Ni ville att jag skulle visa hur man viker en hamburgare. Visst kan jag det! Det är lite jobbigare med bakplåtspapper, men det funkar. Jag saknar att stå och göra hamburgare ibland. Det var det roligaste jag visste när jag jobbade på Burger King.
Jag kunde inte få in filmen i imovie av någon konstig anledning, så jag har inte redigerat den, därav allt prassel.
Denna mening har jag mötts av varje gång jag har gått in för att kolla om jag blev godkänd på min senaste uppgift i skolan. I tre hela dagar.
Jag blir knäpp.
Det är två alternativ. Antingen var min biljett (vi skulle designa en biljett) så jäkla apgrym att lärarna inte kan sluta titta på den och har nu beundrat den i tre dagar. Eller så är det så mycket fel att rättningen aldrig tar slut.
Nu håller vi tummarna för det första alternativet tycker jag.
Dagens middag blev hemmagjorda hamburgare. Det är något jag äter en gång om året ungefär och varje gång undrar jag varför jag inte gör det oftare.
Vacker syn.
Grejen med hamburgare stavas s-å-s. Det syns inte på bilden, men denna hamburgare innehåller vitlöksdressing, ketchup OCH hamburgerdressing.
Jag måste alltid vika in mina hamburgare i papper. En arbetsskada efter mina fyra år på Burger King. Bakplåtspapper funkar utmärkt.
”Åh nej. Löken kommer inte räcka. Jag skär upp lite till”, sa mitt middagssällskap. Jag sa att den visst skulle räcka, men han insisterade. Här är löken som blev över. Är det nu man ska säga VAD VAR DET JAG SAAA?