Det absolut jobbigaste jag tyckte med att inte ha ett vanligt namn när jag var liten var att mitt namn aldrig fanns med på sånt här:
Mina kompisar hade pennor, muggar och klistermärken med sitt namn på. Men inte jag. Vissa fick dock ha sina namn felstavade som min kompis Rebecca som fick nöja sig med Rebecka. Men ändå. Så orättvist.
0
– 9gag. Förstört min pluggkoncentration since 2012.
0
Busig tjej här, hej. Jag har gjort något man inte får göra. Jag har druckit i min ensamhet. Rött vin dessutom. Jag har inte vågat dricka det på flera år då jag fick migrän sist jag provade.
Men idag fick det bära och brista. Försökte läsa min ena kursbok och hade sån ångest över att jag inte kunde ta informationen. Så jag bestämde mig för att dricka ett glas vin och plötsligt förstod jag mycket bättre. En krönika skrev jag dessutom. Tack alkohol för att du triggade min kreativa hjärna.
Inte hållbart i längden det här, men funkade idag.
Varje gång jag gör ett sponsrat inlägg (vilket inte alls är speciellt ofta) får jag några sura kommentarer om att ”jag fått betalt för det”. Vill bara klargöra att det är klart att jag får betalt för bloggen. Jag har runt 30.000 besökare här dagligen och företag betalar för att synas här.
Det är dock väldigt viktigt att poängtera att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle skriva om något jag inte står för. Inte heller skulle jag skriva att något är bättre än vad det är bara på grund av att jag fått betalt. Jag ljuger eller överdriver alltså aldrig och tackar faktiskt nej till 98% av företagen som hör av sig.
När det står ”i samarbete med” någonstans i inlägget har jag tagit betalt. Jag fakturerar och betalar skatt och driver mitt företag. Samma sak med annons-banners. Och mina krönikor. De fakturerar jag också för. Så nu vet ni. Jag uppger alltid om det är ett samarbete och står det inte att det är det har jag heller inte tagit betalt.
Haha, kul.
…..
…
.
.
…..
Ja. Precis. Det har inte hänt något.
Godnatt!
0
Började inte förrän 15.00 idag, så jag låg kvar jättelänge i sängen och drömde om att surfa.
Sen skulle jag åka till skolan och fastnade i en spik(!) på sidan av sätet på bussen och rev sönder mina byxor. Typiskt min otur.
Träffade min klasskompis på tåget som hade de här framför sig. ”Tuff dag eller?”, frågade jag. (Hon satt alltså på sätet bredvid det jag fotograferade, så att ni inte tror att hon är otroligt liten eller möjligtvis osynlig).
Såg den här bilden på Facebook och höll på att dö söthetsdöden. Mms:ade till Andreas att jag vill ha en utter.
Läste i Hugos blogg att han inte har någon blogginspiration och skickade ett uppmuntrande sms. Hans och Paulas bloggar är ju bäst just nu. Eller hur? Gå in och berätta det för honom!
0