Det här inlägget kom helt perfekt! Jag och min sambo åker till norra Italien i slutet av juli, det blir Milano – Malcesine – Venedig. Jag borde dock läst inlägget innan vi bokade hotell osv eftersom vi har ganska många dagar i Milano och färre i Malcesine, men man kan ju alltid åka tillbaka! Jag undrar lite över båten ni tog från Peschiera till Malcesine, går det att hitta information om den på internet? Gick det bra att köpa biljetter till tåg/båt/buss direkt på plats utan att stå i allt för långa väntetider och köer?
– Ja, men precis! Och det finns säkert massor med kul att göra i Milano som vi missade dessutom. Det kommer bli jättebra 🙂 Jag tycker generellt att det finns väldigt bra information om avgångar, hur man köper biljetter och så vidare när man googlar. Vad gäller båtarna och bussarna mellan olika städer runt Gardasjön gick vi till hållplatsen, tog bild på tidtabellen, gick dit när vi ville åks och sen köpte vi biljetter på plats. Det var knappt någon kö. Vi tyckte det var smidigast så. Fråga i receptionen på hotellet vad som är bäst om ni är osäkra. Alla var superhjälpsamma på alla hotell vi var på. Ha en underbar resa! 🙂
Så fin! Varifrån är läppstiftet? Finaste jag sett!
– Tack! Det är ett läppglans som jag måste ha fått i en glossybox eller ett pressutskick eller något, för det är en färg jag inte normalt skulle våga mig på att köpa. Men jag ÄLSKAR det. Det är från Nyx och du hittar det här. Peach Cobbler heter färgen. Det som är bra är att man kan välja själv hur täckande man vill att det ska vara.
Här har jag mycket.
Och här lite mindre.
Vore skoj om du skulle publicera ett inlägg där du berättar om dina ”små mål-lista” vilka du har utfört och hur de påverkat/påverkar ditt liv. T ex köpa lgh i centrum. Satsa på förhållandet med F (utan att säga vad era svårigheter var).
Kan nog peppa fler skapa såna listor! Jag går en sån varje år faktiskt. Skriver ner på papper och har i nattduksbordet. Läser ibland och påminner mig själv. 2016 satte jag alla, men det är också enda året ??♀️?
– Bra idé! Det kan jag göra! Heja dig att du lyckades med alla dina mål 2016 btw ? Jag har hittills lyckats med att skaffa lägenhet i centrum samt hitta en arbetssituation som jag trivs med, så jag är väldigt nöjd med 2018 såhär långt. Sen har jag lite andra små och stora saker jag hoppas på och som jag strävar efter. Håll tummarna för mig! Fortsättning följer.
Var kommer din topp ifrån? ? Önskar jag kunde locka håret som du, så fina lockar!
– Tack snälla! Ska göra ett locka-håret-inlägg. Vet att jag sagt det länge, men lovar att ta tag i det snart. Jag har en mörkblå spetstopp på mig. Den finns här.
Vaaaaart har du köpt lilla krukan med fot? Måste ha! ?
– Krukan är från Åhléns och foten är från Ikea 🙂
Heej! Alltså, du har säkert skrivit något sånt här inlägg tidigare men isåfall får du gärna gör det igen…Vi funderar på att åka till Helsinborg i sommar på en liten minisemester då vi hört att det ska vara så fint och mysigt. Meeen vad gör man i Helsinborg? Åka över till Helsingör har vi förstått att man ska göra men mer då? Vart ska man hänga? Vart ska man äta? Jag tänker att du är experten här så ge mig tips plz!!?
– Åh, om jag ändå fick en krona för varje gång någon bett mig göra en Helsingborg-guide. Jag vill göra det, men känner mig helt ärligt inte som en expert än. Känner mig fortfarande ny i staden och upptäcker ständigt guldkorn. Så jag tänker att jag kanske är redo för en sådan guide först nästa sommar. Men med det sagt. Välkommen hit!! 🙂 Här är några förslag på vad man måste göra i Helsingborg enligt mig:
Gå Landborgspromenaden
Besöka Sofiero
Äta på Tropical beach eller Barfota
Besöka Kärnan
Tura
Fika på Ebbas fik
Besöka Ramlösa brunn
Åka till Hven
Äta gelato på Kullagatan
Köpa pizza eller sallad på Brutale och gå ner till stranden
Äta på Tomatens hus (ligger förvisso typ vid Landskrona, men tar med det ändå pga älskar stället).
Jag förstår helt och hållet om det inte är något du vill gå in på, men nyfiken som man är måste jag fråga. Skulle du inte kunna berätta lite om hela F-situationen (eller vad tusan man ska kalla det) ? Så härligt att se att ni verkar ha hittat tillbaka till varandra <3 (eller ni kanske aldrig inte va med varandra?) Som du nog märker är jag lite smått förvirrad över vad som hänt (eller inte hänt), så jag skulle bli glad om du vill dela med dig. Om inte så är det som sagt så himla roligt att saker ser ut att ha löst sig! Kram
– Jag förstår att ni är nyfikna och ville ge er ett stort tack för att ni varit så respektfulla vad gäller hela situationen. Jag/vi har fått hantera det här utan att någon ”krävt svar” och det är jag glad för <3. Förstår dock som sagt att det har varit förvirrande. Det har det varit för mig med. Men de senaste månaderna har det känts bra och vi har kommit över det som hände. Jag är ju en person som styrs av känslor och har velat skrika ut det till er länge nu, haha. Men tycker ändå att det har varit viktigt att vi får ha vår relation för oss själva. Kanske kan jag berätta mer om vad som hände längre fram eller kanske inte. Jag får se. Eftersom det inte bara rör mig själv väger jag mina ord noga.
Så glad för dig och F <3 Att du vågade köpa lägenhet med! =) Känns som att du verkligen tar för dig nu och styr ditt liv dit du vill styra det och inte låter det hända dig bara!! KÄRLEK.
– Eller hur! Är så glad att jag bestämde mig för att sluta vara ett ”offer” och gå och vänta på saker och istället tog tag i mitt liv och vad jag vill! Både vad gäller lägenhet och annat. Tack snälla <3
Jag blev så himla besviken när så många influencers förnyade sina avtal med DW i år. Det är ingen hemlighet att folk är skittröttta på dem.. även här, när egoina till och med hade lite glad ton när sista inlägget för 2017 kom och hon bara ”jaja men nu är de slut i alla fall” (parafraserar) så trodde jag faktiskt inte att det samarbetet skulle komma tillbaka. Scrollar förbi med en gång på dw inläggen..
– Jag förstår att de syns på många ställen (upplever dock inte riktigt det så själv eftersom jag inte följer så många bloggar och alltså inte möts av reklamen så ofta) och att det kan bli mycket. Men liksom, det är ju inget dåligt företag? Varför gör det något egentligen? Det är ingen hemlighet att det är reklam som får medier att gå runt och jag förstår inte riktigt det här med att ”behöva tacka nej” bara för att reklamen finns på många ställen. Man blir ju inte sur över att tidningar eller tv-kanaler har samma reklam. Om jag ska vara ärlig gör det mig lite irriterad att det ses som ett negativt att ett företag marknadsför sig på många ställen i sociala medier. Är inte det positivt? Är det inte bra att ett företag förstått sociala mediers kraft och stöttar (främst) kvinnligt företagande? Heja det tycker jag! Men jag förstår ändå poängen med kritiken då det ju i sociala medier mer är som en ”personlig rekommendation” och att det känns mer genuint om inte absolut alla skriver om det. Det blir ju exempelvis konstigt när personer skriver att de ääälskar DW och sen aldrig någonsin har på sig en DW-klocka i andra sammanhang.
Jag valde att tacka ja dels för att jag på riktigt gillar klockorna (bär DW ofta) och för att de vill signa upp för ett helt år på en gång. Det handlar alltså om väldigt mycket pengar och det känns idiotiskt för mig att tacka nej till det när jag 1) inte vet hur året ser ut än och såklart vill ha ”säkra pengar” och 2) verkligen på riktigt gillar företaget/klockorna.
Men jag har lyssnat på er kritik och bestämde mig därför för att mina samarbeten med DW detta år skulle bli mer kreativa och ha mer innehåll än att bara visa upp klockor och det ska jag försöka hålla i den mån jag kan. Så jag hoppas att ni kan förlåta mig med tanke på det. Annars kan man ju scrolla och vara glad för att reklampengarna gör att jag kan skriva andra inlägg 😉 Kram <3
Jag råkade googla på din blogg när jag trodde jag skrev in adressen, men ja ja, ramlade i alla fall över det här: https://nouw.com/clarahenry/egoinas-32100490 Tyckte det var gulligt! Läser Clara fortfarande bloggen tro? Och 79 läsare fick hon tack vare dig minsann! Undrar vad du skrev i inlägget, den länken funkar inte längre. Minns du?
– Men gud så gulligt! Vad glad jag blir 🙂 Tyvärr minns jag inte vad jag skrev. Kul att hon blev så glad! Jag vet att Clara svarade i en intervju en gång att hon började blogga på grund av mig, för att hon tyckte min blogg var bra. Tänk på det ni! Ni har mig att tacka för Clara Henry! Haha 😉
Hur har det gått för dig med din vänskapsrelations som du beskrev för ett tag sen som att den skaver? Jag känner att jag har hamnat i en sådan fas med en nära vän själv, men tycker att det är väldigt svårt att veta hur man ska ändra situationen eller ta sig ur den ”onda cirkeln”… Vore intressant att höra hur du tänker! Kram på dig!
– Jag pratade om det här med en (annan) vän och hon gav mig ett tips jag tyckte var bra och det var att jag skulle låtsas som ingenting. Jag skulle fortsätta höra av mig, fortsätta finnas där och fortsätta ge kärlek. Så det var precis det jag gjorde och nu känns det bättre. Vår vänskap är fortfarande inte som den var, men jag tror snarare att det handlar om saker som hänt i hennes liv än att det handlar om mig och så får det ju lov att vara. Men om det är så att det finns konkreta anledningar till att det skaver mellan dig och din vän tycker jag såklart att du ska ta upp det, men om det är som i mitt fall att det egentligen inte finns någon anledning och det mest är en känsla kan man ge det lite tid tycker jag. Fortsätt finnas där och ge kärlek och om det nu är något fel får kompisen faktiskt säga det. Hoppas det löser sig <3
Förlåt men jag undrar verkligen vad meningen att ta körkort är när du ändå inte vill åka till jobbet med bil? Slippa förseningar och sparar såå mycket tid!
– Fast det gjorde jag inte. Ännu mer förseningar på motorvägen tyvärr. Plus att tiden på tåget kan jag utnyttja effektivt ? Det är väl inte onödigt att ta körkort trots att jag inte kommer köra till jobbet? Tycker inte jag i alla fall.
Tjena! Har bara en liten fråga. Jag läser alltid din blogg på surfplattan och har oftast musik igång samtidigt. Sen tid tillbaka så startar ju reklamen på bloggen automatiskt, dels pop-up och dels reklaminslagen mellan dina inlägg. Då pausar musiken man lyssnar på, vilket är oerhört störande. Finns det något jag kan göra åt saken som du vet, eller får jag leva med det? ?
