Jag har inget vettigt att dela med mig av idag. Faktiskt ingenting. Inte för att jag brukar vara vettig. Men idag är jag inte ens ovettig.
Ikväll tänkte vi grilla. Mest för att sommaren är på sin slutspurt och man nog snart inte kan göra det längre och också för att jag tänker äta hela världen innan jag opererar bort halsmandlarna och måste leva på flytande föda.
Förresten undrar jag varför det är så förbaskat viktigt att uttala hela taxichaufförens namn på fyllan. ”Tack så mycket för skjutsen Jan Ove Herman Eriksson”. Eller är det bara jag som gör så?
Det är nog bara jag.
Bjussar på en bild bara för att jag är så jävla snygg. Patricia lekte fotograf igår.
Ända sedan Kenza uttalade sig om bojkotten mot Blogawards har folk undrat hur jag ställer mig i frågan, och om jag ska dit. För er som inte hänger med så handlar det om att Veckorevyn har valt att ta en avgift på 200 kronor för att få komma, medan utvalda bloggare, som mig själv, får komma gratis.
Jag tycker varken bu eller bä om den saken och hade gladeligen själv kunnat betala 200 kronor. Jag hade jättekul förra året och hoppas att det blir lika roligt detta år. Men klart är det tråkigt att vissa bloggare väljer att inte komma.
Jag kommer inte att ta upp en debatt eller försvara mitt beslut då jag inte alls är insatt. Jag vill bara mingla med andra bloggfreaks.
Då och då får jag lite extra trevliga mail. Som detta. ”Proposal” står det som ämne och jag blir alldeles till mig. HERREGUD, ÄR DET NÅGON SOM KAN TÄNKA SIG ATT GIFTA SIG MED MIG! YES!
Sedan öppnar jag mailet och upptäcker att det minsann inte är ett frieri. Det är en ”businessproposal”. Den fjärde denna vecka om jag ska vara exakt. Ja, om vi räknar bort alla hundra gånger jag vunnit pengar i olika maillotteri, eller ärvt släktingar som jag aldrig hört talas om i olika länder.
Nu kan man lyssna på min och Marcus lilla radiomedverkan som ägde rum igår. För er som undrar vem Marcus är så hade han ”Helsingborgsbloggen” tidigare. För några år sedan skulle jag på bal i skolan och hade ingen att gå med. Jag annonserade efter baldejt på min blogg och Marcus erbjöd sig. Så känner vi varandra.
Råkade hamna på en fotbollsmatch i Falkenberg mitt bland värsta supportrarna. De visiterade alla som gick in utom mig. ”Ser inte jag farligt ut då?”, frågade jag. ”Nej”, svarade de då.
