Svar på några av era senaste kommentarer

Hejsan
Min uppfattning är att du får massa frågor om känslor från personer som är kära (lyckligt eller olyckligt). Jag hoppas att du (eller läsare) har någon klok respons på mitt motsatta problem.
Är 23 år och har bara varit kär en gång. Det förhållandet höll knappt ett år och tog slut abrupt eftersom killen hade gjort flera riktigt dåliga saker som kom upp till ytan. Detta var för 4-5 år sedan.

Har (både innan och efter detta) träffat killar ibland men tröttnar alltid efter några veckor på sin höjd. Efter lite rannsakning handlar det säkert om att jag inte vill bli bränd igen men jag känner ändå att han/situationen är bearbetad sedan länge. Så till min fråga: har du någon uppfattning om hur vanligt/ovanligt det är att (nästan aldrig) bli kär eller intresserad? Ibland tror jag att jag är absolut känslokall och känslomässigt efterbliven (ursäkta uttrycket). Har du eller någon läsare något klokt att säga? Och om det är en mental undermedveten spärr, vad kan en göra för att komma över spärren?
Haha ursäkta för lång och luddig fråga, men känner att det är dags att ventilera lite.

– Om det känns bättre så kan jag berätta att du absolut inte är ensam. Jag har flera vänner som känt precis som du och sen bara helt plötsligt har det förändrats när rätt person kommit in i bilden. Du skriver att du har bearbetat situationen med killen, visst kan det vara så att du undermedvetet är rädd för att bli sårad, men du verkar så medveten och reflekterande så jag tror inte det. Mina råd är att du ska ta det lugnt och verkligen övertyga dig själv om att det inte är fel på dig och att du kommer bli kär. När vet vi inte, men det kommer hända. Sen tror jag det är väldigt viktigt att inte överanalysera. När du träffar någon som verkar lite intressant, analysera inte på en gång om du har känslor eller inte och försök inte tvinga fram något hos dig. Det här med ”första ögonkastet” funkar inte för alla, speciellt inte om man blivit bränd en gång i tiden. Känn inte efter för mycket, stressa inte och låt saker hända bara. Händer det så händer det, och det kommer det göra någon gång. Lovar! Lycka till! <3

 

Hej! Jag har en jättekonstig fråga haha. Har förstått att du ofta köper grejer på ditt jobb, undrar hur ni gör då med betalning och så då? Beställer du på hemsidan som vanligt och sen traskar bort och hämtar din vara? Eller hur gör du annars om du bara hämtar det du vill ha? Lite knasigt, men har funderat? För jag antar att ni inte får grejerna gratis 🙂 kram:)

– Haha, bra fråga! Ja, jag gör ju (tyvärr) det. Jag ser ju alla fina saker och är även med och köper in dem ibland, så det är svårt att låta bli… Ja, precis. Jag beställer med min personalrabatt på sajten, mejlar kundtjänst om att det är jag som gjort beställningen och att jag kan hämta själv. Sedan letar jag upp var den står på lagret och går sedan och hämtar. Det händer dock ibland att mina snabba kollegor hinner före 🙂 Sedan får jag en faktura, eller betalar med kort eller hur jag nu vill göra som alla andra.

 

Har du kunnat se sista avsnittet av Friends? Om inte, stör det inte dig att du inte vet hur det slutar?! Kommer ju fram såå mycket i sista avsnittet.

– Det är så kul att ni minns att jag skrivit det! Jag är ju världens största Vänner-fan och skrev någon gång att jag sett om alla säsonger miljoner av gånger, men att jag aldrig kan se det sista avsnittet. Det är helt enkelt för sorgligt. Jag vill inte att det ska ta slut, så jag vägrar. När gänget lämnar sina nycklar liksom?! Bryter ihop när jag tänker på det. Men för att svara på frågan, jag har sett sista avsnittet eftersom jag sett så många snuttar av det, t.ex. på tv. Men jag har inte självmant sett hela avsnittet. I got off the plane <3

 

1122e459-b193-47cf-86dc-5cc15c9657b7

 

Hej!

Jag har en fråga som jag vore otroligt tacksam om du kunde svara på. Jag funderar på att plugga kommunikation på universitetet, och enligt många så är arbetsmarknaden för kommunikatörer/informatörer väldigt tuff. Hur upplevde du arbetsmarknaden när du var klar? Eller dina kursare – jobbar de med kommunikation idag eller har de svårt att få jobb?

Kramar från Emmie

– Jag skulle nog säga att den är det. Men i princip alla mina kursare som jag pratat med har fått jobb. Några jobbar med det som de vill jobba med och andra med något helt annat. Det är klart det går att få jobb, men man kanske måste kämpa lite eller utveckla sitt CV. För mig gick det ganska enkelt, nog lite på grund av min erfarenhet av sociala medier.

 

Kan du inte förklara exakt vad det är du jobbar med? Har inte riktigt förstått det nämligen, eller helt missat om du skrivit det någon gång haha! Kram

– Jag jobbar med kommunikation och marknadsföring. Några exempel är sociala medier, pressmeddelande, nyhetsbrev, Facebookannonsering, uppdatering av sajten (tex. sliders, ändringar, osv), kampanjer, trendspaning, sponsring och att allmänt försöka hitta på saker för att boosta försäljningen.

 

Apropå storkok osv har jag en jätteviktig fråga till dig som jag inte har fått svar på: Nu när du har flyttat, har du micro hemma då??? Om JA, hur har det förändrat ditt liv? Berätta utförligt och nyanserat.

– Hahaha. Ja, eftersom jag är sambo och F hade en micro i sin lägenhet så har jag också det nu. Jag kan inte vara så nyanserad då jag bara använt den EN gång. När jag poppade popcorn. Jag förstår fortfarande inte grejen med micro. Maten smakar ju sämre och blir varm på ett konstigt sätt? Nej, just det! Nu ljuger jag. Jag har använt den massor till min vetevärmare nu i samband med att jag haft ont i nacken. Det är nog microns bästa användningsområde! Jag använder också micro dagligen på jobbet och det är den också bra till då det går snabbt att värma. Men kan jag välja så värmer jag helst på spisen eller i ugnen.

 

img_0058

 

Får lite smått ångest pga mina portioner är typ dubbelt så stora som denna….

Ha inte det. Man kan ta mat flera gånger 🙂 Det är så onödigt att ha ångest över mängden mat på en tallrik man ser. Det kan bero på så många olika saker. Folk är olika. Kanske personen äter åtta gånger om dagen (dvs de behöver inte så stora portioner), kanske personen inte var så hungrig just då, eller så kanske personen bara vill att bilden ska bli fin. Finns tusen anledningar. Man ska äta tills man blir mätt och det är olika för alla så skit i alla andra. Styr bort tankarna! Kram <3

 

Hej! Kan du inte förklara skillnaden mellan adlink och sponsrar inlägg?

