Fem timmar senare
Alltså jag blir gråhårig! Jag HATAR att använda program som jag inte förstår mig på och som inte gör som jag vill. Idag kan världen vara tacksam för att jag jobbar hemifrån för det hade sannerligen inte varit kul att ha mig som sällskap. Jag har skrikit, svurit och övervägt att kasta datorn från balkongen.
Typ som när Phoebe förlorade i Pacman:
Anledning: Vi spelade in podcasten idag och det var min tur att klippa den efteråt. Men Garageband gjorde inte alls som jag ville trots att jag följde varenda himla tutorial. Det gick inte att dra in ljudfiler, när det väl fungerade försvann alltid något annat, saker hoppade runt, byttes ut, försvann och var bara så himla hopplöst att JAG ORKAR INTE.
Men nu är jag äntligen klar. Bara bittert att jag egentligen hade massor jag behövde göra idag som jag inte hinner med. Ett avsnitt på 40 minuter borde liksom verkligen inte ta över 5 timmar att klippa.
………
Ja. Veckans mest ineffektiva dag kanske. Men jag lär mig.
54 gillar
Robert
| #
Det blir nog bättre. Rom byggdes inte på en dag, som det heter. 😉
Svara
Marie
| #
Har bytt jobb för en månad sedan och känner typ som du kände idag. Är så sjukt oeffektiv men det är som du säger, man får tänka att man lär sig 🙂 hade typ precis fått rätt bra koll på mitt förra jobb när jag slutade..
Svara
Egoina
| #
Åhhh det är värsta känslan! Men snart kommer du vara grym. Heja heja 😀
Svara
Ellen
| #
Det är så himla härligt att läsa din blogg för du är inte en av alla som ska måla upp en bild av dig själv som ”den perfekta människan”. Tråkigt (men roande…) att det inte gick så bra med klippningen haha, det går bättre nästa gång! Tack för att du inte är som de andra och har en blogg som man inspireras av med man märker i längden att det kanske gör mer ont än gott att läsa dennas personens blogg om dennes ”perfekta liv”. Du inspirerar bara utan att ge en några ångestkänslor i efterhand. Det borde absolut finnas fler som dig i bloggvärlden! Konstigt formulerad kommentar men hoppas du förstår innebörden<3 Ha en fin kväll och helg!
Svara
Egoina
| #
Tack vad glad jag blir! 🙂 Kul att jag får dig att känna så, det är precis vad jag vill <3
Svara
M
| #
Vet ingenting om GarageBand och hur det är att jobba i, MEN Audition (Adobe) är mkt enkelt.
Bar ett tips men det finns trial month på hemsidan så du kan pröva det innan eventuell investering. Kan ju kanske va lättare att arbeta i?
Svara
Hanna
| #
När jag läste rubriken och första meningen så var jag säker på att du haft ett silverschampoo-fail ? (apropå förra inlägget alltså)
Svara
Rosanna
| #
Hahaha alltså den scenen är fantastisk! Jag har pms just nu så jag känner med dig till 110%! STOR KRAM
Svara
Sofia
| #
Lider verkligen med dig! Värsta som finns när teknik strular alltså!
Svara
Lovan
| #
Helt off topic men lyssnade på en av era första poddar där du pratar om din bacillskräck och att du aldrig tar i något med höger handen, haha 🙂 tror du skulle uppskatta den här uppfinningen https://www.facebook.com/LADbible/videos/3700281790018984/ <3
Svara
Egoina
| #
Älskar detta!!!!
Svara
Daniela
| #
Hej! Jag klipper i audacity vilket är ett supersimpelt program, ge det ett försöks annars om du tröttnar på ert nuvarande ?
Svara
E
| #
Jag vet att detta inte är rätt forum, men du känns på något sätt ändå som en av mina äldsta vänner, crazy hur det kan bli så fast man aldrig träffats. Och alla som hänger på din blogg känns automatiskt som familj ❤ Men iallafall, here goes. Jag kan inte sova. Gick på toa och fastnade där, skrivandes i mina anteckningar på telefonen.
Ännu en skolvecka är slut och jag står och väntar på bussen hem. Jag hör att min kompis pratar om att hon ska på fest, och att han som jag gillar kommer vara där. Jag ringer hem och meddelar att, ändrade planer, jag kommer hem imorgon istället. För jag ska på fest, och han som jag gillar kommer vara där.
Det är en hemmafest i en bekants föräldrars hus. Det dricks alkohol. Mycket alkohol. Och killarna hetsar oss tjejer att shotta. Och vi gör det. Till slut blir det för mycket för mig. Mina tjejkompisar hjälper mig upp på övervåningen och bäddar ned mig i min bekantas föräldrars säng. Där ska jag få sova ruset av mig.
Efter en stund kommer han in i rummet. Han som jag strulade med på julfesten men som jag sedan sa nej till, för att jag är oskuld. Han som jag smsat flörtigt med i några veckor sen dess. Han som jag gillar. Och ungefär här blir det ganska suddigt. Jag minns att han tar mig bakifrån, men inte så mycket mer. Men sen, när det är över, så minns jag exakt. För han som jag gillar säger att han trodde att han gillade mig också. Men att nu gör han inte det längre.
När jag vaknar dagen efter har han som jag gillar men som inte gillar mig längre redan åkt hem. Mina tjejkompisar ger en förklaring till blodet i föräldrarnas säng till min bekant som involverar att jag blött näsblod. Och mina tjejkompisar och jag går till Apoteket. För att jag inte minns om han använde kondom. Och sen tar jag bussen hem i två timmar. När jag kommer hem och kissar på toaletten så kommer det blod. Och i mina trosor är det också blod. Och jag är ledsen. För att han som jag gillar inte gillar mig.
Jag var sjutton. Idag är jag tjugotvå. Jag har knappt ägnat den här händelsen en tanke dessa år, mer än näsblodsförklaringen som rolig kuriosa från när jag förlorade oskulden. Men i somras blev jag full. Riktigt full. Och då grät jag. Över något som hände för fem år sen och som jag faktiskt inte alls tänkt på sen dess.
Men i somras har jag tänkt. Mycket. Jag tänker att jag är överkänslig, som jag ofta fått höra. Jag tänker att jag bara borde släppa det, som min mamma och sambo sagt åt mig. Jag tänker att de flesta blöder sin första gång. Jag tänker att jag nog förvränger sanningen, att jag måste minnas fel. Jag tänker att han som jag gillade, han som alla gillade, aldrig skulle kunnat bete sig så.
Men när jag skriver det såhär svart på vitt så ser jag att det inte är okej. Inte någonstans. Men det tar fortfarande emot att kalla det för vad det faktiskt var: en våldtäkt.
Vet egentligen inte vad jag vill säga med detta. Vill absolut inte lägga någon börda på någon. Jag är lycklig. Jag har precis köpt en bostadsrätt med min sambo som jag älskar och tar examen från Universitetet i vår. Behövde bara verkligen få detta ur mitt system. Skriva det anonymt i text och få veta en gång för alla: överdriver jag?
Svara
Hannah
| #
Nej, du överdriver INTE! Blir så jävla arg och ledsen över att läsa detta. För jag har varit där själv och förstår helt vad du menar med att man ska ”släppa det” och vara rädd för att man bara är känslig och överdriver. Du överdriver inte, det den där killen gjort mot dig är avskyvärt.
Det finns säkert någon som kan ge dig massa bra stöd och råd, jag har (tyvärr) inte hanterat min egen upplevelse än, så allt jag vill säga är att du inte är ensam!
Svara
Egoina
| #
Håller med Hannah! Åh fina du! Bra att du ventilerar och bearbetar <3 Blir också arg. Inte nog med att sånt här händer så får du höra att du är känslig...! Fyfan. Massa kramar till dig!
Svara
Hanna
| #
Nej du överdriver inte!! Skickar (massa frivilliga) kramar <3 du är inte ensam <3
Svara