När jag skulle plocka svamp

 

Alltså jag har en bild av mig själv som en sån där norsk friluftstjej som älskar att vandra i fjällen, upptäcka naturen och skulle helst vilja odla min egen mat om jag fick välja. ”Jag kanske ska göra en Jonna Jinton och bosätta mig långt ute i ingenstans och blogga om det??” har jag tänkt flera gånger. Sån är jag.

INTE.

Min kompis Hannah frågade mig om jag ville hänga med och plocka svamp igår. Vilket jag jättegärna ville. Det var inte förrän vi var i skogen jag insåg att:

1) Jag är rädd för precis allting i skogen. Insekter, bäckar (kan ju vara kvicksand!!) och eventuella björnar. Men mest insekter. Bara vetskapen om hur många spindlar som fanns runt omkring mig gjorde mig snurrig. Ett tag blev jag även nervös över att råka stöta på en ännu oupptäckt aggressiv människostam… Ni hör ju. Helt rimliga rädslor i en liten skog i Skåne.

2) Jag kan absolut ingen-himla-ting om svampar. Verkligen ingenting. Var växer dom? Vilka är ätbara? Blir giftiga svampar ätbara om man bara tillagar dem först? Hur ser kantareller ut nu igen??? Hur plockar man svamp? Skär man av dem? Drar med hela roten? Som tur är finns ju google.

Jag har alltid inbillat mig att kantareller dyker upp som fields of gold. Att man hittar en magisk plats mitt i skogen där ett täcke av guld (= kantareller) uppenbarar sig. Så är det ju INTE kan jag konstatera nu. Eller ja. Kanske någonstans. Men inte där vi var i alla fall. Det är en liten enstaka kantarell här och var och om man ska upp i mängderna som jag ser folk har i sina korgar på sociala medier måste man nog gå runt och plocka i tio timmar minst. Jag börjar fundera på om folk i mitt flöde går och köper dem på Ica och sedan lägger dem i en korg och låtsas ha plockat dom själv???

I alla fall. Häng med på gårdagens svampplockar-äventyr:

 

Vi styrde kursen norrut och svängde sedan höger och vänster lite på måfå. Jag vet att man kan ladda ner en app och i förväg se var det finns störst chans att hitta svamp. Men det vore ju så roligt att upptäcka ett eget svampställe! Så vi bestämde oss för försöka oss på det. Efter ungefär en timme hittade vi en liten väg som ledde in i en skog och där gick vi in.

 

Så redo!

 

Vi gick och gick och gick. Men hittade inga svampar förutom denna sort som jag av instastory fick veta att jag ABSOLUT INTE SKULLE PLOCKA, så jag slängde alla jag lagt i min korg. Det är tydligen en av Sveriges mest giftiga svampar. Tack alltså.

 

Hannahs hund Ozzy gjorde oss sällskap. ”Hitta svampen”, sa jag, men han var inte till någon hjälp alls. Men söt.

 

via GIPHY

Till slut bestämde vi oss för att ge upp och gå tillbaka till bilen igen. Jag hade pinnat var vi satte bilen på kartan i telefonen, men oavsett hur mycket vi gick kom vi inte närmare! Vi gick och gick, men GPSen i telefonen rörde sig inte alls. Till slut upptäckte vi att det dåliga nätet hade gjort att den hade fastnat och vi hade gått åt fel håll! Jag började få panik och föreställde mig hur solen skulle gå ner och vi skulle vara fast där i skogen och inte hitta ut.

 

Men till slut hittade vi bilen igen som tur är! Då bestämde vi oss för att köra på ett säkert kort istället och körde till Osby där vi fått tips om att det fanns massor av kantareller. Massor var väl kanske att överdriva tyckte vi, men lite hittade vi i alla fall.

 

Såhär såg resultatet ut! Så dåligt blev det ju inte : ))

Sen åkte två trötta och hungriga tjejer hem igen. Jag duschade av mig alla (inbillade) småkryp på min kropp och lade mig sedan i soffan tacksam över att jag inte behöver bo i skogen. Men såhär dagen efter känns det kul ändå. Jag tänker att jag ska vara Sveriges mest skillade svampplockarperson nästa år. Skam den som ger sig.

 

54 gillar

Mötet jag väntat på

Jag har precis belönat mig själv med en långlunch bestående av vietnamesisk sallad från hörnet och sällskap av ett avsnitt av Game of Thrones. Jag behövde motivera mig själv med det för att orka ta tag i lite bokföringsrelaterade saker tidigare idag. Det är zzzå tråkigt och känns som ett stort ångestmoment varje gång kvartalsredovisningen närmar sig. Men det är inte alls farligt faktiskt och gick mycket fortare än jag trodde. Jag tänker att det är värre än vad det är eftersom jag tidigare redovisade mycket mer sällan. Jaja. Nog om bokföring. Kul blogg liksom.

Jag bara älskar att jag har sparat den senaste säsongen av GoT. Det känns som en liten present nu när det är kallt ute. Jag tänkte försöka dra ut på det så länge jag kan och bara se ett avsnitt i veckan. Snart händer det som jag väntat på i flera säsonger! Eller hela mitt liv känns det som. Jon Snow och Daenerys ska träffas!!

 

32 gillar

Skin Reneweal

I samarbete med Swiss Clinic

I samarbete med Swiss Clinic.

 

 

Jag har aldrig haft finare hy än vad jag har just nu. Jag kan fortfarande få någon enstaka finne *den där tiden på månaden* och jag märker att min hy behöver mycket fukt. Men så fin, jämn och glad som den är nu har den nog aldrig varit. Okej, nog med skryt. Vad är hemligheten då? Jo, såklart mycket fukt och sen har jag också börjat med en behandling från som heter Skin Reneweal från Swiss Clinic som jag ÄLSKAR.

Skin Reneweal är en mikronålsbehandling som har blivit en stor trend de senaste åren. Behandlingen ökar produkten av kollagen, stramar upp huden, ger den en jämnare hudton och bättre elasticitet. Den hjälper mot exempelvis akneärr, rynkor och pigmentfläckar.

 

Här ser ni produkterna. Från vänster till höger: Sanitizing spray som du desinficerar skinrollern med efter att du använt den, Rejuvenating Serum och Skinroller.

Det fantastiska med denna behandling är skinrollern i kombination med serumet. När man rullar skinrollern över huden tränger de små nålarna in i huden och skapar tusentals mikroskopiska kanaler i huden och lurar den till att tro att den är skadad vilket leder till att en läkningsprocess startar och kollagenproduktionen i huden ökar. Dessutom gör de små mikrokanalerna att huden absorberar det man smörjer på efteråt 300% mer effektivt!

 

Skinrollern kommer i två storlekar: 0,2 mm och 0,5 mm. På hemsidan finns en längdguide där man kan se vilken man behöver utifrån sina behov och vad man vill behandla. Jag blev lite ivrig och valde 0,5, men till min hud hade det helt klart räckt med 0,2 mm.

Hudbehandlingen görs i två steg och går till såhär:

 

Eftersom man kan bli lite röd efter behandlingen rekommenderar jag att man gör den innan man ska sova. Börja med att rengöra huden ordentligt. Rulla sedan skinrollern fram och tillbaka i olika riktningar i ansiktet. Om du vill kan du rulla lite extra på ett visst område om du har något särskilt du vill behandla som akneärr, rynkor eller porer. Det känns lite när man rullar skinrollern över huden, men det gör absolut inte ont. Glöm inte att desinficera skinrollern när du är klar.

 

Smörj in huden direkt efter med Rejuvenating Serum. Serumet innehåller bland annat betaglukan som stimulerar hudens naturliga kollagenbildning. Eftersom du precis använt skinrollern kommer de aktiva ingredienserna tränga djupt in i huden och verka ordentligt. Låt serumet verka över natten och vakna upp som en helt ny människa dagen efter (nåja).

Upprepa denna behandling 5-7 dagar och låt sedan huden vila lika länge och sedan kan du återuppta behandlingen igen. Det är helt normalt att känna sig lite torr direkt efter behandlingen, men vänta minst 1 timme innan du tar ansiktskräm på serumet, så att det verkligen får tränga in och börja verka ordentligt först.

Jag har faktiskt använt mig av en skinroller i flera år och tycker att det är en jättebra produkt, men i flytten försvann den och sedan har jag inte hittat den igen. Är därför väldigt glad över min nya : )) Det är dock första gången jag provar serumet och det verkar än så länge vara en superprodukt. Som jag har förstått är det den största hjälpen. Det är serumet som tränger ner i huden och påskyndar läkningsprocessen. Jag tycker mig verkligen se att min hud är nöjd i alla fall! Mina porer är mindre och jag upplever att huden är mycket jämnare och fastare.

 

 

Jag tänker att dessa produkter är ett utmärkt alternativ till dem som skulle vilja göra ansiktsbehandlingar, men som kanske inte har tid eller råd. Man kanske har ett problemområde man vill behandla, eller är sugen på lite mer power i badrumsskåpet. Om någon av er skulle vara intresserad av prova har jag ett erbjudande till er:

Koden EGOINAS200 ger 200 kronor i rabatt på behandlingen. Den kostar alltså 760 kronor istället för 960 kronor. GÅ IN HÄR för att läsa mer om behandlingen eller för att beställa.

Hoppas ni blir lika nöjda som jag!

 

18 gillar

VECKANS

Veckans mest träffande:

Denna bild. Såg den och kände mig ganska träffad ja.

 

Veckans bästa: Men! Sen fick jag nytt jobb! Eller jobb och jobb, men nytt uppdrag i alla fall. Från och med nu och i obestämd framtid ska jag konsulta två dagar i veckan. Det känns helt perfekt för mig. Jag får kollegor, ”någonstans att åka” och har min frihet kvar. Allt på samma gång. Dessutom är det inom marknadsföring. Yaj. Bästa är att det är på Boxen vilket betyder att jag får min veckliga Ida-dos : )))

 

Veckans multitasking:

 

Frankrike och Sverige spelade match samtidigt. Då var det tydligen två skärmar på samma gång som gällde för F. Men bara ett ljud tack och lov.

 

Veckans outfit:

 

Haha alltsååå. Syns det att jag jobbar hemifrån eller. Grått + leo <333

 

42 gillar

05. En liten människa på jorden

YES! Äntligen dags för ett nytt avsnitt av Veckans Smash!

I avsnitt nummer fem pratar vi om blogg-galor och jag minns tillbaka till den första galan jag var på. Vi åkte limousine dit och folk frågade mig vilket märke min klänning hade. En helt ny värld för mig. Moa lyfter ett viktigt ämne, nämligen stress. Jag berättar hur det var när jag nästan gick in i väggen och Moa delar med sig om hur hennes kropp sa ifrån…på ett lite annorlunda sätt en period då hon stressade mycket.

Slutligen lyfter jag det största problem i mitt förhållande. Nämligen att min sambo somnar på soffan… Lyssna på mitt smarta trick hur man sätter dit någon som inte vill erkänna att hen somnat ; ))

Det och mycket mer i Veckans Smash! Lyssna nedan eller sök upp oss i valfri podcastapp.

Häng gärna med på vår facebooksida.

 

24 gillar

För 7 år sedan

Idag är det dags för Stora influencerpriset som ska delas ut i Stockholm. Jag har övervägt i flera veckor om jag ska gå och till slut kände jag bara att…njä…jag känner inte för det och då måste jag faktiskt inte. Den typen av tillställningar kräver ju en del av en person som är introvert och som jag känner just nu ger hela hitta-kläder, mingla, känna-ingen och sova-på-hotell-ensam-grejen bara mig ångest. Konstigt hur det kan vara så olika. Ibland känns sånt jättekul. Sen är jag inte nominerad i år, hade jag varit det hade det såklart känts lite viktigare.

I alla fall. Jag tänkte att vi kunde kika på hur det såg ut för sju år sedan. Veckorevyn hade Blog Awards och jag vann mitt första pris! Jag minns denna dagen som igår. Från ingenstans var denna lilla Landskronatjej plötsligt på gala i Stockholm och blev utnämnd till årets blogg?! Det var inte helt vad jag väntade mig när jag startade bloggen som ett litet upprorisk, anonymt projekt en tråkig kväll i mitt flickrum.

 

Kände mig ganska missplacerad, men ändå så cool. Plus att det var kul att se alla de där personerna som jag bara sett genom en skärm.

 

Kände mig dock mindre cool efteråt när jag läste att en fotograf hade skrivit att jag hette Laqina. Laqina???! Snacka om att min hybris bara hejdååå.

 

67 gillar

Om konsumtionshets och att vara en influencer

Jag fick ett fråga om konsumtionshets som fick mig att fundera en del och slutligen ägna ett helt inlägg åt tydligen. Frågan löd såhär:

 

Vad är din inställning till allt detta med konsumtionshets (tänker främst ur miljöperspektivet)? Tycker själv det är lite svårt, men jag blir bättre och bättre! Intressant ämne om något:)

– Om det är en fråga jag ofta har ångest över så är det den här. Jag älskar att köpa nya kläder och saker och köper tyvärr ofta saker som inte är i superkvalité vilket gör att de inte håller lika länge som kläder i bättre kvalité hade gjort. Så det är alltså både lust och dåliga val som gör att jag shoppar mycket. Men allt är ju relativt, jag shoppar nog inte mer än någon annan och jag själv tycker att jag håller mig på en rimlig nivå. MEN. Jag vet ju att jag egentligen inte behöver allt jag köper och att mina vanor påverkar miljön negativt.

Det man får fråga sig är hur mycket det är rimligt att vara egoistisk i den här frågan och det är upp till var och en att bestämma tycker jag. Jag inser och har valt att vara okej med att jag inte är perfekt på alla områden. Jag har många hjärtefrågor som exempelvis feminism, kroppshets och köttkonsumtion. Jag som person kan tyvärr inte engagera mig i allt fullt ut. Men med det sagt förstår jag ju ändå att det finns enkla val jag kan göra och vanor jag hade kunnat ändra. Steg 1 är att handla kläder i bättre kvalité och se till att handla från en tillverkare som har miljötänk, en hållbarhetsplan och bra arbetsvillkor. Steg 2 är att fundera igenom mina köp mer noggrant. Behöver jag det här? Kommer jag att använda det?

Det som krockar lite med det här är att jag är en bloggare, eller en så kallad ”influencer”. Jag livnär mig på att visa upp mitt liv och främst på göra reklam, vilket i förlängningen betyder att uppmuntra till konsumtion. Detta kan man ju problematisera hur mycket man vill, men faktum står kvar att det är så jag försörjer mig. Jag själv tycker dock inte att jag arbetar med något som är dåligt, utan jag tycker att de positiva aspekterna av det jag gör väger upp. Jag delar med mig av mina tankar, bjuder på mig själv, skriver om känslor och viktiga ämnen. Det är inte bara hej-kom-och-köp. Dessutom väljer jag vad jag gör reklam för med omsorg och jag hoppas att de som läser min blogg är vettiga nog att stå emot sånt som de inte vill ha (även om jag såklart förstår att marknadsföring påverkar människor ändå).

Nästan alla företag bidrar ju till konsumtion på något sätt och egentligen är min roll nu precis samma som den jag hade när jag var anställd och arbetade med marknadsföring, men då funderade jag aldrig på den moraliska aspekten i mitt yrke. På min utbildning pratade vi dock ofta om moral och etik och exempelvis hur det skulle vara att arbeta på ett företag som säljer cigaretter eller alkohol. Vad är rätt och fel? Hur ska man resonera? Styrs man av hjärtat, eller tänker man kanske att alla företag har lika mycket rätt att få göra reklam för sina produkter? Är det moraliskt att överhuvudtaget arbeta med reklam? Det är sånt man får fråga sig själv.

Även om jag absolut kan problematisera och se det negativa i att bidra till konsumtion har jag inget problem med att det har blivit min yrkesväg. Som jag nämnde tidigare tycker jag att jag gör bra saker också och viktigast: jag gör inte reklam för något jag inte kan stå för. Men som jag nämnt många gånger tidigare: Jag tycker inte det är rimligt att lägga allt ansvar på enskilda individer. I en perfekt värld hade vi inte kunnat konsumera på det sättet vi kan, eller köpa saker som förstör miljön. Samhället hade inte uppmanat oss till att köpa, köpa, köpa och tillverkarna hade månat om miljön och sina anställda. Det blir ju som en form av dubbelbestraffning. Samhället talar om för oss att vi måste köpa allt möjligt och vi går på det, för att sedan komma hem och känna oss som hemska människor. Jag tycker inte det är rättvist att allt detta ansvar ska ligga på just mina axlar och inte på era heller. Vi ska inte behöva gå runt och bli kritiserade, ha ständigt dåligt samvete eller att behöva känna att vi har hela ansvaret för miljön. Såklart borde vi, som jag var inne på tidigare, göra bättre val och på det sättet tror och hoppas jag att vi sakta men säkert kan komma på rätt bana mot en mer hållbar värld.

Skriv jättegärna era tankar och åsikter om det här. Hur tänker ni?

 

58 gillar

Arkiv