– Jo, absolut 🙂 När jag skriver ”inlägget är i samarbete med blabla” är det ett inlägg jag fått betalt för att skriva. En adlink är en länk som ger mig % av köp via länken (brukar ligga runt 5-10%). Ett inlägg med adlinks hade jag skrivit ändå, jag lägger helt enkelt bara in en adlink ibland om det finns. Om jag tipsar om en produkt och den säljer pga mig så tycker jag att jag borde få något för det, min marknadsföring är ju värd mycket och det är egentligen enklare att göra så, än att exempelvis kontakta företaget och styra upp ett samarbete. Jag har varit negativ till adlinks tidigare, men nu förstår jag inte varför. Det är ju egentligen en bra form av marknadsföring, rättvist för alla parter och det är ju saker jag själv köpt eller vill ha. Det tråkiga är dock att sååå många bloggar struntar i att skriva ut när det är adlinks. Även större bloggar. Väldigt skrämmande faktiskt och tråkigt eftersom det förstör för oss som vill göra rätt för oss. Vad långt mitt svar blev, haha. Men för att dra det kort: sponsrat inlägg = fått en fastsumma betalt, adlink = får eventuellt någon % på köpet. Det här är så JAG gör i alla fall, det kan vara att andra bloggare gör på något annat sätt 🙂 Kram!

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Hej Regina! Jag har kollat upp utbildningen som du läste på universitet och har insett att det nog skulle passa mig väldigt bra. Dock är jag lite förvirrad vad skillnaden är på ”strategisk kommunikation” och ”strategisk kommunikation och digitala medier”? För om enda skillnaden är att man läser digitala medier på den sistnämnda så borde den väl vara bättre att läsa, om man liksom får lära sig mer? Och hur är det förresten med att plugga i Helsingborg, går man miste om mycket av det omtalade studentlivet i Lund om man bor i Helsingborg? För man skulle ju kanske kunna bo i Lund men pendla till Helsingborg, eller är det väldigt osmidigt?

Hoppas du har det bra i Stockholm! 🙂

Kram, Ida

– De har ändrat utbildningen ganska mycket sedan jag tog examen, så jag är inte helt rätt person att fråga tror jag. Men jag valde Strategisk kommunikation utan inriktning, helt enkelt för att jag har den digitala biten redan och därför kände att den bredare och mer teoretiska skulle gynna mig mer. Med facit i hand var jag glad att jag valde utan inriktning eftersom jag då hade fler valbara kurser än det andra programmet hade, dvs att man ändå kan välja kurser med digital inriktning om man vill och på så sätt få både och. Men som sagt, det kan vara att de har ändrat detta nu. Angående studentlivet skulle jag säga att du missar lite om man jämför med Lund, men studentlivet i Helsingborg är också bra! 🙂

 

Nu ska jag börja plugga till hösten på universitet… Vadå är supernervös. Och eftersom du har klarat det så skulle jag uppskatta tips ifrån just dig. Vad är dina bästa tips på universitet så man klarar sig. Något tips hur man ska tänka kring förberedelse inför tentor osv. Hur ska man hinna anteckna allt professoren säger osv? Tusen tack från en förvirrad tjej haha.

– Hate to break it to you, men man hinner inte det. Inte om man ska lyssna aktivt också. Skriv upp det du uppfattar som viktigast och gör stödord. Men viktigast: kom förberedd till föreläsningarna. Skumma igenom det föreläsningen ska handla om innan du går dit och gå igenom det efteråt också. Vad gäller tentor så är det hetaste tipset att hitta extentor. Se vad det har frågats om, hur frågorna har ställts och var fokuset ligger. You can do it!! 🙂

 

image

 

Hur går det med körkortet? Vi började övningsköra ungefär samtidigt och även jag köpte en 207 för att övningsköra i. Fick mitt i somras, så nyfiken på hur det går för dig? Uppkörning snart va? 🙂

– Det går seeeeeeegt för man måste vänta en evighet på tider för uppkörning och jag är sämst. Men grattis till dig! Grym du är! <3

 

Är också en person som har ett stort behov att vara ensam och skulle älska att kunna få ta en tyst minut då och då. Tänker också att det blir tyst då och man kan tänka i lugn och ro. Men när jag läste det så började jag undra hur du löser ditt behov av att vara ensam med att vara sambos? Har själv aldrig varit sambo med någon och undrar ibland hur jag skulle ”lösa” att vara sambo och samtidigt ha ensamtid. Har du ett rum som du går till när du är ensam? Min erfarenhet är, tyvärr, att män har svårt att förstå att kvinnor behöver vara ensamma (det går ju lite emot normen). Därför skulle jag gärna vilja få lite tips på hur du har löst det? 🙂

– Så bra fråga! Det är inte helt enkelt det där. Det kan lätt bli att ens partner inte förstår behovet och istället tar det personligt. Jag löser det bland annat med min pendling. Det blir ju egentligen tre timmars egentid varje dag. I övrigt låser jag in mig i badrummet en stund då och då (han tror nog jag bajsar extremt mycket…haha) eller går ut och går eller något. Som tur är har jag inte känt behov av att vara ensam en hel dag/dagar, utan bara lite då och då. Kan tänka mig att det hade varit svårare. Men sen är människor olika också. Min kille är inte särskilt ”på”, jag kan göra mina egna grejer utan att han hänger över mig och ibland undrar jag om han ens är hemma? Haha nejdå. Men det funkar bra. Kommer nog lösa sig helt utmärkt när du hamnar i den sitsen också 🙂

 

Jag kanske inbillar mig, men visst är det så att du har skrivit ut hans namn? Vet dock inte om det var på bloggen eller på snapchat. Har i alla fall alltid tänkt mig att du skriver F för att spara tid eller något, inte för att det ska vara hemligt. Hur det nu sparar tid haha. Eller så har jag drömt vad han heter och han har ett helt annat namn egentligen. 🙂

– Det stämmer att jag sagt det på Snapchat. Det kommer automatiskt, och kan ju inte gärna säga ”nu har jag och F blabla”, hade känns lite töntigt, haha. Anledningen till att jag inte skriver ut hans namn är väl för att jag, för hans skull, vill hålla honom lite hemlig/skona honom från denna värld. 99% av mina läsare är underbara, men sen finns det tyvärr några läskiga personer. Först valde jag att hålla honom helt hemlig och lade inte ut bilder på honom eller skrev hans namn varken på bloggen, Instagram eller Snapchat. Men sen var det två skvallerbloggar som lade ut bilder på honom och den ena av dem länkade till och med till hans Instagram, så då var det ju ändå kört :/ Så jag försöker väl på något sätt hålla en ”rimlig balans”. Visar lite, men inte allt. Det blir dock så fail som nu när folk börjar spekulera i namnet. Kanske vore bättre att bara avdramatisera och skriva ut det från början eller helt enkelt bara visa bild från början.. 🙂 Hade dock önskat att det vore upp till mig att outa eller inte..

 

image

 

Helt utanför inläggets innehåll, men! Du har inte funderat på att göra som så många andra bloggare gjort, och gå över till youtube? Hade varit kul att se vloggar med dig också 🙂

– Jooo, det hade varit såå kul! Men tyvärr finns det verkligen ingen tid. Jag har inte ens tid att blogga egentligen just nu. Jag hade inte fått ihop att dessutom filma och redigera video. Dessutom gillar jag ju bloggen och det känns som att jag måste välja en kanal att lägga krut på och jag väljer bloggen. I ett annat liv hade jag gjort massa roliga videos 🙂

 

Hej Regina!

Har följt din blogg i flera år och du känns verkligen som en bra person.

Jag minns när du skrev om att du mådde så dåligt efter att ditt ex dumpat dig.. Jag är i samma sits nu och undrar vad du gjorde för att överleva?

Det som känns som mitt livs kärlek sa idag att han inte är kär i mig efter 8 månaders dejtande. Jag vet att det mest beror på att han bor 25 mil bort numer. Det var aldrig några problem innan..

Mina vänner blir sambo och skaffar barn runt mig. Kan inte umgås med min familj speciellt mycket pga att mina föräldrar bara bråkar. Jag känner mig otroligt ensam och får ångest när jag tänker på hur många ensamma dagar och kvällar jag kommer behöva genomlida!

Vad ska jag göra?
Min bästa vän får också barn vilken dag som helst och finns inte tillgänglig för sånt här 🙁

Vet att du inte är någon psykolog som man kan be om hjälp men jag hoppas att du kan ge mig några råd.

Kramar
/Jenni

– Åh! Jag lider med dig 🙁 Det du ska göra just nu är bara att överleva. En dag i taget. Det är jobbigt, det kommer vara jobbigt och det är okej. För det kommer bli bra igen. Du kommer vakna utan klumpen i magen, saknaden kommer försvinna och du kommer träffa någon igen. Förstår verkligen att du känner dig ensam, alla runtomkring lever andra liv och dina föräldrar har fullt upp med sig själva. Det gör det verkligen enklare att ha någon att prata med, att vara med, att inte vara ensam. Du kanske har någon på ditt jobb? I din bekantskapskrets? Kanske via någon hobby? Men annars finns ju såklart din vän kvar. Hon kanske har mycket nu, men hon finns säkert för bebismys hemma hos henne och vill nog gärna hålla dig i handen och lyssna (även om bebisen är viktig slutar inte du vara viktig även om det kan kännas så ibland). I alla fall, för att summera: Det går över!! Överlev bara.

 

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Åh! tips på nån bra mord-podcast? den som jag hör på kommer bara varannan vecka och har abstinens 🙂

– Samma här!! Jag lyssnar på P3 och Rättegångspodden. Den sistnämnda är i princip bara inspelningar från rättegångar. Lite seg ibland, men väldigt intressant. En läsare tipsade om Mordpodden. Tänkte prova den snart (så fort jag är klar med ”Rättegången mot Christer Pettersson”, hehe).

 

Hur kan det vara såhär Egoina? Jag blev dumpad i höstas efter 5 år ihop med min första och enda riktiga kille. Var såklart väldigt jobbigt. Nu hade det gått nästan 4 månader vi sågs sist eftersom det varit så infekterat och jag blev ledsen senast vi sågs. Efter det har jag både dejtat lite och haft sex med andra. Men idsg när vi sågs igen.. som kompisar. Så pirrade det som tusan i magen och jag skulle helst av allt kyssa honom. Det har snart gått ett år.. men ändå kommer de känslorna när vi sågs idag. Varför försvinner de inte? Jag saknar min pojkvän men även min bästa vän i honom, det var så kul att umgås och skratta ihop idag, som vi alltid gjort. Vill kunna ha det så med honom men blir ju jobbigt eftersom jag får det här pirret som han inte längre får..

Går det att vara vänner eller måste vi vara ifrån varann ännu längre? Vill ju inte det.. saknar ju min bästis.

– Jag tror att det är för tidigt tyvärr. Det är såklart upp till dig, men känner du något som han inte gör riskerar du att bli sårad. Jag tror bara att du kommer riva upp en massa sår som inte har läkt och jag misstänker att det inte kommer vara värt det <3

 

Jag undrar var du/ni köpt den marmorplasten som ni klädde in era skrivbord med på ditt jobb? Jag har såååå länge varit på jakt efter marmorplast som är lite bredare och denna såg ut att vara i perfekt storlek! 🙂 Hade varit supernice om du kan besvara denna fråga så att jag kan ge mitt soffbord en välbehövd makeover!

Tack för en bra blogg!
Kram!

– Det är tapet från Rusta. Det funkar bra eftersom vi klippt av och lagt tapetbitarna under en glasskivor på skrivborden. Men annars är nog ”klistermärke” bättre. Googla! Vet att det finns massa bra tips till soffbord och så 🙂

 

image

 

Angående att vara bloggskadad när det kommer till att lägga upp mat så har jag alltid undrat över om det är andra saker som bloggare börjar göra omedvetet. Ibland undrar jag om bloggare t.ex. åker till parken eller träffar vänner bara för att ha någonting för att skriva om. Är de så? Typ att man egentligen skulle vilja ligga hemma på soffan men så åker man på en kaffe bara för att ha någonting att skriva om? Eller just gör saker bara för att få en snygg bild… Tydligen med maten åtminstone 😀

– Haha! 🙂 Både ja och nej. Jag gör absolut saker för att ha något att skriva om, exempelvis lagar vissa recept, tar bilder på mig/ mina kläder, lägger upp maten fint osv. Vad gäller aktiviteter så skulle jag inte påstå att jag gör det för bloggens skull, men jag kan ofta tänka att ”ja, men vad bra, vi åker dit, det blir ett bra blogginlägg”. Så nej, jag träffar inte vänner eller liknande för att ha något att blogga om. Men det är ju svårt att blogga om sitt liv när man inte har något, haha. Det blir svårt exempelvis i perioder när jag jobbat mycket, skrivit uppsats eller så. Skulle jag ligga på soffan en dag och inte ha bloggmaterial är det inte otänkbart att jag skulle tänka i de banorna, men har inget konkret exempel. Exempel på saker jag skulle kunna göra enbart för bloggens skull: åka ut och ta bild när rapsfälten blommar (måste göra detta nästa år!), städa innan jag tar en bild, prova nya maträtter/restauranger/snacks/aktiviteter, och låta bli att städa upp något direkt när det t.ex. sker en olycka.

 

20141010-161120-58280718

Bara för bloggens skull.

 

Alltså huuur gör man för att inte må dåligt när man ser sin förra kärlek med sin nya tjej? Jag ser dom lyckliga på stan, på soliga semesterbilder på facebook och jag tänker på honom fastän det varit nästan ett år sen. Han vet redan att han vunnit så jag vill inte ta bort han från fb för då vet han att jag fortfarande bryr mig.. Han är lycklig, jag är ensam. Det värsta är att se han med nån annan, varför kunde han aldrig va seriös med mig? 🙁 kära egoina och läsare, HUR gör man rent praktiskt?

– Det första steget här är att ändra ditt tankesätt. Försök styra hur du tänker kring det och byt fokus på tankarna. Du måste sluta tänka på vad han gör och inte gör och istället tänka på vad DU gör och inte gör. Han kanske är lycklig (som det verkar utåt i alla fall, man vet aldrig hur det är med sånt…), men du kommer ju också att bli lycklig! Varför ska du gå runt och fokusera på vad han tänker på, hur han mår och vad han gör? Det gör ont att se ett ex eller någon man har känslor för med en ny tjej, så då gör man inte det. Varför vara så taskig mot sig själv? Att ta bort någon från fb är inte att visa svaghet, det är ju tvärtom. Antingen så kan det vara för att du inte bryr dig och helt enkelt inte vill se vad han har för sig, eller så kan det vara för att det inte är kul för dig att se. Det sistnämnda är ju inte konstigt alls. Herregud du är människa! Skäms inte över det. Ingen har vunnit och ingen har förlorat. Även fast det tar lite längre tid för dig att släppa taget och går vidare så är du inte en förlorare. Det är fint att du har älskat, var glad över att du är en sådan person. Att tävla i vem som bryr sig minst eller släpper taget först är ju en idiotisk tävling. Jag låter hård, så jag vill bara överstryka att jag verkligen vet att det är svårt. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och sluta bry sig, jag vet. Men man kan försöka. Jag brukar tillåta mig att tänka hemska tankar och ha ångest och sen sätter jag en tidsram på det, typ ”nu får du må riktigt jäkla dåligt över detta i två timmar”, sen får jag inte älta det mer. Man måste sluta vara så taskig mot sig själv. Så gör jag med det mesta (fast olika tidsbegränsningar beroende på vad det är). Man KAN styra tankar. Man kan inte alltid styra över att de kommer, men man kan sedan välja och tänka och agera på sätt som gör att det gör mindre ont. I alla fall, bara lita på mig nu: Det kommer en dag när det inte gör ont längre, en dag då du inte bryr dig, en dag när du träffar någon som älskar och är med dig på det sättet du önskar. Jag lovar! Innan dess får du inte fucking nöja dig! Lev på hoppet och minns det när du mår såhär. Du kommer bli lycklig igen och du kommer inte alltid vara ensam såvida du inte vill. Jag lovarlovarlovar. Kram, tänker på dig <3

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

HUR lyckas du sminka dig fint på tåg?! Tell me the secrets, haha! Jag har testat otaliga gånger, framförallt på spårvagn dock, men det är ju mer eller mindre detsamma? Men liksom… Det skakar och hållet på, och det slutar med att jag har smink lite varstans. Speciellt eyeliner och mascara??? Wow, seriously, I’m impressed, haha! Vill också kunna 😀

– Haha! Övning ger färdighet. Nej, men på vissa fordon är det i princip omöjligt. Jag kan inte applicera eyeliner eller mascara i bil eller buss, eller jag KAN, men det är inte lätt. Tåg går däremot bra för det är mer stabilt. När jag sminkar mig på bussen gör jag svårare steg som t.ex. eyeliner vid rödljus och andra stopp och tar de mindre svåra stegen när bussen kör 🙂

 

image

 

Nu behöver jag tips från coachen, det vill säga dig. 😉
Jag och min pojkvän har funderat att flytta tillsammans till en gemensam lägenhet i hans hemstad, där jag knappt känner någon. Han har ännu inte flyttat hemifrån (21 år) och jag har nyss flyttat hem till föräldrarna igen från studieorten.
Men hur vågar man flytta ihop? Vi har varit tillsammans i snart tre år men ändå är vi båda jättenervösa över detta skede i livet. Mina tankar svänger mellan att det ska bli superkul till att jag får en klump i halsen och magen av nervositet. Hur vet man att man gör det rätta valet?
Tack för en bra blogg! <3

– Åh, bra fråga. Jag tror faktiskt inte att man kan veta det. Man får helt enkelt testa. Det är stor skillnad på att bo ihop och att inte bo ihop och det tillkommer en massa nya irritationsmoment och ”problem”. Även om man varit tillsammans länge tror inte jag att det är en försäkring på att det kommer hålla, och tvärtom. Ni får testa helt enkelt! Finns det ingenstans ni kan testbo? Om hans föräldrar eller dina föräldrar ska åka på semester i sommar kanske ni kan låna huset/lägenheten och bo där tillsammans en vecka? Vore ju ett bra sätt att få testa på det lite oskyldigt 🙂 Lycka till hur som helst! Det löser sig <3

 

Hej. Hur går det med din stalker nuförtiden? Jag tycker att du inte har skrivit om honom på länge. Du skrev ett inlägg 2014 efter rättegången att om han skriver en till kommentar så publicerar du hans namn. Skrev han en till kommentar? Vad hände? Jag började fundera på detta och blev nyfiken på om du slapp av med honom för gott. Tyckte så synd om dig då du förlorade rättegången och minns att jag inte förstod hur de inte kunde se honom som skyldig 🙁 (förstår inte ännu heller)

– Nej, Anders Uhrbom håller fortfarande på. Inte lika mycket, men han har inte slutat. Det senaste han skrev var det här. Valde att godkänna en kommentar för en gångs skull:

 

h

 

Jag misstänker också att en person som utger sig för att heta något annat (Maria) är Anders, men är inte säker. Godkänner inte den personens kommentarer heller. Nej, jag förstår inte heller. Men för att förklara: de såg honom som skyldig och han dömdes först i Tingsrätten. Men sedan överklagade han till hovrätten och de friade honom. Det beror på att det ännu inte finns några klara riktlinjer och lagar kring förföljelse på Internet, och för att man inte kunde bevisa att alla kommentarer samt kontaktförsök var från honom. Man kunde bevisa de flesta och man kan anta att alla är från honom, men när det gäller vårt rättssystem måste det ju finnas solklara bevis. En ip-adress, exempelvis, räcker inte. Polisen som gjorde utredningen lade ner måååånga timmar på att bevisa att kommentarerna kom från Anders och lyckades bara med ungefär 300 stycken. Han hade kontaktförbud, men började höra av sig igen så fort det upphörde. Jag fick inte igenom ett nytt eftersom kontaktförsöken numera inte är lika intensiva och kränkande. Dock kan jag känna att det är just det som är mest kränkande, att han hör av sig trots att han VET (herregud, vi har suttit på rättegång och allting) att jag inte vill ha med honom att göra. Så det som egentligen stör mig nu vad gäller hela grejen är att han fortsätter  bara för att ”han kan”. För att visa för mig att gör som han vill.

 

Vad fint och mysigt ni verkar ha det du skrev ju förresten att du och din kille träffades via tinder och att det inte klickade direkt, varför bestämde du dig för att ändå ge det en chans till? Puss på dig och ha en härlig söndag

– Det var egentligen inte så att det ”inte klickade”. Det var varken eller. Jag var liksom inte mottaglig. Jag var inte redo för att träffa någon när vi sågs de två första gångerna. Det var väldigt trevligt och absolut inte något fel på någonting. Det rann ut i sanden och jag hörde inte av mig mer. Men sen gick det lite tid, jag kom till insikt med vissa saker och tänkte att jag borde ge det en chans till. Jag hörde av mig igen och som tur är ville han träffa mig igen 🙂 <3

 

Hej! Kan du inte berätta mer angående om hur det går med ditt körkort? Kram 🙂

– Det går bra. Det går dock sjukt segt eftersom att jag, som ni vet, jobbar heltid och åker hemifrån 06.20 och kommer hem 18.10 om dagarna. Det finns ingen tid att gå på körskola. Jag funderar på att helt enkelt boka privat uppkörning. Folk avråder från det, men vad ska jag göra liksom? Tänker yolo. Det får bara gå.

 

Är det inte dags att du slutar snapchata och filma när du kör bil? Och dessutom övningskör. livsfarligt

– Haha say what? Det har jag aldrig gjort. Är det inte dags att sluta dra egna slutsatser och kanske fråga en person innan du anklagar, eller eventuellt dra logiska slutsatser själv? Dvs att det kaaaan ju vara så att någon annan kör om jag snapchattar från bilen.

 

DSC04598

 

Jag har ett problem. Ett ganska jobbigt problem. Jag bara önskar att jag kunde få svar på detta. Hur du skulle göra i min situation. Du skulle kunna svara på detta i bloggen eller podden du bestämmer. Men iallafall över till mitt problem.
Ska försöka hålla detta så kort som jag kan.
Just idag är jag tillsammans med världens finaste pojkvän. Vi har snart varit tillsammans i 1.5 år och vi har det så kul tillsammans. Jag älskar honom så mycket. Men om vi går tillbaks i tiden ca 2.5 så snackade jag väldigt mycket med en annan kille.. Dag in dag ut. ( på Facebook/snapchat osv) ungefär. Vi träffades då och då men det blev inte ofta. Och när vi väl sågs så hade vi det trevligt. Det var som vi var på G. Vi flirtade lite med varandra men vi låg aldrig med varandra/ kysste varandra osv. Inget sånt. Men iallafall jag gick i tvåan och han gick i trean detta var i slutet av tvåan. Alltså under vårterminen men iallafall. När han tog studenten så hade vi inte längre kontakt. Vi bara gled ifrån varandra.. Jag glömde bort honom och gick vidare. Och idag har jag alltså en pojkvän. Den här dåvarande killen har jag ju inte haft någon kontakt med alls sen studenten där tills nu. helt plötsligt för tre månader sen så började han Snapa mig då ich då. Jag svarade på några men inte alla.. Jag börjar genast tänka att han ville få kontakt igen. Bli på G osv. Men inget mer händer. Men häromveckan. Så skriver han på Facebook och frågar om jag vill ses nån dag och ta en glass. Här kommer min ångest och äntligen min fråga. Ska man träffa honom? Och vara tydlig redan nu och säga. Jag har pojkvän men vi kan göra det som vänner? Jag vet ju inte vad han vill.. Som vänner eller för att kunna bli något. Eller ska jag bara svara jo gärna. Men det känns drygt mot min kille att träffa honom för det är ändå typ som ett gammalt ex till mig även fast vi inte hade något intimt. Pga inte så kul för min pojkvän att jag träffar någon som jag varit på G med. Gaah jag har panik och behöver verkligen din hjälp. För har så många följdfrågor på det där. Vet inte vad jag ska göra.. Så jobbigt. Snälla hjälp.

– Alltså jag känner spontant att nej, det är inte okej. Varför ska du träffa honom? Det känns ju inte direkt som att ni har någon vänskap, utan det var ett ragg som inte blev något mer. Hade det känts bra för dig om din kille träffat en tjej som haft haft samma relation till? Jag tror inte det. Nej, jag tycker du ska låta bli. Misstänker att det bara kommer drama och svartsjuka ur det hela samt kommer sätta dig i en jobbig sits. Det är det inte värt. Kram! <3

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Här kommer en frågor & svar inlägg. Har inte riktigt haft tid att fixa det förrän nu, förlåt för det. Vissa frågor kanske besvaras för sent, men hoppas det går bra ändå.

 

Första kommentaren här efter att ha läst din blogg sedan start. Jag har en fråga! Kommer ihåg att du frågade dina läsare om klädtips när du skulle börja på ditt nya jobb. Jag hittar inte inlägget! Börjar väldigt snart arbeta i en butik som har optik och säljer glasögon ( för att försöka förklara utan att nämna namnet haha) och jag behöver tips hur jag ska klä mig. Hur jag kommer billigt undan i början men ändå stilrent och snyggt. Hade varit kul och veta hur du tänkte i början 🙂

Kram

– Hej! Vad kul att du läst sedan start 🙂 Jag tänkte mycket på kläder innan jag började jobba och tänkte det var viktigt med ”kontorskläder”. Men jag märkte väldigt fort att det inte var så viktigt, eller viktigt överhuvudtaget. Jag jobbar nämligen på ett lager (fast på kontoret då) och lagerpersonalen har ju självklart bekväma kläder, vilket gör att det inte är konstigt om jag också skulle ha bekväma kläder. Det hade kanske varit annorlunda om det ”bara var kontor”, men jag tror faktiskt inte att min arbetsplats bryr sig så mycket och vi har ingen klädkod. Vore ju konstigt om hälften av oss skulle sitta i lunchrummet superpyntade och andra hälften inte, haha. Jag brukar oftast ha typ en blus och jeans, eller vad som helst egentligen. Hör med din arbetsplats vad de tänker om klädkoden och hur ”hårda” de är. Men för att ge dig tips så skulle jag satsa på några olika skjortor (jag har köpt en skjorta på Vero Moda som är jättefin och bra att ha under tröjor t.ex.), blusar, ett par kostymbyxor och en kjol. Det är en bra bas och så kan du blanda med accessoarer. Kolla på Lindex! De har bra ”preppy” saker. Om du jobbar på ett ställe som säljer glasögon så tycker jag att du kan ha några roliga bågar, älskar när personalen har det!

 

Bild-2012-01-19-kl.-14.47-3-500x332

På tal om glasögon. Mina första. Bild tagen 2012.

 

Hej Egoina,

Du verkar vara en så klok kvinna i ungefär samma ålder som mig (25). Jag har följt din blogg länge och minns att du skrev något om att juni och juli förra året var riktiga deppmånader för dig. Jag känner att jag hade behövt lite råd från dig..

Har varit singel i 2.5 år ungefär och de senaste 1,5 åren har jag varit i en ohälsosam spiral. Har träffat massvis med killar, dejtat och även börjat träffa någon en längre period. Det slutar dock alltid med att jag är den som blir dissad och blir oftast väldigt ledsen över det. Även om jag bara är på dejt med en kille en gång och det kändes bra blir jag oftast nojjig och ledsen om han inte hör av sig igen. Jag tror att jag känner så mycket Att jag jagar kärleken, att jag går på massa dejter från tinder hit och dit att jag missar att lära känna mig själv. Direkt när jag någon jag träffar inte vill ses mer, jagar jag efter nästa, för att sedan bli sårad där. Jag har svårt att vara ensam och inte ha någon att ”skriva med”.

Såklart är min fråga till dig vad du säger om detta beteende? Hur hade du gått till väga för att komma ur det? Nu blev det ett långt meddelande på ett helg irrelevant inlägg till mitt problem. Hoppas du förstår. Kramar!

– Hej, tack för denna fina och insiktsfulla fråga <3 Det jag tycker att du ska göra är att verkligen rannsaka dig själv och ta reda på vad du behöver och vill ha. Med eller utan partner. Du behöver komma till en punkt där du känner dig hel utan att du måste ”ha någon att skriva med”. Då menar jag inte att du måste känna att ditt liv är perfekt utan någon, jag tycker absolut att man får lov att känna att man saknar något i sitt liv – om man är en person som vill ha en partner. Men det är stor skillnad på att känna att man VILL vara med någon istället för att man MÅSTE vara med någon. Det känns som att du fokuserar för mycket på vad killen vill och inte vill. Vem vill DU vara med? Hur vill DU leva? Jag ska länka en sida med texter om attraktionslagen som hjälpte mig. Det är ganska flummiga texter och du får ta det med en nypa salt. Jag står inte bakom allt som står här, men de gav ändå mig en slags ro och hjälpte mig reda ut mina tankar. Här hittar du dem. Läs till exempel: ”Hur hittar man sig själv”, ”Hur attraherar jag en riktig kvalitetsman”, ”6 steg till kärlek med hjälp av attraktionslagen”, ”Hur hittar man meningen med sitt liv”, ”Hur slutar jag vara klängig”. Lycka till! Det kommer bli bra, jag lovar 🙂 <3

 

Det här hör inte till inlägget men kanske något att ta upp i nästa frågestund om inte annat. Men på tal om att blogga:
Har du någon gång under dina år med bloggen funderat på att gå all in som bloggerska? Typ flytta till Stockholm, leva något slags blogglyxliv (nåväl, många inom bloggeliten vill åtminstone ge intrycket av det) och endast försörja dig på bloggen? (Jag vet att bloggen fungerat som din enda inkomstkälla förr men hoppas du fattar hur jag menar.) 🙂

– Ja, det har jag tänkt på massor av gånger. Jag har fått jättemånga jobberbjudanden i Stockholm och vet att om jag satsat all in på bloggen, flyttat dit, gått på events etc så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Men jag har aldrig riktigt velat det. För mig har det varit viktigt med en utbildning och det har också varit viktigt att kunna välja ”när jag ska vara kändis och inte”. Jag tycker inte om det livet och även om många i branschen är härliga och jordnära så är väldigt många inte det. Det är inte min typ av värld och det passar inte mig. Jag vill inte bli större och jag tycker att jag har stannat på en bra nivå. Det låter kanske stört, men det är så jag känner.

 

Hej Regina! Detta hör inte till inlägget, men visst har/har du haft ett par kilklacksskor från Tommy Hilfiger? Jag har försökt söka i din blogg men hittar bara ett inlägg med skorna. Nu låter jag som en stalker, men jag har för mig att du köpte två par? Jag funderar på att köpa ett par, men är osäker på klackhöjden. På bilden jag hittade ser det ut som att du har den mellersta klackhöjden, trivs du bra med den? Jag vill inte känna mig ”tantig”, och funderar på om jag ska ta den mellersta eller högsta klacken! Tacksam för svar! Ha en trevlig dag 🙂

– Ja, det stämmer. Jag har ett par mörkblå och ett par beiga. Jag tror att jag har den högsta klackhöjden och är mycket nöjd med det 🙂

 

FullSizeRender41-602x1000

Här är en suddig bild från förra sommaren med dem på.

 

Egoina!

Jag vet inte ifall du föredrar och uppskattar att jag ställer min fråga här men jag är för tillfället i desperat behov av en klok människas ord!

Jag går på gymnasiet i Lund och tar studenten i vår (!) Det värsta med studenten är inte oron för framtiden utan istället är jag rädd för att jag senare i livet ska ”ångra” att gymnasietiden blev som den blev.

Till exempel har jag aldrig haft en pojkvän och jag har aldrig haft sex. Helt plötsligt har tanken att jag med största sannolikhet kommer gå ut gymnasiet oskuld och utan att ens ha kysst en kille krupit in i mig och bitit sig fast. Varför vet jag inte för jag vet många andra inte heller har haft sex än osv.

I nuläget känns det helt ok att vara oskuld men jag är rädd att jag om några år, när jag ser tillbaka på gymnasietiden, är ledsen för att jag aldrig haft ett förhållande som ung/under gymnasietiden. Det känns som att det hör till att ha en kille att sova bredvid och som käkar middag med min familj (och tvärtom) osv. Jag vill liksom ha upplevt det (eller snarare; jag vill uppleva det för annars tror jag att jag kommer ångra mig senare i livet) och nu börjar tiden rinna iväg… Rädslan för att jag ska ångra mig gör mig ledsen över hela situationen vilket gör att jag just nu inte ens orkar planera för valborg (panik)…

Har du några kloka ord att dela med dig av? För innerst inne vet jag ju att det inte är något fel med att ta studenten oskuld och förhållandelös (vilket ord) men ändå är känslan jobbig.

Massa kramar till dig!!

– Alltså jag förstår känslan, men ändå: CHILLA. Du är fortfarande ung! Precis som du säger är det många andra som inte heller haft partner, och även om ”alla andra” skulle haft det så är det fortfarande helt okej såklart. Det kommer när det kommer och det är så dumt att ha ångest över egentligen. Bara lita på mig att det kommer hända och se fram emot det istället för att noja över att det inte hänt, eller ännu konstigare, noja över att du i ett senare skede kanske kommer ångra att det inte hände. Om det känns okej nu finns det ju inget att ångra i ett senare skede, du gjorde ju det som kändes bra för stunden 🙂 Dessutom, vad är det du ska ångra egentligen? Fanns det en chans du inte tog så var det väl helt enkelt för att du inte ville/ inte var redo och då var det ju rätt val. Om tillfället uppenbarar sig och det finns en person du vill kyssa/ligga med/ vara ihop med, så ta den chansen, men om tillfället inte uppenbarar sig så är det ju bara så. Lovar att det blir bra allting <3

 

Apropå att folk vet vem du är och ofta känner igen dig – visste F vem du var sen innan? och vad tycker/tyckte han om att du är så pass offentlig?

Kramar <3<3

– Nej, han hade ingen aning. Vi skrev med varandra ett tag innan vi sågs och när han frågade vad jag jobbade med skrev jag att jag ”skriver en del och frilansar”. Ville ju inte att han skulle läsa min blogg innan vi sågs. Sen när vi träffades minns jag att han frågade ”om jag någonsin fått något publicerat”. ”Jo, det har jag väl”, sa jag och fick berätta att jag fått några hundra krönikor publicerade…haha. Jag berättade om bloggen också, men jag tror inte att han förstod. Han läser inte bloggar och har aldrig gjort. Han berättade i efterhand att han hade gått in på min blogg och läst en sida efter dejten, men sen slutat läsa för att han ville lära känna mig utanför bloggen. Frågade honom nu vad han tänkte om det och han svarade att han inte tänkte något om det alls. Det här med att jag är offentlig är dock lite jobbigt ibland, men jag tror mest det är för att han är orolig för alla knäppa människor där ute och att folk stirrar ibland.

 

Du har ju skrivit endel om regler inom kollektivtrafiken hehe men vart tycker du gränsen går? När jag pendlade märkte jag också hur man blev mer och mer bekväm med vad man gör och äter( satt och knaprade på mitt knäckebröd till frukost i godan ro tillslut) men jag har också sett folk som flossar, borstar tänderna och toppsar öronen..Det kan jag tycka känns lite ofräsch haha

– Haha, men oj! Det du nämnde är ju verkligen inte okej. Gör folk så? Hahaha, helt galna ju! Jag tycker gränsen går vid när du inkräktar på någons space. Inte bara utrymme, utan när du gör något som kan vara obekvämt för en annan. Exempel: Tar mycket privata samtal och typ skäller på någon i telefon (kan dock vara intressant, haha), äter något som verkligen stinker, sprayar hårspray/parfym osv, tar upp för mycket plats, borstar håret så att hår kommer på någon. Ja, du förstår kanske. Regeln är väl att om personen bredvid mig blundar så ska hen inte märka att jag är där. Såklart går det bra med undantag, exempelvis skrikande bebisar eller som jag en gång när jag var megahungrig och tryckte i min en hamburgare. Vi är ju människor och ska få lov att vara det, men tycker ändå att många borde ha lite mer respekt för andra i kollektivtrafiken.

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Hej Regina! Ser dig nästan som min storasyster jag aldrig fick, du har alltid så kloka värderingar på allt <3

Nu till min fråga… Jag har träffat en kille i ungefär en månad men vi sa att vi inte skulle ha några känslor iblandat, alltså så var vi bara kks. Allt kändes bra och okej i början men jag fick känslor för det ändå och jag mådde inte bra av att vara med honom när det inte blev något mer, men väntade ändå med stt berätta för honom för visste att när jag sa det skulle vi sluta ses. Iaf, berättade det för honom igår och vi pratade i telefon i 1,5h och jag har aldrig gråtit så mycket. Han säger att han tycker om mig också, men att han inte är redo för ett förhållande… Saknar honom så mycket och vill bara träffa honom ändå… Snälla, vad ska jag göra? Hur tar man sig ut detta?

– Gullig du är <3 Lite tough love: det här med att ”inte vara redo” är oftast bara snack, man är redo för ett förhållande när man träffar rätt person (obs! detta betyder självklart INTE att det är fel på dig, det kan bero på många saker). Såklart är det inte så i absolut alla fall, men jag tror det är dumt att hoppas på något annat. Åh, alltså sånt här suger så mycket, alla dessa ”känslolösa” relationer som alltid alltid blir känslor ändå. Alltid någon som blir sårad. Vad du ska göra? Dra dig ur det, sluta träffa honom! Det blir bara destruktivt så länge du har känslor och han inte vill någonting mer. Men jag vet att du kommer träffa honom ändå och intala dig själv att det inte är några problem…(om inte du är starkare än oss andra dödliga dvs) 😉 Oavsett: Det kommer bli bra och du kommer att träffa en person som vill vara med dig. Jag lovar. Skit i den idioten och låt honom gå runt och ”inte vara redo” i ensamhet istället. Vad är det för trams liksom. Heja dig! <3

 

DSC04087

 

Kommer linnet från HMs hemsida eller har du hittat det i butik? Normal storlek? Tkt det stod ”Online exlusive” så tänker att det kanske enbart finns online 🙂

Väldigt snyggt i alla fall!

– Ja, den är från hemsidan och vad jag förstår säljs det inte i butik. Tycker det är lite oversize, så beroende på hur du vill att det ska sitta så ha din vanliga storlek eller en mindre. Tack! 🙂

 

Åh, hoppas din dag blev bättre..! Jag har en fråga…

I höstas träffade jag en kompis kompis på en fest. Vi hängde hela kvällen, det slutade med att vi hooked up (ej sex though) och hade det sjukt, sjukt trevligt. Vi skrev en hel del efter det och jag tycker han är sjukt fin och rolig. Men sen tog han upp att han ville dejta..och jag var tvungen att säga nej, för jag vet att vi aldrig kommer bli tillsammans & jag är vid en punkt i livet där jag inte har den tid eller energi att ge det ett försök/bara hänga casual.. Sen dess har vår ”relation” liksom bara runnit ut i sanden, och jag har försökt att visa respekt för att jag inte vill ge honom falska förhoppningar eller vara oschysst.. Men ibland vill jag bara skriva! Säga hej, fråga hur han mår, smsa sent in på kvällen och bara.. Ha det så där trevligt med honom igen. Får man skriva då?? Eller är det taskigt? Får man va lite half way? Eller ska jag bara get a grip och behärska mig? Hjälp??

– Nej, jag tycker inte det är taskigt. Gör precis vad du vill så länge du kör öppna kort. Var tydlig med vad du vill (eller inte vill rättare sagt). Han är ju faktiskt en vuxen människa och tar egna beslut. Men om det känns som att han är/blir ledsen så är det inte schysst och inte värt det. Raka rör så går allt bra 🙂

 

Jag har en fundering, nu när du hux flux blivit sambo – har du funderat på att hyra ut din lägenhet i andra hand? Har för mig att det ska vara tillåtet att hyra ut i andra hand medan man ”provbor” tillsammans. Skönt sätt att spara in på en extra hyra och kanske spara lite extra 🙂

– Jag ska säga upp den istället………………………………………………………iiih <3

 

 

image

 

Så gott det ser ut! Kan du fråga Ida ifall hon vill dela med sig av receptet? 😀

– Hon hade hittat recept i tidningen Hembakat (hahaha hon ba: ”dina läsare kommer nog inte tycka det är coolt nog…men jag hittade receptet i Hembakat”). Här har ni! 🙂

 

Okej, här kommer ett ord jag uttalat fel i heeela mitt liv: accessoar.
Jag har uttalat C:na som s, men de ska uttalas som ks. (Tänk acceptera)
Det låter ju sååå jävla fel?!

(Enligt Svenska språknämndens uttalsordbok (2003) )

– Näää är det sant? Nu lärde jag mig något nytt! Jag har alltid tänkt att människor som uttalar så gör fel, typ som människor som säger Ekspresso (espresso). Håller med, låter ju så fel!

 

Heej jag bara undrar varför du inte börjar med youtube också? Hade varit kul. Kram!

– Ja, jag har funderat på det längelänge. Flera år faktiskt. Men sen började jag titta lite på vad youtubers lägger upp och alltså de är så HIMLA duktiga? Blev väldigt förvånad. Så jag känner inte riktigt att jag spelar i samma liga, och oavsett om jag skulle kunna bli bra på det har jag verkligen inte tid. Jag vet hur lång tid det tar att bara fotografera och redigera bilder till ett blogginlägg, vad tar det inte då att filma och redigera videos? Oh my. I ett annat liv hade detta varit min grej. Intresset finns här och jag har en massa idéer. Det är så tråkigt att man inte kan få leva flera liv, det finns så många yrken jag hade velat ha.

 

Hej

Snälla!! Jag har väntat urlänge på att du ska presentera dina nya skor här (de blåa tossorna) men du gör det aldrig 🙁 vill ju veta varifrån de är och vad de kostar! För vill ha likadana 🙂

– Menar du dem på bilden nedan? I så fall på en outlet i Löddeköpinge. Heter den Outlet Syd kanske? Minns inte riktigt. De är från märket Henri Lloyd och jag betalade 499 kronor. Min boyfriend hade ett par sen innan. Jag härmade honom, hihi <3

 

image

 

Va brukar du göra på vardagskvällar sådär annars då? Hade fått den uppfattningen om att du bara chillade.

– Haha seriöst? Känner det är märkligt om jag förmedlat det. När jag pluggade chillade jag en del (förutom i intensiva perioder med tentor eller under uppsatstiden), men nu? Verkligen inte. Oftast har jag inte en enda sekund ledig om dagarna. Är igång från att jag kommer hem från jobbet tills jag går och lägger mig. Så kul när folk säger ”klart man har tid att träna, annars sitter man ju bara i soffan”. Jo tack. Jag måste planera sönder för att ha tid att sitta i soffan. Jag blir glad om jag ens lyckas med det. Vad jag gör? Jobbar, duschar, lagar mat, äter, tvättar, städar, osv. Det händer såklart ibland att jag träffar kompisar eller hittar på något annat kul, men det finns inte mycket tid till det tyvärr. Blir nog i alla fall lite bättre när jag inte pendlar sönder mitt liv.

 

0

Svar på några av era senaste kommentarer

Vad härligt att du mår bra!
Jag bara undrar, när du blir kär eller börjar gilla någon (det pirrar liksom!) säger det pang från första ögonkastet eller växer det fram över tid?
Hur var det denna gång?
Blev singel i september och dejtar en kille nu men oroar mig över min förmåga att bli kär…

– Tack <3 Denna gång växte det fram. Kände inte mig ganska likgiltig de första två gångerna vi sågs (varken bu eller bä liksom) och som tur var sågs vi en tredje gång och då var jag fast. Jag tror det är svårt att känna något på första dejten för en människa som man aldrig träffat. Man kanske dricker en kaffe på ett café typ och det är lite stelt. Det är nog dumt att förvänta sig fjärilar i magen då. På vår tredje dejt var vi hemma hos honom, drack lite vin och allt var mycket mer avslappnat. Det är nog generellt bra med en tre-dejter-regel, efter tre dejter vet man ju om personen är intressant eller inte. Obs! Gå inte på tre dejter med någon som inte tilltalar alls såklart, bara säg hejdå i så fall. Men oroa dig inte! Jag tror inte att det är som det var när man är 15, att man blir sådär jag-kommer-dö-och-kan-inte-sova-eller-andas-kär typ för ingenting, det handlar väl mer om att personen gör dig glad, du känner dig trygg, du vill spendera tid med hen och att du ser en framtid. Pirret kommer när det är rätt 🙂 Stressa inte.

 

IMG_4643

Såhär såg det ut på vår första dejt. Beställde kaffe och hasselnötscheesecake….såklart, haha. Jag var lite tidig och gick och satte mig så länge. Jag skrev att jag väntade längst in och redan hade köpt fika. Sen kommer han in och hade köpt precis samma!! Av alla saker att välja på. Så sjukt ändå. <3

 

Hej fin du! Har en liten fråga till dig, visst träffad du killen du dejtar på tinder? Hade inte du kunnat göra en tinder guide, typ steg för steg eller liknande för oss som nyss skaffat denna lovade app? Hade varit kul att läsa om! Ha en toppen helg <3

– Haha alltså nej, tyvärr. Hade Tinder i några veckor varav det mesta av tiden använde jag inte appen, så kan inte utnämna mig själv till någon expert. Men! Tips till alla killar (tjejer också kanske för den delen): Skriv något om er själva på er profil för helskotta! Jag swipade cirka aldrig om det bara var ”fina bilder”. Tråkigt ju.

 

Hej!
Det kanske är en konstig vinkel, men det ser ut som att du sitter väldigt nära ratten när du kör! Tänk på att om du krockar måste det finnas utrymme för air-bagen att expandera helt! Sitter man för nära ratten kommer den inte göra det innan den når ansiktet, och då kommer den inte hjälpa alls….

Jag vet att det kan kännas svårt när man är kort (jag är 157!) men det går 🙂 om det nu är så att du sitter nära, vinkeln kan ju visa fel.

– Jo du har rätt, jag gör det! Jag sitter extremt nära! Tack för att du uppmärksammar mig, jag har inte alls tänkt på detta. Jag måste sitta så nära för annars känns det inte som att jag har kontroll på bilen och sitter jag inte så nära sitter jag ändå bara och lutar mig fram. Men ska vänja mig av med detta genast! 🙂 Satt lite mer ”normalt” igår när jag körde (efter att ha läst din kommentar, haha) och det gick ju bra!

 

image

 

 

Du verkar vara väldigt bra på att ge råd Regina, så jag undrar om du (eller någon annan i kommentarsfältet) skulle kunna hjälpa mig! Jag dejtar en jättefin kille som bor rätt långt bort, och jag är hos honom och hälsar på just nu i flera dagar. Vi har tidigare kyssts, kramats osv väldigt mycket och haft bra sex. Men nu har vi inte gjort något av det (inte ens skedat när vi sover) på kanske tre dagar. Det är alltid han som tagit initiativet men han har plötsligt slutat göra det, och då har det inte blivit något. Gillar inte han mig längre? Eller är anledningen att han kanske inte tror att jag vill eftersom jag är dålig på att ta initiativ och uttrycka vad jag vill? Behöver hjälp! Är sämst på att prata om dessa grejer.

– Åh. Svårt att svara på. Att någon drar sig undan kan betyda tusen olika saker. Jag skulle testa att ta initiativ och se vad jag får för respons, det kan ju vara som du skriver. Men det är svårt för mig att ge råd för jag vet inte mer än det du skriver. Hur är stämningen annars till exempel? Verkar han sur? Är allt som vanligt förutom det fysiska skulle jag tolka som att antingen så är det som du skriver att han är osäker på dig/ trött på vara den enda som tar initiativ, eller så är han kanske bara mer inställd på att bara vara kompis.

 

Min syster flytta in hos en kille innan dom ens hade börjat dejta ordentligt. 4 år senare är dom gifta med två barn och bor på en gård med massa djur 🙂 i kärlek finns det inga regler!

Påtal om relationer, tycker alltid att du ger så visa råd. Jag och en kille inledde en vänner med förmåner relation. Under dessa månader blev relationen ganska gråzoonad för vi blev även jättenära. Hade aldrig känt denna kemin med någon, samt vänskapen var stark. Från ingenstans smög det på lite känslor och jag tog upp det med honom. Han vill bara vara vänner. Så hur gör man? Jag har aldrig blivit ‘kär’ i en kompis innan så vet inte alls hur man ska bete sig. Sluta umgås/prata känns ju jättehemskt för han är en så stor del av mitt liv men samtidigt gör det ont att veta att han inte vill mer. Kan va skönt med en opartisk röst då vi bara har gemensamma vänner, suck 🙂

– Usch vad jobbigt 🙁 Man vill ju inte förlora sin vän! Jag tänker såhär: Ta en paus från varandra ett tag (så länge som behövs, men kanske några månader) och låt allting dö ut. Har du känslor kvar blir det väldigt svårt att fortsätta umgås utan att du/ni mår dåligt. Och ja just det, sluta vara fysiska!!! Det är nog det viktigaste. Hoppas det löser sig <3 Annat tips är också att bli kär i någon annan, haha 😉 Men det är ju lättare sagt än gjort.

 

0

Arkiv