Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Vårt kall i livet

Jag och Betty insåg idag att vi gått fel utbildning. Vi borde blivit svensklärare! Vi älskar att rätta saker. Vi håller på med opponering nu och egentligen är det ju inte meningen att man ska rätta små grammatikfel och sånt, men vi bara älskar att göra det ändå för oss själva. Ett litet kommatecken eller stavfel som rättas till gör oss tillfredsställda. Får oss att känna oss hela. Helt stört.

Kan tänka mig att det är såhär människor som jobbar med siffror känner när ett långt räknestycke plötsligt stämmer, eller när kassan är färdigräknad på ett butiksjobb, eller saker är precis exakt rätt uppstaplade i ett skyltfönster, eller när alla to-do punkter av avbockade på en lista….eller ja, vad ni än sysslar med. Känslan av att något är klart och i sin ordning.

Jag får panik på att utbildningen snart är över. Vill inte fast jag ändå vill. Är så dåligt på sånt här! Jag var till exempel nog den enda i världen som inte hade kul på sin student. Var bara ledsen. Vill inte att saker ska ta slut. Antagligen därför jag sparar på juicepaket som innehåller pyttelite kvar eller därför jag tidigare stannat i destruktiva förhållanden. Spelar liksom knappt någon roll vad det är. /Har problem.

 

DSC08432

DSC08434

Bjuder på två bilder där jag….eh…spanar in min rumpa? Johannes fångade det på bild tydligen.

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (42)

  • Lisa

    |

    Du är inte ensam, jag hade inte heller kul på min student. Hatade alla som sa att det var *den bästa dagen i ens liv* för det var det då fan inte hahah!

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahha eller hur!! 🙁

      Svara

    • Emma

      |

      Samma här!!

      Svara

    • Macilla

      |

      Jag vantrivdes enormt på min studentdag. Jag älskade att gå i skolan och veta precis vad jag skulle göra varje dag. Jag minns att jag kände det som att jag var gift med skolan och plötsligt ville skolan skiljas. Jag höll ut hela dagen men bröt ihop och var ledsen hela kvällen 🙁 Trodde jag var ensam om att inte tycka om studenten.

      Svara

  • Frida

    |

    Haha vilka härliga bilder! Skönt att se såna på en blogg ibland, alla är liksom mänskliga:)

    Svara

  • Emelie

    |

    Är precis i samma sits som du, skriver ex-jobb nu och sen är allt slut! Älskar studentlivet och är så ledsen att allt är över och att man inte kommer att vara student till hösten :'(

    Svara

  • Anna

    |

    Åh, jag är likadan. Studenten var absolut inte bästa dagen. Ser brutalt sur ut på alla bilder utom en, den fick pryda tack-kortet, hahaha.

    Svara

  • Robert

    |

    Haha, studenten var väl inte sådär jättekul tyckte jag heller. 🙂

    Svara

  • Signe

    |

    Älskar också att rätta saker! Tänkte ett tag att jag borde bli korrekturläsare… Men sedan sökte jag in till just lärarprogrammet så jag hamnade ju ändå på ”rättnings-banan”. 😉

    Svara

  • Erika

    |

    Åh jag va oxå svinledsen på min student å grät på kvällen å hade separationsångest för att jag inte skulle träffa klasskompisarna lika ofta. I efterhand var det kanske inte så många som jag eg ville ha kontakt med men det hör lixom inte till saken! Avslut är det värsta jag vet, usch.. För att ta ner det till en väldigt ytlig nivå kanske det är lite därför jag gillar att bunkra allt från pasta till matlådor till duschkrämer hemma, allt för att hålla kvar det längre :P. Känns lite tryggt på nåt
    underligt sättt.

    Ps. Gillar verkligen din blogg, den är superbra! Känns som jag ofta förstår hur du tänker 😉

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha exakt så! Tack vad glad jag blir 🙂

      Svara

  • Lovisa

    |

    Jag är precis likadan! Folk brukar säga att jag låter stel i sms men egentligen är det bara ord-fjongen i hjärnan som satt fart.

    Älskar ”in action”-bilderna!

    Puss
    Lovisa

    Svara

  • E

    |

    Tar studenten om mindre än en vecka och vet att det inte kommer vara en så bra dag för mig då jag är precis som du och får separartionsångest. Vet att om 2 år kommer jag inte sitta och sakna gymnasiet, men just nu är det hela ens värld. Kan inte du skriva lite om hur det var för dig och har du träffat många nya vänner efter studenttiden, eller är alla vänner man har nu, dem man har för alltid… Lite av mina tankar och vore skönt att få höra någon annans upplevelse.

    Svara

  • Mikaela

    |

    älskar när ”svensklärare” skrivs/stavas/sägs korrekt 😉

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha eller hur! 😉

      Svara

  • tina

    |

    Jag är precis likadan med grammatik och att rätta… och jag hade inte heller kul på min student och var också ledsen då. Känner igen mig i hela det här inlägget 😛 Men vet du? Det väntar fantastiska saker och möjligheter för dig i framtiden, och även om du kanske kommer sakna skolan är jag säker på att du kommer ha det minst lika bra där du hamnar till slut ändå :)Hoppas det går/gick bra med den där jobbintervjun!

    Svara

  • Sara

    |

    Känner igen mig i första stycket. Därför stack det i ögonen ordentligt när du, några inlägg ner, skrev att det är ”på grund av” bloggen du har möjlighet att vara lite extra kräsen med jobb. Jag tänker att det är ”tack vare”, inte ”på grund av”.

    Du är för övrigt en utmärkt skribent! 🙂 /vän av ordning

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha, tack för rättningen. Jag bryr mig inte så mycket när det kommer till språket på bloggen (det i inlägget du nämner var dock ett misstag). Okej, jag bryr mig ju mycket mer än vad många andra som bloggar gör, men jag ser ändå bloggen som ett ställe att få leka lite med språket. Uppsatsen däremot…eller tänk om man råkar stava fel i sitt CV. Ångesten.

      Svara

  • Lina

    |

    Jag älskar också att rätta texter! På grund av det valde jag att plugga till språkkonsult och det är den bästa utbildningen jag någonsin kunnat tänka mig. Verkligen paradiset för en språkpolis. Jag kan fortfarande bli alldeles upprymd när jag tänker på att jag kommer att kunna arbeta med att förbättra texter, haha. Men utbildningen är också mycket bredare än jag trodde, vilket känns tryggt med tanke på arbetsmarknaden. Det är bara synd att så få vet att den utbildningen finns. Men nu vet i alla fall ni!

    Svara

  • Lisa

    |

    Samma här. Jag kände mig så vemodig när jag tog studenten. Kände mig lika vemodig när jag slutade Universitetet också. Det känns bara som en utbildning är mer trygg på något sätt och arbetslivet är att komma ut i den stora världen. 🙁

    Svara

  • Sandra

    |

    Skönt att höra att jag inte var ensam om att inte gilla att ta studenten! Jag blev bara deppig över att nu var man plötsligt vuxen och arbetslös och liksom ute i verkligheten. Varför skulle man fira det liksom? Haha!

    Svara

  • Felicia

    |

    Jag är exakt likadan, får låtsas vara jätte glad och taggad på avslutningar men egentligen är Jag ledsen för att något tar slut och jag får ångest av tanken på studenten?Men hatar skolan???

    Svara

  • Linn

    |

    Känner igen mig så mycket i det du skriver om att ha svårt att lämna saker. Alltifrån juicepaket till destruktiva förhållanden. Inte ens min kurator förstår mig men äntligen finns där någon som är med mig! 😉

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha, vi borde bilda en liten klubb! 😀

      Svara

  • Louise

    |

    Jag är exakt likadan!
    Jag skriver min SISTA tenta om en vecka, och sen tar jag examen. Så nu senaste veckan har vi haft vår SISTA föreläsning, vårt SISTA seminarium och vår SISTA workshop. Vi har vår SISTA redovisning på onsdag. Men det är bara jag som reagerar så verkar det som. Blir ledsen men samtidigt så glad att jag klarat 3,5 års av studier.

    Hur sjukt är inte det egentligen? haha

    Svara

  • Linda

    |

    Snygg tröja! 🙂
    Vad skönt att höra att fler inte ”njöt” av studenten.. Började tro att jag var ensam om att inte se fram emot den lika mycket som alla andra

    Svara

  • Matilda

    |

    Åh tack… Har jättemycket ångest för studenten. Jag har flera fina vänner där som jag kommer sakna att inte träffa lika ofta. Det känns skönt att veta att det finns fler som känner/känt så. Vad händer sedan liksom? Åh… Kram för en väldigt härlig (ärlig) blogg!

    Svara

  • Anna

    |

    Åh, jag är svensklärare, det är det bästa som finns!

    Svara

  • CarolineA

    |

    Visste inte att du tidigare stannat kvar i destruktiva förhållanden. Hur tog du dig ut? Jag är i ett. Måste rycka plåstret, har tyvärr tänkt så i cirka 9 månader nu. Hur gör man??

    Svara

  • Helena

    |

    Älskade också att rätta, innan jag hade arbetat några år (är ma/no lärare). Sen tröttnar man, eller då är det tidsbristen..? Nu är det mer ”när ljuset” tänds ögonblicken eller en kram efter man pratat med en ledsen elev som betyder mest. Jag har blivit så lättrörd med åldern….

    För övrigt kan jag fortfarande riktigt sakna min studietid, det är den enda epok jag riktigt kan längta efter. Så förstår din ångest! Men sen växer ju alla upp, 4/5 har skaffat barn, i sommar ses vi alla på mitt bröllop. Så livet kan ju liksom inte stå stilla. Det blir bättre och man blir bara snyggare och snyggare. 😉

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh, vilken fin kommentar 🙂 Blev glad av den!

      Svara

  • Linnéa

    |

    Jag är tvärtom, jag gillar avslut och älskar förändringar i livet. Kanske att det på ett sätt bekräftar din teori med juicepaketen, för även där är jag tvärtom – att rensa ut saker är det bästa som finns (erm… vad gäller hushållssysslor, då).

    Älskar också att rätta andras språk! Jag skriver också uppsats (inlämning måndag!) och läste en kompis arbete för att vi skulle kunna optimera varandras så gott det gick. Så kul att greja med språkförbättringar! Fast det är inte på svenska, förstås, för där känner jag mig något begränsad. 🙁

    Svara

  • Filip

    |

    Jag har insett att jag borde bygga datorer, inte pyssla med logistik!

    Byggde en dator nyligen, och bara att dra alla kablar på ett sätt så de knappt syns, den känslan av tillfredsställelse är obeskrivbar. Kablar som är välorganiserade <3

    Svara

  • Maja

    |

    Jag var också ledsen på min student pga separation-/nytt-skede-i-livet-ångest!

    Svara

  • ISA

    |

    Det är så skräckblandat det där med ”nya faser” i livet. Men det kommer nog gå SUPERBRA! just go with the flow, heh.

    Svara

  • Felicia

    |

    Är likadan,har vart och jobbat på CyperN lite mer än ett år nu och ska flytta till sverige på onsdag och jag känner mig instabil. Ibland är jag glad och njuter sen kommer jag på de o vill gråta av alla möjliga knäppa anledningar

    Svara

  • Johanna

    |

    Förstår verkligen vad du menar. Jag blir typ ledsen när det bara är en tugga av maten kvar, för att det är slut.

    Svara

    • M&M

      |

      Hahah. Hög igenkänning på den…

      Svara

  • Vilma

    |

    Du är inte den enda! Min bal sög, vi hade badkläder men alla betedde sig som rövhål på en hemmafest. Dålig underhållning också, sen var det som vilken utgångskväll som helst när vi drog vidare. Studentveckan sög också för de som ordnade den var sämst, inga roliga aktiviteter alls (ångrar att jag inte var med i den gruppen) utan mest supa på egen hand vilket jag gärna avstår. Jag har aaaalltid älskat skolan och älskat skolstarten osv och förväntade mig att jag skulle grina sönder på studentdagen. Men näe. Ansträngde mig mest för att se ut som att jag hade roligt fast jag var skittrött och bara ville sova. Hela alltihop var antiklimax. Totalt överskattat!

    Svara

  • Vilma

    |

    Alltså… Balkläder*

    Svara

  • linnea

    |

    Förstår dig, skrev min sista tenta idag och fick bita mig lite i läppen för att inte fälla en tår ”Sista gången jag sitter i den här salen i fyra timmar :'(” Åh haha, vad töntig man är egentligen! 🙂

    Svara

  • Jackie

    |

    Haha oj vilken tillfredsställelse det var att rätta en annans c-uppsats språkmässigt, jag är likadan! 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv