När jag fyllde 29

Igår fyllde jag 29 som sagt. Låt oss kika på min födelsedagshelg i korta drag:

 

I lördags kväll åt vi på Haket i Helsingborg. Det var faktiskt där vi hade vår första dejt, så det var nostalgisk. Hur besviken blir man inte när pommes och sås serveras såhär förresten? Har aldrig sett en mer stressad människa än F när han tappert försökte sortera pommes och sås för att den inte skulle bli mer soggig än redan var. Skadan var dock redan skedd.

 

När man fyller år får man beställa både vin och drink på en gång. Ja alltså det får man ju annars också, men extra mycket då. Efter maten gick vi vidare och drack ett glas bubbel på ett annat ställe, sen gick vi hem och tittade på Eurovisionbidrag på Youtube och plötsligt var klockan 05.00(!!) och då gick vi och lade oss.

 

Dagen efter, på min faktiska födelsedag, såg jag ut såhär. Tog en selfie i bilen med sopsäck bakom. Fint skareva.

 

Jag kunde vara ute såhär utan att frysa ihjäl!!! Jag fick alltså våren i present igår. Fatta schysst.

 

Min jacka/skjorta är ny och finns här (annonslänk). Tycker den är så fin och har längtat efter att få inviga den.

 

Vi mötte upp min mamma och hennes kille och så åt vi thaibuffé. Thaimat till frukost. Win!

 

Sen var F tvungen att fortsätta renovera sin lägenhet och körde mig till hans syster. Jag och hans syskonbarn pyntade påskris, jag målade hennes naglar (hon ville ha likadana som mig sa hon <3), hon sjöng för mig och så lekte vi med vatten.

Bra födelsedagshelg! När jag flyttat in (och har möbler, hehe) tänkte jag bjuda in till en kombinerad födelsedagsfest/inflyttningsfest och fira med mina kompisar också : )))

 

94 gillar

Comments (12)

  • Robert

    |

    Smarrigt! 😉 Det var vår i en dag iaf. (här iaf) Idag är det vinter igen. 😉

    Reply

  • Sofia

    |

    Vet inte om du svarat på det innan men varför kommer ni inte bo ihop? 🙂

    Reply

    • Egoina

      |

      Vi båda har köpt lägenhet.

      Reply

    • Sara

      |

      Mysigt att vara särbo ju. Träffas när man vill och slippa gå på varann. Man kan alltid gå hem till sig själv och slippa ta hänsyn till en annan människa i hemmet. Så himla skönt! Jag älskar att bo ensam och det skall mycket till om jag ska vilja bli sambo igen.

      Reply

  • J

    |

    Vi hade vår sista dejt där. Han hade behandlat mig dåligt när han drack och ville gottgöra. Vill skapa nya minnen där nån dag💔

    Reply

  • Tussilago

    |

    Det där bordet känner jag igen, Basilika? 😍

    Reply

    • Egoina

      |

      Yes 😉

      Reply

  • ab

    |

    Grattis! Har de thaibuffé så tidigt eller var det sen frukost?

    Reply

    • Egoina

      |

      Vi sågs klockan 13. Det blev en sen frukost för oss eftersom vi varit uppe så länge. Dessutom ställdes ju klockan fram, så det var egentligen kl 12 😉

      Reply

  • R

    |

    Hur vet man att det är dags att lämna sin partner?
    Jag har varit ihop med min nuvarande sambo i 5 år (vi är 22 och 27år), och jag har haft känn länge att det är dags att lämna. Det är dock mitt första förhållande och jag vet inte ‘hur’ det ska kännas för att man ska ta steget och göra slut.. Vi har inte ett dåligt förhållande.

    Ber om ursäkt för opassande kommentar. Grattis på födelsedag <3

    Reply

    • Tuva

      |

      Jag tror att man innerst vet. Och när det inte bara känns lite irriterande att han smaskar eller lämnar smutsiga strumpor på golvet, utan det känns outhärdligt att han gör det. När man ofta dagdrömmer om ett annat liv, antingen som singel eller med en annan person. Och ja, när man helt enkelt vet att man inte hör ihop längre och har känt så i ett par veckor. Dåliga perioder har alla par, det är jag säker på, men när det har varat länge (ett par månader) då tror jag man behöver ta sig en funderare.
      I december 2013 började jag på riktigt tänka att jag inte skulle vara med min sambo hela livet. Men jag försökte lappa ihop oss (och han försökte också), men i april 2014 så gick luften ur oss. Jag hade en “plan” för när jag skulle göra slut. Men så stod han där i hallen och orden bara kastade sig ur min mun och så var det gjort trots att planen sagt något annat. Vi två hade inte heller ett dåligt förhållande, dock var vi rätt olika varandra, han är hetsig och aktiv, jag är lugn och långsam typ. Så det var nog det som gjorde det ohållbart i längden. Jag tror inte att förhållanden måste kantas av bråk och ilska när man vill göra slut, utan det kan helt enkelt vara så att man strävar åt olika håll, har olika “tempo”, känslorna är helt borta… Fråga dig själv, om livet ser ut exakt som idag om 10 år – är du nöjd och glad då? Eller känner du att den tanken typ ger dig rysningar och ba “neeej…”?

      Reply

    • Caroline

      |

      Det kan kännas svårt men det är enkelt. Svara på frågan ”är jag lycklig?” och det första som dyker upp i ditt huvud låter du vägleda dig. Det kommer bli bra! ❤️

      Reply

Leave a comment

Arkiv