ❤️

      Reply

  • Merete

    |

    Jag tycker det hjälper att komma ifrån självcentrerandet. Göra saker för andra utan att för den sakens skull behöva vara social. Till exempel gå till matvaruaffären och gå in för att verkligen SE människorna rumt om. Ge dem ett leende som man får ögonkontakt med. Spelar ingen roll om du får ett leende tillbaks, poängen är att vad DU gör. Personen ifråga har kanske en värre dag än vad du har. Hjälp någon att bära, lyfta, släpp någon förbi dig i kassakön och säg “Hej!” med ett stort leende till tiggaren vid utgången.

    Plötsligen handlar inte allt om dig längre och “VIPS!” så är ångesten ett minne blott.

    Värt att testa.🤗

    Reply

  • Sofie

    |

    Meditation är mitt tips! Det hjälper en att vara i nuet. Jag använder en app som heter Headspace som funkar bra.

    Reply

  • Julia Gustafsson

    |

    Ytterligare ett tips: Rör på dig, det spelar ingen roll hur. Du behöver inte ut och springa. Dansa lite, veva med armarna, för några situps. Bara rör på dig. Testa det nästa gång!
    Glad alla hjärtans dag allihopa, ta hand om er!

    Reply

  • Lola

    |

    Alltså jag har fått diagnosen depression och ångesttillstånd (GAD) förr, men jag tar absolut inte illa upp av att ordet ångest används i lite olika sammanhang. Jag tänker att där finns ju en skala? Ibland har jag bara “lite” ångest och andra gånger megamycket ångest och tror jag ska krypa ur mitt eget skinn liksom! Så även vi med diagnosticerad ångest kan ju ibland ha bara en liten släng av det så satt säga.
    Jag tror faktiskt att nästan alla människor upplever ångest ibland, även de utan diagnos. När man svarar i telefon och de presenterar sig från sjukhuset och undrar om man är barn till XX, den känslan, när en sten liksom sjunker ner i magen, det är ju ångest. När ens chef kommer in och säger med allvarlig röst “Kan du komma in till mig för ett möte om en timme?”, och huvudet blir helt stormigt, det är ju ångest. När man bara har 1000 kr kvar och elräkningen dimper ner i brevlådan och är på 1700 kr, ja där kan också uppstå ångest om man inte har sparpengar… Jag tror att ångest är en allmänmänsklig känsla som alla känner av ibland, och att de med en diagnos helt enkelt har ångesten för ofta och den är för stark, men faktiskt inte “äger” känslan.

    Reply

    • Elin

      |

      Tycker din kommentar fångar mina tankar precis!!

      Reply

  • Emma

    |

    Jag lider också av klinisk ångest men tycker ärligt att det finns flera användningsområden för ordet så kör på, känner jag. Min ångest är ju också varierande i styrka, ibland har den orsak och ibland inte, men beskriver känslan likväl som ångest. Du visar ju dessutom att du förstår skillnaden.

    Reply

  • IdaMaria

    |

    Jag har lidit av ångest och depression i 17år (är 28) och jag tycker dina tips är bra 🙂 man måste inte vara diagnostiserad för att känna ångest, ALLA kan få det. Antingen om man har en dålig dag eller att det håller i sig ett tag. Tycker det är bra att du skriver om det, så andra kan se att även en person med ett “lyckligt liv” i övrigt kan må dåligt vissa dagar. Jag har aldrig upplevt att du förminskar oss som lider av det på ett kanske mer svårt sätt utan att du istället försöker lyfta oss.

    Reply

    • Herrdryck

      |

      Ja alla kan få ångest men långt från alla HAR ångest.
      Att ha en dålig dag är inte att ha ångest. Alltså SHIT får spel på det här kommentarsfältet.

      LÄS EN BOK ELLER DOKTORSAVHANDLING I PSYKIATRI.

      Reply

      • Ida

        |

        “Ångest, angor, en starkt obehaglig och skräckliknande (panikartad) känsla som oftast är förenad med vegetativa symtom såsom hjärtklappning, andnöd, yrselkänsla mm; 1. Realångest, dvs en naturlig ängslan för påfrestande situation; 2. patologisk (sjuklig) ångest som har många olika former och förekommer vid de flesta psykiska sjukdomar t ex panikångest, ångestattacker el generell diffus ångest för att något obehaglig kanske skall hända el. en allmän ångest för att ångest ska komma” Citat från Medicinsk terminologi, Bengt I Lindskog ISBN 13: 978-91-7227-423-5.

        Varsågod! 🙂

        (och inte för att det spelar någon roll EGENTLIGEN för att kunna föra en diskussion men om det nu KÄNNS bättre för andra deltagare så kan jag berätta att jag själv lider av kronisk stressutlöst ångest och ångestattacker sedan 5 åå. Diagnostiserade sådana. )

        Så fortsätt du skriva ångest, Egoina!

        Reply

  • Jessica

    |

    Men kalla inte det för ångest då. Seriöst. Blir så oerhört trött på att du (och andra) bara ”jag vet att det inte är riktig ångest men….” KALLA. DET. INTE. FÖR. ÅNGEST punkt slut
    Hjälper inte att du skriver att du inte vill förminska men det är just det du och andra med dig gör. Använder ordet HUR SOM HELST och jag är ledsen men inget av ovanstående är något en person med stark ångest förmår att göra. För du har fullt upp med att antigen tro att du kommer dö eller med att ligga paralyserad.
    Fan vad ledsen jag blir. Usch

    Reply

    • Elin

      |

      Jag blir trött på såna som du, som ska bestämma vad som är ångest och inte. Nej, folk som har stark ångest kanske inte kan göra ovanstående och nej jag menar INTE att oro inför prov/pinsamheter efter en utekväll behöver vara ångest men det behöver heller inte vara svart eller vitt. Tror du ALLA som söker hjälp för ångest lider av det så kraftigt? Ska man gå hem igen om man söker hjälp pga ”du lider inte av tillräcklig ångest därför att … du är frisk”

      Som du resonerar är ju som att säga:

      ”Du har inte allergi, alla som har allergi kan inte andas”

      ”Nej du kan inte ha ont i ryggen för du har inget diskbråck”

      Reply

  • Sara

    |

    Jag måste hålla med några föregående kommentarer om att det känns lite tråkigt att ordet ångest slängs med och att du skriver att du “inte menar att förminska ångest, och att du är medveten om att dina tips blir en slap in the face för de som verkligen mår dåligt på riktigt”. Men ändå skriver ett inlägg där det är precis det du gör.

    Som några tidigare skrivit innebär ångest för mig och många andra att ta sig igenom timmar eller minuter och försöka intala sig själv att det faktiskt finns något positivt med livet överhuvudtaget, trots att det enda man kan känna och se för stunden är totalt mörker och katastrofer.

    Och nej, man kan inte alltid ta hänsyn till alla och det går inte att gå genom livet utan att trampa någon på tårna. Men att vara medveten om att det man skriver eller säger kan uppfattas som att det förminskar andra på något sätt men ändå göra det tycker jag känns lite trist. Psykisk ohälsa och sjukdomar är redan tabubelagda och i många sammanhang förminskade som det är (konstigt nog fortfarande år 2019..).

    Grym blogg i övrigt! Följt i så många år att jag tappat räkningen. Vill inte skälla, men ändå lyfta att det ändå kan uppfattas som ett tråkigt budskap. Som andra skrivit, andra formuleringar kan passa in bättre!

    Reply

  • Annica

    |

    Om man läser på 1177 så tycker jag att Det är ganska uppenbart att det finns olika grader och anledningar till ångest.

    Bland annat finns detta stycke:

    “Ångest kan också komma utan att du vet varför, eller av saker som du inte tänker borde ge ångest. Det kan ibland göra ångesten svårare att uthärda och göra dig mer rädd, eftersom du inte kan förstå orsaken.

    Stress och ångest hänger ihop – att ofta känna stress ökar risken för ångest och utmattning. Du kan också få ångest av att dricka alkohol eller använda droger.”

    https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/

    Självklart är sådan tillfällig ångest inte alls lika svår och allvarlig som kronisk ångest och du klarar av att göra vissa saker för att må mindre dåligt.

    Det som är problematiskt är att det inte verkar finnas ett bra ord för “Light ångest”. Och var går gränsen? Jag har några gånger haft rejäl dödsångest (utan anledning) men som bara varat i en dag, eller ett par timmar. Under de tillfällena mår jag fördjävlig och klarar inte av någonting, men det går över. Får det kallas för ångest? Om inte, vad ska det kallas?

    Jag har haft ångestliknande känslor för saker jag sagt på tex fyllan, eller bara pga att jag druckit alldeles för mycket. Om det inte ska kallas för ångest, vad kallar vi det?

    Reply

  • Krista

    |

    Åh tack tack tack, det hjälpte med gulliga djuren (pms-ångest deluxe ☹️), mår faktiskt lite bättre nu. Kram!

    Reply

    • Egoina

      |

      😘

      Reply

Leave a comment

Arkiv