– Jag förstår att det är störande och ni är många som har påpekat det här. Precis som du skriver beror det på videoannonserna. De som hostar min blogg jobbar med att lösa det och hälsar att det kommer bli löst, men de har inte en lösning riktigt än. Så håll ut! Den typen av annonser ger bättre betalt än vanliga (vanliga standardannonser ger väldigt dåligt betalt numera), så trösta dig med att det i alla fall är positivt för mig. Men som sagt, snart borde det vara löst. Kram!
Minns jag fel eller slutade du med just-nu-uppdateringar på grund av stalkern? ?
– Jag slutade skriva var jag skulle vara och när. Ville alltså inte skriva t.ex. att jag skulle vara på ett visst ställe en viss tid eftersom jag var rädd att han skulle dyka upp där.. :/ Är inte lika rädd för det idag, men det ligger ändå i bakhuvudet. Usch kommer aldrig glömma när det var som värst med stalkern runt 2012 och jag om mina kompisar skulle åka på weekend till Göteborg (där han bodde), jag låtsades i bloggen att mina vänner kidnappade mig för att slippa berätta var vi skulle åka…haha. Bra problemlösning där. Not.
Egoina! Jätterandom fråga, men ändå. Jag är _livrädd_ för att köra bil, antagligen på grund av ovana. Jag tog körkort när jag var 18, är idag 28. Flyttade från liten håla till storstad, med noll tillgång till bil, ca ett halvår efter att jag tagit mitt körkort och är av den anledningen… ja, ovan. Kör bil max två gånger om året, och då i en småstad.
Anyhow. Nu har jag chansen till ett nytt jobb, något av ett drömjobb. SÅ taggad! Men… Jobbet kräver att jag ska köra en del bil (kundbesök). I storstad dessutom. Jag har redan panik över bilkörandet, och har inte ens fått jobbet än? Aaaah. Jag VILL ju verkligen ha jobbet, men är SÅ nära att tacka nej pga VILL INTE KÖRA BIL I STORSTAD. Hjälp?! Vad gör jag ens? Funderade på att typ ta nån körlektion, men det känns jätteawkward att som nån som haft körkort i snart 10 år plötsligt behöva ta körlektioner? Åh gud…
– Nej det är INTE awkward. Snarare väldigt ansvarsfullt. Nu gör du såhär: boka en hög körlektioner med någon du litar på och känner dig trygg med, berätta om dina orosmoment och kör tills det känns bra. Heja! Nu ska du komma över det här och få ditt drömjobb!!
Har glömt att kommentera de förra inläggen då du visat fler bilder på din lägenhet, så jag kommenterar nu. :)) Jag dör så fint du har! Vet inte om du minns, men jag kommenterade för ett tag sen och kom fram till att vi flyttade ungefär samtidigt. Hur gör man för att bli av med stressen att vilja få i ordning allt i lägenheten typ NU? Hade födelsedagskalas i helgen och skämdes lite för att allt inte är fixat än. Vissa saker kommer att ta ett tag, som köket och badrummet, men ändå. Är perfektionist, så vill att allt ska se ut som hos mamma och pappa, haha! Samtidigt vet jag ju att det inte går. Vi har olika förutsättningar osv, men ändå blir jag inte av med stressen. Har du tips?
Älskar din blogg! Blir alltid så glad av att klicka mig in här. :)) Kram, Rebecca
– Tack så mycket för snälla ord! <3 Åh, vet precis vad du menar! Det är så himla jobbigt att allt inte bara händer på en gång. Folk säger att man ska ”låta det ta sin tid”, men alltså hur tråkigt är inte det då? Särskilt för en person med beslutsångest som mig själv som nog aldrig kommer känna att jag hittar THE ONE vad gäller alla möbler osv. Det är också så frustrerande att mina små renoveringar inte bara kan hända nununu och att jag är så hjälplös gällande vissa grejer. Som nu är halva sovrummet fyllt med emballage som mina möbler kom i som jag inte vet vad jag ska göra med. Det får inte plats i soprummet och jag är ju lagom pepp på att behöva hyra bil och köra det till tippen. Aaaaah. Så jag förstår vad du menar. Kom ihåg att när jag tar bilder i min lägenhet så visar jag ju inte upp alla stökiga hörn. De finns också. Kom på nu att jag inte hjälpte dig alls med din stress? Haha. Sorry. Men känns kanske ändå bättre att vi är två.
Jo! Nu kom jag på något smart! Vi kan göra upp en plan. Vi skriver i vår kalender vad som ska göras när. T.ex att jag får en ny säng v.21 eller att jag ska lägga nytt golv v.24 och ska handla lampor v.20. Då är det ju bara att följa planen och det är ingen idé att bli stressad. Så ska jag göra! 🙂
Grattis till tjänsten! ? Men sen undrar jag över pendlingen till jobbet? Är det närmare nu efter du flyttat?
– Tack så mycket! Nej, inte direkt. Men eftersom jag bor närmare stationen går jag direkt till tåget istället för att åka buss och dessutom har jag förhandlat mig till lite ”flex”. Så pendlingen kommer att bli ungefär 40 minuter mindre om dagen, vilket ju är jättebra 🙂 Det blir ungefär 2-3 timmars pendling om dagen (beroende på vilket tåg jag hinner med på hemvägen).
