Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Svar på några av era senaste kommentarer

Jag och min sambo vill köpa hus och nu är det ett perfekt hus till salu inom vår budget! Problemet är att jag inte trivs på mitt jobb och jag har ingen utbildning efter gymnasiet och jag vet inte ens vad jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill säga upp mig och byta men jag har varit på samma ställe i mer än fem år och har blivit bekväm, trots att allt som händer på jobbet påverkar mitt privatliv negativt då jag har svårt att släppa saker.
Och om vi nu köper ett hus måste vi ju ha två fasta inkomster, det känns som att vi inte kan skjuta på det här med boendet längre, det innebär att jag inte KAN säga upp mig (eller jo, men jag måste skaffa ett nytt jobb med liknande lön som nu).
Får sån ångest av det här! Ville bara skriva av mig, du har ju din utbildning och blogg och skrivandet att luta dig mot. All lycka till dig och jag är imponerad för att du tog steget som jag inte vågar ta!

– Jag tänker att om du verkligen vill ha huset så ska ni köra på det. Hur ofta hittar man ett perfekt hus som dessutom är inom budgeten liksom! Men ni kan räkna på det och se om ni har råd med huset om du har mindre lön, studielån och även om ni skulle klara er (en begränsad tid) på endast en inkomst. Om ni har råd ändå behöver du inte vara lika orolig, då ordnar det sig oavsett och du är lite mer fri att testa vingarna. Om inte får du fundera på vad som är viktigast för dig: huset eller friheten? Om ni är beroende av din lön måste du vara kvar på ditt nuvarande tills du får ett annat. Är du okej med det? Eller vill du inte vara bunden just nu? Jag är säker på att din magkänsla kommer tala om för dig vad som är rätt i denna situation. Lycka till! Det löser sig <3 Tack så mycket förresten 🙂

 

Hej Egoina! Jag har läst din blogg i många år och har med det sett dig utvecklas till en klok kvinna. Jag känner en viss avund till ditt vackra hår,då min största komplex är just mitt hår. Mitt hår är väldigt tunt, något jag alltid har haft och ärvt av min mamma. Det är inte förens vid vuxen ålder då jag insett hur tunt det är i samband med diverse sociala medier. Det känns som att samhället förväntar sig att en kvinna ska ha tjockt och vackert hår. Jag hoppas att det är min osäkerhet som bara tror det. Hur hanterar du dina komplex? Hur har du lärt dig att acceptera dig själv och gå med stolt rygg? Ha en fantastisk helg 🙂

– Alltså det är såna här saker som gör att jag hatar sociala medier ibland. Jag önskar att jag var helt obrydd och att ingenting påverkade mig, men tyvärr är det inte så. Jag har inte samma komplex som du, men kan tänka en hel del andra negativa saker om mig själv. Scrollar jag på Instagram exempelvis och möts av alla perfekta bilder hinner jag tänka att jag borde gå ner i vikt, borde träna mer, har ful hy, borde göra nyttigare mat, måste köpa mer kläder, jag klär mig så fult osv osv osv inom loppet av en minut. Det är ju inte klokt! Därför struntar jag helt enkelt i att mata mig med sånt. Det triggar mig att se det, så därför skiter jag i att se det när jag inte orkar. Jag är stenhård med detta under min PMS-period. Jag är så känslig då och tycker redan att jag är sämst i hela världen. Men ibland kan jag gå in på bloggar, kika på Instagramflödet, titta på Pinterest utan att bli påverkad överhuvudtaget. Det är så olika det där. För sociala medier kan ju också vara jättekul och väldigt inspirerande. Ibland älskar jag att se fina bilder. Men jag tänker oavsett att det inte kan vara sunt att titta på perfekta människor hela tiden, varje dag (mer än vad man tvingas till pga reklam, tv osv), så det är faktiskt inte konstigt att välja bort då och då. Det är nog mitt bästa tips. I alla fall. Jag tänker såhär:

1) Sluta läs eller titta på sånt som får dig att må dåligt.

2) Jämför inte dig själv med andra.

3) Inse att typ 95% av det du ser egentligen bara är ett skådespel. T.ex. det var den bästa bilden av 150 st, det är exakt rätt vinkel, det är mycket fix & trix bakom osv.

4) Sätt ditt komplex i perspektiv med något annat. Okej, detta är kanske ett hemskt tips då det kan bli mörkt. Men när jag börjar klanka ner på mig själv försöker jag ändra om tankarna till att jag är glad att jag är frisk, att min kropp funkar, att jag försöker vara en bra människa osv. För egentligen, när allt kommer kring, vad betyder lite hår på huvudet??

Tack för din kommentar btw, och tack för det där med ”klok kvinna”. Hehe 😉 Kram! <3

 

Nu när jag såg ditt fina hår kom jag att tänka på den där gången när ditt hår tog eld, hur har det gått? Det syns inget iaf.

– Ja, det är verkligen tur att jag har så sinnes mycket hår. Jag tycker inte heller att det syns. Men frisören jag var hos senast sa ”du har klippt upp håret ser jag” och jag bara….nä. Haha. Min ”lugg” är lite draperad liksom. Men jag ser knappt det själv. Tur jag kom lindrigt undan 🙂 (på tal om att hår inte betyder något egentligen…eh…suck på mig)

 

792151C2-DBFE-44C0-A2EB-84125ED08D86

 

åh älskar matbordet <3 blir förresten nyfiken på en sak, jävligt irrelevant men ändå. På första bilden där, råkar det vara så bara att någon tar en bild på dig in action sådär eller har du sagt ba ”kan inte du ta en bild på mig när jag låtsas fixa med mackan?”. haha stageat liksom. Förstår du hur jag menar? 😉

– Haha! Både och kan man väl säga. Jag säger ”kan du ta en bild” och så fortsätter jag med det jag gör. Det tog ett bra tag innan F förstod att han skulle fotografera trots att jag inte posade för bilden och istället väntade han på att jag skulle ”bli klar”, men numera vet att han jag vill ha lite (ändå ganska fejkade) ”in the moment” bilder 🙂

 

Haha är Frédéric både fransk och italiensk? Vilken kombination 😀 Och de bästa två köken i världen 😀

– Ja, det kan man säga. Hans farföräldrar är egentligen från norra Italien, men har bott i södra Frankrike hela sitt liv. Eller hur! Vilken fullträff 😉

 

13E13A2A-2CF4-42CA-AB1C-46B77D5DFDFA

 

Alltså du bara MÅSTE fråga din mamma om receptet på efterrätten!! Snälla:)) såg hur gott ut som helst ju! Vilken duktig kock hon är 🙂

– Det var verkligen supergott! Kamelliserade äpplen gör man genom att smälta smör och socker och sedan röra i äpplen (googla). Glassen är ”fuskgjord”. Hon blandade i kanel i vaniljglass och vispade den mjukglassig med elvisp 🙂

 

Hello! Som en fellow älskare av STARK STARK STARK mat har jag en konstig (?) fråga som jag funderat mycket på haha men inte riktigt kunnat fråga någon i min närhet då de inte är så glada i stark mat… Jag upplever att jag klarar hetta olika bra beroende på vilken vecka i min cykel jag är på, är det så för dig/andra också?? Älskar tex OLW starka cheese chruncez, ibland smakar de starkt och ibland ba mjä? Rätter jag gör med chili/sambal/sriracha etc i klarar jag också olika bra? Är jag heeeelt ensam om detta haha? :p

– Så bra fundering!! Jag upplever nämligen också att jag är olika känslig. Till exempel chipsen som jag bloggade om en gång och bedömde som ”arg paprika”, jag smakade de någon vecka efter igen och min mun höll på att brinna upp! Har inte kopplat detta till menscykeln. Så kanske det är!

 

C13AA6F2-2CD4-4F55-9500-DFE9DE55EB3A

 

Var har ni köpt den fina tvmöbeln? 🙂

– Frederic har gjort den själv. Haha 🙂 Han har gjort sitt vardagsrumsbord också dessutom. Händig kille minsann 😉

 

Tänker ofta på dig när jag träffar en kille. Vad hade Egoina gjort lixom. Jag är så kär i honom men visste att det var fel, och nu har han dumpat mig. Känner hopp ändå när man ser att du tillslut verkar hittat någon som prioriterar dig. Jag skulle gått mer på magkänslan helt enkel, känns det som att nått är fel så är det fel.

– Åh, vill skicka en stor kram! <3 Så fin komplimang, men vet inte varför du tänkt på mig då jag är cirka sämst i världen på kärlek (i alla fall när det kommer till mig själv). Haha. Lätt att ge råd och svårt att följa liksom. Man är väl mänsklig 😉 Men du! Jag LOVAR att du kommer hitta någon som prioriterar dig. Don’t you worry. Han kommer snart, han är bara lite sen. Ha så kul under tiden du väntar! 😀

 

0

Kommentarer (12)

  • Ulrika

    |

    Jag vill bara svara på den första frågan! Jag tycker du ska stanna kvar på ditt jobb, och skaffa huset! Helt ärligt, det där extra 1-2 åren som du måste stanna på jobbet, är det något du kommer vara ledsen över eller ens komma ihåg om 10-15-20 år när ni har barn och bor i drömhuset? Troligtvis inte. Vet att det suger när man blir för bekväm och liksom stannar, men prova att sätta upp ett mål. Typ att du stannar nu, ni fixar huset, men inom ett år eller någon annan tidsperiod eller typ när ni är färdiga med att fixa med huset eller något, så SKA du söka nytt jobb och säga upp dig!

    Det finns ju heller inte något som säger att du inte kan hålla ögonen öppna för andra jobb medan du jobbar vidare. Bara kolla runt lite utan att berätta för de på ditt nuvarande jobb, och om det dyker upp något så kan du ju prova att satsa! Annars så vet du iallafall hur marknaden ser ut.

    Svara

  • Robert

    |

    ”Det är bra att ha mycket hår när det börjar brinna”. Nytt ordspråk kanske? 😉 Din mammas efterrätt ser ju inte fel ut. 😉

    Svara

  • Sofia

    |

    Känner igen mig alldeles för mycket i kommentaren om tunt hår! Och då har jag inte ens tunt hår, bara väldigt tunna och glansiga hårstrån. Men har en jävla massa tunna hårstrån liksom, haha.

    Har kämpat för att få den där volymen som alla brudar på Instagram har. Testat varenda jävla volymprodukt på marknaden för att få det där tjocka, fluffiga håret och få de stora lockarna att hålla i mer än tio minuter.

    Nu, 25 år gammal, har jag accepterat att mitt hår är som det är och att det faktiskt är fint. Finns ju många som drömmer om att ha så glansigt hår som jag har! Många tjejer med stort lockigt hår kämpar ju med att platta och tämja sina hår. Vi vill ofta ha det vi inte har. Finns säkerligen fördelar och nackdelar med alla hårtyper.

    Svara

  • Anita

    |

    haha vafan, trodde bilden på efterrätten var en bild på klyftpotatis med någon dålig brunsås/rödvinsås med glass först, så jag ba va!?!?!?!?

    visst att pommes (potatis) med glass är gott men tänkte ba nä nu har hon tappat det! *insert skrattemoji med tårar*

    Svara

  • A

    |

    Hej Egoina!
    Vet att du mått ganska dåligt här ett tag pga av allt som hände med x:et osv. Har själv ganska nyligen fått missfall och ännu en månad senare mår jag ganska dåligt. Förutom att vårt (efterlängtade och planerade) barn dog har även massa annat jobbigt hänt, och just nu känns det lite som att jag inte får någon break av universum. Hur har du gjort för att bli gladare? Tips på hur man mår bättre när hela världen är skit?
    Kram <3

    Svara

  • emblas.se

    |

    Det finns en jättebra video på youtube för folk som har komplex för sitt hår: Shaved My Head av Eloura Wild. Den kanske kan ge lite perspektiv! <3
    kram
    Emma

    Svara

  • Bläckvard

    |

    Regina, är det inte på tiden för makeup tutorial video#2? Har fortfarande din förra video från några år sedan varmt om hjärtat! ;D

    Svara

  • L

    |

    Jag hade länge komplex för mitt tunna och platta hår. Sen klippte jag pixiecut och älskar numer mitt hår. Jag får orimligt många komplimanger för min frisyr och jag känner mig skitsnygg varje dag.
    Testa nya frisyrer tills du hittar det som passar dig, och be sociala medier dra åt helvete. Dom hjälper ju ingen, egentligen

    Svara

  • Ninni

    |

    Grattis på födelsedagen bästa bloggaren Egoina!!

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack! Fyller är på lördag 🙂

      Svara

  • Elin

    |

    Till dig som mår dåligt över ditt hår: då är vi åtminstone två! Har extremt tunt nordiskt hår (som min frisör kallar det) och mår också pissigt över det stundtals. Ser livlöst ut och vill man sätta upp det i hästsvans ser det urlöjligt ut. Lyckligtvis väger säkerligen våra personligheter upp för våra skavanker, intalar mig det åtminstone 😉

    Svara

  • Lisa

    |

    Angående sista frågan; tänk om han aldrig kommer? Är själv en riktig relationsbrud och har nu varit singel ett tag, har försökt ge mig ut på marknaden men det känns inte som att man klickar med någon? Du vet, man har samma tomma konversationer om och om igen och det känns inte som att någon stimulerar en. Hur kommer man bort från den känslan liksom? Det känns så naivt att tänka ”han kommer snart”, för tänk vilken enorm tur de som har träffat the one faktiskt har? Känns helt hopplöst.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv