Det är konstigt det där med ålder. Häromdagen frågade barnen på skolan hur gammal jag var. ”Jag är 46”, skojade jag och väntade på en stark reaktion. ”Jaha”, svarade barnen.
VAD I HELVETE? JAG SER VÄL FÖR FAN INTE UT SOM 46??? Det ville jag skrika. Men det gjorde jag inte.
I barnens ögon är man väl stengammal när man är över 15 år. Men ändå. Kanske borde börja pensionsspara?
Jag hade jättekul igår. Det är en helt annan sak att se stand up live.
Den jag hade lägst förväntningar på, men som också var bäst var nog Al Pitcher. He was very very funny. If you’re wondering why I’m writing in english it is in case he googles himself. Then he can se what I wrote and I can take all credit.
Om du bor i Malmö, boka biljetter till ikväll. Ni kommer inte att ångra er! Och Raw, varsågod för all gratisreklam.
Bild från Raw-bloggen.
Och en bild på mig och Soran Ismail från en av de många gånger jag träffat honom ute i Stockholm och agerat som om vi vore homies. Stackarn.
David: Vi måste sticka snart!
Egoina: Jag vet.
David: Vad ska du ha på dig då?
Egoina: Ehhh. Detta?
Tack för den liksom.
Nu sticker vi till Lund, ser stand-up och förhoppningsvis skrattar lite. Jag har kärleksringen på mig och är redo för fight.
Glömde berätta att jag är snygg. Fast det vet ni ju redan.
Maten blev riktigt lyckad!
Tack du främmande, men mycket vänliga man i affären. Och David också såklart. My feeder.
Usch vad jag är trött nu. Stackars stackars bortskämda mig som inte är van att jobba en hel dag.
David står för matlagningen och jag sitter här med handen i byxorna och det saknas bara en öl för att likheten med en riktig mansgris skulle vara slående.
Det vaknas pannbiffar och jag är lite spänd måste jag säga. Vi frågade en random man i affären efter receptet då vi var lite osäkra.
Smakar det illa vet vi alltså inte vem vi ska skylla på.
Vi i vårt snyggaste ögonblick.
