HUR lyckas du sminka dig fint på tåg?! Tell me the secrets, haha! Jag har testat otaliga gånger, framförallt på spårvagn dock, men det är ju mer eller mindre detsamma? Men liksom… Det skakar och hållet på, och det slutar med att jag har smink lite varstans. Speciellt eyeliner och mascara??? Wow, seriously, I’m impressed, haha! Vill också kunna 😀
– Haha! Övning ger färdighet. Nej, men på vissa fordon är det i princip omöjligt. Jag kan inte applicera eyeliner eller mascara i bil eller buss, eller jag KAN, men det är inte lätt. Tåg går däremot bra för det är mer stabilt. När jag sminkar mig på bussen gör jag svårare steg som t.ex. eyeliner vid rödljus och andra stopp och tar de mindre svåra stegen när bussen kör 🙂
Nu behöver jag tips från coachen, det vill säga dig. 😉 Jag och min pojkvän har funderat att flytta tillsammans till en gemensam lägenhet i hans hemstad, där jag knappt känner någon. Han har ännu inte flyttat hemifrån (21 år) och jag har nyss flyttat hem till föräldrarna igen från studieorten. Men hur vågar man flytta ihop? Vi har varit tillsammans i snart tre år men ändå är vi båda jättenervösa över detta skede i livet. Mina tankar svänger mellan att det ska bli superkul till att jag får en klump i halsen och magen av nervositet. Hur vet man att man gör det rätta valet? Tack för en bra blogg! <3
– Åh, bra fråga. Jag tror faktiskt inte att man kan veta det. Man får helt enkelt testa. Det är stor skillnad på att bo ihop och att inte bo ihop och det tillkommer en massa nya irritationsmoment och ”problem”. Även om man varit tillsammans länge tror inte jag att det är en försäkring på att det kommer hålla, och tvärtom. Ni får testa helt enkelt! Finns det ingenstans ni kan testbo? Om hans föräldrar eller dina föräldrar ska åka på semester i sommar kanske ni kan låna huset/lägenheten och bo där tillsammans en vecka? Vore ju ett bra sätt att få testa på det lite oskyldigt 🙂 Lycka till hur som helst! Det löser sig <3
Hej. Hur går det med din stalker nuförtiden? Jag tycker att du inte har skrivit om honom på länge. Du skrev ett inlägg 2014 efter rättegången att om han skriver en till kommentar så publicerar du hans namn. Skrev han en till kommentar? Vad hände? Jag började fundera på detta och blev nyfiken på om du slapp av med honom för gott. Tyckte så synd om dig då du förlorade rättegången och minns att jag inte förstod hur de inte kunde se honom som skyldig 🙁 (förstår inte ännu heller)
– Nej, Anders Uhrbom håller fortfarande på. Inte lika mycket, men han har inte slutat. Det senaste han skrev var det här. Valde att godkänna en kommentar för en gångs skull:
Jag misstänker också att en person som utger sig för att heta något annat (Maria) är Anders, men är inte säker. Godkänner inte den personens kommentarer heller. Nej, jag förstår inte heller. Men för att förklara: de såg honom som skyldig och han dömdes först i Tingsrätten. Men sedan överklagade han till hovrätten och de friade honom. Det beror på att det ännu inte finns några klara riktlinjer och lagar kring förföljelse på Internet, och för att man inte kunde bevisa att alla kommentarer samt kontaktförsök var från honom. Man kunde bevisa de flesta och man kan anta att alla är från honom, men när det gäller vårt rättssystem måste det ju finnas solklara bevis. En ip-adress, exempelvis, räcker inte. Polisen som gjorde utredningen lade ner måååånga timmar på att bevisa att kommentarerna kom från Anders och lyckades bara med ungefär 300 stycken. Han hade kontaktförbud, men började höra av sig igen så fort det upphörde. Jag fick inte igenom ett nytt eftersom kontaktförsöken numera inte är lika intensiva och kränkande. Dock kan jag känna att det är just det som är mest kränkande, att han hör av sig trots att han VET (herregud, vi har suttit på rättegång och allting) att jag inte vill ha med honom att göra. Så det som egentligen stör mig nu vad gäller hela grejen är att han fortsätter bara för att ”han kan”. För att visa för mig att gör som han vill.
Vad fint och mysigt ni verkar ha det du skrev ju förresten att du och din kille träffades via tinder och att det inte klickade direkt, varför bestämde du dig för att ändå ge det en chans till? Puss på dig och ha en härlig söndag
– Det var egentligen inte så att det ”inte klickade”. Det var varken eller. Jag var liksom inte mottaglig. Jag var inte redo för att träffa någon när vi sågs de två första gångerna. Det var väldigt trevligt och absolut inte något fel på någonting. Det rann ut i sanden och jag hörde inte av mig mer. Men sen gick det lite tid, jag kom till insikt med vissa saker och tänkte att jag borde ge det en chans till. Jag hörde av mig igen och som tur är ville han träffa mig igen 🙂 <3
Hej! Kan du inte berätta mer angående om hur det går med ditt körkort? Kram 🙂
– Det går bra. Det går dock sjukt segt eftersom att jag, som ni vet, jobbar heltid och åker hemifrån 06.20 och kommer hem 18.10 om dagarna. Det finns ingen tid att gå på körskola. Jag funderar på att helt enkelt boka privat uppkörning. Folk avråder från det, men vad ska jag göra liksom? Tänker yolo. Det får bara gå.
Är det inte dags att du slutar snapchata och filma när du kör bil? Och dessutom övningskör. livsfarligt
– Haha say what? Det har jag aldrig gjort. Är det inte dags att sluta dra egna slutsatser och kanske fråga en person innan du anklagar, eller eventuellt dra logiska slutsatser själv? Dvs att det kaaaan ju vara så att någon annan kör om jag snapchattar från bilen.
Jag har ett problem. Ett ganska jobbigt problem. Jag bara önskar att jag kunde få svar på detta. Hur du skulle göra i min situation. Du skulle kunna svara på detta i bloggen eller podden du bestämmer. Men iallafall över till mitt problem. Ska försöka hålla detta så kort som jag kan. Just idag är jag tillsammans med världens finaste pojkvän. Vi har snart varit tillsammans i 1.5 år och vi har det så kul tillsammans. Jag älskar honom så mycket. Men om vi går tillbaks i tiden ca 2.5 så snackade jag väldigt mycket med en annan kille.. Dag in dag ut. ( på Facebook/snapchat osv) ungefär. Vi träffades då och då men det blev inte ofta. Och när vi väl sågs så hade vi det trevligt. Det var som vi var på G. Vi flirtade lite med varandra men vi låg aldrig med varandra/ kysste varandra osv. Inget sånt. Men iallafall jag gick i tvåan och han gick i trean detta var i slutet av tvåan. Alltså under vårterminen men iallafall. När han tog studenten så hade vi inte längre kontakt. Vi bara gled ifrån varandra.. Jag glömde bort honom och gick vidare. Och idag har jag alltså en pojkvän. Den här dåvarande killen har jag ju inte haft någon kontakt med alls sen studenten där tills nu. helt plötsligt för tre månader sen så började han Snapa mig då ich då. Jag svarade på några men inte alla.. Jag börjar genast tänka att han ville få kontakt igen. Bli på G osv. Men inget mer händer. Men häromveckan. Så skriver han på Facebook och frågar om jag vill ses nån dag och ta en glass. Här kommer min ångest och äntligen min fråga. Ska man träffa honom? Och vara tydlig redan nu och säga. Jag har pojkvän men vi kan göra det som vänner? Jag vet ju inte vad han vill.. Som vänner eller för att kunna bli något. Eller ska jag bara svara jo gärna. Men det känns drygt mot min kille att träffa honom för det är ändå typ som ett gammalt ex till mig även fast vi inte hade något intimt. Pga inte så kul för min pojkvän att jag träffar någon som jag varit på G med. Gaah jag har panik och behöver verkligen din hjälp. För har så många följdfrågor på det där. Vet inte vad jag ska göra.. Så jobbigt. Snälla hjälp.
– Alltså jag känner spontant att nej, det är inte okej. Varför ska du träffa honom? Det känns ju inte direkt som att ni har någon vänskap, utan det var ett ragg som inte blev något mer. Hade det känts bra för dig om din kille träffat en tjej som haft haft samma relation till? Jag tror inte det. Nej, jag tycker du ska låta bli. Misstänker att det bara kommer drama och svartsjuka ur det hela samt kommer sätta dig i en jobbig sits. Det är det inte värt. Kram! <3
Här kommer en frågor & svar inlägg. Har inte riktigt haft tid att fixa det förrän nu, förlåt för det. Vissa frågor kanske besvaras för sent, men hoppas det går bra ändå.
Första kommentaren här efter att ha läst din blogg sedan start. Jag har en fråga! Kommer ihåg att du frågade dina läsare om klädtips när du skulle börja på ditt nya jobb. Jag hittar inte inlägget! Börjar väldigt snart arbeta i en butik som har optik och säljer glasögon ( för att försöka förklara utan att nämna namnet haha) och jag behöver tips hur jag ska klä mig. Hur jag kommer billigt undan i början men ändå stilrent och snyggt. Hade varit kul och veta hur du tänkte i början 🙂
Kram
– Hej! Vad kul att du läst sedan start 🙂 Jag tänkte mycket på kläder innan jag började jobba och tänkte det var viktigt med ”kontorskläder”. Men jag märkte väldigt fort att det inte var så viktigt, eller viktigt överhuvudtaget. Jag jobbar nämligen på ett lager (fast på kontoret då) och lagerpersonalen har ju självklart bekväma kläder, vilket gör att det inte är konstigt om jag också skulle ha bekväma kläder. Det hade kanske varit annorlunda om det ”bara var kontor”, men jag tror faktiskt inte att min arbetsplats bryr sig så mycket och vi har ingen klädkod. Vore ju konstigt om hälften av oss skulle sitta i lunchrummet superpyntade och andra hälften inte, haha. Jag brukar oftast ha typ en blus och jeans, eller vad som helst egentligen. Hör med din arbetsplats vad de tänker om klädkoden och hur ”hårda” de är. Men för att ge dig tips så skulle jag satsa på några olika skjortor (jag har köpt en skjorta på Vero Moda som är jättefin och bra att ha under tröjor t.ex.), blusar, ett par kostymbyxor och en kjol. Det är en bra bas och så kan du blanda med accessoarer. Kolla på Lindex! De har bra ”preppy” saker. Om du jobbar på ett ställe som säljer glasögon så tycker jag att du kan ha några roliga bågar, älskar när personalen har det!
På tal om glasögon. Mina första. Bild tagen 2012.
Hej Egoina,
Du verkar vara en så klok kvinna i ungefär samma ålder som mig (25). Jag har följt din blogg länge och minns att du skrev något om att juni och juli förra året var riktiga deppmånader för dig. Jag känner att jag hade behövt lite råd från dig..
Har varit singel i 2.5 år ungefär och de senaste 1,5 åren har jag varit i en ohälsosam spiral. Har träffat massvis med killar, dejtat och även börjat träffa någon en längre period. Det slutar dock alltid med att jag är den som blir dissad och blir oftast väldigt ledsen över det. Även om jag bara är på dejt med en kille en gång och det kändes bra blir jag oftast nojjig och ledsen om han inte hör av sig igen. Jag tror att jag känner så mycket Att jag jagar kärleken, att jag går på massa dejter från tinder hit och dit att jag missar att lära känna mig själv. Direkt när jag någon jag träffar inte vill ses mer, jagar jag efter nästa, för att sedan bli sårad där. Jag har svårt att vara ensam och inte ha någon att ”skriva med”.
Såklart är min fråga till dig vad du säger om detta beteende? Hur hade du gått till väga för att komma ur det? Nu blev det ett långt meddelande på ett helg irrelevant inlägg till mitt problem. Hoppas du förstår. Kramar!
– Hej, tack för denna fina och insiktsfulla fråga <3 Det jag tycker att du ska göra är att verkligen rannsaka dig själv och ta reda på vad du behöver och vill ha. Med eller utan partner. Du behöver komma till en punkt där du känner dig hel utan att du måste ”ha någon att skriva med”. Då menar jag inte att du måste känna att ditt liv är perfekt utan någon, jag tycker absolut att man får lov att känna att man saknar något i sitt liv – om man är en person som vill ha en partner. Men det är stor skillnad på att känna att man VILL vara med någon istället för att man MÅSTE vara med någon. Det känns som att du fokuserar för mycket på vad killen vill och inte vill. Vem vill DU vara med? Hur vill DU leva? Jag ska länka en sida med texter om attraktionslagen som hjälpte mig. Det är ganska flummiga texter och du får ta det med en nypa salt. Jag står inte bakom allt som står här, men de gav ändå mig en slags ro och hjälpte mig reda ut mina tankar. Här hittar du dem. Läs till exempel: ”Hur hittar man sig själv”, ”Hur attraherar jag en riktig kvalitetsman”, ”6 steg till kärlek med hjälp av attraktionslagen”, ”Hur hittar man meningen med sitt liv”, ”Hur slutar jag vara klängig”. Lycka till! Det kommer bli bra, jag lovar 🙂 <3
Det här hör inte till inlägget men kanske något att ta upp i nästa frågestund om inte annat. Men på tal om att blogga: Har du någon gång under dina år med bloggen funderat på att gå all in som bloggerska? Typ flytta till Stockholm, leva något slags blogglyxliv (nåväl, många inom bloggeliten vill åtminstone ge intrycket av det) och endast försörja dig på bloggen? (Jag vet att bloggen fungerat som din enda inkomstkälla förr men hoppas du fattar hur jag menar.) 🙂
– Ja, det har jag tänkt på massor av gånger. Jag har fått jättemånga jobberbjudanden i Stockholm och vet att om jag satsat all in på bloggen, flyttat dit, gått på events etc så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Men jag har aldrig riktigt velat det. För mig har det varit viktigt med en utbildning och det har också varit viktigt att kunna välja ”när jag ska vara kändis och inte”. Jag tycker inte om det livet och även om många i branschen är härliga och jordnära så är väldigt många inte det. Det är inte min typ av värld och det passar inte mig. Jag vill inte bli större och jag tycker att jag har stannat på en bra nivå. Det låter kanske stört, men det är så jag känner.
Hej Regina! Detta hör inte till inlägget, men visst har/har du haft ett par kilklacksskor från Tommy Hilfiger? Jag har försökt söka i din blogg men hittar bara ett inlägg med skorna. Nu låter jag som en stalker, men jag har för mig att du köpte två par? Jag funderar på att köpa ett par, men är osäker på klackhöjden. På bilden jag hittade ser det ut som att du har den mellersta klackhöjden, trivs du bra med den? Jag vill inte känna mig ”tantig”, och funderar på om jag ska ta den mellersta eller högsta klacken! Tacksam för svar! Ha en trevlig dag 🙂
– Ja, det stämmer. Jag har ett par mörkblå och ett par beiga. Jag tror att jag har den högsta klackhöjden och är mycket nöjd med det 🙂
Här är en suddig bild från förra sommaren med dem på.
Egoina!
Jag vet inte ifall du föredrar och uppskattar att jag ställer min fråga här men jag är för tillfället i desperat behov av en klok människas ord!
Jag går på gymnasiet i Lund och tar studenten i vår (!) Det värsta med studenten är inte oron för framtiden utan istället är jag rädd för att jag senare i livet ska ”ångra” att gymnasietiden blev som den blev.
Till exempel har jag aldrig haft en pojkvän och jag har aldrig haft sex. Helt plötsligt har tanken att jag med största sannolikhet kommer gå ut gymnasiet oskuld och utan att ens ha kysst en kille krupit in i mig och bitit sig fast. Varför vet jag inte för jag vet många andra inte heller har haft sex än osv.
I nuläget känns det helt ok att vara oskuld men jag är rädd att jag om några år, när jag ser tillbaka på gymnasietiden, är ledsen för att jag aldrig haft ett förhållande som ung/under gymnasietiden. Det känns som att det hör till att ha en kille att sova bredvid och som käkar middag med min familj (och tvärtom) osv. Jag vill liksom ha upplevt det (eller snarare; jag vill uppleva det för annars tror jag att jag kommer ångra mig senare i livet) och nu börjar tiden rinna iväg… Rädslan för att jag ska ångra mig gör mig ledsen över hela situationen vilket gör att jag just nu inte ens orkar planera för valborg (panik)…
Har du några kloka ord att dela med dig av? För innerst inne vet jag ju att det inte är något fel med att ta studenten oskuld och förhållandelös (vilket ord) men ändå är känslan jobbig.
Massa kramar till dig!!
– Alltså jag förstår känslan, men ändå: CHILLA. Du är fortfarande ung! Precis som du säger är det många andra som inte heller haft partner, och även om ”alla andra” skulle haft det så är det fortfarande helt okej såklart. Det kommer när det kommer och det är så dumt att ha ångest över egentligen. Bara lita på mig att det kommer hända och se fram emot det istället för att noja över att det inte hänt, eller ännu konstigare, noja över att du i ett senare skede kanske kommer ångra att det inte hände. Om det känns okej nu finns det ju inget att ångra i ett senare skede, du gjorde ju det som kändes bra för stunden 🙂 Dessutom, vad är det du ska ångra egentligen? Fanns det en chans du inte tog så var det väl helt enkelt för att du inte ville/ inte var redo och då var det ju rätt val. Om tillfället uppenbarar sig och det finns en person du vill kyssa/ligga med/ vara ihop med, så ta den chansen, men om tillfället inte uppenbarar sig så är det ju bara så. Lovar att det blir bra allting <3
Apropå att folk vet vem du är och ofta känner igen dig – visste F vem du var sen innan? och vad tycker/tyckte han om att du är så pass offentlig?
Kramar <3<3
– Nej, han hade ingen aning. Vi skrev med varandra ett tag innan vi sågs och när han frågade vad jag jobbade med skrev jag att jag ”skriver en del och frilansar”. Ville ju inte att han skulle läsa min blogg innan vi sågs. Sen när vi träffades minns jag att han frågade ”om jag någonsin fått något publicerat”. ”Jo, det har jag väl”, sa jag och fick berätta att jag fått några hundra krönikor publicerade…haha. Jag berättade om bloggen också, men jag tror inte att han förstod. Han läser inte bloggar och har aldrig gjort. Han berättade i efterhand att han hade gått in på min blogg och läst en sida efter dejten, men sen slutat läsa för att han ville lära känna mig utanför bloggen. Frågade honom nu vad han tänkte om det och han svarade att han inte tänkte något om det alls. Det här med att jag är offentlig är dock lite jobbigt ibland, men jag tror mest det är för att han är orolig för alla knäppa människor där ute och att folk stirrar ibland.
Du har ju skrivit endel om regler inom kollektivtrafiken hehe men vart tycker du gränsen går? När jag pendlade märkte jag också hur man blev mer och mer bekväm med vad man gör och äter( satt och knaprade på mitt knäckebröd till frukost i godan ro tillslut) men jag har också sett folk som flossar, borstar tänderna och toppsar öronen..Det kan jag tycka känns lite ofräsch haha
– Haha, men oj! Det du nämnde är ju verkligen inte okej. Gör folk så? Hahaha, helt galna ju! Jag tycker gränsen går vid när du inkräktar på någons space. Inte bara utrymme, utan när du gör något som kan vara obekvämt för en annan. Exempel: Tar mycket privata samtal och typ skäller på någon i telefon (kan dock vara intressant, haha), äter något som verkligen stinker, sprayar hårspray/parfym osv, tar upp för mycket plats, borstar håret så att hår kommer på någon. Ja, du förstår kanske. Regeln är väl att om personen bredvid mig blundar så ska hen inte märka att jag är där. Såklart går det bra med undantag, exempelvis skrikande bebisar eller som jag en gång när jag var megahungrig och tryckte i min en hamburgare. Vi är ju människor och ska få lov att vara det, men tycker ändå att många borde ha lite mer respekt för andra i kollektivtrafiken.
Hej Regina! Ser dig nästan som min storasyster jag aldrig fick, du har alltid så kloka värderingar på allt <3
Nu till min fråga… Jag har träffat en kille i ungefär en månad men vi sa att vi inte skulle ha några känslor iblandat, alltså så var vi bara kks. Allt kändes bra och okej i början men jag fick känslor för det ändå och jag mådde inte bra av att vara med honom när det inte blev något mer, men väntade ändå med stt berätta för honom för visste att när jag sa det skulle vi sluta ses. Iaf, berättade det för honom igår och vi pratade i telefon i 1,5h och jag har aldrig gråtit så mycket. Han säger att han tycker om mig också, men att han inte är redo för ett förhållande… Saknar honom så mycket och vill bara träffa honom ändå… Snälla, vad ska jag göra? Hur tar man sig ut detta?
– Gullig du är <3 Lite tough love: det här med att ”inte vara redo” är oftast bara snack, man är redo för ett förhållande när man träffar rätt person (obs! detta betyder självklart INTE att det är fel på dig, det kan bero på många saker). Såklart är det inte så i absolut alla fall, men jag tror det är dumt att hoppas på något annat. Åh, alltså sånt här suger så mycket, alla dessa ”känslolösa” relationer som alltid alltid blir känslor ändå. Alltid någon som blir sårad. Vad du ska göra? Dra dig ur det, sluta träffa honom! Det blir bara destruktivt så länge du har känslor och han inte vill någonting mer. Men jag vet att du kommer träffa honom ändå och intala dig själv att det inte är några problem…(om inte du är starkare än oss andra dödliga dvs) 😉 Oavsett: Det kommer bli bra och du kommer att träffa en person som vill vara med dig. Jag lovar. Skit i den idioten och låt honom gå runt och ”inte vara redo” i ensamhet istället. Vad är det för trams liksom. Heja dig! <3
Kommer linnet från HMs hemsida eller har du hittat det i butik? Normal storlek? Tkt det stod ”Online exlusive” så tänker att det kanske enbart finns online 🙂
Väldigt snyggt i alla fall!
– Ja, den är från hemsidan och vad jag förstår säljs det inte i butik. Tycker det är lite oversize, så beroende på hur du vill att det ska sitta så ha din vanliga storlek eller en mindre. Tack! 🙂
Åh, hoppas din dag blev bättre..! Jag har en fråga…
I höstas träffade jag en kompis kompis på en fest. Vi hängde hela kvällen, det slutade med att vi hooked up (ej sex though) och hade det sjukt, sjukt trevligt. Vi skrev en hel del efter det och jag tycker han är sjukt fin och rolig. Men sen tog han upp att han ville dejta..och jag var tvungen att säga nej, för jag vet att vi aldrig kommer bli tillsammans & jag är vid en punkt i livet där jag inte har den tid eller energi att ge det ett försök/bara hänga casual.. Sen dess har vår ”relation” liksom bara runnit ut i sanden, och jag har försökt att visa respekt för att jag inte vill ge honom falska förhoppningar eller vara oschysst.. Men ibland vill jag bara skriva! Säga hej, fråga hur han mår, smsa sent in på kvällen och bara.. Ha det så där trevligt med honom igen. Får man skriva då?? Eller är det taskigt? Får man va lite half way? Eller ska jag bara get a grip och behärska mig? Hjälp??
– Nej, jag tycker inte det är taskigt. Gör precis vad du vill så länge du kör öppna kort. Var tydlig med vad du vill (eller inte vill rättare sagt). Han är ju faktiskt en vuxen människa och tar egna beslut. Men om det känns som att han är/blir ledsen så är det inte schysst och inte värt det. Raka rör så går allt bra 🙂
Jag har en fundering, nu när du hux flux blivit sambo – har du funderat på att hyra ut din lägenhet i andra hand? Har för mig att det ska vara tillåtet att hyra ut i andra hand medan man ”provbor” tillsammans. Skönt sätt att spara in på en extra hyra och kanske spara lite extra 🙂
– Jag ska säga upp den istället………………………………………………………iiih <3
Så gott det ser ut! Kan du fråga Ida ifall hon vill dela med sig av receptet? 😀
– Hon hade hittat recept i tidningen Hembakat (hahaha hon ba: ”dina läsare kommer nog inte tycka det är coolt nog…men jag hittade receptet i Hembakat”). Här har ni! 🙂
Okej, här kommer ett ord jag uttalat fel i heeela mitt liv: accessoar. Jag har uttalat C:na som s, men de ska uttalas som ks. (Tänk acceptera) Det låter ju sååå jävla fel?!
(Enligt Svenska språknämndens uttalsordbok (2003) )
– Näää är det sant? Nu lärde jag mig något nytt! Jag har alltid tänkt att människor som uttalar så gör fel, typ som människor som säger Ekspresso (espresso). Håller med, låter ju så fel!
Heej jag bara undrar varför du inte börjar med youtube också? Hade varit kul. Kram!
– Ja, jag har funderat på det längelänge. Flera år faktiskt. Men sen började jag titta lite på vad youtubers lägger upp och alltså de är så HIMLA duktiga? Blev väldigt förvånad. Så jag känner inte riktigt att jag spelar i samma liga, och oavsett om jag skulle kunna bli bra på det har jag verkligen inte tid. Jag vet hur lång tid det tar att bara fotografera och redigera bilder till ett blogginlägg, vad tar det inte då att filma och redigera videos? Oh my. I ett annat liv hade detta varit min grej. Intresset finns här och jag har en massa idéer. Det är så tråkigt att man inte kan få leva flera liv, det finns så många yrken jag hade velat ha.
Hej
Snälla!! Jag har väntat urlänge på att du ska presentera dina nya skor här (de blåa tossorna) men du gör det aldrig 🙁 vill ju veta varifrån de är och vad de kostar! För vill ha likadana 🙂
– Menar du dem på bilden nedan? I så fall på en outlet i Löddeköpinge. Heter den Outlet Syd kanske? Minns inte riktigt. De är från märket Henri Lloyd och jag betalade 499 kronor. Min boyfriend hade ett par sen innan. Jag härmade honom, hihi <3
Va brukar du göra på vardagskvällar sådär annars då? Hade fått den uppfattningen om att du bara chillade.
– Haha seriöst? Känner det är märkligt om jag förmedlat det. När jag pluggade chillade jag en del (förutom i intensiva perioder med tentor eller under uppsatstiden), men nu? Verkligen inte. Oftast har jag inte en enda sekund ledig om dagarna. Är igång från att jag kommer hem från jobbet tills jag går och lägger mig. Så kul när folk säger ”klart man har tid att träna, annars sitter man ju bara i soffan”. Jo tack. Jag måste planera sönder för att ha tid att sitta i soffan. Jag blir glad om jag ens lyckas med det. Vad jag gör? Jobbar, duschar, lagar mat, äter, tvättar, städar, osv. Det händer såklart ibland att jag träffar kompisar eller hittar på något annat kul, men det finns inte mycket tid till det tyvärr. Blir nog i alla fall lite bättre när jag inte pendlar sönder mitt liv.
Vad härligt att du mår bra! Jag bara undrar, när du blir kär eller börjar gilla någon (det pirrar liksom!) säger det pang från första ögonkastet eller växer det fram över tid? Hur var det denna gång? Blev singel i september och dejtar en kille nu men oroar mig över min förmåga att bli kär…
– Tack <3 Denna gång växte det fram. Kände inte mig ganska likgiltig de första två gångerna vi sågs (varken bu eller bä liksom) och som tur var sågs vi en tredje gång och då var jag fast. Jag tror det är svårt att känna något på första dejten för en människa som man aldrig träffat. Man kanske dricker en kaffe på ett café typ och det är lite stelt. Det är nog dumt att förvänta sig fjärilar i magen då. På vår tredje dejt var vi hemma hos honom, drack lite vin och allt var mycket mer avslappnat. Det är nog generellt bra med en tre-dejter-regel, efter tre dejter vet man ju om personen är intressant eller inte. Obs! Gå inte på tre dejter med någon som inte tilltalar alls såklart, bara säg hejdå i så fall. Men oroa dig inte! Jag tror inte att det är som det var när man är 15, att man blir sådär jag-kommer-dö-och-kan-inte-sova-eller-andas-kär typ för ingenting, det handlar väl mer om att personen gör dig glad, du känner dig trygg, du vill spendera tid med hen och att du ser en framtid. Pirret kommer när det är rätt 🙂 Stressa inte.
Såhär såg det ut på vår första dejt. Beställde kaffe och hasselnötscheesecake….såklart, haha. Jag var lite tidig och gick och satte mig så länge. Jag skrev att jag väntade längst in och redan hade köpt fika. Sen kommer han in och hade köpt precis samma!! Av alla saker att välja på. Så sjukt ändå. <3
Hej fin du! Har en liten fråga till dig, visst träffad du killen du dejtar på tinder? Hade inte du kunnat göra en tinder guide, typ steg för steg eller liknande för oss som nyss skaffat denna lovade app? Hade varit kul att läsa om! Ha en toppen helg <3
– Haha alltså nej, tyvärr. Hade Tinder i några veckor varav det mesta av tiden använde jag inte appen, så kan inte utnämna mig själv till någon expert. Men! Tips till alla killar (tjejer också kanske för den delen): Skriv något om er själva på er profil för helskotta! Jag swipade cirka aldrig om det bara var ”fina bilder”. Tråkigt ju.
Hej! Det kanske är en konstig vinkel, men det ser ut som att du sitter väldigt nära ratten när du kör! Tänk på att om du krockar måste det finnas utrymme för air-bagen att expandera helt! Sitter man för nära ratten kommer den inte göra det innan den når ansiktet, och då kommer den inte hjälpa alls….
Jag vet att det kan kännas svårt när man är kort (jag är 157!) men det går 🙂 om det nu är så att du sitter nära, vinkeln kan ju visa fel.
– Jo du har rätt, jag gör det! Jag sitter extremt nära! Tack för att du uppmärksammar mig, jag har inte alls tänkt på detta. Jag måste sitta så nära för annars känns det inte som att jag har kontroll på bilen och sitter jag inte så nära sitter jag ändå bara och lutar mig fram. Men ska vänja mig av med detta genast! 🙂 Satt lite mer ”normalt” igår när jag körde (efter att ha läst din kommentar, haha) och det gick ju bra!
Du verkar vara väldigt bra på att ge råd Regina, så jag undrar om du (eller någon annan i kommentarsfältet) skulle kunna hjälpa mig! Jag dejtar en jättefin kille som bor rätt långt bort, och jag är hos honom och hälsar på just nu i flera dagar. Vi har tidigare kyssts, kramats osv väldigt mycket och haft bra sex. Men nu har vi inte gjort något av det (inte ens skedat när vi sover) på kanske tre dagar. Det är alltid han som tagit initiativet men han har plötsligt slutat göra det, och då har det inte blivit något. Gillar inte han mig längre? Eller är anledningen att han kanske inte tror att jag vill eftersom jag är dålig på att ta initiativ och uttrycka vad jag vill? Behöver hjälp! Är sämst på att prata om dessa grejer.
– Åh. Svårt att svara på. Att någon drar sig undan kan betyda tusen olika saker. Jag skulle testa att ta initiativ och se vad jag får för respons, det kan ju vara som du skriver. Men det är svårt för mig att ge råd för jag vet inte mer än det du skriver. Hur är stämningen annars till exempel? Verkar han sur? Är allt som vanligt förutom det fysiska skulle jag tolka som att antingen så är det som du skriver att han är osäker på dig/ trött på vara den enda som tar initiativ, eller så är han kanske bara mer inställd på att bara vara kompis.
Min syster flytta in hos en kille innan dom ens hade börjat dejta ordentligt. 4 år senare är dom gifta med två barn och bor på en gård med massa djur 🙂 i kärlek finns det inga regler!
Påtal om relationer, tycker alltid att du ger så visa råd. Jag och en kille inledde en vänner med förmåner relation. Under dessa månader blev relationen ganska gråzoonad för vi blev även jättenära. Hade aldrig känt denna kemin med någon, samt vänskapen var stark. Från ingenstans smög det på lite känslor och jag tog upp det med honom. Han vill bara vara vänner. Så hur gör man? Jag har aldrig blivit ‘kär’ i en kompis innan så vet inte alls hur man ska bete sig. Sluta umgås/prata känns ju jättehemskt för han är en så stor del av mitt liv men samtidigt gör det ont att veta att han inte vill mer. Kan va skönt med en opartisk röst då vi bara har gemensamma vänner, suck 🙂
– Usch vad jobbigt 🙁 Man vill ju inte förlora sin vän! Jag tänker såhär: Ta en paus från varandra ett tag (så länge som behövs, men kanske några månader) och låt allting dö ut. Har du känslor kvar blir det väldigt svårt att fortsätta umgås utan att du/ni mår dåligt. Och ja just det, sluta vara fysiska!!! Det är nog det viktigaste. Hoppas det löser sig <3 Annat tips är också att bli kär i någon annan, haha 😉 Men det är ju lättare sagt än gjort.
Hej! Du som hållt på med tinder kan du kanske ge mig ett tips? Skaffade det rätt nyligen då jag kommit ur ett tidigare långt förhållande. Vet inte riktigt vad mitt syfte var, mer att prata litr med nytt folk och försöka glömma exet. Men nu har jag pratat med en kille i några veckor, jättetrevlig då vi träffades förra veckan. Var kul så vi tog en öl i helgen med och en middag ute igår. Men problemet är att igår kysstes vi när vi skiljdes åt och det känns fel. Dels för att jag inte vet om jag gillar honom på det sättet men också för att ( förlåt låter väldigt elakt detta) han var värdelös på att kyssas så kändes hemskt. Så jag hoppas att han inte kommer fråga om att ses mer, men om han gör det vet jag inte hur jag ska säga nej på ett snällt sätt. Blev så fel iom att vi kysstes, känns som jsg råkat lura honom och aldrig min mening då han är jättetrevlig annars.
Har du nåt tips hur man säger tack men nej tack efter tre dejter?
– Jag förstår ditt dilemma. Men bara för att reda ut en sak: trots att man kysser någon/ inte kysser någon/ ligger med någon eller vad som helst så är man absolut inte ”skyldig” något mer. Man får lov att ångra sig. Man får lov att inte vara intresserad och tvärtom. Känn inte att du lurar honom! Så länge du varit uppriktig med dina avsikter är allt frid och fröjd. Det är dock väldigt jobbigt när den ena känner något och den andra inte. Men så är det ibland tyvärr. Var ärlig och säg som det är helt enkelt. Världen behöver fler som gör det! 🙂
Hahah alltså din längd gör mig så himla förbryllad. Jag är också 163 cm och aldrig känt mig kort eller ens fått höra att jag är kort. Medellängden för svenska kvinnor är 164,6 (wikipedia heheh) så det är ju inte då du (eller jag) avviker från normen och ändå säger du att du är kort.
Men alltså eller hur!! Jag är 164 cm. Så jag ÄR normen då. Haha! Förstår inte varför folk säger att jag är kort? Folk kanske generellt är längre i Skåne eller något…
Hej världens bästa egoina! Jag är en nybliven singel på 22 år och när jag tänker på att hitta någon ny så skrämmer det mig. Jag har funderat på just hur man träffar någon ny och det är ju inte så ofta man stöter på någon ny kille varje dag. När jag tänker på att ladda ner tinder får jag panik. Det känns skämmigt att vara med på tinder och jag är ”rädd” att andra jag känner ska se att jag är medlem på tinder. Jag vet inte varför jag känner såhär eller varför jag anser att det är skämmigt. Min ena tjejkompis har träffar sin pojkvän genom tinder och det har ju även du. Behöver bara lite hjälp känner jag haha. Kram från en förvirrad och skamsen tjej
– De som ser dig på Tinder har ju själva Tinder, så koppla bort det-är-pinsamt-tankarna. Ni sitter i samma båt liksom. Dessutom känns Tinder så himla vanligt nu? Nästan lika vanligt som att ha Facebook (om man är singel då). Om det skrämmer dig med att träffa någon ny så gör inte det helt enkelt. Det är ingen stress! Känner du för att träffa/prata med nya människor kan du göra det helt kravlöst också. Kanske känns enklare om du inte har världens press på dig? Bara lev lite. Saker löser sig <3
Hej Regina!
Jag läser väldigt ofta, men jag kommenterar alldeles för sällan. Jag ser hur du hela tiden ger råd, särskilt gällande förhållanden och relationer och nu har jag hamnat i en situation som jag inte får något vettigt ut av alls. Tänkte att om jag kanske kan få lite tips från en utomstående för att få lite perspektiv på det hela så kanske det löser sig.. eller iallafall blir lite lättare. Jag är i ett förhållande sen 5 år tillbaka, vi träffades redan i gymnasiet och har hängt ihop ett bra tag. Jag älskar min kille, han är min bästa vän och en stor trygghet för mig. Sen händer detta: jag presenteras för en bekant/”polare” till honom och blir helt… förälskad(?). Den här ”polaren” är inte någon jag vill vara i ett förhållande med utan det jag ser hos honom är vad jag tror bara är ytligt och fysiskt, jag hoppas att det bara är en crush som går över snart (har obviously sett för mycket på vänner, tänker när rachel blir ”kär” i joey”). Samtidigt får det mig att tvivla på mitt förhållande, borde man få såna här crushar om man är i ett bra förhållande? Jag är så förvirrad och funderar på om jag borde bryta upp medan jag ändå är otroligt rädd för att bryta upp eftersom den här killen är någon jag ser en framtid tillsammans med. Vill på ett sätt bara ha ett break för att utforska det jag missat under åren vi har varit tillsammans, men att ha ett break känns så orättvist mot honom? typ ”jag kommer tillbaka om ett tag”, jag är inte alls sådan som person och känner mig som en hemsk människa som har dessa tankar. Särskilt när han är så bra för mig. Förstår du något av det jag skrivit? tack för en bra blogg! kram
– Nu är jag ingen expert på området, men jag tror att det här med crushar är helt normalt. Eller jag tänker att det inte är konstigt om det händer. Bara för att man är i en relation slutar man inte att vara människa liksom, man kan inte hjälpa det. MEN det viktiga är att inte ge efter, inte sätta sig själv i situationer som är fel eller där det blir svårt att stå emot. Börja inte snapchatta med din crush, jobba inte över med din crush, ha inte filmkväll med din crush osv. Men sen får man kanske se lite till situation, jag tänker att om man får crushar ofta så kanske det är något som inte stämmer i relationen. Man kanske längtar efter något annat? Man kanske inte känner sig bekräftad av sin partner? På dig låter det som att du längtar ut och upplever att du ”missat saker” under åren ni varit ihop och det är nog ingen bra känsla att ha. Fundera på vad det beror på och hur du kan göra för att känna dig mer ”fri”. Det är där skon klämmer tror jag. Vill du vara i en relation? Längtar du ut för att du tror gräset kommer vara grönare? Kommer det verkligen vara det om du tänker efter? Försök prata med din partner om dessa tankar (men var försiktig med hur du formulerar dig). Han verkar vara en bra kille, han känner dig väl och har kanske något bra att säga 🙂
Hej Regina! Jag älskar dina texter (här/VR/överallt) och är glad att du inte säger upp dig. Min fråga är: Varför utnyttjar du inte din långa pendling till att jobba med dessa texter? Låter som ett perfekt tillfälle att döda tid/ kombinera med nytta!
– Tack <3 Glad jag blir! Jag utnyttjar tiden till allt annat. Svara på mejl, blogga, fixa samarbeten, betala räkningar osv. Sen ibland vill jag kolla Instagram, sova eller läsa om jag inte orkar jobba. Finns inte tid till det också 🙂
Jag har länge funderat på hur du kan hålla dig så slank och smal? T.ex. att du går ut och äter nu som då, har diverse såser till maten, godis/bakverk/dylikt nu som då samt att kunna gå ut på drinkar m.m. Utöver det så pendlar du ju och har ett stillasittande jobb antar jag samt verkar ju inte träna? Är det något du brukar tänka på och försöka hålla igen ibland eller har du bara en sådan fantastisk ämnesomsättning att inget sätter sig på kroppen? Jag tycker att så fort jag ens unnar mig något lite så syns det på vågen direkt och jag kämpar verkligen med min vikt. Jag blir så avundsjuk när jag ser att andra kan äta vad dem vill och fortfarande ha världens snyggaste kroppar.
Om du eller någon annan kan ge tips så tar jag verkligen emot allt jag kan få. Just nu går mitt liv bara ut på att bara tänka på kalorier och träning vilket gör att jag blir mer och mer deprimerad.
– Nu är jag varken jättesmal eller vältränad (haha det vet ni kanske, men vill ändå understryka att jag är fullt medveten om detta). Men jag förstår ändå vad du menar. Jag tror att många som följer mig tror att jag endast äter ”skräp” och det är inte helt sant. Jag tycker helt enkelt det är roligare att lägga upp lite festligare mat än vanlig mat och därför är det oftast den ni får se. Jag äter alltså nyttig mat också. Men jag håller absolut inte igen och jag ”unnar mig” varje dag eller vad man ska säga. Jag väljer dock bort sånt som för mig är totalt onödigt. Till exempel släcker jag törsten med vatten då jag ändå inte gillar läsk speciellt mycket och tar mycket mer pastasås än pasta (för det är ju ändå såsen som är god), jag äter hellre några godisbitar efter maten än att äta bröd till soppan (aldrig förstått poängen med bröd, haha) osv. Jag gör små val i vardagen och prioriterar helt enkelt sånt jag gillar och väljer bort sånt som inte spelar så stor roll för mig. Mat är en stor del av mitt liv och jag älskar att äta goda saker. Jag måste få göra det. Sen försöker jag röra på mig när jag kan, jag går till exempel mycket. Nu på sistone har jag dock varit väldigt stillasittande på grund av jobb och att jag kör bil, men annars försöker jag gå hem från tåget och så. Men du! Det är inte meningen att kalorier och träning ska styra dina tankar och göra dig deprimerad. Så ska man inte behöva ha det. Prata med någon så att du kan slippa må så <3 Kram!
Jag tänkte ställa en fråga till dig, eftersom du verkar vara väldigt bra på att svara på relationsfrågor 😉
Jag har ganska svårt att gå fram till folk och lära känna dem. När jag väl blivit introducerad är det oftast inga problem, men att ta första steget är så svårt för mig. Har du några tips på hur man ska presentera sig själv för främlingar på fester, på stan eller på bussen utan att låta som en galning? Haha 🙂
Tacksam för svar, och tack för en underhållande blogg! <3
– Vid dessa tillfällen är det synd att man själv och den andra personen inte röker, då hade man typ kunnat fråga om man får låna tändaren eller så. Bästa ursäkten och man kommer dessutom ”iväg lite” om det är en fest eller så. Men jag ska inte uppmuntra någon att börja röka, haha. Alltså bästa tipset för att man inte ska verka vara en crazyperson är att fråga något. Vad som helst egentligen, men ta kontakt, fråga något och starta en dialog! Vad klockan är, var hen köpt sin skjorta, om hen såg Melodifestivalen för att du bara måste veta vad hen tyckte om blabla. Vad som helst. Men gör inte så på bussen eller på stan för då är man konstig ändå… Fråga max vad klockan är. Om någon har ett supertips hur man tar kontakt på ett smidigt sätt så berätta gärna 🙂 Frågan är om det ens går att göra det på bussen? Tack <3
Vad grym du är som redan gjort risk2an! Trodde man inte gjorde den förrän i slutet, nån vecka innan uppkörning? Är förresten lite nyfiken på vad du har för bil, vad är det för modell och varför valde du den? mvh en som har ett högst otippat nyfunnet bilintresse 😉
– Hmm jaa, så kanske det är? Men jag tänkte att jag kan ju köra, så varför inte bara få risk 2:an överstökad 🙂 Jag köpte en Peugeot 207. En Peugeot har alltid varit min ”drömbil” när jag funderat på bil och körkort. Så då tänkte jag att jag minsann ska ha en sån också. Jag vägde mellan en cabbe och en vanlig, men kom fram till att det är mer praktiskt med mer utrymme där bak, så jag valde en vanlig. Är mycket nöjd 🙂
När jag provåkte en cabbe mitt i vintern. Försäljaren bara ”men det är ju du som ska köpa bil, ska inte du provköra då?”, jag bara: ”hehehe nej, jag har inget körkort”.
Hahaha, höll på att gå på er historia där i början! Jag träffar en person nu och vi träffades genom just Tinder och det där med tillsammans-gränsen är så svår. När man umgås som att man är tillsammans men inte har pratat om det… Behöver man prata om det? När är ett bra tillfälle att ta upp det? Hur ska man göra? Vad ska man säga? Sååååå svåååårt! 🙂
– Haha! Hade ju varit kul om det var så 😉 Alltså åh! Jag vet inte. Men man vet väl ändå om det andra personen vill något seriöst eller inte, och är det som du säger att ni umgås som om ni är tillsammans så är ni kanske det helt enkelt? Avdramatisera det och fråga rakt ut, haha. Man måste inte prata om det, men kan ändå vara skönt att veta var man står kanske? Någon som har tips på hur man gör?
Haha nej vad kul! Har följt din blogg i flera år nu och läst tidigare att du ska ta tag i ditt körkort och så tänkte jag precis slänga iväg en kommentar och fråga hur det går innan jag läser att du gjort halkan – vilket även jag gjorde, samma dag Efter att ha skjutit upp det här med körkortet FÖR länge nu kände jag att det var dags. Hur går det då? Har du långt kvar till prov?
Ha det fint! /Elin
– Det är svårt att svara på hur mycket jag har kvar. Egentligen är det mest finslip. Jag blir fortfarande lite nervös vid exempelvis påfarter och när jag kör på nya ställen med många filer. Dessutom behöver jag träna mer på att fickparkera och min handledare tycker att jag har en tendens att lägga mig lite för långt till höger på vägen. Så jag får öva in det 🙂 När jag får tid över så tänkte jag boka en tid på körskolan så får de avgöra hur jag ligger till. Vad gäller teorin är jag inte orolig. Varenda människa har liksom körkort. Har jag klarat supertråkiga tentor ska jag nog klara det också, måste bara orka göra det. Läser lite på tåget då och då. Hoppas det går bra för dig också! Lycka till! HEJA <3
Hej Regina!
Trodde aldrig att jag var den som skulle sitta om be en okänd människa om råd men nu står jag här och ska strax ta ut min hormonspiral då den fungerat dåligt för mig (precis som alla andra alternativ jag testat).
MEN P-dator. Använder du fortfarande pearly? Är du nöjd? Känns den verkligen pålitlig? Vill så gärna testa men det känns som pengar i sjön om de inte skulle fungera som planerat. De är inte direkt superbilliga heller…
Sååå ska jag satsa och köpa en P-dator eller överväga andra alternativ?
– Jag använder Pearly och jag är nöjd. Det är tråkigt med röda dagar, men det är ändå det bästa alternativet för mig. Läs på om metoden och hur det fungerar så kommer du nog känna dig mer säker på att den är pålitlig 🙂 Sen är ju inget preventivmedel 100% tyvärr, men så är det ju. Om du är tveksam skulle jag provat ett billigare alternativ först för att se om det är något för dig. Det är som du säger väldigt dyrt och det är synd att lägga pengar på något som du inte gillar. Lycka till 🙂
Undrar vilken sort av bilder på Instagram du får ångest av? Har själv först på sistone blivit mer och mer medveten om att olika bilder och hashtags verkligen kan skapa ångest (ex beachbody-relaterade grejer). Tänkte du kunde upplysa lite, känner att jag omedvetet blir negativt påverkad av mitt instagramflöde då jag inte är så bra på att tänka kritiskt.
– Superfixade, perfekta, snygga, smala, ångestframkallade bilder. Typ vad man borde äta, hur man borde se ut, vad man borde göra. Hur mysigt, fint, roligt och bra alla har det. Hur jäkla snygga alla är. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag borde gå ner i vikt, att jag borde färga håret, ha snyggare kläder, fixa naglarna, inreda finare hemma och mitt köpsug triggas rejält. Så jag skiter helt enkelt i att gå in där när jag är känslig. Jag försöker tänka kritiskt, men typ under pms-perioden är jag körd 🙁
Kan du inte försöka fixa commentluv igen? Känns som jag förlorat min dagliga rutin ^^ 🙂
– Alltså jag har inte ändrat något, så jag fattar inte hur eller varför det har försvunnit? Har det ens försvunnit? Jag vet knappt vad det är om jag ska vara ärlig…haha. Hur ska jag fixa det? Tell me så fixar jag!
Hahah känner igen det med lokalsittet Du har ju gett lite tips till folk som pluggar, vilket varit jättebra. Nu är jag precis som dig över den perioden och jobbar min första vecka. Jag jobbar inom samma stad men på andra sidan och det tar därför nästan en timme att åka dit och komma hem. Det känns som jag aldrig är hemma och aldrignhinner/orkar görs något. Hur går det för dig med heltidsjobb och pendling? Jag vet att det är massor av människor om klarar av det här, men jag är helt ny och tycker det känns lite jobbigt. ..
– Japp. Samma här. Pendlar tre timmar varje dag. Ja, alltså man hinner inte så mycket på vardagar? Man kommer hem, äter, fixar det som måste fixas och sover. Hade jag inte älskat mitt jobb hade jag inte orkat ha det så. Beundrar de som kämpar på trots att de inte gillar sina jobb. Men för att tipsa om hur du får mer tid: PLANERA. Gör mycket mat på en gång, handla för hela veckan, ha rutin på när du tvättar, försök alltid göra flera saker i samma smäll osv. Utnyttja dessutom tiden när du pendlar, det finns mycket man kan göra då. Både nöje och typ betala räkningar. vi fixar detta! <3
Hur träffades du och den killen du dejtar/är tillsammans med nu? 🙂
– Jag var ute och gick en promenad med Mimi i somras och av någon anledning kom han cyklandes på gatan. Jag var lite tankspridd och råkade hålla kopplet löst så att han nästan cyklade in i det. Han fick stanna och jag förstod inte helt vad som hände och så skulle jag ta bort kopplet, men råkade trassla in oss istället. Hela situationen blev så dum och lustig att vi skrattade åt det. Sen var han sjukt amerikansk och frågade om jag kände för att ta en kopp kaffe. Jag tackade ja och sen….hahaha nä. Tinder.
En fråga; du känner inte att du borde skriva ”en” istället för ”man”? I feministiskt anda alltså 🙂
– Jag anser att ordet ”man” är könsneutralt. Har läst någonstans att det från början betydde människa och så som ordet används (i dessa sammanhang) är ordet inte manligt i min värld. Men största anledningen till varför jag inte ersätter man med en är för att det inte alltid går att byta ut det. I väldigt många fall går det, men det funkar inte alltid rent grammatiskt. ”En” kan översättas till ”jag”, vilket ”man” inte alltid gör. Fick denna kommentar sist jag hade ämnet uppe på bloggen:
””En” är ju objektsformen av ”man” (precis som ”dig” är objektsformen av ”du”), så även de som använder ”man” säger ju till exempel ”Och så ser man någon komma emot en…” eftersom ”man” där står i objektsform. Att bara skriva ”en” är alltså grammatiskt samma sak som att byta ut alla ”du” mot ”dig”, och det kan ju bli lätt förvirrande. Dock finns det ju dialekter där bara ”en” används, så uppenbarligen går det, men bytet kan bli lite grammatiskt rörigt.”.
Hur har det gått med dina cellförändringar? Jag ska på uppföljningskontroll snart, men vet inte hur jag ska göra då jag sist fick göra biopsi vilket var den värsta smärtan jag någonsin varit med om.
– Det har gått ”bra”, eller hur jag ska uttrycka det? Jag gjorde ju en konisering, och mina kontroller efter det har tack och lov inte visat några förändringar. Nu tillhör jag den ”normala” riskgruppen, dvs att jag går på cellprov var tredje år. Usch ja. Hoppas provsvaret är bra och att du slipper konisering eller annat ingrepp. Tänker på dig <3
Nu när du blivit ”dejtingexpert” och framför allt nu när du dejtar någon tänkte jag också ställa en fråga till nästa svar-inlägg: Hur länge tycker du det är rimligt att ”bara dejta” utan att vara *officiellt* tillsammans? Var går ens tillsammans-gränsen? Har dejtat en person i fyra månader nu. Han kom direkt ur ett långt förhållande och ville inte gå in i något seriöst, vilket jag ju förstår. Men hur länge ”borde” jag vänta? Jag är orimligt kär och kan därför inte bara gå för att jag är obekväm med situationen. Jag kanske borde det men det är ju inte så svartvitt. Så vad tycker du (och ni andra såklart)?
– Haha, ja, jag har visst blivit det. Alla människor är olika. Vissa behöver längre tid på sig för att ”känna efter” och andra vet vad de känner ganska fort. Jag tänker att tre månader är en rimlig gräns. Vet man inte efter tre månader tror jag inte att man någonsin kommer att veta. Jag hade i alla fall börjat tvivla på den andra personen om han inte visste om man ville vara tillsammans med mig efter tre månader. Men som du skriver är det inte svartvitt. Det kan bero på många saker, till exempel att man inte träffats så mycket eller som i hans fall, att han nyligen kommit ur en relation. Du får känna efter, både på vad du själv vill ha och tycker att du förtjänar samt vad anledningen är till att ni ”inte kommit längre”. Jag tycker inte att det är konstigt att du känner som du gör efter fyra månader och jag tycker inte heller det är konstigt om du skulle känna att du inte orkar vänta.
Hejsan! Det är en sak jag undrar, du har ju en egen lägenhet och du hade inget jobb innan utan du pluggade, tog du csn-lån? Jag har en ganska svår situation just nu och vill jätte gärna flytta ut men jag pluggar och har hört negativa saker om att ta csn-lån därför känns det lite läskigt. Och är det möjligt att både plugga och jobba? Vill höra lite om vad du tycker för du verkar vara så smart <3 <3 <3 please help haha, kraam
– Jag jobbade vid sidan om skolan (bloggen, krönikor, lite redaktörsjobb) och behövde inte ta lån. Jag tänker såhär: ja, du kan jobba vid sidan om. Om du vill och orkar, vissa utbildningar är tuffare än andra. Men det är absolut inget fel i att ta csn-lån. Det är faktiskt det bästa lånet du kan ta. Låg ränta och en investering i dig själv 🙂 Dessutom är det så vanligt att det inte är konstigt alls. Gör det som känns bäst och prioritera studierna (och ha kul!).
Jag bara måste fråga en sak jag undrat rätt länge.
Du åker sj till Stockholm men buss till Oslo.
Varför åker du inte tåg till Oslo? Stannar det för långt bort? Är det för dyrt?
Jag vet ju inte hur det är men föreställer mig att det är bekvämare med tåg än buss?
– Jag åker inte till Oslo, utan till Moss. Om jag skulle åka till Oslo får jag byta tåg där och det blir en längre resväg och dessutom går det inget direkttåg från Helsingborg till Oslo (antar att jag får byta i Göteborg?), däremot går en faktiskt en direktbuss till Moss. Resan till Stockholm är också mycket längre än resan till Oslo. Skulle jag åka buss till Stockholm hade det tagit typ nio timmar eller något. En bussresa till Norge tar knappt sex timmar. That’s why 🙂
Hej! Jag har följt din blogg i några år nu och du verkar så klok och omtänksam, så jag hoppas det är okej att jag ställer en personlig fråga. Jag har börjat få känslor för fel kille, en sån kille som ibland beter sig som man är speciell och i andra stunder beter sig som man inte är det. Svårt att förklara, men jag börjar inse att jag under perioderna han inte bryr sig om mig så försöker jag mer än vad jag borde för att få hans uppmärksamhet igen. Typ detta quotet förklarar det mesta: ”the most addictive kind of people are the ones that act like they want you and deep down you know the truth but you’re just hoping you could change them”
Så min fråga är, hur slutar jag tänka så mycket på honom och göra för många saker för att please him?
– Oj, vad jag känner igen mig! Såhär är det: människor som ena stunden beter sig som att man betyder något och nästa stund inte kan DRA. Det är bara så att dessa människor inte är värda att lägga någon energi på överhuvudtaget. Det förändras aldrig och till slut är man så osäker, ett skal av sig själv och hela ens tankeverksamhet går åt till att fundera på om man är bra nog/ hur man ska göra för att vara bra nog och vara rädd för att man snart inte är det. Träffa en stabil person som får dig att känna dig speciell hela tiden. <3 Du kommer aldrig kunna pleasa honom, tyvärr. Kanske en liten stund, men den stunden är inte värd det för att du ska behöva vända ut och in på dig själv. Dra bort plåstret! Det gör ont, men går över.