Hej! Kanske lite stor fråga och isf kan jag ställa den när du har frågestund nästa gång (eller om du vill spara den till nästa ”Svar på kommentarer”-inlägg kanske?). Handlar iaf om din utbildning och yrkesroll som kommunikatör! Hur gick tankarna när du skulle välja mellan privat sektor vs offentlig sektor? Kommunikatörer ses ju som ”tusen-kunskapare”, alltså kunskap inom många områden men kanske inte sakkunniga experter typ (givet att alla har sina expertisområden ändå men du förstår kanske vad jag menar). Jag kommer ta ut en MKV om ett tag (dock med fokus på journalistik och medieproduktion). Har däremot fått höra att jag absolut skulle kunna jobba som kommunikatör efteråt. Har du någon erfarenhet av att personer som inte är utbildade till just kommunikatör men ändå har en MKV jobbar som kommunikatör? Kan du bli trött ibland på att ”gemene man” inte riktigt förstår rollen/behovet av kommunikatörer i dagens samhälle? Är det fantastiskt att jobba så varierat eller är det mer stressigt än kul? Förlåt för tusen frågor haha!
– Valet mellan offentlig sektor och privat sektor var enkelt för mig. Jag har alltid tyckt det verkat så trist att jobba inom offentlig sektor. Samma sak med B2B eller B2C. Har alltid vetat att jag vill jobba mot kunder och inte företag.
Jag vet inte någon med MKV som jobbar som kommunikatör, men låt inte det hindra dig. Kör på bara! Jag är säker på att jag läst ungefär samma kurser som du och ett kommunikationsprogram är ju ett kommunikationsprogram. Idag jobbar jag endast med marknadskommunikation (alltså ej organisationskommunikation eller liknande) och det går ju hur fint som helst. När vi letade efter personal på mitt jobb tittade vi främst på det personliga brevet, vad personen var bra på, erfarenhet och hur driven personer verkade och inte på själva utbildningen. T.ex. ska du arbeta mycket med skrift måste du vara bra på att skriva. Punkt slut. Sen är det såklart olika hur ”hård” man är med det. Men mitt tips är faktiskt att inte ta de där kraven på arbetsannonserna blodigt seriöst. Om du vill du jobba som kommunikatör är jag övertygad om att du kommer få ett kommunikatörsjobb. Kan nästan lova det. Lycka till! 🙂
Hej Regina!
Lite tyngre fråga i ett glatt inlägg, men det handlar självklart om mat/dryck/socker och motion. Hur tänker du kring detta? Jag har själv svårt att finns balans i att träna så mycket jag vill OCH kunna äta det jag vill (i rimlig mängd) pga känns som att jag ”förstör” träningen. Men jag älskar tex ost, vin och godis och vill kunna äta det och njuta av det! Hur tänker du kring detta?
– Jag ser träning som ett sätt att må bra. Pulsen bör upp några gånger i veckan för att vi mår bra av det helt enkelt. Jag tänker inte på resultat, men om man gör det måste man nog vara noggrann med kosten. För det är så jag tolkar det du skriver, att du är rädd att kosten ska förstöra resultatet? Eller menar du att du har svårt att hitta en balans mellan träning och mat generellt sett? Det är såklart inget fel i att sätta upp träningsrelaterade mål man vill uppnå, men om du har ångest kring mat och träning råder jag dig verkligen att ta tag i det. Du är värd att kunna äta alla goda saker du vill utan att få ångest och att ha en sund relation till träning. Kanske en läsare kan tipsa om något bra att läsa, lyssna på, eller kanske till och med någon att kontakta?
Jag tänker såhär kring mat: min kropp behöver bränsle och därför är det rimligt att jag äter nyttig och bra mat. Men så länge det är min grund kan jag göra vad jag vill med resten. Jag skulle alltså inte äta chips och glass till middag varje dag (ibland får man!). Det här låter lika tråkigt som när man var liten och blev mutad med efterrätt för att man skulle äta ”riktig mat” först. Men tänket är ju smart. Poängen är bara att man bör få i sig vettiga kalorier och inte endast tomma. Så länge man ger sin kropp bra grejer också skulle jag inte oroa mig. När jag tänker efter kanske jag inte borde ta upp ett sånt här tungt ämne. Hoppas inte jag uttryckt mig fel!
Kom att tänka på en sak. Väldigt många tycker det är störande och töntigt att förkorta sin kärleks namn om man ändå gått ut med vad han heter. Du skriver ju F ofta trots att alla vet att han heter Frederic. Vad tänker du om det? Du brukar vara bra på att störa dig på roliga/konstiga saker, haha x) Älskar det dock!
– Haha ja, det kunde varit en typisk grej som stört mig lite ? Det är nog för att jag vill hålla det på en privat nivå. Jag kan inte riktigt förklara det, men det känns lite mer anonymt när jag inte skriver ut hans namn hela tiden. Sen vet jag ju att ni vet vad han heter, så det är inte logiskt. Det känns bara bättre så av någon anledning ?
Jag vill inte skriva ut hela hans namn här hela tiden eftersom det känns fel. Dels för att jag skrev det så ofta och också för att hans namn är relativt ovanligt. Jag var osäker på om jag ville skriva ut hans namn överhuvudtaget från första början. Men eftersom det kom ut i skvallerbloggar var jag ”tvungen”. Jag vet dock inte om det kanske bara skapar ännu mer mystik att inte säga? Svårt det där.
Gah så avis. Superfin! Ska bli jättekul att följa din flytt och möblering etc ? Hur många kvadratmeter är den på? Ser stor ut!
– Tack så mycket! 🙂 Den är 64 kvadrat på pappret, men eftersom det är snedväggar räknas inte all golvyta. När jag mätte den själv fick jag den till 80 kvadrat. Men som sagt, på pappret är den 64.
Blir typ stressad när jag ser det där vinglaset tillsammans med heltäckningsmattan…
– Haha, du är inte den enda som påpekat det. Jag kommer att lägga nytt golv i hela lägenheten (förutom sovrummet) eftersom jag vill ha samma golv överallt. Mattan kommer alltså att ryka så småningom. Därför är jag väldigt yolo med den nu. Den känns så busigt? När har man någonsin fått lov att vara avslappnad runt en fin, vit ullmatta liksom? Jag dricker rödvin på golvet, jag går in med skor och jag är inte försiktig. Snacka om att mindfucka den lilla kontrollmänniskan inuti en. Så befriande 😀
Har du ingen balkong?
– Nope, inte just nu. Det är dock frestande att sätta sig ute på taket (men jag ska inte mamma, jag lovar!!!). Det finns bygglov för balkong så jag planerar att bygga en om jag får. Jag tror att alla vindsvåningarna föreningen har måste vilja ha balkong för att det ska gå igenom, är inte helt säker. Ska kolla upp det! Det kommer dock bli snuskigt dyrt eftersom de tydligen måste höja taket vid balkongen, men med min utsikt och med tanke på att det knappt är någon insyn kan det vara värt det tänker jag. Men vad gäller balkong i det stora och hela tycker jag det är lite överskattat faktiskt. Hade det som krav i många år, men insåg för några månader sedan att jag nästan aldrig använde vår balkong i förra lägenheten. Så att betala extra för det känns liksom inte värt det, jag prioriterade hellre annat.Men hade såklart inte tackat nej till en balkong!
Vilken våning bor du på?
– Sjätte våningen. Det är en omgjord vind. Jag vet inte hur länge min lägenhet funnits, men inte lika länge som de andra lägenheterna i samma hus i alla fall 🙂
Vad för typ av renovering har du tänkt göra?
– Det jag har planerat inom en snar framtid är att göra några dörröppningar större, såga av den rundade bänkskivan som sticker ut i köket, måla om i sovrummet och byta golv som sagt. På sikt har jag även tänkt måla/lackera/byta mina trästommar i köket samt byta bänkskivorna till stenskivor och ta bort hyllorna runt fläkten och eventuellt kakla. Sen är det möjligt att jag på sikt även inreder min walk in closet samt gör bättre hyllsystem etc. Men det är sista prio.
Världens bästa blogg och person! Du är mänsklig och ärlig så jag måste bara bolla detta med dig.
Min ålder är egentligen inte väsentlig då det kanske ger fler åldersnoja. MEN jag har världens åldersnoja, har aldrig velat bli äldre. Men ännu starkare noja nu när jag för ca 1år sen separerade med mitt ex som jag var förlovad och hade hus ihop med. Så nu måste jag ”börja om från början”. Har flyttat till större stad, köpt lgh osv. Börjar bli stressad då det inte direkt var några ”fel” på mitt ex, vi hade bra relation och samma humor. Det som saknades var attraktion, närhet, sex osv som gjorde det bara till en kompisrelation egentligen. Hur vet man nu vad man ”behöver” för kille? Har dejtat en del via tinder, har funnit attraktion och haft härlig tid ihop men jag vågar inte släppa på känslor då jag inte vet om det är så det ska kännas? eftersom jag saknat närhet, sex tidigare så är det såklart jag värdesätter det nu, men hur ska man egentligen tänka?
Jag har ju inte all information om dig och F, men hur reflekterar du över det? Att ev ”börja om”? (Om jag får säga så?)
– Tack snälla <3 Jag har har haft en sån sjuk åldersnoja sedan jag var 20 tror jag? Så pass att jag i mina early twentys till och med stannat i förhållande som inte varit bra, eller blivit seriös med killar som jag egentligen innerst inne inte var så kär i för att jag så gärna ville hitta någon att dela livet med. Så bortkastat egentligen, för jag borde ju använt min tid till att hitta ”the one” istället för att stressa fram något som inte är helt hundra. Idag är jag dock mycket mer chill, vilket är konstigt eftersom jag ju är äldre. Men jag tänker att jag inte behöver någon för att nå mina mål. Självklart vill jag hitta en person att bli gammal med och att dela min vardag med, men det går inte att tvinga fram så det är ingen idé att noja över.
Det jobbigaste för mig har varit det här med barn. Jag känner mig inte redo för det, men jag känner att jag skulle vilja vara redo för det. Om någon förstår hur jag menar? Och det har gjort mig väldigt stressad. Men jag har bestämt mig för att om jag inte har någon att skaffa barn med är jag helt okej med att göra det på egen hand (om det går), genom att exempelvis åka till Danmark eller så. Självklart skulle jag helst vilja göra det tillsammans med någon jag älskar. Men man kan ju inte alltid få allt man vill ha här i livet. Den tanken, att jag är okej med att göra det själv, har gett mig stor tröst och ett lugn. Dessutom ger det mig ju så mycket mer tid! Eftersom det ändå ”löser sig” om jag skulle vilja, kan jag slappna av på ett annat sätt och ta allt som det kommer. När jag var runt 20 tänkte jag att det vore världens undergång att skaffa barn med någon som sedan lämnar en. Idag tänker jag inte så. Jag vet att jag hade klarat mig. Allt kan ju hända och jag är okej med att göra det själv. Jag svamlar visst. Haha. Det jag försöker säga är att det är värt att vänta på att få 100%. Alternativet är ju att nöja sig. Så man har inget val och därför är det ingen idé att stressa eller ha åldernoja. Det är vad det är tyvärr. Hoppas du träffar THE ONE snart!! Håller tummarna!
Mååste fråga (obs inget illa menat) då jag liksom du är språknörd och har sett dig skriva detta förut, ”för tiden”, är det svorska? Visst används for tiden på norska, medan vi i svenskan säger nuförtiden??
– Haha! Det kan mycket väl vara så. Trodde faktiskt det var korrekt svenska. Där ser man.
Alltså jag måste bara få fråga en sak! Du brukar ju säga att du fryser mycket, hur löser du det när du jobbar någon annanstans än hemma och vill se ”respektabel” ut? Jag är ute på min praktik och börjar nästa år jobba, och vill gärna ha en casual business look men tycker det är så svårt då det är så kallt överallt! Jag skulle jättegärna vilja ha skjorta, kavaj och jeans, eller blus och kostymbyxor t.ex., men skulle frysa ihjäl om jag tog på mig det nu. Har just nu löst problemet genom att använda tjocka polotröjor tillsammans med byxor, eller ibland en poncho över nån enklare fodralklänning, men känner ändå att jag saknar möjligheten att gå lite ”tunnare” klädd. Att gå i tjocka stickade tröjor ett halvår varje år känns ju inte så roligt… Hur gör du?
– Ja, fy. Detta är ett av mina stora problem på vinterhalvåret. Det är ju alltid så sjukt kallt på kontor! Jag har alltid en extra kofta samt poncho eller halsduk med mig. Jag sitter på min plats med min halsduk runt mig, som en filt. Så det är mitt bästa tips eftersom det går fint att ha skjorta, klänning eller blus under. Sen kan du ju ha ”filten” endast på din plats och skippa den när du lunchar, går och pratar med en kollega osv. Ett annat tips är att ha extra lager under dina kläder som inte syns, som t.ex. linne, t-shirt, långärmad tunn tröja eller strumpbyxor. Jag har alltid, alltid det och det värmer en del. Och köp koftor, poncho, halsduk, strumpor osv i ordentligt varma material!
Vilken byrå använder du dig av för bokföring o så? Jag har haft funderingar om jag skulle starta egen firma, har inte råd med AB. Men de är ju så svårt… orkar inte bokföring osv..
– Nej, bokföring är verkligen supertrist så I feel ya. Jag fixade allting själv (med hjälp av min mamma) i över fem år och hatade det varenda dag. Haha. När jag startade mitt AB bestämde jag mig för att ta hjälp. Jag använder mig av BDO som är en ganska stor redovisningsbyrå. Anledningen till att jag valde dem är för att det är ett stort bolag som finns överallt och de är väldigt proffsiga. Jag jobbar i en relativt ny bransch och vill ha en byrå med mycket erfarenhet eftersom det är så viktigt att allt blir rätt. Men det finns definitivt billigare sätt att få hjälp med sin redovisning. Om din inkomst inte är så stor ännu skulle jag be om hjälp från en student, eller köpa någon timme och få hjälp med det absolut viktigaste och fixa så mycket som möjligt själv. Det kan annars springa iväg i pris och det vore ju surt om din bokföring kostade dig lika mycket som företaget drar in. Sen vill jag också slå ett slag för alla tjänster man kan fakturera genom utan att ha företag. Kolla upp det! Du skulle exempelvis kunna använda en sån tjänst till att börja med och fundera på enskild firma eller AB efterhand. Lycka till!!! 🙂
På tal om examen. Firade du när du tog examen? Känns som att ingen gör någon stor grej av det. Om man jämför med studenten liksom. För mig känns examen så mycket större än när jag tog studenten. Kommer vara så stolt för mig själv ?
– Min examen var världens sämsta dag. Jag och mitt ex gjorde slut en vecka innan examen och jag mådde så himla dåligt. Jag minns att det enda jag tänkte på var att stålsätta mig tillräckligt att inte börja gråta när jag såg honom (vi gick i samma klass). Direkt efter ceremonin åkte jag hem, lade mig i sängen och sov bort hela dagen. Jag tror inte ens att jag sa hejdå till mina klasskamrater. Så min examen var big fail. Men hallå! Jag tycker såklart att du ska fira! Dra med vänner och familj ut och ät något gott, drick en drink och skåla för att du varit så jäkla grym! Eller gör något annat kul! Heja! 😀
Samma dag som han gjorde slut. Här står jag med den dumma klänningen.
Hej! Orelaterat till inlägget men skulle inte du kunna berätta lite hur det var när du övningskörde, hur det är nu osv. Vet att du ju haft lite ångest över bilkörning. Jag håller på för fullt att övningsköra och ska köra upp i juni, men känner ibland bara att DET GÅR INTE. Hur ska jag nånsin klara att hålla koll i speglarna, blinka i rätt stund och även ha koll på skyltarna. Hur klarar man det? Faller det bara på plats en dag
– Alltså jag tänker såhär. Egentligen är ju allt man gör när man kör bil bara logiskt. Du blinkar för att meddela dem bakom dig vad du tänker göra, du tittar i speglar för att inte köra på någon eller krocka med någon och du har koll på skyltar för att veta vad som gäller. Tänk bara att det är allmänt vett liksom. Jag har hört att körskolor kan vara helt störda vad gäller det här med speglar, vilken ordning man ska göra det och hur många gånger man ska titta, att man ska titta var femte sekund och så vidare. Tänk bara på vad som är logiskt. Var behöver du titta för att det du ska göra ska vara säkert och får att du ska ha koll? Det är det dem tittar på när du kör upp. När du har mer vana kommer det falla på plats. Mitt bästa tips är att kolla youtubevideos när folk kör bil (finns t.ex. körskolor som lagt upp). Man får sitta med i bilen och personen förklarar allt hen gör. Det hjälpte mig jättemycket och gav liksom vana på köpet. Lycka till! Hejar på dig 🙂
Hej! Jag tycker att du är en himla vettig person så nu vänder jag mig till dig för lite goda råd. Det har med relationen till min kille att göra.
Det första är att jag blir väldigt svartsjuk om jag märker att han sneglar lite åt andra tjejer. Jag jämför mig då med tjejerna och känner att jag inte duger. Det största problemet är inte egentligen att han gör det utan att jag själv känner att jag inte duger. Så problemet sitter i mitt huvud. Har du erfarenhet av sånt och hur tycker du man ska tänka?
Det andra är om du har några råd för att inte bråka om småsaker? Det kan vara något jag stör mig på (inget jättestort problem egentligen) som jag tar upp, han blir arg och plötsligt har det blivit ett jättestort bråk. Hur gör man med sånt?
Vilken trevlig flickvän jag låter som nu haha. Men annars är vår relation bra! Kram
– Jag har faktiskt aldrig känt mig svartsjuk på det sättet, så kan inte hjälpa dig där. Men svartsjuka brukar generellt handla om en själv och inte ens partner och är något man behöver jobba med (en insikt som du ju redan har, så förlåt för upprepning). Om inte det är så att det finns anledning att vara svartsjuk såklart! Jag vet inte riktigt hur du menar med att han sneglar åt andra tjejer. Det kan såklart vara oskyldigt och vi alla tittar ju på andra liksom. Men det låter inte så himla charmigt. Jag var ihop med en kille för många år sedan. Jag, han och hans kompis var ute en kväll och plötsligt säger kompisen ”jäklar såg du den där tjejens röv” (orkar inte objektifieringen…) och då springer min kille efter tjejen för att kolla på hennes rumpa(!!). Jag blev inte svartsjuk överhuvudtaget, men tyckte väl inte att det var så charmigt gjort och typ skrattade åt honom.
Jag vet inte hur du ska tänka just i ditt fall. När jag är svartsjuk brukar det handla om dåtid. Gamla flickvänner och så vidare. Det enda som fungerar för mig är att tvinga mig själv att inte tänka på det och det logiska tänket då såklart, att det är dåtid och går inte att ändra på hur mycket jag än ältar. Jag snokar inte, jag frågar inte saker osv och det hjälper mycket. Ditt bekymmer, att du känner att du inte duger, är ju en otroligt jobbig känsla. Jag ska inte säga klyschorna att du såklart gör det och att din kille valt just DIG osv osv, för det vet du ju. Men jag tänker råda dig att sluta jämföra dig med andra. Sluta med det nu! Det kommer aldrig något bra ut av det. Det finns alltid någon snyggare, roligare, smartare. Sorgligt nog. (Haha peppigt svar va?). Men det finns ingen som du!
Vad gäller att inte bråka om småsaker är det där lättare sagt än gjort, jag vet. Men försök välja dina strider! Man måste faktiskt inte ta upp ALLT man blir irriterad över. Man blir irriterad på sin partner i tid och otid, så är det bara. Det hör liksom till att vara ihop med någon. Men ibland måste man bita ihop och bortse från saker. Sen handlar det också om hur din partner bemöter dig tänker jag. En liten grej kanske kan få fortsätta vara liten om man inte blir så arg? Såklart är det inte kul att ens partner ofta bråkar om småsaker, men samtidigt är det ju lika mycket hans fel att det blir ett stort bråk. Kanske är du en person med större behov av att ventilera saker? Kanske uttrycker du dig på ett sätt som triggar honom? Jag tänker såhär: 1) försök välja dina strider. 2) fundera på hur du uttrycker dig när du tar upp saker 3) prata med honom om hur ni kan lösa de små konflikterna i er vardag på ett bättre sätt. Ps. Jag tycker visst du låter som en trevlig flickvän. Bara att du har en sån här insikt och vill jobba på dina sämre sidor är ju fantastiskt <3
Hur har det gått med din stalker? Hör han av sig fortfarande?
– Det har varit tyst länge nu. Men häromdagen fick jag en kommentar på bloggen igen. Det är så han gör nu. Påminner mig om att han finns någon gång om året. Men men. Bättre än hur det var innan. Ja, det är alltså inte själva fotbollsspelaren Lionel Messi som skrivit det här (haha) utan Anders Uhrbom, mannen som dömdes för ofredande mot mig och en annan tjej och fortfarande (!!!) håller på och kontaktar mig.
Så fin blus du har! Var är den ifrån? ?
– Tack! Den är från H&M Conscious. Finns här. Köpte den senast jag var i Norge. Blev kär när jag såg den, men av någon konstig anledning hängde jag tillbaka den igen. Min kusin suckade åt mig eftersom det var typ den tionde saken jag gått och hållit i den dagen men sedan hängt tillbaka igen. Sen gick jag ut ur affären, ångrade mig och gick in och köpte den. Vad för velmänniska är jag egentligen?
Här är jag och nördposar med den på toaletten på en restaurang.
Åh!! Jag ska också gifta mig i sommar och vi postade våra save the dates, men nu gick vi all in på bröllopsinbjudan vilket innebär att de kommer kosta 30sek styck (!!!) att posta. Kändes det ”snålt” att få inbjudan i handen, eller fint? ?
– Oj! Visste inte att det kunde vara så dyrt att skicka! Jag tänker att det viktigaste är att man får sin inbjudan, inte hur man får den. Men jag tyckte nog det var mysigt att få den personligen faktiskt <3 Det enda jag tänker på är att dina gäster ska hinna få dem i tid. Det finns ju kanske släktingar etc som man inte träffar så ofta? Så i ditt fall hade jag övervägt att både ge personligen och skicka. Sofie ska gifta sig först nästa sommar, så det är därför hon bestämt sig för att ge inbjudningarna i takt med att hon träffar folk. Hennes inbjudningar är redan klara, men det är liksom ”för tidigt” att skicka dem redan nu 🙂
Haha gällande bilden från din snyggvecka, är du också en sådan som ställer dig i fönstret mellan gardinen för att få det optimala ljuset? Skönt att det inte bara är jag i sådana fall ?
– Haha JA såklart. Det är där man blir snyggast 😉 Det och bilselfies.
Åh smart app!! Älskar att det finns appar till allt ? kan du göra mer inlägg om hur det funkar med att köpa lägenhet? Vad man ska tänka på och så? Vilka för- och nackdelar tycker du finns med att köpa vs hyra? Hur kommer det sig att du inte hyrde nu istället?
– Absolut, jag kan göra det längre fram. Just nu känner jag mig förvirrad och i behov av ett sånt inlägg själv faktiskt. Haha. Anledningen till att jag köper nu och inte hyr är för att jag får bo finare och bättre till ett mindre kostnad än om jag skulle hyra. Jag fick erbjudande om en hyresrätt för några månader sedan. Men den hade sämre standard, sämre läge och var dessutom två tusenlappar dyrare i månaden än vad min lägenhet som jag köpte kommer kosta mig (och då är till och med en del av det amortering). Så rent ekonomisk kände det idiotiskt att ta en hyresrätt jag inte ens var helt nöjd med för mer pengar.
Sen är det såklart en ekonomisk risk med tanke på att både räntorna kan skena och att lägenheten kan minska i värde. Men i slutändan tror jag ändå att det är mer ekonomiskt att köpa. Sen känns det också så kul att äga sitt boende och på riktigt få göra det till sitt eget.
Hej Regina! Efter mycket googlande kring kroniskt halsont fick jag upp ett inlägg från din blogg om kronisk halsfluss. Det finns nästan ingenting om det alls på internet och undrar därför om du kortfattat skulle kunna beskriva hur du upplevde det och vilka symptom du hade.
Började allt med en halsfluss? Hur var halsontet? Var det ”kan inte äta ont” eller en smärta som var hanterbar men jobbig att gå runt med länge?
Hoppas du kan hjälpa mig lite på vägen. Är en sån där person som gärna vill veta allt om alla möjliga sjukdomar jag skulle kunna ha innan jag söker hjälp.
Hej!
Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan!
Jag har, så långt jag kan minnas, haft halsfluss jämt och ständigt. När jag var liten hade jag halsfluss flera gånger per år och så fort jag kände mig minsta sjuk visste jag att det var halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren och fått med mig penicillin hem. Att bli topsad i halsen och få äta penicillin är sorgligt nog faktiskt ett av mina starkaste barndomsminnen. Det gick så långt att min mamma kunde känna på min andedräkt att det var på väg och ringde läkaren direkt.
När jag blev äldre blev jag också sjuk med jämna mellanrum, men gick inte till läkaren lika ofta och jag tror att det berodde på att jag helt enkelt inte orkade. Från att ha haft tydliga halsfluss-symptom hade jag bara diffusa symptom hela tiden. Jag hade alltså inte jätteont, utan det jobbiga var att jag alltid var så svullen. Mina halsmandlar var alltid svullna oavsett om jag var sjuk eller inte och blev jag minsta lilla sjuk svullnade de upp ännu mer vilket gjorde att jag blev mycket sjukare än vad jag egentligen var. Hela immunförsvaret var ju på högvarv på grund av den ständiga infektionen i halsen. Det gjorde dock inte ont att svälja, det blev bara svårare. En gång när jag var hos läkaren började jag gråta och sa att jag inte kunde ha det så längre. Jag blev skickad till en specialist på öron-näsa-hals och gick dit en dag när jag ”inte var sjuk” för att kolla allmäntillståndet i min hals. Jag minns hur han tittade i min hals, sa ”oj” och berättade sedan han han var helt säker på att jag hade kronisk halsfluss. Sedan bokades det in en operation för att ta bort mina halsmandlar.
Läkare brukar sällan rekommendera att man opererar bort halsmandlarna, men i mitt fall sa läkaren att han var helt säker på att det skulle förbättra min livskvalité. Det har det verkligen gjort! Det är 8 år sedan jag opererade bort dem och jag tror att jag haft ont i halsen EN gång sedan dess och endast varit riktigt förkyld en handfull gånger. Hade halsmandlarna varit kvar hade jag antagligen fortsatt vara sjuk ungefär en gång i månaden. Dessutom blir jag inte lika sjuk när jag väl är sjuk längre. Då kunde en miniförkylning slå ut mig totalt eftersom mitt immunförsvar ständigt var överbelastat.
Så att operera bort halsmandlarna är det bästa jag gjort! Jag minns fortfarande känslan när jag vaknade från operationen. Trots att jag var svullen och mörbultad kände jag för första gången att jag kunde andas ordentligt utan de där golfbollarna i halsen. En sån befrielse! Idag är jag frisk från min ”kroniska halsfluss” förutom att mina lymfkörtlar i halsen alltid är lite svullna (jag antar i alla fall att det beror på det), men det är ingenting som besvärar mig och det är inte heller något som jag tycker påverkar min allmänna hälsa.
Jag vet inte vad dina besvär är, men om du ofta får halsfluss, ständigt är svullen, har ont i halsen hela tiden, mår konstigt, har en obehagskänsla, eller vad som helst egentligen. Be om att få träffa en specialist! Att få med sig antibiotika hem flera gånger om året är inte hållbart. Gå till botten med vad som besvärar dig. Hoppas det löser sig! Kram!
Åtta år gamla sjukhusselfies. Det var på den tiden när det inte fanns frontkamera och man fick försöka pricka sig själv. Haha.
