Frågor & svar

Menar absolut inte att ”skälla” på dig, men hur tänker du kring att köpa/använda äkta skinn? Tänkte då du fick sån avsmak för kött och sånt sen du såg den där dokumentären. Om du kunde förklara lite hur du tänker och tycker 🙂 Älskar din blogg!

– Haha åh, den där dokumentären alltså. Den skakade verkligen om mig. Jag är glad att jag sett den och att jag har ändrat på mina vanor, men några veckor där visste jag knappt vad jag skulle ta mig till. Men för att svara på din fråga. Jag har ju, som jag nämnt flera gånger, valt att fortsätta äta kött (dock i mycket mindre mängd). Jag lever alltså inte en vegansk livsstil och har inte direkt några tankar eller åsikter vad gäller att köpa och använda skinn. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är insatt i om den industrin är sämre för djuren än att vi äter dem? Jag förstår självklart att ingen av alternativen är bra. Därför har jag samma synpunkt som jag har vad gäller kött: vi ska göra det med måtta. Jag undviker päls och om jag skulle köpa något i läder skulle det vara något som jag verkligen vill ha och kommer slita med hälsan. Alltså inget köp-och-släng. Om alla skulle tänka så tror jag att vi skulle kunna komma en bra bit på vägen.

 

Hej Regina!
Jag är en te-lover av rang jag med 🙂 Dricker grönt te med sukett hela dagen i skolan,gör en egen chai-latte när jag kommer hem och camomill med honung på kvällen. Är nyfiken – dricker du te rakt av – eller har du mjölk,grädde,socker?
Gamla hederliga Earl Grey med en skvätt grädde och sukett är himlen!

Kram och trevlig helg!

– Åh vad gott det lät med chai-latte. Det måste jag prova en dag 🙂 Jag dricker te rakt av utan något i. Jag vill varken ha mjölk, grädde eller socker. Jag vill ha den som den är. Förutom iste. Det vill jag ha sött.

 

 

Har en fråga angående reklam! 🙂 När företag kontaktar dig brukar du tänka på hur många andra som redan samarbetar med det företaget och efter det avgöra om du också vill jobba med dom?
T.ex nu Daniel Wellington samarbetar ju också med t.ex. Bianca Ingrosso, Kenza, Therese Lindgren och vääääldigt många andra. Kan du då ibland tänka att ”Nej jag vill inte göra detta samarbete för dom jobbar redan med 20 andra bloggare och jag vill vara ensam med min reklam” eller kör du mer på att det är ett bra märke och då gör du det?
Inser nu också att du kanske inte ens vet om hur många andra samarbeten det finns när dom kontaktar dig…
Luddig fråga kanske haha

– Jag ska ärligt säga att jag aldrig har tänkt i de banorna. Jag skulle såklart resonera så om företaget hade samarbetspartners som stod för saker som jag verkligen inte står för och tror på, då skulle jag kunna välja bort dem av den anledningen. Men jag gillar ju Bianca, Kenza och Therese, så det är inget problem i detta fall. Jag tänker snarare att om ett företag jobbar med många andra influencers så är det ett vettigt och bra företag, annars hade ju inte folk velat jobba med dem. Jag förstår inte det här med att vilja vara ensam med sin reklam? Varför är det viktigt? Det viktigaste för mig är att jag genuint gillar produkten eller tjänsten och att jag tycker att företaget verkar bra att jobba med. Jag skulle inte göra reklam för något jag inte gillar för att ”alla andra gör det” och jag skulle inte heller tacka nej till ett bra samarbete för att för att de jobbar med många andra influencers.

Hur tänker du? Eftersom du ställde frågan kanske du har tankar om detta. Tycker du att det är negativt om ett företag arbetar med många influencers och varför? Jag är genuint nyfiken, för jag har aldrig själv funderat på det här 🙂 Och OM du tycker det. Tycker du samma sak med andra marknadsföringskanaler? Alltså om t.ex. Ben & Jerrys skulle synas på tv, på billboards på stan, i tidningen, i radio och direktreklam i brevlådan. Tycker du att det är negativt då? Och tycker du att någon av dessa marknadsföringskanaler borde tackat nej eftersom Ben & Jerrys syns överallt? Eller handlar det om när det är just ”liknande kanaler”?

 

Alltså hur gör man när man slits mellan två killar?
Den ena har jag varit tillsammans med i 4 år och varit sambos i ett år som jag älskar men känner ibland att i vår vardag finns det ingen kemi, den andra är min första kärlek som jag har tänkt på varje dag sedan det tog slut, dock har han en flickvän som det inte står stabilt med. Vi har inte träffast på två år men när vi väl träffas så slår det gnistor om vår kemi och han sade att han saknar mig. Vem väljer man? Den som man har ett stabit och tryggt förhållande eller den som dyker upp i ens deömmar efter 6 år isär?

– Oj. Alltså jag tänker såhär. Det är omöjligt att vara kär hela tiden. Det är fantastiskt och sprakande i början, men sedan kommer vardagen och det är inte sådär spännande och pirrande. Det är dumt att förvänta sig. Men såklart ska man känna sig kär ibland. Du skriver att det inte finns någon kemi i er vardag, men finns det kemi ibland? Finns det något ni kan göra så att du upplever det oftare? Du skriver ju att du älskar honom, det känns sorgligt att ge upp det. Det är ju något fint man ska ta vara på <3

Vad gäller den andra killen tror jag att du har romantiserat det i ditt huvud. Jag vet såklart inte. Kanske är han din ”the one” och kanske är det en bättre match för dig, jag är inte rätt person att svara på det. Men du måste komma ihåg att en vardag kommer med den killen också. Kanske en bättre vardag dock, jag vet som sagt inte.

Du får reda ut om du vill stanna med din nuvarande kille eller inte. Du skriver att du älskar honom, men om ditt hjärta längtar ut kanske inte det är tillräckligt. Du får helt enkelt ta reda på hur mycket du längtar ut och varför. Att lägga allt hopp på att det hade varit magiskt med en annan kille är inte realistiskt. Men du ska såklart lyssna på din magkänsla. Hoppas att du kommer fram till ett svar snart. Jag tänker på dig! <3

 

 

 

Ah, står inte ut längre!
Jag har börjat kolla på Skam (ja, jag veeet) och det är en sak jag stör mig så enormt på.

De är så galet dåliga på engelska, det är skämskudde varje gång de yttrar ett ord på engelska. Är det så att engelskan i Norge inte är speciellt stark eller låter det så otroligt töntigt för att de har för mycket utav sin norska dialekt i engelskan?

Nu frågar jag dig eftersom att du är den enda norska jag känner till.
Hoppas på insiderfakta utav dig.

Puuuuss!

