Lite nere

Jag har inte mått så bra idag. Känner mig vilsen allmänt och som att jag har en liten livskris. Jag vet inte vad jag vill. Jag förstår att det låter som ett lyxproblem och det är det också, men det är jobbigt att känna sig så lost. Det känns som att jag inte har någon trygg punkt och jag vet inte var jag ska börja för jag vet helt enkelt inte vad jag vill med någonting. Känner mig tom inuti och som att ingenting spelar någon roll. Hatar verkligen när det är såhär och hoppas att jag kan komma ur den dvalan snart. Det känns som att det jag behöver just nu är att träffa nya människor och sätta upp små mål för mig själv.

Jag försöker hålla mig sysselsatt i alla fall så att jag inte bara sitter hemma och grubblar. Jag och Lina var ute på jakt efter förnödenheter inför resan idag. Jag hittade inte någonting jag behövde förutom solkräm. Jag hade velat köpa sandaler, en ny bikini och en strandtunika, men hittade ingenting. Jag hittade dock något jag inte behöver, haha såklart. Visar imorgon!

 

IMG_2526.JPG

Älskar hattar. Vill hitta en megastor (dock kanske inte SÅHÄR stor). Ser framför mig hur jag ligger med den, ett par megasolglasögon, en drink och en bok vid poolen.

 

0

Trackback from your site.

Comments (33)

  • tina

    |

    Kram! Det kommer gå över, och det är helt naturligt efter att ha pluggat så intensivt i flera år. Det blir ju som ett tomrum… Gör saker som gör dig glad och umgås med folk som ger dig energi & kärlek, men om du behöver gråta ut och ha ensamtid så gör ooch ha det också för det kan verkligen hjälpa. Sedan, när du är redo, kan du skriva ner saker du är sugen på att göra eller jobba med (idag, om en månad, i framtiden), och fantisera om hur ditt drömliv och drömjobb skulle vara. (Hur ser en perfekt dag eller vecka ut i ditt liv?) Då kan det bli lättare att se vilka steg och delmål du behöver fixa för att komma närmare din dröm. Du vet säkert redan allt det här, men ibland behöver man påminnas. Ta hand om dig, tillåt dig att känna dig vilse, och så småningom kommer det klarna. Jag hejar på dig, vad du än gör (eller inte gör). KRAM!

    Reply

    • Louise

      |

      Så himla bra skrivet!

      Reply

  • Linda

    |

    Jag är precis där du är nu. Deppen leder till slöhet, vilket i sin tur leder till att en blir ännu deppigare.

    Jag förmer se det som så att allt är en process och förändringar kan vara jobbiga. Det får ta lite tid och man får må lite dåligt. Vips som det är så förändras känslorna. Istället för att krisa och vara osäker så känner en sig flexibel, nyfiken och nykär i livet. Å de känslorna är awesome och värda att vänta på 🙂 <3

    Reply

    • Linda

      |

      *försöker

      Reply

  • Louise

    |

    Fina Regina 🙁 hoppas du mår bättre snart <3

    Reply

  • Malin

    |

    Åh jag är på precis samma ställe.. Har aldrig tidigare haft något problem med att inte veta vad jag vill, alltid bara tänkt att man får ta det som det kommer och göra det bästa av nuet. Men plötsligt krisar jag över precis ALLT. Vet ingenting jag vill göra. Med någonting. Känner mig bara så lost, så jag vet hur jobbigt det är. Blev nog värre när det tog slut med mitt ex också, kände mig så vilsen och ensam. Men det börjar ändras, känner mig inte lika ensam längre och har dessutom börjat se något positivt med denna sommaren, tror att den kommer bli rolig vilket underlättar. Men annars, vilsen. Vet inte alls vad jag vill göra med mitt liv och känner mig hatisk till allt. Dessutom så trött för det känns som att alla killar är slisk och douchebags. Känns bara som att allt är skit. Men det blir bättre, och vi båda kommer ta oss ur denna svacka <3

    Reply

  • Rebecka

    |

    Känner så igen mig! Jag avslutade mina studier för ett år sedan och planen var att jobba ett år och drömmen var att starta eget företag om kanske fem eller tio år. Problemet var bara att det är skitsvårt att få jobb var jag bor. Arbetslösheten är hög. På hösten fick jag ett jobberbjudande, jag skulle göra reparationsarbeten åt en lokal butik. Men jag var tvungen att starta ett företag för det. Nu sitter jag här, utan företag och pengar. Personen visade sig vara en skitstövel och utnyttjade mig, hotade mig, ljög om hur mycket jobb det fanns (en tiondel av det han hade lovat) använde mina verktyg utan lov och en hel massa annat skit. Jag fick inte tillräckligt inkomst för att betala försäkringar och sånt så jag var tvungen att avsluta företaget. Efter 8 månader. För att jag var naiv. Dessutom frågade jag av obekanta och bekanta om den här personen går att lita på, alla bara jamenvisst. Sen när allt detta hände mig började det komma fram andra stories som han gjort åt andra. Ja, vet inte varför jag berättar allt det här, men min point är den att jag är nu arbetslös. Jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Jag söker alla jobb som finns, typ städjobb också men inte ens såna jobb får man lätt! Jag har redan studerat till två yrkesexamina så vet inte om jag pallar att studera mera. Det känns bara så skit att det blev så här. Känner mig som en loser. Grejen är den att det där med att starta företag var ju liksom min högsta dröm, något som skulle bli skitbra. Men nu har jag redan gjort det och det blev skit. Så nu känns allt meningslöst. Vad ska jag göra?

    Reply

  • My

    |

    Jag hoppas att det ordnar upp sig snart. Det är skitjobbigt med kriser, men det är viktigt att intala sig själv att “det är bara tillfälligt – det ordnar snart upp sig”. Gör precis det du känner att du behöver göra för att må bättre. Umgås med folk och sätt upp lite nya mål, som du skrev. Nya mål är nog viktigt för att ta sig vidare + att det är lite peppande också, som att göra sig redo för en nystart liksom. Det kommer att vända… <3

    PS! Det finns en massor av fint på nätet! Jag fönstershoppar mycket på nätet och såg häromdagen att H&M har rea nu och har en hel del fina sandaler ute… Men ja, många webbutiker har rea 🙂

    Reply

  • ISA

    |

    *relaterar*. Sådär blir det alltid för mig när något tar slut liksom.. som plugget. Man är förvirrad och har inte kontroll. försök skriva mycket och gör framtidsplaner och mållistor. Få det konkret liksom! kram

    Reply

  • Lisa

    |

    Det här är inget ovanligt när man har pluggat och kämpat såsom du har gjort. ❤ Din kropp börjar äntligen varva ner och då blir det som ett vakuum – att man inte vet någonting och att man inte vill någonting. Men det kommer gå över och under tiden ska du bara vara. Gör det du tycker är kul och strunta i allt annat. Det kan du fundera på senare. Just nu ska du bara koppla av och njuta av tillvaron!

    Reply

  • Josefin

    |

    Så kände jag också efter examen. Kände mig helt jäkla lost. Kände att det var en sån stor press att “göra rätt val”. Att det är så viktigt att direkt komma in på “rätt” bana i livet. Sen kom jag på att det faktiskt inte spelar så stor roll. Gör vad du tycker är kul, vad som känns bra. Sen om det inte är det en vill göra resten av livet eller du ändrar dig sen, så gör det ju faktiskt inget. Det viktigaste är ju att ta hand om sig själv och att vara snäll mot sig själv. Något som ofta glöms bort. Du är inte ensam! <3

    Reply

  • Alice

    |

    Åhh, jag känner exakt samma. Har precis tagit examen efter tre års studier och jag tror att känslan av att få göra exakt vad man vill, tomrummet från att inte se samma personer varje dag och inte ha någonting bestämt åt en blir lite överväldigande när det slår till. Jag blir så himla rastlös också men jag tror att man får försöka vända på att man är själv till något positivt. Utnyttja tiden på ett bra sätt, vilket kan vara att streck-kolla serier en hel dag. Det går ju över, det vet vi väl alla, men det är svårt att se saker i större perspektiv när man är lite nere. Men det är okej att vara nere och må som man mår. Hejar på dig iaf! Stora kramar!

    Reply

  • Hanna

    |

    Åh känner igen mig precis, är också inne i en period där typ allt känns meningslöst, har precis brutit med en jättefin kille och det suger verkligen. jag gör som dig, försöker hålla mig sysselsatt och jag är övertygad om att både du och jag kommer se tillbaka på detta och tänka typ så bra det blev tillslut ändå. Jag hoppas det 🙂 en massa kramar till dig, du är verkligen en bra förebild! <3

    Reply

  • Sara

    |

    Var säker på att hattlänken skulle gå till Rachel i Vänner 😛

    Reply

  • Moi

    |

    Suck =( har känt så också ett bra tag. Har mått väldigt dåligt o ba ser hur alla är lyckliga och gör saker hela tiden. Känner mig ensam och utan någon trygg punkt.

    Reply

  • Nova

    |

    Åh, känner precis likadant 🙁

    Reply

  • Sanna

    |

    Jag känner igen denna känsla så väl. Men det kan komma goda saker ur det. Fortsätt fundera på vad du vill (utan att sätta upp några gränser, så lätt att tänka “men det kan inte jag göra”), pröva dig fram med nya saker, nya människor. Jag har en underbar vän som jag ofta filosoferar högt med och det har gjort att jag kommit till nya insikter om vad jag värderar i livet. Det behöver inte leda till några dramatiska förändringar, bara en känsla av vart man vill vara på väg liksom som man kan använda som kompass, behöver inte vara så specifikt som ett visst jobb, mer HUR man vill leva. Och låt det ta tid.

    Jag tror det är viktigt att stanna upp och reflektera över sådana här saker, inte bara leva livet som man tror att det är meningen för att så gör alla andra (villa, volvo, vovve). Att det kommer just när man har pluggat klart tror jag är naturligt (fick min kandidatexamen för två år sedan), man har ju haft ett så tydligt mål så länge och plötsligt har man uppnått det. Fortsätt prova och känn efter! Filosofera högt med en vän eller skriv ner dina tankar! Även om tankarna är att det känns tomt. Känns inget krav att direkt hitta ett nytt mål, även om det är svårt kan “limbo” leda till nya insikter 🙂 Helt okej att skita i allt vissa dagar också och bara titta på serier, eller whatever. Har ganska annorlunda prioriteringar/mål idag jämfört med när jag fick min examen för två år sedan, och tror verkligen att det förändrat mitt liv till det bättre.

    Reply

  • Robert

    |

    Tyckte först att det stod att du skulle ligga med hatten. 😉

    Det andra var lite svårare att hitta konkreta bra svar på såhär på direkten. 🙂

    Reply

  • Filip

    |

    Om du bara behöver någon att hänga med, häng med och lira brännboll om en stund?
    Jag ska inte spela för jag är skadad, jag kommer bara sitta bredvid och dricka öl och förolämpa folk 😀

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha, det låter kul. Men kan inte nu. Jag är lätt på nästa gång 🙂

      Reply

  • Petteri

    |

    Jag har ett tips till dig som har fungerat de senaste 4 åren för mig. Det är att se och lyssna på Steve Jobs tal på Standard 2005.Jag brukade börja varje dag med att lyssna på det. Nu blir det då och då när jag känner att jag behöver pep.

    http://m.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA

    Ha det bäst.

    Reply

  • Rebequeline

    |

    Blä för igenkänning! Frivilliga styrkekramar!

    Reply

  • Elin Johansson

    |

    Åh kram på dig <3 massor av kramar faktiskt

    Reply

  • N

    |

    Kan tänka mig att efter examen känns lite som efter studenten. Jag blev väldigt deprimerad efter studenten eftersom jag inte kände någon riktig mening med livet längre. Så länge hade allt varit utplanerat och det hade funnits massa kortsiktiga mål, som att klara nästa prov eller att längta till nästa lov. Allt det försvann och livet blev tomt. Det gäller att komma på vad nästa steg i livet är, skapa ett eller flera mål och börja jobba sig fram mot det. Försök var positiv för allt blir bättre tillslut. <3

    Reply

  • LInda

    |

    Hej Egoina,

    Jag tror att vi alla går igenom sådana kriser. Jag själv är några år äldre och har gjort det i omgångar genom åren. Nu är jag på en bra plats i livet (Men jag kan inte påstå att jag till fullo vet var just MIN plats är). Jag tror att man måste tillåta sig må sådär, att det helt enkelt är en del av livet. Du kommer komma ur det stärkt och med omladdade batterier, det är jag övertygad om. Som Tina skriver så är det inte så konstigt efter år med studier och därtill det nyliga uppbrottet. En “vanlig” vardag har plötsligt blivit något annat.

    All styrka,
    /Linda

    Reply

  • L

    |

    Jag vet hur det känns.. Det bästa man kan göra är att acceptera att det är så ibland. Du verkar ändå veta vad du känner och det kan också göra det lättare. Det kan vara bra att hålla igång och inte låta ens känslor förtära en helt, men man måste ju ändå få känna. Det är okej att inte vara på topp hela tiden 🙂

    Reply

  • Sanna

    |

    Ååååååh, precis så där har jag också känt en stor del av våren. Ingenting har spelat någon roll. Har också haft det jobbigt på kärleksfronten, för att inte säga för mycket. Sånt spelar ju såklart stor roll. Sen har jag, precis som du, haft mycket i skolan. Nu har jag varit ledig i flera veckor och det har varit så skönt, umgåtts jättemycket med min familj (främst mamma) och försökt ta upp kontakten lite med människor jag inte träffat på länge. Nu känner jag mig mycket gladare, och jag tror att det kommer vara jättebra för dig att komma bort lite. Så njuuuuuut av att bara chilla och när du kommer hem – umgås med människor du tycker om och se till att vara ute mycket (för mig blir det bara värre när jag sitter hemma och kollar på serier hela dagarna, inte så konstigt kanske). Kram!

    Reply

  • Lina Tsutsutmi

    |

    Det är en ganska vanlig period i livet när man tänker så. Det har hänt mig också och jag tyckte det var jätte jobbigt då det hände eftersom jag alltid vetat vad jag vill göra.

    Jag tror livet handlar hela tiden om att hitta nya vägar och mål och det är bara sunt att stanna upp som du gör och fundera på vad du vill göra. Alla gör ju inte det och inser sedan efter många år att de borde ha gjort något annorlunda. Följ ditt hjärta!

    http://www.jagarbipolar.spotlife.se

    Reply

  • sofia

    |

    Vart kommer hatten ifrån på bilden? Den svart vita då 🙂

    Reply

Leave a comment

Rekommenderade inlägg

Arkiv