Hej på er. Jag är fortfarande sjuk. Sjukare till och med. Jag trodde jag var på väg att bli bättre i torsdags, men tydligen var det tvärtom. Nu har jag dessutom tappat all doft- och smaksinne vilket betyder att jag inte ens kan trösta mig med den mysiga aspekten av att vara sjuk = äta något gott i soffan. Mat är endast konsistenser för mig just nu.
Åh så drygt detta är alltså. Jag vill inte vara sjuk längre. Jag tänker på allt jag vill göra när jag är frisk. Allt jag kommer orka. Allt jag vill äta. Men fram till dess blir det Stranger things säsong 2, Modern family och täcke i soffan.
Jag hoppas att 2018 ser till att röja undan framtida förkylningar från hela året genom att ge mig en riktig dunderförkylning nu. För det här var ju ingen bra start. Men jag litar på att det är planen.
Året var 2007 och av någon anledning tyckte jag att det var kul att avslöja vinnaren i Top Model på min blogg innan finalen hade ägt rum på svensk tv (jag googlade). Aldrig har folk blivit så arga på mig någonsin tror jag. Kommentarerna regnade in. Folk skrev att jag skulle få stryk, ”det trodde jag inte om dig” och att de skulle sluta läsa min blogg : ((
Tur att det inte fanns skvallerbloggar då alltså. Det hade verkligen blivit Top Model-gate. Ena halvan hade sagt Det är väl ingen big deal, det är bara ett tv-program och andra halvan hade sagt BRÄNN HENNE PÅ BÅL.
Hur skulle jag lösa det här då? Jo, jag bad om ursäkt:
(Gammal printscreen, därför så dålig kvalité).
Jag gjorde det enda rätta och erbjöd mig att skicka ostbågar till alla som tagit illa upp! Jag lade ner några ostbågar i varje kuvert (!?) och postade. Hälften kom dock tillbaka till mig eftersom kuverten fylldes med fettfläckar…hehe. Men folk blev nöjda i alla fall och jag blev förlåten:
2) Erik Ahlmqvist
2012 fick jag detta mejl:
Jag kollade upp länken och sökte även på namnet i mitt kommentar-arkiv och mycket riktigt var det någon som fullkomligt bashade denna stackars Erik. Jag hittade en hel hög med kommentarer. Det stod typ:
Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as. Erik Ahlmqvist är ett as.
I olika mindre trevliga varianter. Det var på den tiden då mina kommentarer godkändes automatiskt och av någon anledning hade jag inte sett detta. Det var någon som för allt i livet ville förstöra och göra googlesökningar på Erik Ahlmqvist mindre trevliga. Haha. Så roligt ändå. Namnet är såklart figurerat, vill ju inte upprepa den härvan. (Fast oj. Förlåt till dom som heter Erik Ahlmqvist??)
3) Mysteriet med tavlan
I F’s mammas garage (där jag förvarade mina saker) hittade vi denna tavla:
Ingen vet vems den är eller hur den hamnade där. Det är fortfarande ett mysterium. Hur uppkom tavlan och vem tillhör den? Som ni ser är det lite random text inramat i mitten från en utskrift av en gammal artikel i DN. Det lustiga är att några månader efter att jag postade inlägget kommenterade själva skribenten inlägget:
Nu vill alltså både jag och Caroline lösa detta mysterium!
Det var tre bloggmoments jag kom att tänka på en dag som denna. Är det någon som hängt med sedan Top Model-gate? Och är sånt här kul btw? Kan säkert fiska fram lite mer i så fall.
Den bästa julklappen jag fick i år är salt. Eller ehh klart det var den bästa, för det är nämligen den enda jag fått hittills. Haha. Jag firade ju jul hos mamma dagen innan julafton, men vi bestämde oss för att byta julklappar efter jul istället, så jag ska dit imorgon och få julklappar + fira hennes födelsedag.
Men tillbaka till saltet då. Vadå salt undrar ni kanske?
Jo gourmetsalt! En så klockren present till en saltälskare som mig själv. Kul med en extra smaktouch på saltet tycker jag och dessutom är det äntligen okej att ta mycket utan att någon tittar snett = win : )))
Jag har redan smakat alla förutom svampsaltet och bbq-saltet. Vet inte riktigt vad jag ska ha bbq-saltet till om jag ska vara ärlig. Men I’ll find a way oroa er inte.
Detta är mina favoriter. Tryffelsaltet har jag provat på pasta och citronsaltet har jag provat på fisk. Det var mmmm.
Kul present faktiskt. Jag står ofta och kikar på smaksatta oljor, kryddor och dylikt för att ge bort i present, men gör aldrig det. Ska börja med det från och med nu. Så användbart!
Stackars mig. Jag är sjuk! Jag kände av det redan igår och imorse vaknade jag med feber, ont i halsen och huvudvärk. Det kanske förklarar varför jag varit helt totalt slut i tre dagar. Som tur är har jag ju ett mycket flexibelt liv, så jag skrev till Moa och frågade om vi kunde spela in podcasten imorgon istället och det gick bra. Får bara hoppas jag mår bättre då.
Idag har jag inte gjort annat än att sova och kolla på Stranger Things. Mycket riktigt så blev Stranger Things bättre efter några avsnitt. Är på avsnitt 5 nu. Spännande! Fixade den här powerlunchen till mig själv ??Plus knäckebröd med mjukost som är min nya last i livet. Jag på riktigt vaknar och längtar efter mina knäcke med mjukost <333
Och After Eight. Vi fick två askar i julklapp (plus att vi redan hade en ask hemma) och ehhh alla är snart slut. Tips tips på hur man ska äta dem kommer här: Lägg in två after eight i frysen några minuter…
…ta sedan ut dem, sätt ihop dem såhär och ät. Så mycket godare. Thank me eighter! ……Sorry. Den var dålig.
Hej Regina, detta har inget med inlägget att göra, men vill ändå fråga lite. Jag har fått resultat på mitt cellprov att jag har lindriga cellförändringar och ett hpv-virus som som kan ge förändringarna. Jag minns att du hade förändringar och senare fick göra en konisering. Hur ”grova” var dina förändringar? Jag fick typ panikkänslor av brevet och tänkte CANCER (!), förstår dock nu att det är vanligare än man tror och jag är tacksam att cellprovtagningen finns. Jag har ett uppföljade läkarbesök om två veckor och försöker lugna mig inför dess. Hur gick ditt sånt besök till? Kan de typ se förändringar med blotta ögat eller är det liknande prov som vanligt cellprov? Jag hoppas du vill skriva några ord, alltid bra att lyfta såna här frågor, vilket jag tycker du är så bra på och är en av anledningarna till att jag följt din blogg i många år! Du är toppen!
– Ja precis, jag fick göra en konisering, alltså ta bort en del av livmoderhalstappen. Jag kände precis som du. Jag möttes av ett tjockt brev innanför dörren och fick panik eftersom jag förstod redan då att så mycket papper inte kan betyda något bra. Men jag har förstått i efterhand att det är ganska ”vanligt” med cellförändringar och behandlingen är förebyggande, man har alltså inte cancer (än). Nu kanske du redan har varit på ditt läkarbesök, men det som händer är att de gör en kolposkopi. De baddar på en lösning med ättika och jod och sedan tittar gynekologen på förändringarna i ett mikroskop (förstod jag det som). Jag fick aldrig veta vilken svårighetsgrad mina förändringar var, men jag antar att de var medel eller svåra eftersom jag också fick göra ett vävnadsprov samtidigt. De nöp alltså bort en liten bit av min livmoderhalstapp (typ ett riskorn) och skickade på analys. Sedan fick jag resultatet och fick komma tillbaka och göra koniseringen och efter det har allt sett bra ut som tur är. Hoppas det går bra för dig! Tänker på dig <3
En spegelbild någon dag efter operationen. Sjukt att mobilbilderna var så dåliga då btw? Det tyckte jag inte då. Snacka om att ribban höjs.
Nu har jag en fråga som inte alls har med inlägget o göra men som är ett dilemma för mig just nu. För cirka en månad sedan blev jag uppsagd på mitt jobb (lång historia om varför, men inte relevant till denna fråga) och nu har jag sökt en hel drös med annat. Jag har rätt mycket erfarenhet och i Januari kommer jag börja plugga Visual Merchandiser på distans också.
Jag har fått erbjudande om jobb i en välkänd klädesbutik, dock utan kontrakt och endast för inhopp och kanske eventuellt låga timmar som man får arbeta sig upp under lång tid. Men ligger även på att eventuellt få ett annat jobb med, i en helt annan bransch fast med heltidskontrakt. Mitt dilemma är nu att jag verkligen vill jobba på det första, i butiken. Men det är sjukt osäkert. Men jag ser mig själv att kämpa för en karriär inom det.
Men sen kommer det problemet in att man ska ha råd att leva med. Vilket jag kanske inte kommer göra med endast inhoppsarbete. Därför vore det andra jobbet mycket bättre, men det är i en bransch jag inte brinner för och inte känner för att växa inom. Men det är en säkerhet.
Jag vet inte vad jag ska göra, för hjärtat säger osäkerhet och hjärnan säkerhet. Det kommer förmodligen sluta med säkerheten då jag får tänka långsiktigt, och det kanske tagit lång tid att bygga upp något annat inom det osäkra. Men där ligger inte hjärtat.
Har pratat med vänner, familj etc och alla tycker säkerheten. Men jag vill bara höra din (som utomstående) åsikt. Du har yoloat <- sorry för det hemska ordet, en del men ändå lyckats få det bra tillsist. Du kan klara dig på ditt egna företag redan visserligen, det kan inte jag. Gaaah. blir tokig här!
– Först och främst förlåt för sent svar. Nu har du säkert redan tagit ett beslut, men jag svarar dig ändå. Såhär tycker jag: Följ hjärtat och yoloa! Du bara måste det! Allt annat löser sig, tänk inte på det och gå dit hjärtat vill. Visa framfötterna och allt du går för och plötsligt har du en heltidsanställning och plötsligt har du klättrat. Tills dess kanske du kan kombinera det med någon typ av extrajobb? Eller ändra vanor och bo billigare? Deltidsjobb är dessutom perfekt att kombinera med distansstudier. Jag bara känner starkt att man inte ska välja säkerhet bara för att det är tryggt, du ska ju leva också. Släck inte din glöd. Gör det du känner hela ner i magen att du vill göra. Lova! Och vet du, skulle allt skita sig eller om du skulle ångra dig kan du bara hitta ett sånt där tryggt jobb igen. Heja dig!! 🙂
Nyfiken! Behöver du skatta på det du får hemskickat eller räknas det som ”gåvor”?
– Nej, jag skattar endast på betalning. Det vill säga att om jag får saker mot motprestation, alltså om jag får dem för att vi kommit överens om att jag ska göra reklam så är ju det en betalning. Men när ingen motprestation krävs eller när ett paket bara dyker upp utan att jag vet ens visste om att jag skulle få det så ska det inte skattas. Det vore ju väldigt knäppt och orättvist att behöva skatta för saker jag inte ens bett om eller ens kanske vill ha. Ibland kan det hända att jag får en fråga om jag vill ha ett bud eller liknande (dock väldigt sällan pga bor i Skåne) och då tackar jag ja om jag är intresserad, men är tydlig med att ingen motprestation krävs, alltså att det inte är ett krav att jag behöver visa upp det i mina kanaler.
Det kan jämföras med pressutskick till tidningar eller dylikt. Hamnar det i tidningen: Yaj! Om inte: Spelar ingen roll eftersom mottagaren och avsändaren inte har någon överenskommelse. Så ja, precis, det är en gåva. Makade det någon sense? 🙂
Senaste gåvan jag fick. Sjukt god parfym från Juicy Couture : ))
Hej du! Jag behöver dina kloka tankar om min kniviga situation. För några år sedan inledde jag en relation med en man som redan från början var tydlig med att han inte ville ha en relation. Jag visste redan då att det här var en dålig idé, men jag var så kär. Samtidigt som han sa att han inte ville så agerade han på ett sätt som vittnade om motsatsen. Vi hade det underbart ihop i några månader tills han backade ur. Nu har det gått två år och vi har tagit upp kontakten igen. Vi har varit noggranna med att vi bara ses som vänner och jag trodde att jag skulle klara det. Jag hade fel. Jag är så kär. Jag försöker intala mig att bara jag får vara en liten del av hans liv så räcker det. Jag vet att du antagligen kommer att skriva att jag ska bryta med honom, att jag i längden är lyckligare utan honom. Jag vet också att jag nog inte kommer kunna följa det rådet. Jag vill inget annat än att få vara med honom. Med honom i mitt liv känner jag mig levande. Har du något bra tips på hur man kan vara vän med någon utan att bli hjärtekrossad? Typ bara låta bli att vara kär?
– Men såhär. Nu måste du ta tag i dig själv och fokusera på vad du vill ha och vad du är värd. Räcker detta verkligen för dig? En ”relation” med någon som du vill vara mer än vän med, men som inte känner samma för dig? Är det verkligen vad du söker i livet? Gör det dig lycklig? Jag tror inte det. Istället för att säga till dig att du inte borde träffa honom mer uppmanar jag dig till att ändra sättet du tänker på. Du ska inte nöja dig med något mindre än vad du vill ha. Tänk att det inte är han som väljer bort dig, det är du som väljer bort honom. DU vill inte ha det såhär. Du vill ha mer och om inte han vill det också så vill du inte vara med honom.
På ett sätt är det fint att du skriver att du inte vill något annat än att få vara med honom och att du känner dig levande med honom i ditt liv. Ta vara på den känslan, men du måste försöka skapa dig ett liv där du kan må så oberoende av någon annan. Det är så mycket lättare sagt än gjort, jag vet. Men steg ett är att ändra dina tankebanor. Föreställ dig hur du vill ha ditt liv, hur du vill känna och må. Skriv sedan ner det så att du har det tydligt framför dig. När du har gjort det kan du börja sträva dit. Den här mannen är INTE din enda väg till lycka. Jag lovar dig det. Du lurar dig själv genom att tro det. Den finns en blogg som hjälpt mig så himla mycket vad gäller att ändra mina destruktiva tankebanor. Läs hennes LOA-guider här. Hoppas att det är till någon hjälp även om det är ganska flummigt ibland. Massor med kramar till dig förresten! Förlåt att jag låter hård. Jag vet att det inte är lätt. Men jag är så övertygad om att du kommer ur det här och mår strålande sen. Puss! <3
Hej! Efter ditt senaste ”svar på kommentarer-inlägg” har jag fastnat i en tanke och känner att jag måste fråga hur du tänker! Min kille har en nära tjejkompis vilket jag var helt fine med tills jag fick reda på att de haft en sexuell relation ca 1 år innan vi blev tillsammans (vi har varit tillsammans ett par månader nu).
Han menar att de slutade ha sex för att de inte ville förstöra sin vänskap och aldrig var intresserade av varandra ”på det sättet”. Idag är det bara vänner och jag försöker vara fine med det men det är svårt. För mig låter det konstigt att vara nära vän och ha sex med någon men inte vara kär. Tänker att det typ är definitionen av kärlek. Jag har träffat tjejkompisen någon gång och hon verkar jättetrevlig, nu vet jag inte om jag ska försöka lära känna henne eller undvika.. Vill ju att han ska hänga med sin vän men tycker det är jobbigt när jag vet att de haft en annan relation tidigare. I efterhand ångrar jag att jag ens frågade, vore mycket bättre att inte veta att de legat tidigare men det är ju lätt att vara efterklok ?
Tack för en grym blogg, du gör mina dagar lite roligare! Kram.
– Oj. Den här var svår. Du vet ju att jag är all for att ha kompisar i alla möjliga kön (för det finns ju så många, haha). Min bästa kompis är ju en kille. Men vad gäller just den här situationen hade jag också tyckt det varit jobbigt. Så jag förstår verkligen dig! Jag tänker att det vore fine om de haft sex en gång, eller till och med två eller kanske tre beroende på situation och sen kommit på att de inte är mer än vänner. Men de verkar ju ha haft en KK-relation? Jag kan bara utgå från mig själv och jag skulle inte kunna ha en sådan relation med en vän. Jag tänker precis som du att nära kompisar + attraktion är definitionen av kärlek. Jag menar dock inte att döma och alla är ju olika. Det är bra att han är ärlig mot dig och jag tycker faktiskt att du ska lita på det han säger. Jag hade hanterat denna tjejen som ett ex. Jag tycker absolut att de ska få umgås och att du ska bekanta dig med henne, hon är säkert jättetrevlig precis som du skriver. Men han måste förstå att det här är lite känsligt för dig och om du t.ex. är obekväm med eventuella filmkvällar eller liknande aktiviteter bara dom två. Alltså: respekt och förståelse gäller och han får nog vara lite extra mån om dina känslor vad gäller just henne. Öppna kort gäller och om du tycker att något inte känns bra får han respektera det.
Jag måste också säga att jag tycker att du verkar så vettig och reflekterande. Tycker du verkar hantera det här strålande! Kram <3
Idag känns som måndag för mig. Igår var jag sådär söndagsseg och slutpumpad på energi efter en social jul och gjorde inte mycket vettigt om jag ska vara ärlig. Så vi låtsas att det är måndag idag. Tillbaka till rutiner igen då!
Idag har jag tagit itu med min mejlinkorg som jag halvt ignorerat i två veckor, ska snart på ett möte, sedan ska jag planera jobb för resten av veckan och såklart skriva massor. Men först mjukstartade jag såhär:
Hur mysigt! Jag dukade upp finfrukost till mig själv och började läsa en bok. Jag brukar låta Netflix sällskapa mig, men i år ska jag bli bättre på att läsa oftare har jag bestämt. Minst en bok i månaden borde jag åtminstone kunna hinna med.
Här är tre böcker jag är sugen på just nu:
Tid av Alex Schulman och Sigge Eklund. Jag började läsa den idag och gillar den massor än så länge. Jag har älskat alla Alex Schulmans böcker och särskilt Glöm mig.
Me too – Så går vi vidare. En av de mest fantastiska sakerna med 2017 var ju helt klart #metoo och nu är det viktigt att vi håller debatten vid liv. I denna bok samlas starka röster från kända som okända. Bland annat poliser, läkare, jämställdhetsspecialister, jurister och medsystrars berättelser ur vardagen.
Pappas Pojke av Emelie Schepp. Sist men inte minst är jag sugen på lite spänning i form av denna bok som handlar om en pojkes försvinnande.
Om ni har andra bra boktips får ni gärna tipsa! : ))
Som vanligt får ni 30 dagars gratis läsning eller lyssning med koden EGOINAS. Erbjudandet gäller endast nya medlemmar och det går såklart att säga upp kontot precis när man vill. Läs mer eller signa upp er HÄR. Ps! Ni vet SAPIENS som jag pratat så mycket om? Den finns nu som ljudbok också! Happy lyssning!
Då var det ett nytt år helt plötsligt! Mitt 2017 gick verkligen på en sekund, jag förstår knappt vad som hände. Nåja. Nytt år – nya tag. Vad är mina mål för 2018 förutom att börja träna och gå ner i vikt?
HAHAHA.
Skoja såklart.
Jag har inte så många mål inför 2018. Jag tycker jag är på en bra plats just nu och även om vissa detaljer behöver redas ut tänker jag mest flyta med detta år. Men jag har tre mål som kommer här:
Skriva mer
Jag har länge drömt om att skriva en bok och det kommer antagligen inte hända 2018 heller. Det är ju inte något man bara gör sådär utan ens att ha en idé. Jag måste alltså sluta ta mig vatten över huvudet redan innan jag börjat. Jag tänker att det viktiga bara är att jag skriver mer, eller utvecklar det på något annat sätt. Något mer än blogginlägg och krönikör. Kanske en novell? Med andra ord: skriva mer, men släppa pressen på att det måste vara en bok.
Bo centralt
Vi har letat efter boende i två år nu och har tittat på absolut allt. Lägenheter, radhus och hus. Centralt och inte centralt. Men för en månad sedan slog det mig. Jag vill bo centralt! Jag vill ha gångavstånd till tåget och nära till allt. Det är vad jag vill just nu. Med den insikten blir det nog lättare att hitta rätt.
Utnyttja min flexibilitet mer
Som det ser ut nu jobbar jag på kontor två dagar i veckan och hemifrån resten av tiden. Jag måste passa på att utnyttja min flexibilitet de dagarna jag jobbar hemifrån. Jag kan ju faktiskt lägga upp dagen precis som jag vill så länge jag gör det jag behöver göra. När jag tänker på folk som jobbar hemifrån tänker jag att deras liv är så himla glassiga. De kan träna mitt på dagen, luncha med en kompis, gå och kolla i affärer, sätta sig på ett café, ta en paus och läsa en bok i en park osv osv. Ja men hallå, varför är inte mitt liv så då? Skärpning 2018.