– Haha <3 Jag kan inte komma ihåg att de pratade så dålig norska i Skam, men det kanske de gör. Du menar inte engelska ord som blivit norska ord som typ ”hooke” eller ”keen”? För det finns många engelska ord i norskan som blivit förnorskade = de uttalas på norska. Men jag kan hålla med om att norrmäns engelska är sämre än svenskars. Jag har tänkt på det flera gånger när jag varit utomlands med min familj. Speciellt ord med bokstaven O i. Den uttalar de som U? Typ ”Can I get tu beers please”. Men! Jag tror det är för att vi är vana vid hur vi svensktalande pratar engelska, för jag tror att båda länderna pratar engelska med lika mycket dialekt bara att vi inte tänker på det lika mycket när det är svensk-engelska.

 

Har du sett att Delicato släpper en Delicatoask till jul? Som Alladinasken fast med små chokladbollar och dammsugare och andra Delicatobakverk, tänkte på dig haha 😅

– Alltså det är FANTASTISKT. Mejlade dem och frågade om de ville ha ett samarbete så fort jag läste om det. Men inget svar tyvärr : ((( Ska dock lätt handla hem den till jul. Bästa jag hört!

 

66 gillar

Svar på några av era senaste kommentarer

Hej Regina! Har läst din blogg sedan typ.. 2010 och nu är det min tur att behöva din (eller dina bästa läsares) hjälp. Flera i min kompiskrets börjar skaffa barn och jag kan bli så stressad av detta. Jätteglad för deras skull givetvis, men också stressad. Egentligen vill jag inte ha barn nu, är bara 23 och ska gifta mig nästa sommar, men tycker det känns jobbigt att jag och mina vänner inte är i samma fas i livet. Jag är nyexad och söker fast jobb medan mina vänner valt att inte studera vidare och därmed redan har trygga anställningar. Både jag och min sambo längtar efter barn men kanske inte just nu utan om några år. Har du någonsin känt att du och dina vänner hamnar i ofas i livet, och hur hanterar du detta?

Kram!!

– Alltså jag vet att jag inte borde skriva såhär, men jag tänker vara helt ärlig nu. Jag tycker att det är asjobbigt! Jag skäms för att erkänna det, men samtidigt som jag blir glad för mina vänners skull så känner jag också lite att ”näää inte du också”. Jag vet inte om det är för att jag känner mig stressad, om jag är avundsjuk eller om jag känner mig utanför. Jag tror kanske att det mest handlar om det sistnämnda, precis som du beskriver också, att man liksom hamnar i ofas. Plötsligt är man på olika platser i livet och det gör såklart att man glider ifrån varandra, eller i alla fall riskerar att göra det. Jag antar att det är det jag är rädd för. De är på ett annat ställe i livet och jag är kvar här. Ensam.

Självklart är jag glad för mina vänners skull och älskar deras barn, men har man inte barn själv känner man sig utanför. Tack för denna kommentar. Den fick mig att fundera på den lilla känslan jag haft som skaver. Nu när jag rett ut det med mig själv och vet att det finns andra som känner samma sak känns det bättre. Kanske känns det bättre för dig också att veta att du inte är ensam om dina känslor? Du är redo när du är redo och även om jag förstår att du blir stressad så måste du leva ditt eget liv så som du vill ha det 🙂 Om några år är du där de är nu och då kommer du säkerligen känna att den stressen du kände för några år sedan var helt onödig. Kram! <3

 

Har du funderat på att skaffa en hund?

– Jaaa. Varje dag! 😀 Jag vet att jag svarat på denna fråga tidigare och svaret är fortfarande samma. Det är inte aktuellt och kommer inte vara på många år. Jag vill ge min hund ett värdigt liv. Jag vill ha tid till den och jag vill ge den massor med fysisk och psykisk stimulans varje dag. Det som en hund kräver vill och kan jag inte ge. Inte just nu i alla fall. Jag vill vara fri, vill kunna åka bort när jag känner för det och är inte sugen på morgonpromenader när det regnar. Men dagligen drömmer jag om att jag en dag i framtiden om många år vill ha det livet. Då bor jag en bit utanför stan, har massor med tid och skaffar en hund (eller flera!).

Såklart kan man välja en ras som inte kräver lika mycket. Men min favoritras råkar vara den som behöver mest stimulans av alla (tror jag?), nämligen border collie. Åh de är så fina! Och smarta! Älskar dom! <333

 

Jag och min första hund Frida. En bearded collie.

 

Tycker det är SÅ fint att du och Jacob kan umgås så som ni gör, utan avundsjuka. Mitt ex var HELT emot detta. Krav på framtida pojkvän är fan att han ska acceptera att jag ungås med mina killkompisar, annars kan han dra 🙋🏻

– Ja, det tycker jag helt klart att du ska ha som krav! Det skulle vara mitt krav också. Jacob är en av de viktigaste personerna i mitt liv 🙂 MEN. Jag förstår att det kan vara svårt för flickvän/pojkvän att acceptera eftersom vi är uppväxta i ett samhälle där synen är att en man och en kvinna inte kan vara ”bara vänner”. Om den framtida pojkvännen är svartsjuk och är fast i sådana stenålders-tankegångar kan du ju försöka hjälpa honom ur det. Kanske han har en förlegad syn på vänskap mellan olika kön? Kanske han själv varit i en relation där det var strängt förbjudet med kompis av samma kön och att han liksom bara fortsatt tro att ”det ska vara så”? Här har jag skrivit mer om ämnet. Kram! 🙂

 

Jag och mini-Jacob 🙂

 

Även om kommentaren kommer låta dryg är det inte menat, men, varför äter du bacon även om du uppenbarligen har en känsla av att det inte är moraliskt försvarbart?

– Kort svar: För att jag tycker att det är gott. Långt svar: Det är många val jag gör trots att jag vet att jag egentligen inte kan försvara det för mig själv. Att äta kött är en av dem. Det är ett rent egoistiskt val. Tyck att jag är dum i huvudet. Döm mig. Bränn mig på bål. Det är helt okej! (Okej, kanske inte bränna-på-bål-grejen). Jag är inte perfekt och är okej med att inte vara det. Jag fördsöker vara en bra människa i den mån min ork och lust orkar med. Jag har minskat min köttkonsumtion dramatiskt det senaste året (och då i synnerhet processat kött) och det är jag stolt över. Jag äter bacon och annat kött mycket mer sällan och jag tänker att det åtminstone är bättre än hur jag levde innan. Jag är imponerad över dig som låter bli helt och hållet! Bra jobbat! 🙂

 

68 gillar

Svar på några av era senaste kommentarer

Hej!

En helt annan fråga. Visst testade du IPL (hårborttagning). Hur har de gått med de? Nöjd med resultatet? Vore intressant att veta vad du tycker!

Ta hand om dig!

– Du menar behandlingarna som jag gjorde på salong? Jag ska inte säga att det inte fungerar, för jag märker skillnad exempelvis under armarna där jag hade mörkare hår. Men i övrigt tycker jag tyvärr inte att det har funkat så bra som jag hoppades att det skulle göra. Jag gjorde många behandlingar och lade mycket tid och pengar på det och med facit i hand var det inte värt det. De säger att man behöver 6-8 behandlingar och jag tror att jag gjorde över 10 stycken. Antagligen hade jag fått bättre resultat om jag hade mörkare hår, jag vet inte. Men mina hår är inte bara blonda, så det borde ändå haft bättre effekt tycker jag.  Hade jag haft obegränsat med pengar kanske jag hade provat några behandlingar till, haha. Om du undrar över Philips Lumea (IPL-hårborttagning för hemmabruk) som jag gjorde ett samarbete med så är jag faktiskt supernöjd! Det är ju inte permanent, utan man måste upprepa behandlingen. Men jag tycker faktiskt att det funkar! Det blir som att vaxa, fast man slipper allt kladd och smärtan. Det är dock samma sak där, det funkar inte på ljusa hår. Men på svarta, bruna och ljusbruna tycker jag att det fungerar 🙂

 

Hej! På tal om inget av detta så ville jag bara berätta att i programmet Halv åtta hos mig så är det en tjej denna veckan som jag tycker är lite lik dig! 😊

– Om jag bara fick en krona för varje gång jag får höra att jag är lik någon (det hade blivit många laserbehandlingar…hehe). Så roligt. Jag borde samla alla dessa människor i ett album. Jag antar att du menar den här tjejen:

 

Jag kan hålla med faktiskt. Ser absolut vad du menar! Hon gillar dessutom eyeliner lika mycket som jag <333 Jag vill förresten också vara med i Halv åtta hos mig. Vilken dröm!

 

Regina ❤ jag försökte mig på Tinder igen och det verkar ganska kul ändå. Men hur vet jag om killen är seriös? Och hur lång tid ska det ta innan jag träffar honom? Hur lång tid tog det för dig innan du träffade F?

Har du eller någon annan bra tips på hur man tindrar? Jag är ju inte ute efter något One night stand liksom.

– Vad roligt! 🙂 Jag tänker att man märker om någon är seriös, men tyvärr kan man aldrig veta säkert. Jag tror att det är viktigt att vara ganska chill när man dejtar. Alltså bara ta det för vad det är, inte tänka för mycket (OBS assvårt, jag vet), inte hoppas för mycket och bara fokusera på vad man själv tycker och tänker om den nya personen och inte vad han tänker om dig. Vad gäller hur snabbt du ska träffa honom tycker jag verkligen inte att det finns några regler. Ibland kan det till och med vara bra att träffas snabbt eftersom vissa är dåliga på formulera sig i text och därför inte får fram sin personlighet ordentligt. Men det viktiga är såklart att du känner att personen verkar vettig (man får ju en känsla trots att man aldrig kan veta säkert) och att ni ses på en offentlig plats första gången. För man vet ju tyvärr aldrig. Det finns så många freaks här i världen. Jag förstår att du inte bara vill ha ett one night stand, men tyvärr kan man ju inte veta och jag tror att du måste vara okej med det är så. Men med det sagt behöver du ju absolut inte ligga med någon om du inte vill, inte känner dig redo, inte är trygg på personen osv.

Det tog någon vecka innan jag träffade F. Vi pratade inte så kontinuerligt innan vi sågs, utan vi skrev mest långa texter till varandra som vi svarade på med någon dags mellanrum, det var liksom ingen chatt. Jag kan säga helt ärligt att om vi aldrig hade träffats hemma hos honom (på tredje dejten bjöd han hem mig) så hade jag aldrig blivit kär i honom. Det var helt annorlunda och avslappnat till skillnad från när vi skrev till varandra eller satt på en stel restaurang.

 

Mina tips på hur man tindrar:

1) Swipa aldrig på någon som du får en dålig vibb av. Magkänslan vet mer än vad man tror.

2) Gå aldrig med på något som inte känns helt bra. Skicka inga bilder du inte vill skicka, fortsätt inte ett samtalsämne du inte är bekväm med osv.

3) Var tydlig med vad du vill och vad du förväntar dig. Inte på ett överdrivet sätt, men var tydlig med vad du önskar. Man får lov att ”ställa krav” och du ska inte nöja dig med något mindre än det du vill ha.

4) Träffas alltid på en trygg plats.

5) Swipa aldrig på någon som tagit en bild på sig själv i spegeln utan tröja………oh lord.

6) Skit i alla regler. Skriv först om du vill, svara när du känner för det, träffas när du känner för det osv osv.

 

Men det viktigaste, tror jag, när det kommer till dejting är att måla upp en bild för sig själv om hur man vill att personen man träffar ska vara. Vilka värderingar har han? Vilka intressen har han? Vad tycker han är roligt? Vilka personligheter är viktigast för dig? Hur ser han ut? Vad jobbar han med? På det sättet känner du igen honom när du träffar honom. LYCKA TILL NU! Jag hejar på dig <3

 

Hej jag och min sambo vill jätte gärna åka till Italien nästa år påsemester. Jag undrar bara lite om du har några tips på resemålet och hotell och utflykter?! Hur gick ni tillväga nät ni bokade allting?

kram Sofia

– Kul! Det måste ni! Vi (eller mest F…hehe) tittade på massa klipp på Youtube och utifrån det bestämde vi en rutt. Sedan bokade vi allting för sig. Vi har alltså inte bokat ett paket. Vi letade upp hotell vi ville bo på, såg till att det fanns förbindelser mellan alla ställen och sedan bokade vi flygbiljetter. Det vi bokade i förväg var: flygbiljetter, hotell och vissa tågresor. Resten köpte vi på plats. Om ni vill se Gardasjön kan jag verkligen rekommendera Malcesine, Sirmione och en dagstur till Limone, men allt där är så vackert, så bara ÅK. Om ni åker till Malcesine kan jag rekommendera Hotel Meridiana (ta utsikt över sjön!). Vi var nöjda med alla hotell vi bodde på, men var lite extra nöjda där. Ha en fantastisk resa! 🙂

 

Utsikten från vårt hotellrum.

 

Dagsutflykt i Limone.

 

Hej Regina!

Började använda natural cycles i somras (efter du erbjöd oss en rabattkod, Yay!) och tänkte att det skulle vara skönt att slippa hålla på med hormoner mer. Men nu är jag inne på min andra cykel har jag börjat fundera över de röda dagarna. Min cykel ser ut som så just nu att jag börjar med 6 dagars mens, sedan har jag tre gröna dagar följt av 10 röda dagar. Sen är det ca 7-8 gröna dagar innan mensen är igång igen.

Det känns som att det är så extremt få gröna dagar varje cykel (har inte sex under mensdagarna) och ville bara kolla med dig om du också har så många röda dagar? (7 dagar innan ägglossning, 1 dag ägglossning, 2 dagar efter ägglossning). Jag känner att om det är såhär hela tiden fungerar det inte, vill kunna mysa oftare (kondom funkar tyvärr inte för oss).

