Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Översociala främlingar

Jag är hemma nu, hade tänkt blogga under bussfärden hem från Norge men det gick liksom inte då jag satt bredvid världens mest sociala tant. Är det något jag är obekväm med så är det översociala främlingar. Alltså jag måste låta som världens mest bittra människa när jag alltid klagar över mina bussresor, men so be it då. Borde spara allt i ett arkiv och ha som motivation till det där himla körkortet.

I alla fall. Tillbaka till tanten. Hon pratade nonstop och när jag inte svarade (hade hörlurar i) så knackade hon mig på axeln. Vem göööör det? Okej att prata, men ta inte på mig! Hon delade med sig av sin livshistoria och jag vet typ mer om henne än vad jag vet om mig själv. Jag blev dessutom erbjuden att äta absolut allt hon hade med sig i sin påse. ”Vill du ha kexchoklad”, frågade hon. ”Nejtack”, svarade jag. ”Men det är oöppnat”, fortsatte hon. ”Nejtack”, upprepade jag. ”Jaha, är du sån som gillar grönt. Vill du ha äpple?” osv osv osv.

För att rymma från situationen såg jag Game of Thrones från att jag satte mig på bussen tills jag klev av. På så sätt hade jag hörlurar i hela tiden (aj, mina öron) och kom bort från henne lite (förutom allt knackade på axeln dådå). Jag kunde inte skriva något på datorn då jag får panik när någon tjuvkikar och det var just vad hon gjorde. Dock var kanske inte GoT bästa valet av serie då jag fick sänka ljusstyrkan till noll vid vissa scener. Såg liksom ut som att jag tittade på porr annars. Heh. Fast det kunde hon väl ha tanten. Det och blod.

Jaja. Då har jag klagat klart tror jag.

 

20140626-202053-73253609.jpg

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (38)

  • Linnéa

    |

    Hahah! har hänt mig nästan exakt samma sak, hamnade en gång bredvid en översocial gubbe. Han började med att fråga mig om min skolgång, att jag skulle sköta mina studier och så vidare (han var tydligen en gammal lärare). Han fortsatte med att prata om sina barnbarn som han skulle till. Även jag satt med hörlurar men han verkade inte fatta det, jag ville inte vara otrevlig och ignorera honom heller så jag satt mest och nickade med och log.

    Längsta tågresan i mitt liv…

    Svara

  • ellinor

    |

    Ibland kan jag tänka att jag skulle få ut så himla mycket om jag lyssnade och ställde följdfrågor. Att jag egentligen borde ta mig tid och verkligen mogna som person. Men så börjar främlingar prata med mig, och så ändrar jag mig!

    Svara

    • Emma

      |

      HAHA, me too!

      Svara

  • Jenny

    |

    Hahaha! Stackare. Jag råkade en gång ut för en man som berättade allt om sin fru som gått bort för x antal år sedan. Tyckte så synd om honom att jag var tvungen att lyssna. Som tur var gick han av efter 3 timmar(halva resan) 🙂

    Svara

  • Sofia

    |

    Åh så jobbigt!! Och man kan ju liksom inte säga till en främlinga att hålla käften:/

    Svara

  • Diana DeMarkey-+LiveYourDreams!

    |

    ha ha ha vilken bussresa och vad LÄSKIGT egentligen att man är sååå överdrivet översocial! Galet egentligen.

    Hoppas du är hemma och trygg nu, hihi.
    Trevlig kväll

    Svara

  • Decdia

    |

    Jag är en gamlingmagnet, finns där en person över 70 bast inom en radie av 100 meter så nog fasiken hittar den mig och ska prata om allt och inget.
    Min moster drar till sig ”miffon” på samma sätt, jösses vilka original som hon råkat ut för…
    Jag lider med dig…

    Svara

    • Emma

      |

      +1! Jag brukar alltid dra till min pensionärer ute. Det är som de letar efter en haha. Var på en föreläsning med Jonas Helgesson en gång där han berättade om alla snälla tanter som dras till honom. Han kan aldrig gå ut på stan utan att någon snäll tant ska fram och prata med honom som att han vore ett barn. Han berättade att han brukade få en tia till glass också 😉

      Svara

  • Hanna

    |

    Dina ögon ser nästan photoshoppade ut, fantastiskt fin färg!

    Svara

  • Linnea

    |

    Åh, var också med om flera översociala idag, dock tar en priset…sitter i omklädningsrummet när en helt okänd kvinna som sitter bredvid börjar prata om att det är tur hon har en kjol som inte är tight då det blir så svettigt ”där nere” , speciellt nu när hon har mens..hon visade sina nymålade tånaglar o sa en massa random grejer. Det var det absolut konstigaste ”samtal” jag varit med om haha..

    Svara

  • Lisa

    |

    Jag älskar när främlingar börjar prata med mig och särskilt äldre. Om jag kan göra de glada genom att lyssna och ställa följdfrågor så gör jag det så gärna. För mig är det viktigt att ta del av alla människors liv och definitivt den äldre generationen. Främling eller ej – människa som människa. 🙂

    Svara

  • Myhrans

    |

    Haha nej men stackars tanten, hon kände sig säkert ensam och såg sin chans att prata me något som inte är krukväxter.

    Svara

  • ab

    |

    Hände mig en gång på en flygresa från Skandinavien till Östasien (10-12 timmars resa). Han råkade vara sjöman och då jag har flera släktingar som har samma yrke så tänkte jag typ ”Hur skulle jag vilja att någon medpassagerare skulle behandla min morbror?”

    Svara

  • Robert

    |

    Usch! Hade nog försökt göra mig osynlig om det hade hänt. 😛

    Svara

  • Maria

    |

    Åh :/ jag tänkte direkt att hon nog var ensam. En del äldre (och en del yngre också såklart) har faktiskt ingen att prata med och då tar de alla chanser de får. Förstår att man kan tycka att det är jobbigt att bli påtvingad ett samtal med en främling, det kan ju jag också såklart tycka, men jag tycker att man kan försöka tänka på sina medmänniskor också. Kanske gjorde du hela hennes dag med den pratstunden.

    Svara

    • Emma

      |

      Jag håller med Maria! Ibland kanske det kan vara värt att ge en annan människa lite av sin tid! Jag tror att hennes erbjudande om choklad och äpple samt hennes knackande på din axel var i all välmening. Antagligen behövde hon prata av sig! Även om det självklart kan vara jobbigt att lyssna till en främling som vill samtala och som öppnar upp om sitt liv, kan det samtidigt vara väldigt givande att ge en annan människa tid och utrymme! Om inte annat är det en fin medmänsklig gäst!

      Svara

  • Sandra

    |

    Är det någon svensk kultur-norm att undvika att prata? Varför finner så många människor obehag av att lära känna nya människor?

    Svara

    • Maria

      |

      Känner samma sak. Bor utomlands och det där är vardagsmat. En ensam gamling behöver prata av sig lite, varför inte unna den det..

      Svara

    • Jenny

      |

      Tror inte att det beror på att man känner obehag för att lära känna nya människor (låter ju helt tokigt) utan snarare att man sett fram emot att ha lite tid för sig själv och så vill någon prata i flera timmar. Tror inte du det?
      Det är såklart okej att byta några ord och prata en liten stund men det jobbiga är när någon pratar hur länge som helst fast man ger tydliga signaler på att man vill vara ifred…

      Svara

    • Emma

      |

      För att ibland vill en inte prata. Jag till exempel avskyr att prata på buss eller tåg, då vill jag lyssna på musik eller sova. Det är min enda stund på dagen jag är ifred. I matbutiken, på busshållsplatsen ja you name it, inga problem, men ibland måste en ha respekt för att en vill vara ifred.

      Svara

    • Cecilia

      |

      Nu vet jag inte om det finns fakta på det, men det brukar väl sägas det om svenskar, att vi håller oss för oss själva?
      Jag vill helst inte prata med folk på buss, tåg osv, men det är för att jag personligen har jättesvårt för att prata med folk jag inte känner. Om jag har en kompis med mig eller något sånt flyter det på, men är jag själv sitter jag mest och mumlar.

      Svara

    • bella

      |

      Måste man lära känna precis alla man möter? 🙂 Känner man inte för att prata så behöver man inte. Känns mer krystat om man ska prata bara för att man vill framstå som social.

      Dessutom är inte direkt Regina någon ensam person, det har vi ju fått se här i bloggen, hur hon lärt känna en massa nytt folk igenom åren :

      Svara

  • Jess

    |

    Jag har en gång gått av vid fel station för att vänta in bussen som gick en timme senare för att slippa pratkvarnen bredvid mig.. Pratkvarnen var dock min släkting.

    Svara

  • Matilda

    |

    Haha att kolla på GOT på bussen känns sådär alltså… Gjorde också det en gång och hade en äldre dam bredvid… Blev pinsamt när det var typ seriens längsta sexscen och hon sneglar mot min datorskärm i ögonvrån 😛

    Svara

  • Safari

    |

    tycker också det är jobbigt med främlingar som är översociala. creepy tant det där!

    Svara

  • Gabriella

    |

    haha usch, jag avskyr också sånt. Helst vill jag inte ens ha någon bredvid mig på bussar/tåg just för att jag är rädd för att de ska börja prata med mig. En man (tror han var alkoholpåverkad trots att det var morgon) satte sig bredvid mig när jag var på väg till skolan och började fråga ut mig om vart jag bodde, hur gammal jag var osv osv och sen när jag tryckte på stopp (trycker alltid på knappen framför den jag sitter vid, för att de verkligen ska fatta, haha) så ville han först inte släppa av mig. För han ville fortsätta prata. Men tillslut kom jag av i alla fall. Fick säga till busschauffören att vänta för han var ju på väg att köra när ingen annan gick av. Sedan dess försöker jag alltid ta de där ensamma sätena längst fram(eller åtminstone sitta längst ut om jag ska sitta bredvid någon så jag helt säkert kommer av). Finns ju på vissa bussar men inte på alla tyvärr ^^ Borde nog också se det som motivation till körkortet, haha 😉

    Svara

  • N

    |

    Förlåt egoina, men detta var rätt löjligt… Tråkig och grå värld utan människor som tar för sig och pratar. Jag själv är tyvärr väldigt blyg men önskar inget hellre än att jag var som tanten du beskriver. Tänk så många nya personer man kan lära känna genom att inleda ett samtal med någon random.

    Kram

    Svara

    • bella

      |

      Allting är inte svart eller vitt. Jag tror nog att Regina pratat med och lärt känna många människor genom åren 🙂 Dock känner man inte alltid för att prata med främlingar, ibland vill man vara i fred. Det är väl inte så konstigt att hon inte ville sitta i flera timmar och prata med damen. Man behöver inte lära känna hela världen, och det betyder inte att man är ensam för det.

      Men vi alla är olika 🙂 och det får du respektera, även om du inte förstår.

      Svara

  • Julia

    |

    Jag tycker inte att det faktum att man inte känner för att spendera en hel bussresa med att prata med en främling gör att man på ett negativt sätt ”undviker att prata” eller att man är konstig på något vis. Tycker det är så trist att man ofta blir betraktad som tråkig eller otrevlig bara för att man vill vara för sig själv.

    Lisa: Jag hoppas att din kommentar framstod hemskare än vad den var menad. ”Främling eller ej – människa som människa” tar i alla fall jag som att Regina, eller den som inte är intresserad av djupgående samtal med var och varannan främling, inte ser denna person som en likvärdig människa. Jag erkänner gärna, jag är oftast inte intresserad av att lära känna personen bredvid mig på bussen. Det betyder inte att jag tycker den personen är mindre värd, är knäpp i huvudet eller någonting i den stilen. Jag bara uppskattar en stund för mig själv.

    Och Regina, jag tycker det hade varit helt okej för dig att säga till den här kvinnan att du ville vara ifred. Finns inget som helst otrevligt med det, så länge man säger det på ett rakt sätt.

    Svara

    • Lisa

      |

      Jag menade ingenting illa med den kommentaren men skrev den väldigt snabbt från min mobiltelefon i åskovädret så den blev inte hundra procent korrekt. Självklart är alla människor annorlunda men man får så mycket i utbyte genom att prata och vara trevlig mot sina medmänniskor. Jag har tillfällen då jag verkligen vill vara ifred men om någon börjar prata med mig så pratar jag tillbaka för faktum är att jag blir på bättre humör och inte behöver fundera på det som gör att jag inte mår bra.

      Svara

      • Julia

        |

        Fast man behöver ju inte må dåligt för att man vill vara ifred. Poängen är att alla är olika och både den pratsamma och den som behöver mycket eget space borde respekteras.

        Svara

  • Anna

    |

    Jag känner igen det där från tiden jag åkte mycket kollektivtrafik. Jag satt och lyssnade på musik och var i min värld men vissa resor satt någon översocial människa och tjattra med mig fast jag inte hörde något. Vissa gånger satt jag och typ sov när de började. När jag inte svarade så väckte personen mig i princip. Störande, ja verkligen.

    Svara

  • Lisa

    |

    Sandra, det ær inte en svensk norm att inte vilja prata med fræmlingar! Men vanligtvis så ær man vældigt trøtt nær man ær instælld på att resa och det ær skønt att få koppla av i sin ensamhet, lyssna på musik, se en film eller læsa en bok.

    Det handlar om jobbiga mænniskor som inte førstår att andra kanske inte just vill prata exakt då vid den tidpunkten. Det ær otroligt respektløst! Att sitta inklæmd på en buss i ca8 timmar ger en huvudværk, nær man i tillægg inte får slappna av och måste tvunget sitta och lyssna på någons gamla livshistoria så blir man ju helt slut!

    Svara

  • Sandra

    |

    Skaffa såna lurar man pluggar in i öronen, liksom in i hörselgången. Jag får också jätteont av de som är så hårda, men såna i silikon som man pluggar in har jag aldrig fått ont av. De kommer ofta med olika storlekar på silikonpropparna och den minsta är alldeles pluttig och bäst! Haha flummigt men jag hoppas du förstår vad jag menar 🙂
    Ha det bäst!

    Svara

  • Frida

    |

    ’När jag inte svarade’ skriver du, men vem gör så? Ignorerade du damen eller sa du till snällt att du faktiskt inte ville prata?

    Själv gillar jag att sitta och dagdrömma, men finns det en ensam dam eller herre bredvid som gärna vill prata – så pratar jag mer än gärna! Man får mycket i utbyte också 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Nejdå jag svarade, men hörde henne inte ibland pga mina hörlurar och då tycker jag att hon kunde låta mig vara istället för att knacka på mig, haha. Men det är såklart mitt fel som inte sade till att jag ville vara ifred. Men ville inte vara elak och kunde gärna göra hennes dag genom att prata. Hon menade såklart inget illa liksom 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv