Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Och det fortsätter

På tal om kollektivtrafik och dessa idioter till människor som färdas med den… Vet ni vad som hände på tåget hem? Jo, en man sätter sig bredvid mig. Det var ganska tomt på tåget, så redan då började jag ana att något var fel. Han tar upp sin telefon och pratar med någon på en chatt och det tutar jättehögt varje gång personen svarar, sen medan han låtsas vara inne i chatten låter han handen glida ner på mitt lår. Inte sådär överdrivet så att jag kan säga till (inte för att jag hade vågat, men ändå), men nuddar lite. Efter någon sekund tar han bort handen och jag önsketänker (fast jag fattar att det inte är så) att han ”råkade”. Sen går det två minuter och så händer det igen, fast lite mer. Hela jag stelnar till och jag pressar mig ut mot fönstret så mycket jag bara kan och jag känner hur han flyttar närmare. Jag reser mig upp och går därifrån och medan jag känner hur hans blick bränner efter mig går jag genom hela tåget och står resten av resan.

Drar jag till mig dessa konstiga människor av någon anledning, eller vad är grejen? På en vecka har jag alltså åkt kollektivt med människor som: genom voodoo försökt döda någon, tafsat på mig, sovit på mig, luktat illa, ätit något som luktat illa, eller hängt över mig för att prata med en person som satt på sätet tvärs över.

Kul detta.

 

image

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (94)

  • Camilla

    |

    Du måste sluta se så snäll och trevlig ut! Bitchfejeset på helt enkelt!
    Sen måste du verkligen börja säga ifrån, ursäkta men måste du verkligen äta det där just nu eller vill du att jag ska spy i ditt knä?? Du kan även köpa lite deodoranter och ge ut dem till folk det finns ju reseförpackningar 😉

    Svara

    • Bea

      |

      Ja, fast tanken är kanske inte att det är hon som måste ändra sig ändå?

      Svara

    • Danielle

      |

      Tycker de här kommentarerna börjar bli lite väl mycket victim blaming. Som att säga att ett våldtäktsoffer borde ta på något mindre urringat eller ha längre kjol eller inte ”se villig ut”. Var är det här egoinas fel? Felet är mannen som tafsade och ingen annans. Man ska få se hur jävla snäll ut man vill, folk ska ge fan i att röra andra utan deras tillåtelse oavsett hur man ser ut/vad för slags energi man utstrålar. Skärpning.

      Svara

      • Mira

        |

        Om vi levde i ett perfekt samhälle så skulle tjejer inte behöva ändra sitt beteende men tyvärr så finns det äckel så det är alltid bra att vara förberedd. Jag tycker inte att man ska behöva se otrevlig ut eller ändra sin klädstil, absolut inte. Vi ska inte behöva ändra hur vi lever våra liv men vi borde vara förberedda att försvara oss OM situationen uppstår. Det som jag tycker att alla tjejer borde göra är att gå en kurs i självförsvar, inte bara för att kunna försvara sig rent fysiskt utan för att få bättre självförtroende i sådana situationer. Att kunna reagera snabbt och med stadig röst och blick säga ”ta bort din hand” i en sådan här situation kan vara allt som behövs. Det är inte att acceptera beteendet från dessa män utan det är ett sätt att ta kontroll över sin situation. Genom att reagera så visar man att man inte accepterar beteendet. Man tar ifrån männen sin makt de försöker utöva över oss.
        Med det sagt så är det självklart aldrig offrets fel. Det är inte Egoinas fel att hon inte sa ifrån eller inte gått en självförsvarskurs, det är fel att hon blivit utsatt för det här vilket som.

        Jag ska tillägga att jag tycker att även män skulle gå kurser i självförsvar eftersom de är väldigt utsatta när de rör sig ute i samhället det också.

        Svara

  • Fanny

    |

    Urk, hög igenkänningsfaktor där! När jag åkte pendeltåg i Stockholm så satte det sig en man bredvid mig som började göra likadant. Problemet var väl att det eskalerade, trots att jag bad honom att sluta. När jag hoppade av tåget så följde han efter, tog tag i mig, började tafsa och trycka sig dendär mot mig samtidigt som han stönade. Aldrig varit med om något vidrigare i hela mitt liv. Det värsta är väl att det fanns ett par människor som såg vad som hände, men som inte ingrep…..

    Svara

    • Egoina

      |

      Fyfan!!!!!! Blir så arg 🙁

      Svara

  • Lina

    |

    Hahaha alltså det är så att man skulle kunna tro att du hittar på!!! Helt sjukt vad du är med om! Har pendlat mycket i mitt liv, hela skolgången upp till högskolan och typ aldrig varit med om en enda av de sakerna du beskriver :p Jo möjligtvis nån som ätit något äckligt eller luktat lite blää.. Men fasen, vodoo?! Haha stackare, hoppas du får det där körkortet snart!

    Svara

  • Angelique

    |

    Fyfan!! :/

    Svara

  • Katta

    |

    Du skulle skrikit rakt ut”vad gör du”
    Eller våldtäkt
    Kan lova att han hade skämts sjukt mycket

    Svara

    • Johanna

      |

      Röstar på denna!! Make a scene och skäm ut jäveln så han aldrig någonsin gör det mot någon annan.
      Gah blir galen av att läsa sånt här, styrkekramar <3

      Svara

  • Alice

    |

    Mer motivation till körkortet alltså! 😉 jag tog körkort några veckor efter jag fyllt 18 – bästa jag gjort. Visst, jag lägger otroligt mycket mer pengar på att köra överallt, betala trängselskatt och parkering än vad jag gjorde på busskort, men det är SÅ värt det. Hatar kollektivtrafik, älskar min lilla pärla <3

    Svara

  • M

    |

    Du verkar faktiskt ha ovanligt mycket otur i kollektivtrafiken! 🙂 Men vet du vad. Nästa gång tycker jag du ska säga till en man som gör så. Om du på nåt sätt vågar. Som du skriver, händer det flera gånger så vet man att han inte råkar. Och om det ändå känns svårt att våga säga till på skarpen kan man ju i nödfall ta till ironisk trevlighet. Typ som ”Hoppsan, nu blev det visst lite trångt” och typ spänna ögonen i honom så han fattar 😛 Eller demonstrativt trycka ner din väska mellan er typ. Vågar han tafsa så kan vi med gott samvete ta upp nån decimeter till emellan oss med handväskan för att markera att man märker vad han gör och att det inte är välkommet. 🙂 Men håller med dig… ibland är man så häpen mitt i situationen att man inte hinner tänka ut vad man vill säga till honom. Och så kommer man väl på det när man kommer hem! Och alldeles förlänge försöker vi nog intala oss att saker är misstag, för man vill ju inte direkt tro det värsta om folk. 🙂

    Svara

  • pauline

    |

    men fy vilket äckel!!!
    haha jag tror nog du måste ha sån sjuk otur, jag åker kollektivt JÄMT (iof i stockholm) och råkar aldrig ut för värre än människor utan något som helst sinne för logistik (dvs står långt fram i bussen och blockar för alla när det till och med finns lediga platser längst bak!!! i rusning!!!) eller en och annan som inte verkat duscha sen nyår ..

    Svara

  • Ronja

    |

    Ja men om du säger ifrån så kommer du märka att folk inte gör sånt. Just eftersom du inte verkar säga emot (som du påpekar ofta) så utstrålar du säkert någon sorts ”osäkerhet” eller att du är ”svag” på något sett. Du har all rätt o säga något så gör det!

    Svara

  • Ebba

    |

    Ah! Vad är grejen med män som tafsar i kollektivtrafiken (och annars också för den delen). Kan de inte bara fatta att det är sjukt jävla obehagligt och att de borde lägga av med det genast?!?! Det går verkligen inte ihop i mitt huvud hur de inte kan fatta/bry sig om vilken fruktansvärd situation det är för personen som de tar på mot dennes vilja. AH!

    Svara

  • Josefine

    |

    Jävla äckel! Skrek på en kille som tafsade på mitt ben på tunnelbanan när jag var typ 15. Det var en sådan frihetskänsla när han skämdes inför alla blickar och klev av. Men har också reagerat precis som du, och det är så ofta man inte är säker på vad som egentligen pågår och bara stelnar till. Usch på människor som utsätter en för sånt.

    Svara

  • Rebecka

    |

    Uch och fy vd hemskt! Blir så arg på sånna människor!

    Åker själv kollektivtrafik här i Sthlm men händer nästan aldrig att jag är med om konstiga grejer!

    Svara

  • Lovisa

    |

    Varför sa du inte ifrån? Du är liksom inte den enda kvinnan som blir utsatt för taffsningar och det är därför feminismen och kvinnor som står upp för den behövs.

    Svara

    • Egoina

      |

      För att jag var rädd, obekväm, vågade inte. Vet att jag borde och ångrade mig efteråt. Vad gäller feminism och kvinnor som står upp för den behövs inte victim blaming heller….

      Svara

      • Joanna

        |

        Jag blev tafsad på på jobbet när jag var hemma hos en brukare (blev tafsad på bröst, midja och rumpa) och jag vågade inte säga något till personen där och då, var rädd och chockad. Sen av en slump så berättade jag det för min chef under ett APT, och det slutade med att händelsen blev anmäld till kommunen. Jag är glad att jag vågade berätta tillslut o idag kan jag nästan bli arg på mig som inte sa ifrån direkt till personen.
        Men just där och då så vågar man inte, man vet inte hur den andra personen ska reagera, kan ju bli helt galet. Men det är sjukt att män bara tar sig friheten att ta på våra kroppar helt utan anledning, heeeeelt sjukt.

        Svara

        • Nina

          |

          Så är det, har själv blivit tafsad på och man reagerar inte alltid rationellt i såna situationer för man blir så chockad över vad som händer…

          Svara

      • Mira

        |

        Gå en självförsvarskurs Egoina! Självklart så får du göra precis som du vill och det är aldrig ditt fel om något sånt händer men jag tror att det skulle kunna vara jättebra för dig. Det är självklart helt naturligt att bli rädd i en sådan situation men såna kurser är jättebra och det ger självförtroende så att man vågar säga ifrån eftersom man vet att man kan försvara sig.

        Svara

    • Mli

      |

      Som Egoina själv skriver, en feminist skulle aldrig victim blama någon. Någonsin. Så tyst, bara tyst. Ibland reagerar man inte som man önskat att man gjorde, av olika anledningar. Egoina har inte gjort något fel öht.

      Svara

    • Fanny

      |

      Lättare sagt än gjort…
      I mitt fall sa jag till i början, när han ”bara” tog mig på låret. Men ju mer närgången han blev desto mer stelnade kroppen och tillslut fick jag någon form av blackout.

      Beskyllde mig länge för att jag inte bara slog honom mellan eller skrek högt så att någon hörde eller att jag stannade vid spärrvakten på stationen (gick bara snabbt förbi). Kände mig sjukt korkad. Men idag känner jag inte så längre. Jag snarare förstår min reaktion. Och jag förstår Egoinas också. Klart jag också tycker att man ska säga till men det är som sagt inte alltid så enkelt…

      Så stfu.

      Svara

  • Svorskan

    |

    God morgon, jenta mi!

    Svara

  • Hanna

    |

    Fyfanken. Önskar att det fanns någon svinbra grej man skulle kunna göra i såna lägen. Typ klämma åt dom på pungen och säga ”men goddag på dig också”. Men det hade dom säkert bara gillat…

    Svara

  • Malin

    |

    Det är körkortsgudarna som säger till dig att skynda på med övningskörandet! Skämt-å-sido, hemskt det du får stå ut med asså! Fyfan!

    Svara

  • Ber om råd!

    |

    Hej!
    Förlåt att jag postar detta här under ditt inlägg Egoina men just nu är livet så himla jobbigt att jag vänder mig mot både dig och snälla människor som jag har sett finns i ditt kommentarsfält, för jag har noterat att många fått hjälp av trevliga läsare.

    Jag och min man har varit gifta i snart 3 år och tillsammans i 13. Vi har såna enorma problem med vårt sexliv att det mer och mer börjar påverka andra delar i livet. Att vi bråkar och han är allmänt sur. Problemet är detta; han har enorm sexdrift och jag har extremt liten. Jag är helt superopepp på sex och det krävs mycket förspel från hans sida för att ska komma igång alls. Jag tar p-piller och det förvärrar saken delvis, jag tror det är en biverkning, men samtidigt har jag nästan alltid varit såhär även fast min drift dock har minskat för varje år och det har varit ett problem för oss för han känner sig osexig. Och det förstår jag och känner mig istället som en dålig människa. Vi har pratat massor och han vill inte lämna för han säger att sex inte är det viktigaste när vi har det så bra på andra vis, och jag vill inte heller lämna för jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
    Jag blir heller aldrig attraherad av andra människor jag ser, så jag tror och hoppas att det inte är min man jag helt enkelt har tröttnat på sexuellt.
    Jag vet inte ens vad jag vill ha för svar här, jag vill väl höra andras historier och erfarenheter antar jag, är jag mycket ovanlig och konstig/ensam om detta? Har ni några tips? Vi bråkar så ofta om detta för han vill att jag försöker mer, vilket jag har gjort såååå mycket. Men hur kan man pressa sig själv till mer sex? Det blir både tungt och stressande för mig och jag kan inte slappna av alls när jag är hemma längre.
    Snälla, jag hoppas på att få nåt svar!

    Svara

    • f

      |

      Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner så igen det här. Men jag är din man och inte dig.
      Tänker att vi har hamnat i en dålig spiral och att sexet försvunnit, har inte legat på över ett år. Jag vill, men inte min sambo. Detta leder till bråk och dålig stämning. Alltså jag är mest irriterad nu och känner många gånger att jag vill ge upp. Och vet egentligen inte hur man ska tackla det.

      Svara

    • J

      |

      Jag och min man har snart varit gifta i 1 år men tillsammans i 7 och sen kanske 2-3 år har vi haft väldigt lite sex. I vårt förhållande är det jag som vill men han är ofta trött eller känner sig ful eller fet och vill helt enkelt inte. Vi pratar ganska ofta om det och han vill att vi ska ”planera” en dag som vi ska ha sex, men det förstör allt för mig. Dock har det hänt ett par gånger att han kommit hem från jobbet och kommit på mig när jag onanerar och det har hänt att han blivit sugen och hjälpt mig. Så det kanske skulle fungera för er? Tror du att du skulle bli sugen om han onanerade? Du behöver ju inte ha sex men kan ändå känna dig delaktig. Annars är hotellnätter något som funkar väldigt bra för oss. Han släpper alla krav och man kommer bort från vardagen och det blir lättare att bara njuta. Men viktigaste är att DU inte stressar över det här för det kan ta över hela eran vardag. Om du inte hittar någon lösning själv kanske du bör prata med sexolog, själv eller tillsammans med din man. Och du är absolut inte konstig eller ensam!

      Svara

    • Maja

      |

      Hej! Jag har mindre sexlust än min sambo, beror säkerligen både på person och att jag äter p-piller. I vilket fall ser inte han detta alls som ett problem – det viktigaste för honom är inte sexet utan själva intimiteten. Innan vi diskuterade detta blev det en del missförstånd då jag trodde han tog initiativ till sex och jag inte var sugen och sa nej, men då det ”bara” handlade om att han ville vara nära. Det behöver ju inte alltid handla om samlag, dels finns det många sätt att ha sex på och dels finns det andra sätt att vara intim. Ibland kör vi till exempel på att jag hjälper honom att komma när han onanerar, (tex smeker honom eller berättar nån snuskig historia) jag gillar ju att han har det skönt men behöver ju inte själv vara sugen på sex liksom. Hoppas detta var till någon hjälp 🙂

      Svara

    • :/

      |

      Byta p-piller känns som en bra idé. Olika hormonella medel påverkar personer olika. Byt. Och funkar inte det nya: byt. Kan ta några försök innan man hittar rätt, men när man väl hittat rätt är det värt det.

      Svara

    • Mli

      |

      Det enda jag kan säga är att tjat bara förvärrar. Försök släppa det. Försök ha en månad, två månader, helt utan. Inget tjat, inte ens en tanke på det. Kyss varandra, gosa, som vanligt – men inget prat om sex. Alls. Det kan släppa pressen på att ni ”måste” ha sex. Om man känner sig tvingad så minskar lusten bara mer.

      Svara

  • Mattias

    |

    Anmäl till polisen dom har kamror på alla pågatågen. Kanske inte just detta leder till nått men det kan kanske bidra till att dom får koll på tomten.

    Svara

  • Robert

    |

    Vilka människor det finns. 😛

    Svara

    • Amanda

      |

      Är det din enda reaktion på den här berättelsen? Med en smiley som räcker ut tungan också. Så otroligt opassande.

      Regina: Att reagera på ett sådant övergrepp med att bli tyst och stel, av rädsla eller obehag eller annat, är precis lika vanligt (och legitimt!) som att skrika högt, skälla och annat som vissa tycker betyder att man ”står upp för sig själv”. Du gjorde inget fel!! Och det beror inte på dig att äckel beter sig som äckel!!

      Till er som tvivlar, eller tror att Regina överdriver: Nej, det här händer HELA tiden och den gemensamma nämnaren är att förövarna är män. De har en uppfattning om att kvinnor finns till för deras skull, och för att tillfredsställa deras drifter, och kommer inte att sluta förrän deras kvinnosyn och skadliga mansroll förändras.

      Svara

  • L

    |

    Tycker att du har haft extra otur när du åker kollektivtrafik. Har åkt kollektivtrafik och inte ens varit med om hälften av det som du har varit med om, det ända jag stör mig mest på är att SL aldrig kan hålla tiderna. Ett tips är att om det är mycket folk så sätter/ställer du dig bredvid någon som verkar trevlig eller ”normal”. Om du vill sitta själv sätter du dig på sätet längst ut och lägger väskan bredvid fönstret, då förstår folk att du vill sitta själv plus att färre personer orkar ta sig förbi dig till den lediga platsen. Att klaga om det på bloggen kan kännas skönt, men det hjälper inte utan får dig bara låta som en allmän gnällig och negativ person.

    Btw, en fråga till ditt förra inlägga – var det inte nutella förbjud på ditt jobb?

    Svara

    • Egoina

      |

      Jag ”klagar” på bloggen för att jag tycker det är viktigt. Folk tror inte på att sånt här händer. Om någon tycker att det är jobbigt och att jag är gnällig eller en negativ person för att jag delar med mig av mitt liv på min blogg får man väl sluta läsa. Tänker inte försköna något. Vad gäller Nutella och mandelkakorna kan du läsa kommentarerna i inlägget det berörde 🙂

      Svara

      • Camilla

        |

        Kan förstå att du klagar om tafsningen, för det är viktigt och måste uppmärksammas. Du kanske borde i efterhand se till om du kan anmäla så att mannen får sig en varning och inte gör det igen?

        Tycker dock inte du ska klaga på att folk luktar illa. Jag kan med ganska stor säkerhet säga att de inte luktar illa för att förstöra din dag. Det kan finnas så många olika anledningar till varför de luktar, så som depression eller sjukdomar där de producerar mycket svett. Ville bara påpeka det. Om du har förståelse för människor så blir det lite enklare att hantera.

        Svara

  • L

    |

    Jag har pendlat i typ 15 år och känner samma som du. Jag råkar fan alltid ut för ”psykfall”, som att dom dras till mig. Är rädd att jag ser för snäll ut kanske. Nu sist var det en salongsberusad engelsk man som frågade om nån buss som stannade på Värnhem. Jag förklarade vilka bussar det var, men äbdå väntar han tills min buss kommer (det kom två andra bussar före som han kunde tagit) och går på den, sätter sig givetvis bredvid mig och efter några minuters obekvämt kallprat frågar han om jag vill ta en kaffe nån dag. Alltså. Kanske inte värsta övergreppet men för faaaan låt mig va, jag vill inte bli raggad på när jag åker buss.

    Svara

    • Mira

      |

      Om du inte vill bli raggad på så säg bara det. Det här var ju inget övergrepp han begick utan han trodde väl förmodligen att ni hade ett ömsesidigt intresse för varandra.

      Svara

  • A

    |

    Anmäl! Förstår att du inte sa emot, det är absolut inte ditt fel och även den största kvinnokämpen borde bli nervös och frysa till. Kan inte fatta att ingen annan skrivit att du måste anmäla, det är ju jätteallvarligt med människor som agerar på det sättet, vem ger han sig på nästa gång liksom? Det kanske inte verkade så allvarligt denna gången, men det troligaste är att du inte är det sista offret.

    Måste varit jätteotäckt! Kram!

    Svara

  • CarolineA

    |

    Vet att det är svårt, men säg ifrån så ändras det! Jag är en tjej som alltid säger ifrån och säger vad jag tycker (inte alltid bra jag vet) men någonstans på vägen så är det som att folk runt en vet att henne trampar man inte på.
    Om du säger ifrån tillräckligt många gånger tror jag att du sen bara skapar något omkring dig så andra förstår även om de aldrig träffat dig innan. Sen behöver man ju inte ”säga” ifrån heller. Jag hade t.ex. blängt skarp på killen vid första taffset. Hade han försökt igen hade jag bara gapat ut URSÄKTA, vad fan håller du på med???? Vet som sagt att det är skitsvårt men det är faktiskt något vi tjejer måste öva på också innan det går per automatik med rätt attityd! YOU GO GIRL!

    Svara

  • E

    |

    En del kommentarer här gör mig fruktansvärt arg. Nej – du behöver inte varken ha ett bitchface, bete dig annorlunda eller säga ifrån för ”feminismens skull”. Du ska kunna sitta naken på allmän plats utan att något äckel ska få lägga ens ett finger på dig. Det är den tafsande personen som gör fel, INTE du. Kram.

    Svara

    • Egoina

      |

      TACK! Exakt så!!!

      Svara

      • CarolineA

        |

        Jag har inte läst igenom alla kommentarerna här men jag kan säga att jag är en av dem som säger att man måste säga ifrån. Dock tycker inte jag att man måste det för feminismens skull, utan mer för individens skull. Alltså den sista idioten är ju inte född och jag tycker det är viktigt att man står upp för sig själv oavsett kön..

        Svara

    • Mira

      |

      Man behöver inte ändra sättet man lever sitt liv men jag tycker absolut att man borde säga ifrån om det händer. Det här är ett sätt för män att utöva sin makt över kvinnor. De skrämmer oss till att få göra vad de vill med oss. En man ska inte få ta på en kvinna utan hennes samtycke utan att det får konsekvenser.

      Svara

  • Erika

    |

    Men usch vilken vidrig typ, Regina! Känner i hela kroppen hur obehagligt det måste ha varit. Och hur svårt det är att säga ifrån 🙁

    Svara

  • Sofie

    |

    För länge sedan så hade jag en man som satt bredvid mig på en buss som envisades med att sitta nära. Så att hans ben nuddade mitt, när jag flyttade mig så flyttade han efter. Det slutade med att jag satt upptryckt mot rutan tills han äntligen gick av. Och folk frågar varför man ställer sin väska på platsen bredvid…

    Svara

  • Jessica

    |

    FY så obehagligt!! känner såå igen mig där! För några månader sedan satt det en man tätt intill mig på bussen, han envisades om att hans armbåge skulle nudda vid mina bröst, varpå han liksom lyfte armbågen alltmer och typ tyckte in den i mitt bröst. Vågade inte heller säga ifrån, trots jag satt där och reflekterade över ”ska jag säga något? nej vill inte ställa till med någon scen.. snälla sluta..”. Så himla synd att det ska vara så. Min mamma däremot råkade ut för en man som satte hela sin hand på hennes lår och liksom smekte henne, varpå hon ursinnigt brister ut ”VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED, DU TAFSAR JU PÅ MIG!?”, hahah, han blev paff, skämdes och gick av vid hållplatsen efter 🙂 Go mamma! önskar att jag och många andra tjejer vågade säga ifrån <3

    Svara

    • Julia

      |

      Exakt samma sak hände mig! En man satte sig ytterst i en buss och började trycka armbågen mot mig. Försökte först markera genom att trycka min arm tillbaka för jag tänkte att han kanske hade nåt fel/var störd på något sätt. Men det fortsatte så jag sa tillslut till honom ”kan du ta bort din arm?”. Så gjorde han det men började successivt trycka med armen igen. Precis när vi skulle av ”råkade” hans hand nudda mitt lår och sen försvann han snabbt iväg. Fyfan. Är ALLTID på min vakt när jag åker kollektivt nuförtiden. Sätter mig alltid bredvid kvinnor och är alltid rädd när en man sätter sig ytterst 🙁

      Svara

  • Natalie

    |

    Jag råkade ut för samma sak på ett pendeltåg en gång, i en helt tom vagn. Fast den mannen tryckte ner handen under min rumpa. han gjorde det så långsamt så jag var inte ens säker på att det var med flit, men tillslut gick det lite för långt och då smällde jag undan hans hand och han var snabbt på benen och skyndade därifrån. Kommentarer om ”men varför sa du inte ifrån?” fick mig att må sjukt dåligt efteråt, som om det var mitt eget fel att det hände..? Jag hade ju den grövsta paniken i hela kroppen, hela kroppen var helt låst. Jag vågade inte ens titta på honom, ville bara låtsas att jag inte fanns så att han skulle gå. Att säga ifrån är fan så jävla svårt i en sån situation. En annan gång pratade jag med en man som började smeka mina lår och ville kyssa mig, där sa jag ifrån flera gånger (”jag vill itne att du rör mig” ”jag vill inte kyssa dig” ”sluta nu”) och han gav sig inte ändå. Detta var i en helt full pendelvagn och ingen annan ingrep.. Att säga ifrån gör inte så himla mycket som folk verkar tro och jag vill bara att vi SLUTAR skamma folk för att de reagerar på ”fel” sätt i en fruktansvärt jobbig, pressad och utsatt situation. Skitbra att vissa är modiga och kan börja gapa på allmänna ställen, jag kan inte det. Och det är fan inte mitt fel ändå.

    Svara

    • Egoina

      |

      Din kommentar är så viktig!! Tack! Och fyfan vad hemskt att du behövt vara med om det där 🙁

      Svara

    • rebecca

      |

      Blir så jävla förbannad på att andra inte ingriper? En sak att den som blir utsatt inte vågar säga ifrån osv (en kan ju som sagt bli helt låst), men som medmänniska bara sitta där och titta åt andra hållet? När det dessutom finns en massa andra människor runt om i fall situationen skulle eskalera totalt vid en konfrontation? Nä, mer civilkurage behövs.

      Svara

  • Anna

    |

    Fyfan vad vidrigt. Jag förstår att du inte vågade säga till, hela kroppen fryser typ när sånt händer och enda man gör är typ tänka: vad fan händer?
    Jag tog mod till mig när en kille tafsade på bussen och skrek vad fan gör du. En gång bröt jag lillfingret på en kille som upprepade gånger tog på min rumpa på krogen. Men absurdheten i att kvinnor ens ska behöva göra detta? Att vi ska behöva vråla över en buss för att män inte ska ta på våra kroppar mot vår vilja. Fyfan

    Svara

  • Lina

    |

    Alltså det här är så jävla hemskt! Har också varit med om liknande, jag satt på en helt fullsatt buss som kör ca 2 mil, folk stod på bussen så jag va liksom fast vid min fönsterplats. Det satt en helt sjukt obehaglig och äcklig man bredvid mig och precis som du märkte jag att något va fel med en gång. Han satt så sjukt nära och jag tryckte mig mer och mer upp mot fönstret men han flyttade närmre. Och panikkänslan som uppstår när man vet att bara jag kan få ett litet ljud ur mig så kommer alla snälla människor runt mig vara på min sida, men det är ju helt omöjligt, jag vet inte om jag skämdes så mycket att jag inte kunde säga något eller göra något för att hindra det. Han gick av före mig och när han gjorde det drog han ett ordentligt drag med sin hand över hela mitt lår och lämnade mig med den mest avskyvärda känsla jag någonsin haft!

    Usch, sånt här ska verkligen inte hända! 🙁 vad ska man göra för att uppmärksamma sådant här? Händer ju säkerligen dagligen.

    Svara

  • Delia

    |

    Nä usch fifan vilken idiot!! 🙁 har pendlat i 13 år o stött på min beskärda del av idioter.. Stötte på (i mina ögon) någon som måste varit psykiskt störd. Hon hade en ryggsäck på sätet bredvid som jag såg att det rörde sig i emellanåt. Trodde jag inbillade mig men det fortsatte röra sig o till slit vred det sig i hela magen o jag sa är det din ryggsäck o vad finns i den?! Hennes katt!! Alltså va?! Hon vägrade öppna upp en luftficka o det rörde sig mer o mer o jag blev argare o argare!! Hon vägrade öppna den o jag frågade vad hon skulle görs med väskan varpå hon svarar tyket hmm får se, spåret kanske. Till slut blev jag så arg för att ingen annan regerade att jag gjorde det klart o tydlig också.. Skulle vidare till Malmö men hon hoppade av i Lund o jag med för jag var rädd Jon skulle lämna den på spåret. Men hon hoppade in en bil så vet inte vad som hände med katten efteråt :/

    Svara

  • Isabel

    |

    Usch 🙁 Det här så hemskt och alldeles för vanligt! Jag blev förföljd av en man i flera veckor, som aldrig gav sig och alltid var för nära. Fick ofta hjälp av andra människor och vågade aldrig kliva på en vagn själv men så hamnade jag själv med honom och hans taffsande..usch mår dåligt över det än idag – trodde han skulle våldta mig där i den där tomma pendeltågsvagnen. Tack och lov klev det på någon stationen efter och han hjälpte mig – men han slutade inte förfölja mig. När han klev av pendeltåget på min station eller väntade utanför mitt jobb var verkligen hemskt. Tillslut förföljde han mig på bussen efter pendeltåget men då vågade jag inte kliva av bussen och gick till chaffören som hjälpte mig kontakta polisen – men efter det försvann han för alltid (hoppas jag). Men min rädsla för att åka själv var för stor, så nu åker jag bil till jobbet när jag jobbar kväll. SL var fantastiska och satte in vakter på min avgång efter min anmälan men då orkade inte vara stark längre – nu åker jag tryggt i min bil. Däremot låser jag alltid dörrarna när jag hoppar in i den utanför jobbet på natten – skräcken att han fortfarande går runt kommer liksom inte försvinna i första taget.

    Sorry för en halv novell, ditt inlägg fick mig bara att bli så frustrerad. Ville bara säga att det är så jävla lätt att sitta hemma framför datorn och veta hur en ska agera i situationer men när en väl är där, då försvinner pondusen och rädslan/chocken gör att allt det där ”stååå upp för dig sjääääälv” spiriten bara pyser ut ur en som en liten fjärt. Vi ska inte behöva stå upp för oss själva – vi ska bara få existera utan behöva slåss för att få vara ifred. Jag hoppas du tar ditt körkort snart – är himla befriande att sitta tryggt och fulsjunga för glatta livet istället för att ständigt vara på sin vakt.

    Svara

  • Likkan

    |

    Hej, jag fick nyss för mig att kolla om din mamma fortfarande bloggar och gick in på egoinasmamma.nu men det verkar vara någon helt annan som säger att hon är din mamma? Eller har jag missat nåt? ^^
    (Kom på att det är svorskan som gäller nu så hittade rätt till slut, men funderade lite ändå då denna person skriver att hon är din mamma)

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha,,, weird!

      Svara

  • U

    |

    Men usch vad obehagligt, blir så arg!

    Svara

  • jenniferochemma

    |

    du måste våga säga till! jätte viktigt! lova att du gör de nästa gång sånt händer. det där får dom inte tro är acceptabelt.

    Svara

    • Ebba

      |

      Håller med om att det är viktigt att visa att det oacceptabelt att tafsa men det är inte alltid så lätt att säga till.

      Svara

  • Nina

    |

    Usch jag förstår att man i en sån situation blir både rädd, handlingsförlamad, och chockad. Så många gånger det hänt att män/killar tar sig friheten att tafsa och man bara känner sig så MAKTLÖS just där och då. Jag är en rätt feg person av mig, men för några år sen insåg jag vilken jävla frihetskänsla det är att våga stå upp för sig själv och våga säga ifrån, fräsa, putta bort händer osv. Jag tycker att jag, tack och lov, varit rätt skonad, iallafall när man hör andra tjejers/kvinnors berättelser jag hoppas du och alla andra tjejer tar mod till sig och vågar säga ifrån när ni känner er ofredade! Ingen har rätt att röra er mot er vilja, inte ens med ett litet finger! Mvh en jävligt stolt feminist som fräser av män rätt ofta i min butik pga ej intresserad av någon sorts kontakt what so ever

    Svara

  • Lina

    |

    Jag pendlar, precis som du, väldigt mycket. Till jobbet, till Uni, till affären osv och det är förjävligt att en inte ska få vara ifred. Tycker du var modig som vågade gå ifrån! Jag har en tendens att frysa och bara sitta still för jag tänker att det var en olyckshändelse att han tafsa, eller han skämtade osv osv… Jag tror det har mycket att göra med att kvinnor uppfostras på ett sätt att nej inte alltid är ett nej. ”Han tafsar på dig för han gillar dig” som de sa när man var yngre, vilket leder till att en inte vill ”ställa till en scen” nu när en är äldre. Eller jag tänker så iallafall…
    Skickar stora styrkekramar till dig, för sånt där kan göra mig skakis flera dagar efteråt!
    <3 <3

    Svara

  • Jackie

    |

    Har varit med om liknande på bussen. Det är jämt på gränsen mellan olyckshändelse och med flit, så man vågar inte säga till. Jag flyttade närmre fönstret, när jag skulle av kände jag nåt hastigt på min rumpa. Det finns gott om idioter. En gång i t-banan sa jag till (en karl som skyltade med sitt kön) och han blev rädd och drog. Men det var ju så uppenbart med flit.

    Svara

  • J

    |

    Köp pepparsprej! Eller spreja deodorant i ögonen på äcklet!
    Jag åker inte kommunalt så ofta längre men förra veckan när jag tog bussen klev det på ett gäng (typ 10-12) unga killar i 18 års åldern och ställde sig i ”mittendörren” för dem skulle bara åka ett par hållplatser. Dessa killar såg inte ens på mig men pga deras högljuda beteende så kände jag mig så liten och ynklig och tänkte att vill dem göra nått mot mig så har jag inte en chans. Jag kände mig så otrygg även fast dem inte ens brydde sig om mig. Det är helt sjukt hur lite det egentligen behövs för att en ska känna sig rädd för att bli taffsad på eftersom att det blivit vardag för oss. Det har hänt att killar skrikit efter mig jag skulle vara lycklig om jag fick dem bara för att jag inte bar smink för tillfället och är därför ful och oattraktiv. Jag har också fått frågan om jag inte skulle vilja gå in på toaletten med en man medan jag väntade på mitt tåg. Sedan följde han efter mig tills jag sa åt militären (detta hände i Frankrike) som sedan såg till att han inte gick på samma tåg som mig. Men det värsta är att folk som aldrig varit med om detta inte tror på det eller säger att jag överreagerar och borde vara smickrad av att någon skriker att jag har snygg rumpa och sedan juckar i luften och garvar.

    Svara

  • Natalie w

    |

    Finns det kameror på tåg/bussar i större städer? Då kanske man kan anmäla efteråt.

    I alla fall så förstår jag att man inte vågar säga ifrån när det händer. Man har ju panik och vill bara därifrån. Och är man ensam dessutom så vet man ju inte om personen kan bli våldsam!! Så alla som säger att man måste säga ifrån, man kanske inte kan!!!

    Om man inte är ensam tycker jag det är allmänhetens jävla skyldighet att säga från åt personen. Det är förmodligen 100 gånger lättare för personer bredvid att ryta ifrån eftersom man blir så chockad själv.

    Hoppas du slipper sånna här idioter i framtiden… KRAM

    Svara

    • Mira

      |

      Fast hur ska man kunna säga ifrån om personen som blir utsatt inte gör det? Man vet ju inte om personen behöver hjälp eller inte. Jag tycker det är fult med alla kommentarer om att ”man vågar inte säga ifrån men någon annan borde gjort det åt mig”. Be om hjälp om du vill ha hjälp.

      Svara

  • Sandra

    |

    Tycker det är SÅ bra att faktiskt ta upp att det inte är så lätt att våga säga ifrån – jag har själv haft killar/män som tagit ”diskret” på lår/rumpa på fulla tunnelbanor, och jag har inte sagt ifrån, för tankarna blir alltid ”det är ju så trångt – det var nog av misstag”, man vill ju inte råka skälla ut någon av misstag – det blir ju jobbigt för alla – så man är tyst.
    Enda gången jag sagt ifrån var när en man inte rörde, men började säga att jag ville ha hans telefonnr för att jag satt med telefonen uppe, jag svarade att så inte var fallet men han gav sig inte utan satt och tjatade om det, tillslut sa jag (med rätt jävla leds ton) ”jag sätter mig där borta istället” – reste mig och gick. När han skulle gå av gick han bort till mig och bad om ursäkt – då blir man lite nöjd ändå!

    Svara

  • Lisa

    |

    Vilka otrevliga typer det finns! Jag förstår om du blir rädd och upprörd och inte vågar säga ifrån men nästa gång OM det händer igen – försök att säga ifrån för din egen skull. Jag hade höjt rösten och sagt: ”Ursäkta men vad håller du på med?! Jag är privat egendom och om du fortsätter kommer du inte ha något privat eller någon egendom kvar!” Stå på dig för det kan du. Håller alla tummar att det inte händer igen!

    Svara

    • Mira

      |

      Ett tips är att korta uppmaningar uppmaningar är bättre än långa förklaringar. Ett självsäkert ”Rör mig inte” eller ”Ta bort din hand” är mer effektivt 🙂

      Svara

      • Lisa

        |

        Då kan väl du säga det och så säger jag det som funkar för mig. 🙂

        Svara

  • Malin

    |

    Älskar att vi tjej ska behöva stå ut med sånthär. Sen dessutom bli lynchade för att man äter nutella med palmolja. Så bisarrt.

    Människor måste börja fatta att man äger sin egen kropp och att man förhoppningsvis gör så bra val man kan utifrån sina förutsättningar. Män (och ev kvinnor) måste sluta förgripa sig på andra, och medmänniskor måste sluta hacka på en för att man äter kött.

    Du ska INTE behöva stå upp för eller försvara dig i en sådan situation, en sådan situation ska inte ens förekomma.

    Svara

  • :/

    |

    Känns som att skrika högt är en bra idé. Skämma ut de jävlarna, visa tydligt att det inte är okej. ”SLUTA PRESSA DIG MOT MIG! SLUTA TA PÅ MIG!” o.s.v. Visst, det ska inte behövas, men idioter kommer fortsätta vara idioter, och det bästa är att uppmärksamma dom.

    Svara

  • Claire

    |

    Alltså usch! Jag förstår verkligen att du inte vågade säga ifrån, i sånna situationer får man ju en mindre blackout och vågar inte göra ett skit, tyvärr.. som en gång när ett fyllo på tunnelbanan började närma sig mig, tog mig på låret, försökte krama mig, osv osv.. jag var märkbart obekväm, och att han dessutom var arg på alla andra resenärer förutom jag och de andra två som satt i ”fyran” gjorde inte saken bättre.. men jag blev så sjukt rädd när han frågade om jag skulle gå av i Liljeholmen, nej sa jag, och då satt han kvar.. typ som att han egentligen skulle ha gått av där men stannade för att jag inte gick av.. en tjej frågade mig ”eh är ni tillsammans eller?”, ”nej, verkligen inte” sa jag, och då fattade folk, och hade vett nog att ringa väktare som gick in stationen innan jag skulle av och tog bort honom från mig, annars vet jag inte vad som hade hänt, han hade väll följt efter mig.. usch!

    Svara

    • :/

      |

      Tror det är just det som gör att folk inte ingriper, för de kan tro att man är ett par. Visst, det är skumt med en ofräsch gammal gubbe och en ung fräsch tjej, men konstigare saker har hänt. Visst, det är skumt med en ofräsch gammal gubbe som i tystnad tar en ung fräsch tjej på låret i tunnelbanan, men de kan lika gärna vara ett par. Därför är det så viktigt att säga ifrån. Hur ska folk kunna hjälpa en om de inte vet att något är fel? De kan inte bara anta att en man som smeker en tjej på låret är en ofredare, kärlekspar gör ju sådant hela tiden.

      Svara

      • Mira

        |

        Så bra! Om man behöver hjälp så måste man be om hjälp.

        Svara

  • K

    |

    Usch vad obehagligt! Du har nog otur, jag har också pendlat varje dag i 2 år men som tur är inte råkat ut för så mycket obehagliga saker, bara några knasbollar och massa förseningar och att man får stå upp och så. Det som Skånetrafiken är skyldiga till (förseningar och platsbrist) är mitt eviga störmoment men tycker att det där med människor som luktar illa, pratar i tele och äter på tåget måste man tyvärr räkna med när man åker kollektivt så det är bara att ta det. Man kan i alla fall glädja sig åt att man sparar på miljön sjukt mycket mer än de som tar bilen till sitt jobb ensamma. Det är en enorm lyx och så mycket skönare att ha en bil och kunna ta sig vart man vill när man vill men eftersom Skånetrafiken ändå har ett sjukt bra pendlingsnätverk jämfört med andra län kan jag inget annat tycka än att alla som har möjlighet att avstå från att åka ensamma i en bil borde göra det för att hjälpa miljön.

    Svara

    • Malin

      |

      Du menar att du tycker att hon ska fortsätta pendla för miljöns skull när hon precis blivit antastad??
      Nä, Regina kör du bil så kan jag sluta äta kött så jämnar det ut sig.

      Svara

      • Egoina

        |

        Haha ni är så knäppa <3

        Svara

  • Sara

    |

    När jag var runt 13-ish så skulle jag åka tåg ensam ner till Stockholm. Hade kopiös mensvärk då, men lyckades till sist somna en stund. Hade sittplats.
    Jag vaknar efter en stund, och då är det en kille, betydligt äldre än mig, som sitter och smeker mig över låret. Hade som sagt var väldigt ont, så jag försökte bara dra undan benet men orkade inte säga ifrån. Jag somnar/däckar igen och vaknar efter en stund av samma sak. Jag samlar kraft och mod att säga ifrån, men får säga det flera gånger innan han fattar. När han sedan gått så ser jag att det sitter ganska många runt omkring och ger mig blickar av medlidande, typ. Blir så arg bara av att tänka på det!

    Svara

  • Julia

    |

    För det första: absolut hans fel och du ska inte behöva ändra på ngt egentligen! Men jag hajade ändå till när du skrev att du ändå inte skulle vågat säga till! Varför då?

    Om man absolut är rädd för personen kan jag förstå att det är svårt. Men jag tror många tjejer inte vågar för att det är pinsamt. Om det är så, försök att komma över det och låt det få ca pinsamt för det är mest det för honom! Din rätt att säga ifrån är viktigare plus att det gör andra uppmärksamma om det skulle utvecklad till att du behöver hjälp!

    Svara

  • Alice

    |

    Men gud så hemskt! Fanns det personal/ säkerhetsvakter i närheten? Det är så hemskt att vissa inte har något vett i skallen… 🙁

    Svara

  • P

    |

    Jag förstår verkligen att du inte vågade säga ifrån! Härom dagen var jag och en kompis ute, mitt på ljusa dagen, när flera män kommer gående emot oss. De gör ingen plats för oss så tvingas att börja gå efter varandra och ut i gatan och förstår att de pratar om mig och min rumpa. Jag ökar snabbt farten för att komma där ifrån, vill absolut inte stanna kvar för en sekund, men min kompis som ser vad de gör (miner, menande blickar osv) frågar argt vad fan de håller på med. Männen flinar bara och gör juck-rörelser och beter sig allmänt vidrigt. Jag antar att dessa män hade skitit fullständigt i vad vi hade sagt till dem och att det antagligen bara hade kunnat göra så att vi råkade illa ut. Jag, du och alla andra har all rätt att reagera på våra egna vis och inget är mer rätt än det andra. Att tala om för någon hur de ska reagera i olika situationer är galet! Att beskylla någon för att den inte blev arg och sa ifrån är ju som att tala om för en person som reagerar genom att bli ledsen att den gör fel i att gråta. Det är inte våra reaktioner som är problemet!

    Svara

  • Linnea

    |

    Jag vart antastad när jag gick hem från skolan, gick i sjuan. En man som kom cyklandes förbi, följde mig med blicken, vände ssdanhåll o började cykla mot mig. Klämde mig på rumpan och Gav världens hånflin. Blev så chockad, men lyckadesklämma ur mig ”vad i helvete håller du på med jävla äckel”. Sen anmälde jag honom. Han åkte dit på det, han hade dessutom vart på fler barn, bla antastat några i förskoleåldern mellan benen. Fyfan!

    Svara

  • Cecilia

    |

    Tycker ändå det värsta är att det är så många bara i det här kommentarsfältet som känner igen sig och har varit med om liknande händelser. Man hade ju hoppats att det handlat om något enstaka pucko, men nej. Och självklart så är det bättre om man kan säga ifrån på skarpen, men jag har i alla fall inte lyckats hittills. Fryser till varje gång något obehagligt händer och försöker intala mig att det nog var ett misstag och att jag överreagerar. För inte kan män vara så jävla dumma i huvudet att de tror att det är ok att ta på vilt främmande människor bara sådär eller hur? Eller hur? Eller…?

    Svara

  • Tova

    |

    Jag har har varit med om liknande på spårvagnen. Gjorde som du och bara reste mig och gick, men oj vad jag önskar att jag hade haft modet som krävs för att be mannen att sluta eller byta sittplats..
    Jag ska väl förfan inte behöva resa på mig när det är han som uppför sig olämpligt och kränkande.

    Svara

  • Erica

    |

    Jag åkte tåg upp till min fästman, en resa som tar några timmar. Satt och såg film och som vanligt har jag bara en hörlur inne för att kunna höra om något meddelas. Märker att en äldre karl går fram och tillbaka till toaletten, han luktar alkohol. Sitter bredvid en kille men han hoppar av vid en station så jag ställer upp min ryggsäck på stolen, vill inte ha den här äldre karln bredvid mig. Hör efter en stund kameraljud och det visar sig att han fotar min urringning…. Han stod bakom mitt säte och tog kort rakt ner. Han började sedan prata med mig och bad om att få fota mitt ansikte och jag sa argt nej och att det inte var okej att han hade fotat mig. Drog igen min kofta samtidigt som han sa; Neeeej! Såna här gånger hade jag velat ha en knapp vid ens plats så att man kan få dit personal på en gång. Fick bara blickar från de andra på tåget, kände mig väldigt ensam.

    Svara

    • Erica

      |

      Postade för snabbt! Valde att inte höja rösten mot den här karln i och med att det var små barn snett mitt emot mig i vagnen. Ville inte riskera att han skulle bli aggressiv då det verkade finnas tendenser till det. Usch!

      Svara

  • Jennifer

    |

    Män, pojkar, gubbar, eller vad en ska säga. En del tror sig ha rätten över andras kroppar.

    Svara

  • Maria

    |

    Vet inte om någon ens kommer hitta min kommentar nu när inlägget har så många men jag har ett tips som jag läste någonstans för ett tag sedan, kan lika gärna ha varit kommentarsfältet på den här eller någon annan blogg! Tipset är att peka ut någon specifik person och be de om hjälp om du behöver hjälp, vare sig om det är någon som tafsar eller om någon eller du själv råkat illa ut på något sätt. Det är större chans att få hjälp om en specifik människa känner sig ”utpekad” och hjälper till eller åtminstone ber någon annan hjälpa än om man bara skriker ut ”allmänt”. Det kan vara ett bra tips i en nödsituation!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv