Follow my blog with Bloglovin

Just nu

Igår hade jag en mysig Idolkväll med god mat och annars har jag sovit ikapp mig sedan vi hördes sist. Har varit sååå trött. Just nu har jag och tjejerna hyrt film och köpt massor av godis. Vi ska se Gone girl. Jag har hört att den ska vara bra, så det är på tiden att jag ser den.

Då har ni koll på mig. Hörs senare eller imorgon!

 

gone-girl

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (24)

  • Hanna

    |

    Ååå vem hejar du på i Idol? 🙂

    Svara

  • ellinor

    |

    Åh! såså bra!

    gillar du den inte är jag rädd att jag inte kan vara ditt största fan längre, sorry.

    Svara

  • Emelie

    |

    Gone Girl var bra, men gjorde mig sååå frustrerad! hah 🙂

    Svara

  • Josefine

    |

    Indeed en sjukt bra film! Det roliga är att man tror hela tiden att “nu är den snart slut” och så fortsätter den.

    Svara

  • L

    |

    Hej Egoina,

    Till att börja med. Jag fullständigt älskar din blogg. Läser den ca miljoner gånger varje dag och jag har följt dig sedan start, nästan iaf. Du har den enda bloggen jag läser flitigt, vägrar missa ett endaste inlägg. Du är så duktig på att ge råd och du engagerar dig i dina läsare vilket jag beundrar. Har aldrig direkt gjort en sån här kommentar förut men jag vill iaf be dig om ett råd.
    Kan bli en lång historia, ber om ursäkt på förhand. Hoppas du orkar läsa 😀

    Det är såhär, det finns en kille. Inte bara en kille utan DEN killen. Hur vet jag att han är killen med stort K? Jo vi hade en romans sommaren 2010 då jag var 18 år och det var magiskt, fyrverkerier och hela kittet, som en hollywood rulle. Jag var upp över öronen förälskad. Tyvärr så slutade det med att vi slutade prata, det blev för intensivt och mycket känslor och han hade precis blivit sårad så han slutade höra av sig. Jag var hjärtekrossad. Ända sedan dess så har jag tänkt på honom, genom två pojkvänner, jag bodde utomlands ett år och han har alltid funnits i mina tankar ibland. Vi hade inte pratat sedan 2010 förutom vid ett fåtal tillfällen då han försökt lägga till mig på Facebook men jag har inte accepterat, på grund av jag hade pojkvän och visste att jag ville ha honom på ett sätt som var olämpligt. Jag blev singel igen i Maj detta år och för 1,5 månad sedan så la jag till honom på Facebook, han hade försökt lägga till mig två år tidigare men jag hade ej accepterat. Jag surfade in på hans sida och skulle stalka lite, och så tänkte jag fan jag är singel nu jag kan adda honom. Skrev till honom och frågade hur läget var 5 min senare, han svarade direkt. Jag tänkte inget särskilt, tänkte att vi pratar väl nu bara sen inget mer. Det slutade med att vi var uppe hela natten och skypade, jag hade varit vaken i 48 timmar då. Vi pratade hela tiden när vi var vakna efter det och det har inte gått mer än 3 timmar sedan dess då vi inte har pratat. 2 veckor efter detta så kom han och hälsade på mig i Stockholm, han stannade i 4 dagar och det var helt ljuvligt. Det var dem mest fantastiska 4 dagarna någonsin, jag grät när han åkte. Jag kan vara mig själv med honom, varje galen liten del av mig kommer fram och samma hos honom. Vi spenderade en hel dag med att bara prata, skoja och skratta, vi såg inte ens film. Vad är problemet undrar du? Han bor i Oslo och jag bor i Stockholm. 2 veckor efter att han åkt så blev det för mycket och jag sjukskrev mig från jobbet i en vecka och åkte upp till honom. Det blev bara värre och mina känslor slår i taket. Man ser nog fjärilarna i min mage, så illa är det. Han är The one that got away. Vi hade en underbar vecka tillsammans i Oslo. Sen var det dags att åka tillbaka till vardagen och hela min kropp skrek “HOPPA AV BUSSEN” så fort jag steg på. Jag hann vara hemma i 3 dagar sen åkte jag dit igen, och åkte hem dagen efter för jag fick lov att jobba. Jag spenderade 16h på en buss för att få umgås med honom i två kvällar. Jag kan inte ens förklara hur det här känns. Jag är orolig att samma sak ska hända igen, att han kommer bli rädd och backa undan. Jag tror inte det, det känns rätt och han gör allt hela tiden för att övertyga mig att det inte kommer bli så. Jag tror honom, men är rädd. Jag är så öppnad för honom nu. Mitt liv är på paus när jag inte är med honom. Det är här jag behöver ditt råd.
    Jag har ett jobb där jag får ut mellan 26-36 tusen i månaden efter skatt, men jag jobbar hela tiden, dygnet runt nästan och jag har ingen fritid. Jag har ingen familj i Stockholm och knappt några vänner, mitt liv består av jobb. Jag har sökt jobb i Oslo nu, men är så rädd för att ge upp min lägenhet och jobb utfall att det här inte skulle sluta bra mellan oss. Jag kommer absolut inte flytta än, kanske om 3-4 månader. Vi har inte sagt att vi är tillsammans än ens, men jag vet att han känner samma för mig. Han säger det varje chans han får, hur mycket han tycker om mig, man märker det ju också, vi får inte nog av varandra. Det är så roligt att första gången vi är singlar samtidigt sedan 2010 så börjar vi träffas och prata igen. Skrev jag att jag tänkt på honom i alla år, genom två förhållanden. Han har berättat att det varit likadant för honom, trots att han hade ett förhållande i två år. Han ser mig, som ingen annan gjort. Vi är likadana.
    Har du något tips att ge mig? Ska jag flytta? Kärleken är ju allt, mitt liv är på paus när jag inte är med honom och jag är tom. Vad är då meningen med allt, om man inte är lycklig.
    Kan ett distansförhållande fungera? Speciellt när man är nykära, men kanske så stannar man nykära längre då? Men det är inte bra att mitt liv slutar så fort han åker eller jag åker, så ska det inte vara. Jag vill bara vara med honom, vill inget hellre.
    Vet inte vad jag ska göra. 🙁 Hjälp mig bästa Egoina! (Ja jag är en av dem som vägrar känna till att du inte heter Egoina, har hängt med alldeles för länge) 😀

    Kramar / din trogna läsare L

    Svara

    • Andrea

      |

      Nu ar jag inte Egoina, men for 7 ar sen traffade jag en kille som jag kannde precis samma som du for. Fyra manader efter jag traffade honom gav jag upp allt jag hade och flyttade till Kanada. Best decision of my life!! So go for it!

      Svara

      • Louise

        |

        Åh är det sant, låter underbart. Jag har själv mina rötter i Kanada så det var ett bra land du valde 😉
        Lycka till med kärleken och tack för din kommentar. Känner lite hopp nu 🙂

        Svara

    • Erica

      |

      Jag läste din kommentar och ville bara ge lite stöd då jag känner igen mig. Jag mötte Han och livet vändes upp och ner. Mitt i allt det upp och nervända gav vi upp. Gick vidare med livet på pappret men glömde aldrig. Fyra år senare var vi båda singlar, tog upp kontakten och möttes. Han bodde i Sverige och jag i Norge så jag stod inför samma val som du. Flyttade efter 3 månader och nu är vi husägare, förlovade och har en ljuvlig dotter ihop. Jag ville bara ge dig lite hopp om att ibland blir det faktiskt bra i slutändan. ☺

      Svara

      • Louise

        |

        Hej, åhh tack för din kommentar. Det låter härligt, kul när allt bara ordnar sig. Tack för att du gav mig lite hopp i en jobbig situation. 🙂 / L

        Svara

  • Robert

    |

    Så att vi har koll. 😉

    Svara

  • Ninni

    |

    Den filmen är riktigt bra! 😀

    Svara

  • ISA

    |

    den är apbra! hoppas kvällen var mysig! kramsi

    Svara

  • Mitt liv+2.0

    |

    Jag måste tipsa dig som gillar Nutella om en lite nyttigare sort jag har provat och som var helt magiskt god.
    Bara 3 gram socker i den 🙂
    http://chocochock.se
    “Hazelnut Cream”

    Svara

  • Angelica

    |

    Alltså nej… Bra inledning första timmen men sen spårar den ju. Totalt. Jag menar barney får halsen av skuren och hon fejkar att hon blivit våldtagen. Så sjukt bara

    Svara

    • S

      |

      Det är ju bra att du spoilade hela slutet. Varför kände du behov av att göra det?

      Svara

  • sara

    |

    Seriöst. Den där bokstaven i vänstra hörnet. Levt lycklig i ovisshet tills du svarade på frågan om den och nu stör jag ihjäl mig

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahah sorry! <3

      Svara

  • EmmaV

    |

    Jag har en fråga som inte alls rör detta inlägget, men jag hoppas du kan svara ändå =)

    Jag har alltid funderat på när norska personer ska lägga på telefonen eller gå så säger de “ha de” eller nått sånt. Och vad jag alltid har undrat är vad det innebär. Är det som vårat “hej då” eller mer som “ha det så bra”? En sån meningslös sak att tänka på, men den dyker upp varje gång jag hör nån norsk säga hej då haha.
    Jag provar min lycka med att du ska kunna förklara detta för mig =)
    Grattis till det nya jobbet och tack för en riktigt bra blogg!

    Svara

  • daniela

    |

    gone girl är en bra film, men jag gillade inte slutet!

    Svara

  • Bella

    |

    Hihi tack för filmtipset! Vi hade såån filmtorka!!!

    Svara

  • nina

    |

    Jag tycker väldigt mycket om denna film! Den är så spännande 😀

    Svara

  • Hannah

    |

    Filmen är bra, men boken!! Läs den!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv