Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Svar på några av era senaste kommentarer

Så nyfiken på var du trivs bäst: som anställd eller som student? Hur är jobblivet jämfört med studentlivet för dig? Kram

– Jag har nog inte riktigt fått smaka på kontrasten då ett eget företag på många sätt kan jämföras med livet som student om man tänker på att det alltid finns saker att fixa, att man aldrig är ledig (och alltid är ledig på samma gång) och hur det kan vara väldigt intensivt i perioder. Det är så komplext det där för jag är nog egentligen en person som inte är nöjd med ”att bara vara anställd”. Jag menar inte att jag måste ha ett eget företag eller att jag måste studera, men jag har ett stort behov av självförverkligande. Jag tror att om jag inte haft bloggen, eller mina andra sidoverksamheter och endast varit anställd på ett företag så hade mina fritidsintressen och hobbys varit viktiga för mig. Om jag inte hade levt för jobbet hade jag levt för fritiden. Självklart kan en anställning fylla behovet av självförverkligande, det är inte så jag menar. Men jag tror att jag egentligen är ”entreprenörstypen” (gud vad töntigt det låter) och har ett behov av flexibilitet och att kunna bestämma saker själv. Att vara anställd har dock andra positiva aspekter för mig, exempelvis att jag tvingas ha rutiner. Det är något jag måste vara duktig på och hålla fast vid nu när jag inte måste ha det i lika stor utsträckning. Jag skulle till exempel lätt kunna sova till tolv och jobba på natten istället, det kommer inte bli bra om jag gör så alltid.

 

unnamed-3

 

En i juryn i Sveriges yngsta mästerkock är så sjukt lik din pojkvän!!

– Menar du killen längst till vänster här? Ja faktiskt lite. Han var himla söt 😉

 

Jag googlade efter vilken utbildning du gått (pga försöker hjälpa en vän att hitta en utbildning hon vill gå och kom att tänka på din utbildning, mindes bara inte vad den hette så var tvungen att googla haha), och kom in på ett gammalt inlägg på din blogg från 2011. Där står det att du valde mellan två utbildningar, eller ja, att du var intresserad av två olika utbildningar. Den ena av dessa var i läkarspåret, så om du inte valt det du tillslut valde så skulle du kanske ha blivit läkare? 🙂 superspännande tycker jag!

– Ja, läkare har alltid varit ett drömyrke för mig. Men jag insåg att jag nog mer tänker Greys Anatomy med spännande medicinska fall och hur jag liksom går snabbt i korridoren med läkarrocken fladdrandes. Jag vill inte titta sjuka personer i halsen. Så det blev inte så. Dessutom har jag haft för mycket bra saker going on för att kunna lägga tio år på studier 🙂

 

Jag har en fråga om adlinks och reklam i bloggar! Jag har förstått att om någon klickar på en adlink och köper en produkt så får du en viss summa eller procent av det. Så då är det ju ett samarbete med det företaget va? Hur kommer det sig då att du har en adlink på något du har fått i present (syftar på klänningen)? Har du kontaktat dom i efterhand för att tjäna pengar på en present eller har din mamma köpt det genom någon du samarbetar med?

– Nej, jag har inget samarbete med företaget. Eller det beror ju på hur man ser det kanske. Jag köper mina kläder utan någon som helst kontakt med företaget innan (alltså precis som vem som helst), och sen länkar jag ibland det med en adlink om det finns en. Jag tänker att om företaget får reklam och säljer pga mig är det bara rättvist att jag får någon procent. Men i detta fall var det som sagt en present och jag tvekade faktiskt med att sätta en adlink. Det kanske är konstigt gjort? Men folk brukar fråga var saker är ifrån och när jag skulle länka så kom adlinken upp (har som tillägg i datorn), så då tänkte jag att jag lika gärna kunde göra det 🙂 Det här med adlinks kanske är flummigt. Men adlinks hämtar man genom att gå med på en ”affiliatesida”. Där finns då dels publishers (=jag) och annonsörer (=företag). Vem som helst kan bli publisher genom att bli medlem på sidan. Och därifrån kan man sedan hämta länkar hos de företag som är anslutna.

 

image

 

Hej Regina!
Jag har en fråga du gärna får lyfta i ett inlägg! Hur har det gått för dig med körningen? Jag är själv mitt i körkortsstressen just nu, och det hade varit intressant att få höra lite mer om hur det var för dig och hur det har gått efter olyckan. Var du obekväm med att köra innan det? Förstår att du måste blivit avskräckt när det hände så kort efter du tagit körkort… Kör du något alls i nuläget, eller hur känns det? Kram <3

– Det går inte så bra tyvärr. Jag kör lite då och då, men tycker inte alls om det och undviker det helst. En gång ljög jag och sa till F att jag hade druckit vin och inte kunde köra. Han bara ”va?? Drack du vin på jobbet?” och jag bara ”ja…..okej…nej. Men jag vill inte”. Haha. Ja, jag var obekväm med att köra redan innan det hände, riskutbildningen och den där filmen man såg skrämde verkligen mig. Jag hade dock självförtroende efter uppkörningen och tyckte att det var kul att köra. Men känslan av att man egentligen riskerar livet varje gång man sätter sig i ett fordon kom snabbt tillbaka. Nu är jag till och med rädd när jag ÅKER bil och är hetsig varje gång vi ska något. Jag har bestämt mig för att jag såklart måste ta tag i det här. Väger mellan om jag ska prata med någon, eller om jag ska ta några körlektioner. Hoppas det går bra för dig! Kram <3

 

Nyfiken på vad du menar med lightbox/papplådan! Är det för att ta mer proffsiga bilder? 🙂 Skulle va kul om du visar!

– Jag vet inte om det heter lightbox egentligen, men det är liksom som en fotolampa, eller en låda som lyser. Poängen med den är att det är vitt ljus till skillnad från vanliga lampor som har gult ljus. Det blir ju svårt att fotografera på kvällen i inomhusljus just för att bilderna blir så gula. Man kan justera detta till viss del i kameran och i Photoshop, men oftast blir färgerna knas ändå. Det är alltså ett tufft liv att vara bloggerska på vinterhalvåret! 😉

 

0

Kommentarer (18)

  • Jess

    |

    Du verkar inte satt dig in i hur det är att studera till läkare… Det är inte 10 år universitetsstudier.

    Svara

    • Egoina

      |

      Nä, ursäkta. 5 och ett halvt års studier + AT 18 mån + ST 5 år.

      Svara

      • Emma

        |

        😀

        Svara

  • Nathalie

    |

    Vore kul att höra mer om dina kommande rutiner, kommer du t.ex klä dig på samma sätt som du gjorde på ditt tidigare jobb fastän du bara spenderar dagen hemma och jobbar eller kommer du gå runt i mjukisbyxor? Jag själv blir oftast ganska oinspirerad om jag bara gått runt helt ofixad för länge så skulle vara intressant att höra hur du tänker där med kläder, smink, hår osv. Kan ju liksom på samma sätt kännas helt onödigt att sitta och sminka sig en halvtimme fast man bara är hemma själv.

    Även vilka tider du kommer att vakna, kommer du försöka hålla så strikta tider som möjligt och gå och lägga dig tidigt osv?

    Som sagt, vore intressant om du berättade mera om hur dina nya rutiner kommer att se ut! 🙂 (Vet ju inte exakt vad det är du ska göra när du börjar på fulltid med bloggen och sånt men jag gissar åtminstone att det blir många dagar som du bara jobbar hemma? Rätta mig om jag har fel!)

    Svara

    • Elin

      |

      Känner så igen mig i det där. Jag blir så mycket piggare och får mer gjort om jag klär mig lite fint och sminkar mig än om jag bara har slappa kläder och är helt ofixad. Så märkligt ändå.

      Vill minnas en gång när jag lyssnade på radion och de pratade med en person som drev sitt företag hemifrån. Då frågade programledarna just om han gled runt i typ myskläder eller om han verkligen klädde sig i till exempel skjorta och jeans. Mannen svarade då att han klädde sig i mer kontorsaktiga kläder eftersom han kände att han liksom tog på sig en roll då.

      Svara

  • C

    |

    Känner så igen mig angående körningen. När jag skulle göra halkan fick jag sladd ut från banan och slog mig lite, det + filmen har gjort mig jättenervös. Sen åkte jag och min man i diket förra vintern och det sitter också på näthinnan :/ Har tagit paus med övningskörandet men ska försöka ta tag i det snart eftersom jag behöver det i jobbet, men det känns så fel att tvinga mig själv när jag är rädd 🙁

    Svara

  • Lisa

    |

    Man ska aldrig ta körkort om man inte känner sig redo. Då är man en fara för sig själv och en fara för trafiken så det är bra att du väntar med att köra tills du är redo igen 🙂

    Svara

  • Frida

    |

    Va? Fattade inte svaret på första frågan? Eller är det att jag inte förstod frågan??

    Jag trodde frågan var hur skillnaden var mellan att vara anställd (som du var på bluebox) och student (alltså när du pluggade)? Men frågan handlade alltså om eget företag? Haha alltså så många frågor :’)

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha, nä jag svävade ut lite. Jag menar att studentlivet och att driva eget på ett sätt är samma typ av liv, sen jämförde jag det med att vara anställd och kom in på ”vilken typ av människa” jag tror att jag är. Frågan var ju hur jobblivet vs studentlivet är för mig och var jag trivs bäst 🙂

      Svara

  • Lollo

    |

    Whaat! Kunde du komma in på läkarlinjen? Grym!!

    Svara

    • Egoina

      |

      Nej, inte med gymnasiebetygen. Men om man verkligen vill något kan man iaf försöka. Tex ge sig fan på högskoleprovet, eller lösa på annat sätt. Men inte säkert att det hade gått ändå 🙂

      Svara

      • Sanna

        |

        En kompis till mig gjorde högskoleprovet i 5 år (alltså 10 ggr) och till slut kom han in på läkarlinjen 🙂

        Svara

        • Egoina

          |

          Wow! Imponerande 🙂

          Svara

      • Nina

        |

        Min systers man pluggade till läkare i Rumänien, mkt enklare att komma in där. 🙂

        Svara

  • Sofie

    |

    Vill börja med att säga att jag har läst din blogg i jag-vet-inte-hur-många-år, du är bäst! Tycker det är intressant att du övervägt läkaryrket. Tror verkligen du skulle kunna passa som läkare, om du någon gång i framtiden vill välja den vägen. Är själv snart klar med läkarprogrammet och det är otroligt hur många olika personlighetstyper det finns där, man måste verkligen inte vara en speciell typ av människa eller ha något ”kall” för att bli läkare. Vägen till färdig läkare är visserligen lång, men om man väljer att jobba på sjukhus kan det vara ganska mycket Greys anatomy feeling. Fladdrande läkarrockar i korridoren, spännande patientfall och operarationer. Även under utbildningen. Titta folk i halsen ska man givetvis kunna men i de flesta specialiteter är det inget man ägnar sig åt dagligen Som Greys anatomy-fan har jag iallafall inte blivit besviken på läkarkarriären än. Känslan av att man gör något meningsfullt för andra är nog det bästa. Även om det är tråkigt och jobbigt ibland, som allt annat Lycka till med din nya vardag och ta hand om dig!

    Svara

  • Louise

    |

    Haha, japp det var han jag menade! 😀 Eller hur, han är väldigt söt!

    Svara

  • Mli

    |

    +1 ang köra-bil-stress. Fy. Jag har haft körkort i snart 10 år, och körde en hel del i början. Sen flyttade jag 130 mil hemifrån, och hade ingen tillgång till bil längre. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men usch, jag tycker verkligen inte om att köra bil längre. Kör kanske en gång om året (när jag hälsar på mina föräldrar). Får stresspåslag deluxe även av att bara åka med någon. Nånstans tror jag att jag genom att ta körkort blev så medveten om hur ”alla” tar så väldigt lätt på många trafikregler, och att det bidragit till min bilpanik. Att folk kanske inte är så uppmärksamma i trafiken som de bör vara, liksom, även om jag fattar att många såklart är det. Jag har också övervägt att ta någon körlektion bara för att få in vanan igen, men… Jag vill inte? Haha 🙁

    Svara

  • Erika

    |

    Tjenixen! Kom över körkortsfrågan som du fick, jag kan tipsa om Anderssons trafikskola mitt i helsingborg! HUR bra som helst! Personalen är fantastisk och du ska fråga efter en körlärare som heter Fredrik (den långa, säg det) som är en riktigt bra körlärare, man känner sig aldrig dum och korkad i hans sällskap!

    Kram

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv