"Jag förstår inte, men nickar ändå"

Ett nytt nummer av VR finns i butik och då kan jag lägga ut min krönika från förra numret. Hoppas ni gillar!

 

DSC07758

DSC07759

DSC07769

DSC07781

0

Trackback from your site.

Comments (31)

  • Sandra

    |

    Vilken otroligt fin krönika! Härligt budskap 🙂 Man ska nog kanske tänka lite oftare att det finns folk som uppskattar att man bara lyssnar ibland, och även att man själv ibland behöver någon att prata med!

    Reply

  • Jonna

    |

    Går då och då till henne, känner igen mig!:)

    Reply

  • My

    |

    Den här krönikan blev jag väldigt glad av! Du har verkligen en talang för ord och förmedla känslor och budskap! 🙂

    Reply

  • lin

    |

    Faan vilken fin människa du är! Jag försöker pckså vara en bra medmänniska. Tror att det kan gör mycket!

    Reply

  • Robert

    |

    Gillar den krönikan jag också. Det borde finnas mer av sånt bland oss människor och inte bara en massa stress och egoism. 🙂

    Reply

  • Diana D

    |

    Finaste och bästa jag läst på länge! Grymt bra skrivet. Vissa är verkligen födde för att skriva krönikor.

    Reply

      • Anna

        |

        Håller helt med! Du har talangen att kunna förmedla så mycket i en inte allt för lång text. Jättefint.

        Reply

  • Sofia

    |

    Så himla fin krönika, verkligen jättefin!

    Reply

  • joss

    |

    Bra krönika! Btw, äntligen har de ändrat typsnittet i Egoina hissar och dissar! Innan såg ju h:et ut som ett k, vilket hade blivit lite roligt med tanke på doftpinnebilden…

    Reply

    • Robert

      |

      Aha! Jag som trodde det var k där. 😉

      Reply

  • Carro

    |

    Din stora runda vas som du hittade tillslut vart har du köpt den? Så fin!! Kram

    Reply

  • ISA

    |

    vet du, måste bara säga att jag tycker du verkar vara en riktig powerwoman. Så impad av allt du klarar och hinner med!

    Reply

    • Egoina

      |

      Åhhh men fina du! TACK!! 😀

      Reply

  • Sara

    |

    Verkligen fint skrivet och så sant alltihop. Genom mitt jobb så får jag ofta prata med människor (varje dag) där man inte förstår mycket men ändå får en fin kontakt. Har ett ensamt jobb och de människor jag möter har ett lika ensamt så den tiden är guld värd att få prata lite. Även om det blir som du säger, mycket “mm”.

    Reply

  • özlem

    |

    Åh vad fint!:)

    Reply

  • Emma

    |

    Vilken fin text! Satt hela tiden och funderade på hur den skulle sluta, och det var ju ett riktigt fint och nästan lite rörande slut! 🙂

    Reply

  • fanny

    |

    Detta är seriöst nog det finaste jag har läst av dig, och något av den finaste jag har läst NÅGONSIN också för den delen. Du är så duktig, vet du vet? Dina skrivartalanger alltså, herreguuuu. Fortsätt så!

    Reply

    • Egoina

      |

      Åhhh tack vad glad jag blir 😀

      Reply

  • sara

    |

    Åh, vilken underbar krönika! Fick gåshud rakt igenom! Älskar dina krönikor och du har verkligen talang för skrivandet. Du förmedlar en sån känsla i dina texter och jag tycker du alltid knyter ihop allt så himla bra i slutändan. Tack för du delar med dig av dina krönikor. Stor kram!

    Reply

  • Jessica

    |

    Känner precis likadant angående åldern. Är ett år yngre än dig och alla skaffar barn och köper hus men jag är inte ett dugg redo utan känner mig mer som 18-19 och vill festa och ha roligt istället. Man får lite ångest att man själv också borde vilja skaffa barn och grejer

    Reply

  • Jessi

    |

    Vilken fantastisk krönika och vilken fin människa du mött!
    Älskar när folk man möte upplyser en om små saker som man vanligtvis gör på autopilot eller rent av missat. Vikten av det lilla vackra i vardagen.

    Började gråta när jag läste slutet.

    Reply

  • Ehlin

    |

    Men aw <3 Gud så fint skrivet och enormt fint budskap 😀 Gjorde mig varm i själen!

    Reply

  • Bella

    |

    En av de bästa krönikor jag har läst! väldigt tankvärd.
    Så bra du är, kram på dig!

    Reply

  • camilla lövgren

    |

    Det här var den vackraste krönikan du skrivit! 😀 riktigt bra och genomtänkt

    Reply

  • katja

    |

    Åldersnoja lider nog alla av mer eller mindre.
    men dagen du fyllde 21 var du redan närmare 30 än 20. Du kommer aldrig att fylla 20 igen och att gå tillbaks i tiden är än så länge inte möjligt 😉

    Fin krönika, från en fin människa med fint hjärta.

    Reply

Leave a comment

Arkiv