Det känns på något sätt fräscht att inte proppa i sig hormoner längre men börjar tro att NC inte är för mig. Vi kan inte ha sex lika ofta och min mensvärk är tillbaka. Ett jävla skit att vara tjej ibland 😩

– Jaa det är ett jävla skit att vara tjej!! Verkligen så orsättvist att vi ska blöda, ha ont, vara styrd av hormoner, PMS:a OCH SÅ FUCKING VIDARE. Men för att svara på din fråga. Min cykel ser ut ungefär såhär: Mens i 4-5 dagar, sen fyra gröna dagar, sen 12 röda dagar och sen 9 gröna dagar fram till mens. Så totalt 17 gröna dagar (mens inkluderat) och 12 röda. Så vi har ungefär samma resultat. Jag skulle också önska att det var fler gröna dagar, men tänker att det kanske blir det när appen fått känna mig bättre. Jag har bara använt den två hela cykler än så länge. Det optimala hade ju varit 6 röda dagar, för färre tror jag inte man kan få. Man har ju ägglossning i cirka 24-36 timmar och spermierna kan överleva några dagar, så man måste räkna bort ungefär 5 dagar.

Jag förstår att du tycker det är många röda dagar och att du vill kunna mysa oftare. Det jag tycker är segt är att jag är som mest sugen när det är röda dagar och tvärtom. Det känns så orättvist! Men det makar ju sense eftersom det är då jag kan bli gravid. Kroppen är ju smart tyvärr. Men jag tar hellre den negativa aspekten än stoppar i mig hormoner, för jag mår verkligen inte bra av hormoner. Om du vill undvika kondom tycker jag du ska spana på andra hormonfria alternativ, antingen att komplettera NC med eller inte. T.ex. kopparspiral eller pessar. Annars är det som det är tyvärr 🙁 Vi får bara hålla tummarna för att utvecklingen och forskningen går vidare och att det snart kommer nya och bättre alternativ. Exempelvis piller till killar……hm. Kram!

 

34 gillar

Svar på några av era senaste kommentarer

Heeeej jag har en kanske lite konstig fråga. Jag är helt ny på pojkväns-området (kommenterat här förut om hur en gör när en blivit är kär i sin kk som inte alls känner samma sak, alla tyckte såklart att jag skulle lämna, jag gjorde tvärtom (hehe) och nu är vi tillsammans! Amajgad ibland sker det mirakel hörrni!!), och har kommit in i någon slags hemsk vardag där jag v-a-r-j-e d-a-g räknar ner timmarna tills han kommer hem. Jag pluggar, tränar, äter, tar ofta power naps (<3) osv under dagarna, men ändå känns dagarna OÄÄÄÄNDLIGT långa och tråkiga ända från dess att han går vid 06:30 tills han kommer hem vid 18:30. Hur fan klarar man av det här? Vill ju bara ha hem honom 06:35 igen liksom. 🙁 🙁 🙁 🙁 🙁 Mvh jättekär förhållande-novis som inte vet hur hon ska hantera denna nya situation

– Haha åh grattis, vilken tur att du inte lyssnade! Men vilket lyxigt problem du har hörru 😉 Mitt råd till dig är att du inte ska hänga upp dig själv och ditt liv på honom, men det vet du ju eftersom du skriver att du tränar, äter pluggar osv. Så jag vill bara säga: GRATTIS. Njut av det här! Det är så underbart att sakna någon och nästan gå sönder för att en hel dag känns oändligt lång tid. Det är såhär det känns att vara kär! Med tiden kommer dock dessa känslor bli mildare och det kommer även finnas dagar då du tycker det är skönt när han är borta en stund (hehe). Så njut av detta. Länge leve kärleken! <3 Jag och F brukade skriva ”5 timmar”, ”3 timmar” osv till varandra i sms hela dagarna som en nedräkning på hur länge det var kvar tills vi skulle ses. Men efter ett år slutade vi med det konstigt nog 😉

 

 

Hej. Kan du inte berätta mer om ert hus letande? Hur kom ni fram till att ni ville köpa hus (har trott att ni letat lägenhet) hur stort ska det vara osv? Vi köpte hus förra året och ångrar oss inte en sekund. Även fast det går mycket pengar på hus och inredning men jag känner verkligen, här kan vi bo tills vi där. Så himla skönt! Kram

– Vi har nog egentligen inte kommit fram till det. Vi tittar fortfarande efter lägenhet, men någonstans på vägen så breddade vi oss till att leta efter hus också. Vi insåg att om vi skulle skaffa lägenhet så lär vi behöva flytta igen om några år ändå, så det kanske är lika bra att köra på hus direkt. Dessutom har vi vänner som bor i hus, så man bli lite sugen 🙂 Jag tänker mig en stor lägenhet (minst 70 m²) eller ett litet, relativt lättskött hus. Jag vill alltså inte ha en megavilla på 200 m². Vi får se vad vi hittar! Vad härligt att känna så! 🙂 Kram

 

Är också nyfiken på ert husletande. Vi håller också på och letar och det är alltid roligt att höra vad andra tänker och tycker. Vill ni bo i Helsingborg eller utanför? Har ni några krav på huset? Som att det måste finnas badkar, öppen spis eller kanske en walk-in closet? Är ni okej med lite renoveringsbehov eller vill ni ha det färdigt? Vad tycker ni om källare? Jag själv hatar källare nämligen men de flesta husen i Helsingborg har ju det tyvärr.
Du behöver ju såklart inte alls svara på alla mina frågor om du inte vill 😉 Helt okej om ni vill hålla det för er själva.

– Vi tittar i och utanför Helsingborg på ett fåtal områden som vi har kunnat enas om (haha). Vad gäller hus är det ju lättare att köpa ett utanför stan eftersom det är mycket billigare, men vad gäller lägenhet tittar vi centralt. Mina krav vad gäller läge är att det ska vara nära till havet. Det måste alltså inte vara havsutsikt eller så, men jag vill gärna ha gångavstånd till havet. Jag vill också att det ska vara någorlunda bra förbindelser. Tågstation och bussar är ett måste. Men jag känner också att även om vi köper hus så kan jag tänka mig att flytta igen i framtiden, så det behöver inte vara våra drömmars hus. Vi kan förbättra både storlek, läge och standard om några år när vi har mer att spela med på bostadsmarknaden. Våra krav på hus idag är att det ska vara minst 100 m², det ska helst ha visst renoveringsbehov då vi vill sätta vår egen prägel, men vi slipper gärna byta fönster, tak osv. Känner precis som du angående källare, helst utan. Lycka till med ert letande förresten. Vet hur frustrerande det kan vara!

 

Hej! Älskar också hösten! Jag har en fråga till dig som är så vis.
Jag och min kille har varit tillsammans väldigt väldigt länge och jag har alltid haft en liten önskan att få leva ungdoms-/singellivet, men den har inte varit tillräckligt stark för att bryta förhållandet med denna underbara person.

Nu i slutet av sommaren märkte vi båda att vi inte hade det bra och bestämde oss (till slut) för att göra slut och ta en paus från varandra. Nu har det gått 2 veckor, de har varit svinjobbiga och jag ville bryta men inte min kille, han tyckte att vi skulle ta minst ett halvår och hjälpte mig istället att hitta en lägenhet att bo i under tiden. Nu har jag försökt låta bli att tänka på honom och känner mig mer glad.

Jag har alltid velat prova Tinder och bestämde mig att göra det bara för att jag vill – och jag har skitkul! Nu har det gått så långt att jag planerar en kort resa med en superhärlig kille från USA. Vi pratar med varandra ofta och jag tycker att det är så roligt. Nu till min fråga, bör jag avbryta allt detta? Saken är den att jag verkligen vill dela min framtid med min ”pojkvän” och jag är rädd att förstöra allt nu, trots att vi gjort mycket tydligt för varandra att vi kommer att vara singlar. Vad tycker du? (Och ni andra kloka tjejer som kanske läser) <3

– Oj, vilken svår fråga. Jag vill inte moralisera, men jag tänker att om du verkligen vill vara med din kille så borde du inte ha lust att vara med någon annan? Jag kan dock absolut förstå hur du känner och dina tankar, jag tänkte ofta så när jag var tillsammans med min första pojkvän, men jag förstod i efterhand att det grundade sig i att jag faktiskt inte ville vara med honom och att det var därför jag ”längtade ut”. För annars tror jag att jag hade känt att det var synd att jag inte levde singelliv innan jag träffade honom, inte som du beskriver att det är ett alternativ att ta en paus för att göra det och sedan fortsätta igen. Att ha träffat den människan jag vill vara med hade varit viktigare än att jag missat den perioden i mitt liv.

MEN. Så länge ni båda mår bra, tycker att det här fungerar, är öppna och tar hänsyn till varandras känslor så kan ni göra precis som ni vill. Det är ni som sätter reglerna för er relation. Jag förstår inte riktigt din fråga dock. Du skriver att du är mer glad nu när du tänker mindre på honom, men att du verkligen vill dela din framtid med ditt ex. Hur går det ihop? Och vad är överenskommelsen mellan er? Har ni bestämt att ni ska bli ihop igen i framtiden, eller har ni sagt att det kanske blir så? Om ni har bestämt att ni är singlar så är du väl fri att göra som du vill? Eller har ni bestämt att ni tar en paus och inte får lov att träffa andra? Eller är du bara rädd för att du kommer falla för en annan kille och är osäker på om du vill det? Om ni har bestämt att ni ska bli ihop igen är det ju kanske inte så schysst att träffa någon annan, om inte ditt ex är okej med det då såklart.

Jag personligen tror inte på pauser av detta slag. Jag tror att man antingen ska kämpa för att få det att fungera, eller göra slut. Man kan absolut vara ifrån varandra, det kan vara väldigt nyttigt, men den här vara-singel-fast-ändå-inte-grejen hade inte funkat för mig. Min erfarenhet av det är bara att det är extremt förvirrande och ett sätt att försöka ha kvar kakan och äta den samtidigt. Det är kanske därför jag känner så negativt kring det. Mitt ex gjorde nämligen så mot mig. Istället för att göra slut med mig på en gång drog han ut på det med liknande tankar. ”Det är slut nu, men sen kaaaanske det blir något i framtiden, men alltså vi är singlar, men om du träffar någon annan är det kört”. Han ville inte vara ihop med mig längre, men ville ändå ha mig kvar ifall att han ångrade sig. Kan tryggt säga att jag inte mådde bra under den perioden och borde ju inte gått med på det överhuvudtaget, men man är dum i huvudet när man är kär. Men som sagt, ni sätter reglerna för er relation och så länge båda mår bra säger jag KÖR PÅ bara. Lev livet och ha kul! Kram! <3

 

 

Bra svar du ger! toner -> exfoliering -> serum -> dag/nattcreme och sen smink ovanpå det på morgonen? Frågan är då var jag ska få in solskyddet? Kan man tex använda serum med spf25 eller ska man ha foundation med solskydd? Eller helt enkelt vanligt solskydd för ansiktet man köper på Apoteket och sen foundation ovanpå det? Finns det någon speciell sätt eller kan man göra lite som man vill? Hur gör du? Måste man ha solskydd även om man tex bara exfolieriar kvällstid? Bara sommartid? Hela året om? Hur funkar det eeeegentligen? Förlåt om jag låter dum, men hudvård är verkligen inte mitt område så jag skulle vara tacksam för en lite. förklaring då du gjort så bra inlägg om det och verkar kunna din sak <3 kram!

– Japp, precis! Men jag hade faktiskt skippat exfoliering på morgonen om jag ska vistas i sol (på vinterhalvåret brukar det gå bra). Det känns bara onödigt tycker jag. Ja, du gör som du vill, finns inga regler här 🙂 Jag hade köpt spf till ansiktet (jag använder den från Apoteket när det är väldigt soligt på sommaren), eller precis som du skriver kan du välja en dagkräm eller foundation med spf i. Jag personligen tycker inte att man behöver ha solskydd om man bara exfolierar på kvällen och jag brukar faktiskt använda så lite solkräm som möjligt och istället skydda huden med skugga. Keps eller hatt är bra, och om jag exempelvis sitter på en uteservering byter jag plats efter ett tag. Jag tycker solkräm är bra de gångerna då jag inte kan undvika solen, men annars tror jag faktiskt att sol i rimliga mängder är det som är det bästa för huden. Utsätt inte den för mer än vad den tål och när du är tvungen så se till att du har spf i ansiktet. Simple as that! Tack förresten 🙂 Kram <3

 

19 gillar

Svar på några av era senaste kommentarer

Hur ställer du dig till löpe i ost och gelatin som finns i mycket godis? 🙂

– Alltså jag äter ju fortfarande kött och mejeriprodukter, bara i mindre mängd. Så jag tänker inget om det, jag kommer äta godis 🙂 Det är ju inte genom godis jag får i mig den största delen animaliska produkter. Så mycket äter jag inte (tro det eller ej…haha). Jag äter ost också. Jag älskar ost och det finns inget veganskt alternativ som är gott (enligt mig), så jag kommer fortsätta med det.

 

Hur funkar det att vara introvert och sambo?
Jag är själv definitionen av introvert och fungerar på hur det skulle vara att bo med någon, att aldrig få känna att man är ensam utan att någon kan komma och störa friden vid vilken sekund.

– Det fungerar faktiskt väldigt bra, åtminstone nu när jag jobbar hemifrån. Jag är istället väldigt sällskapssjuk när han kommer hem. Det funkade när jag jobbade i Malmö också, men jag tror att det berodde mycket på att jag pendlade så långt. Jag fick ju flera timmars ”egentid” varje dag på grund av det. Om jag skulle varit på jobbet med kollegor hela dagen, haft fem minuter att gå hem och sedan träffat honom hemma hade jag nog fått lite panik och behövt exempelvis en promenad, ett långt bad, eller att stänga dörren till sovrummet ett tag.  Det som är bra är ju att man får lov att göra så. Du måste inte umgås med din sambo hela tiden och du kan be hen låta bli att störa dig en stund. Det är bara att förklara hur du mår och fungerar så förstår hen vad du behöver och ger dig det. Inget konstigt.

Men sen måste jag också säga att min sambo inte är som vem som helst annan för mig. Han tar inte lika mycket energi och ”inkräktar” inte lika mycket som andra människor gör. Han har snarare blivit en del av mig. Jag skriver det eftersom jag inte tror att jag hade kunnat bo med en kompis. Eller det kanske blir samma sak där, att om man umgås med någon tillräckligt mycket så blir de som en del av sig själv? Jag är i alla fall så glad över att den här roommate-kulturen inte är en grej i Sverige. Jag hade inte klarat det! Eller ännu värre, tänk att gå på college och dela rum med någon man inte ens känner. Jag blir så stressad bara av att tänka på det. Alltså jag tror att jag hade kunnat strunta i college bara på grund av det. Var ska jag ta vägen liksom? Tänk att inte ha ett safe space? Får panik.

 

 

Först och främst vill jag påpeka hur fantastiskt din blogg är. Lite av allt och precis lagom. Iallafall, jag har läst din blogg i typ hundra år. MEN, jag vet inte om jag bara är helt lost eller om du aldrig nämnt det men med vad jobbar F? 😁

– Åh men tack, vad glad jag blir!! 😀 Han är civilingenjör (processingenjör inom maskinteknik för att vara exakt) (han kommer bli SÅ stolt för att jag kom ihåg exakt..hehe) 🙂

 

Vem är Robert som kommenterar under varje inlägg?

– Tänk! Nu ska vi äntligen ta reda på det! Ser att jag får denna fråga ganska ofta och vissa undrar även om detta är min stalker. Det är det alltså inte (godkänner aldrig kommentarer från honom). Robert är helt enkelt bara en av mina mest trogna bloggläsare. Jag frågade Robert hur det kommer sig att han började kommentera i min blogg och han svarade såhär:

”För en del år sedan började jag kommentera i min dåvarande grannes blogg då vi var lite bekanta sen tidigare. Hon hade även en kompis som var väldigt aktiv med sitt bloggande och jag började kolla in där ibland. I själva verket kom man in i ett mindre nätverk av bloggar där folk kommenterade varandras inlägg och till höger och vänster och där fanns då två bloggar med namnen”Egoinas mamma” och ”Egoina”. Bloggen ”Egoina” körde nog sitt eget race, men jag började bland annat kommentera hos ”Egoinas mamma” och det ena gav det andra så att säga”.

Han hittade alltså mig av en slump och har hängt kvar. Kul 🙂

 

Hej Egoina. Hoppas att du har en fin sommar!

Jag har en fråga som kan låta väldigt korkad, men jag känner mig förvirrad och behöver råd.

Jag har haft en kk ett längre slag, Vi umgås ofta, även i sällskap av kompisar och solo.  Så inte helt oväntat har någon av oss (läs jag) utvecklat  känslor  för honom.. det känns lite jobbigt då han inte riktigt har samma känslor. Vi har inte pratat om det särskilt  djupt men han antyder till att vi känner  på olika plan.
Vi  pratar  nästan  dagligen via sociala medier eller telefon och ses någon gång i veckan ( vi har inte enbart  samlag då utan agerar mer som ett par och aktiviteter därefter) och just nu är vi båda  på semester på olika håll. Min  tanke är att take it easy och försöka backa undan  lite för att ev kunna ta steget ifrån  honom sedan. (Jättejobbigt)
Alternativt att han ska få höra  av sig och visa att han vill ha så mycket  kontakt med mig  som vi haft, att det varit ömsesidigt.

Fungerar ”spelet”? Att inte höra av sig, låta honom göra det  och bara svara om han hör av sig specifikt  till mig och att  jag t.ex inte svarar på en bild han laddar upp om han inte skriver  något till just  me.

Min  förhoppning  är ju att han ska ”inse” att det vi har är mer  än bara att ha samlag  och  att det blir annorlunda utan  mig i hans  vardag och därmed  kanske utveckla  känslor för  mig.

Låter förmodligen jättelöjligt det  här  och det optimala är väl  egentligen att säga  att jag inte mår bra av att vi ses och därför sluta med det. Men är inte så lätt.

Kram

Hälsningar  tjej från södra Sverige

– Hej! Åh, alltså man vill ju bara ruska om dig och få dig att inse att du är värd mer än det här!! <3 Men jag vet att det egentligen kvittar vad jag säger, för när man är var du är så vet man egentligen helt logiskt hur man borde göra, men hjärtat får en att stanna. För att svara på din fråga om spelet. Borde kanske inte säga det här, men ja, jag tror att det fungerar. Det blir ju lite som Law of Attraction och jag tror att man dras mer till en person som verkar självständig och som inte kräver något av en. Dessutom vill ju alla ha bekräftelse och känna sig åtråvärda. Slutar han få det från dig nu kommer det kanske få honom lite ur balans och ge den effekten du önskar.

Men frågan är om du vill ha det så? Vill du behöva spela spel för att killen ska vilja vara med dig? Förtjänar inte DU att få ställa krav och att vara med någon som verkligen visar att han vill vara med dig? Ska inte ditt fokus ligga på om DU verkligen vill vara med honom och inte vad han känner för dig? Jag tycker att du är värd en miljon gånger mer än att vänta på någon som kanske inser att han vill ha mer än en KK-relation. Är han inte rädd för att förlora dig borde han inte få ha dig alls.

Visst, du kan spela spelet, vänta på honom, grubbla och ha en oro i magen. Men är det värt det? Min erfarenhet är att sånt här aldrig blir bra och om man lyckas få någon genom att spela så är det inte på riktigt. Jag vill vara med någon som vill vara med mig även när jag visar mig sårbar och needy. Om jag inte vet hur en kille känner för mig och han antyder att jag känner mer än honom så är han inte värd min energi. Så är det. Vänd inte ut på dig själv för att någon ska tycka om dig och kämpa inte efter bekräftelse där du kanske aldrig kommer få vad du förtjänar. Förlåt att jag låter hård, men jag vill inte att du slösar din tid på en skithög som kanske bara kommer göra dig ledsen. En KK-relation ska ske på lika villkor och det är det inte när den ena parten får känslor. Jag tycker att du ska fundera på vad DU vill ha och vad som funkar för dig. Det handlar ju faktiskt inte bara om vad han vill och inte vill. Du är precis lika viktig! Gör det och sedan kan du ställa lite krav. Antingen så vill han, eller så vill han inte. Det är hans förlust i så fall. Det är på riktigt det. Du kommer träffa någon annan som kommer få dig att känna dig trygg, älskad och önskad utan spel och trams. JAG LOVAR. Tänk nu på vad du vill ha och förtjänar! Kram <3

 

 

Nu har ju du jobbat innan men hur tar du nederlag? Jag är utbildad Kommunikatör och mer därtill och har snart sökt över 100 jobb när jag tog min examen förra året men alla tackar nej eftersom jag saknar erfarenhet. Jag arbetar ideellt inom mitt område – bland annat men det verkar inte räknas alls. Jag gör allt jag kan för att bättra på min erfarenhet på olika sätt och jag är självlärd inom mycket men nu orkar jag snart inte längre. Jag är 30 år och det känns helt hopplöst. Hur ska jag ens orka ta mig vidare?

– Om jag inte får ett jobb jag sökt brukar jag tänka att det var ödet och att vi inte ”passade ihop”. Det är ju inte bara jag som ska välja ett jobb som jag tror passar mig, de ska också välja en person som de tror passar dem. Det kan vara allt från stora till små saker som spelar in, men i slutändan ska kemin klaffa. Man ska ju faktiskt (antagligen) träffa denna person varje dag och ge hen inflytande över något av det viktigaste man har: sitt företag. Därför kan jag inte ta det personligt. Det är ju typ som att bli ihop med någon. Man kan inte bli kär i alla, det är bara så.

Jag förstår verkligen att du är uppgiven och frustrerad över situationen du är i. Rent generellt brukar det ju vara lättare att få jobb om man försöker sikta lägre. Exempelvis om man är ute efter rollen som Marknadsföringsansvarig kan man söka rollen som som Marknadsassistent istället. På så sätt kan man skaffa sig erfarenhet inom ett område och inte bara kunskap, få en fot in, och så småningom arbeta sig upp. Om inte det fungerar hade jag försökt spetsa min kompetens exempelvis med kurser, eller precis som du gör nu med ideellt arbete. Jag förstår att det är frustrerande att ha sökt så många jobb och fått nej varje gång, men ett år är faktiskt inte så lång tid ändå.

Jag hade gjort såhär. Först hade jag satt upp ett mål som inte har med få-ett-jobb att göra. Exempelvis en kurs jag vill läsa eller program jag vill lära mig. Då behöver du inte känna att du står still i din utveckling och kan slappna av i att det inte händer något precis just nu. Sedan hade jag försökt ta reda på exakt vad mina styrkor är, vad jag är bra på och främst vilket område jag hade velat jobba med och vilka arbetsuppgifter jag vill ha. Sedan hade jag bara sökt just de jobben. Jag hade alltså inte skickat ut 100 halvdana ansökningar (obs, inte alls säkert att dina var halvdana, men mina hade varit det om jag sökt så många jobb) och verkligen lagt krut på både CV och personligt brev till varje ansökning. Det finns massa bra hjälp att få vad gäller hur du ska formulera ditt personliga brev och hur du ska förbereda dig inför en intervju. Personer som jobbar med rekrytering är så kunniga och duktiga på det. Kontakta en rekryteringsbyrå!

Sist, men inte minst. Ge inte upp! Ta inte det personligt. Din tur kommer. Det kommer bara vara himla segt fram tills dess. Heja heja! Jag tror på dig! 🙂

 

58 gillar

Svar på några av era senaste kommentarer

Inte för att klaga eller var sur eller något.. Men känner du aldrig typ att du inte arbetar tillräckligt? Alltså jag har ju också vissa dagar som dessa, där man mest bara chillar hela morgonen, jobbar (jag pluggar ju då) några timmar mitt på dagen och sen fixar middag/tvätt/städ eller något… Alltså jag får dåligt samvete om en vardag går åt på det sättet, för jag vet ju hur mycket man måste göra i andra perioder.

Tänker du någonsin så?

– Till en början kunde jag göra det. Exempelvis när jag fortfarande låg i sängen när folk var på jobbet osv. Det kändes nästan som att jag fuskade? Men jag jobbar ju faktiskt inte mindre, jag har bara ett icke traditionellt jobb. Även om jag inte alltid jobbar 8 timmar just på dagen arbetar jag kvällar, helgen och även på semestern. Så om man summerar det arbetar jag precis lika mycket som alla andra (förutom de som jobbar extremt mycket då), bara att det inte är de traditionella tiderna. Under mina första veckor som egen kunde jag ha lite ångest och känna att jag ”slösade bort” dagarna om jag inte satt framför datorn 8 timmar i sträck. Men det funkar inte heller. Mitt jobb baseras mycket på inspiration och även vad jag gör (lyxigt nog), så numera sitter jag inte och trycker framför datorn bara för att. Jag är istället okej med att jag varierar mina arbetstider. Och herregud, det är ju det bästa av allt. Jag kan välja att sova två timmar extra på morgonen och istället jobba på kvällen om jag känner för det. Jag tänker utnyttja de positiva delarna av det här så länge jag kan : )))

Precis som du säger kommer det mer intensiva perioder också, det är då man ångrar att man inte unnade sig att ta det lugnt när man kunde. Med andra ord: ha inte ångest över att du har ett arbete som inte är upplagt på samma sätt som andras och känn aldrig att du behöver försvara dig. Våra liv kan se mycket lyxiga ut (och är det kanske också), men bakom ytan finns det mycket deadlines, press, kvällsjobb, semesterjobb och hektiska perioder som de inte ser. Det är inte bara 8-timmars sammanhängande 8-17 som räknas liksom. Nu svarar jag utifrån ett perspektiv att vara egenföretagare, men det kan mycket väl appliceras på heltidsstudier också, det fungerar ju likadant, beroende på vad man är för typ av person.

 

Talar du uteslutande norska med dina släktingar eller slinker det in en del svenska också? ☺

– Jag pratar tyvärr bara norska förutom om det är enstaka ord jag har glömt. Jag skriver tyvärr eftersom jag skulle önska att jag var mer okej med att prata svenska med dem. Min norska är bra, men jag har såklart inte samma ordförråd eller grammatik som på svenska, och har därför inte samma möjlighet att uttrycka mig. Det är så sorgligt på ett sätt, för språket är en så stor del av den jag är. Jag älskar att skämta, diskutera och ställa frågor. På norska är jag så hämmad.  Men jag kan bara inte prata svenska eller engelska med dem, det känns så fel. Jag KAN ju norska liksom, jag klarar mig jättebra. Men tyvärr försvinner en del av min personlighet.

Jag inser nu när jag läser din fråga igen att det kanske inte var det du undrade? Haha. Du menar kanske om det slinker in ord på svenska av misstag? Det gör det inte. Jag är väldigt duktig på att slå över till norska och gör det utan att blanda in svenskan. När jag varit i Norge ett tag och ska prata svenska är det svårare dock. Jag har SÅ svårt att vänja mig av med uttryck och det känns som att tungan ska gå sönder när jag pratar skånska…haha. Vet inte varför det är så? Det beror nog på att jag hela mitt liv ofta har slagit över till norska (pratade norska med mamma hemma), men jag har inte övat på att ha det tvärtom – det vill säga att ha norska som huvudspråk men att slå över till svenska då och då. Så konstigt nog slinker det in norska ord i min svenska om jag varit i Norge länge.

 

Fråga om wrapen! Höll den ihop när (om?) du rullade ihop den? Mina spricker ALLTID när jag har mer än typ en köttbulle i och det är kladdigt. Försöker ha med i matlåda också men blir bara trist. Tips någon? Vad ska man ha för vik-teknik liksom?

– Alltså inte för att vara sån, men jag är en wrapvikarexpert! Mina wraps håller alltid ihop och jag lyckas dessutom alltid ha mer innehåll än andra. Det finns många sätt att göra det på och ”mitt sätt” är inte revolutionerande på något sätt. Jag tror snarare att det är så de flesta gör? Men om någon mot förmodan har missat ska jag visa hur jag brukar göra. Jag har alltså gjort teckningar i Paint… Tankar efter att ha suttit med denna så kallade illustration (i över en timme!!!): 1) Jag HATAR Paint 2) Det här är nog mitt sämsta grafiska verk någonsin 3) Om jag hade googlat hade jag säkert hittat en liknande teckning och hade besparat mig allt detta arbete. Anyway. Såhär brukar jag göra:

 

Steg 1: Lägg allt innehåll i mitten av wrapen. (Skratta inte åt min teckning tack).

 

Steg 2: Vik upp underdelen såhär.

 

Steg 3: Sidorna ska vikas två gånger så att wrapen inte kan läcka. Vik först in dem en gång.

 

Steg 4: Sedan en gång till. Och nu är det klart! ÄT.

 

Hej! Först o främst tack för en underbar blogg <3 läst den så länge jag kan minnas. Går igenom något jobbigt just nu, och undrar om du har något tips? Har bestämt för att göra slut med min kille efter ett år då mina känslor har svalnat och magkänslan säger alltså att det inte är rätt att vara med honom. Men det kommer krossa hans hjärta. Försökte redan göra det några veckor sedan men han blev så förkrossad att jag inte klarade gå igenom med det, så sa att jag skulle ge oss en till chans. Jag har sån ångest över att göra han så ledsen igen, det är den värsta känslan i hela världen! Bryr mig så mycket om honom. Men måste väl sätta mina egna känslor i första hand 🙁 har du gått igenom detta? Hur tar man sig igenom det? Vi bor dessutom ihop så det blir extra jobbigt 🙁 vet inte hur jag kommer va stark nog! Gråter bara jag tänker på de! Dessutom är de så mkt jag kommer sakna med han! 🙁 usch för olycklig kärlek 🙁

– Förlåt om jag låter hård nu. Men det är INTE snällt att vara med någon bara för att man inte vill såra personen. Tvärtom, det är jätteelakt. Ja, han kommer att bli ledsen. Men det går över! Han kommer att må bra igen. Det är inte bättre för honom att vara med en person som inte riktigt vill vara med honom bara för att du är rädd för att dra av plåstret. Det blir snarare värre. Jag har inte varit i din situation, men jag har varit i hans. I en relation blev jag nästan-dumpad flera gånger och varje gång blev jag förkrossad, försökte lösa saker och vända vrida på varenda grej till han bestämde sig för att stanna kvar. Men han ville ju inte vara med mig, inte 100% och innerst inne förstod jag det. Nu i efterhand är det faktiskt det som gör mest ont, att han inte bara kunde dumpat mig första gången. Låta mig få ett avslut och gå vidare. Inte dra ut på det som ett känslomässigt spel i ett helt år tills jag bara var ett skal av mig själv.

Han förtjänar att vara med någon som verkligen vill vara med honom och du förtjänar att vara med någon som du verkligen vill vara med. Så är det bara och det är inget man ska kompromissa med. Ni båda förtjänar bättre helt enkelt och allt kommer att lösa sig. Sånt här är så fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Jag förstår verkligen dina känslor. Men det kommer bli bra igen. Du kan ju inte hjälpa hur du känner, du måste följa din magkänsla. Du ÄR stark nog. Du måste bara göra det. Det kommer vara pissigt och asjobbigt, men det går över. Allt löser sig. Jag lovar. Kram <3

 

2 gillar

Tankar om framtiden och om bloggandet inte fungerar

Jag fick en fråga:

Vad gör du om ditt heltidsbloggande inte fungerar, eller vad är dina tankar om framtiden?

 

– Haha, alltså jag läser det här om att min satsning ”kanske inte kommer fungera” lite här och där och tycker det är så lustigt. Ni inser att jag har försörjt mig på detta i typ 7 år va? Jag fick inget studiestöd, tog inget lån och hade inte överhuvudtaget behövt ett heltidsjobb, men tog det ändå för utbildningen och mitt CV’s skull. Låter jag dryg nu? Jag vet att sånt här är provocerande att prata om. Jag tjänar ju absolut inte på nivå med Kenza eller Blondinbella om någon mot förmodan skulle få för sig det ; )) Men jag tjänar helt okej och har gjort i många år nu. Så detta är ingen ny satsning ur den synpunkten. Det är klart att det skulle kunna gå dåligt, exempelvis om folk skulle sluta läsa bloggar eller liknande. Men min tanke var aldrig att ”bli större”, det behöver jag inte.

Vad gäller tankar om framtiden så kan jag och vill jag inte göra det jag gör nu för evigt, det hade blivit extremt långtråkigt. Men jag jobbade ungefär 12-14 timmar om dagen i två år och var så fruktansvärt nära att bli utbränd. Det kan man ju inte göra i längden. Jag behövde välja mellan heltidsjobbet eller bloggen och jag valde bloggen. Jag har en enorm fördel och privilegium som kan göra en sån grej. Min vardag idag är betydligt lugnare och jag jobbar i genomsnitt 6-8 timmar om dagen (om man räknar med helgen). Jag börjar känna mig som mig själv och jag är en mycket bättre vän, flickvän och människa. Bara en sån grej att jag kan sitta i soffan på kvällen, har nästintill lediga helger om jag planerar bra, eller att allt jag gör inte är stressigt. Jag är så tacksam över mitt nya liv och att jag har möjlighet att ta denna ”paus”.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad framtiden kommer bära med sig för mig. Jag kommer dra igång ett projekt till hösten och förutom det vill jag satsa mer på mitt skrivande. Det ultimata hade kanske varit att ha ett deltidsjobb. Jag ska hålla ögonen öppna för det när jag läkt ordentligt psykiskt och fysiskt och känner mig tillräckligt uttråkad, haha. Jag kan även tänka mig en heltidstjänst OM det är drömjobbet, men det betyder ju samtidigt att måste skära ner rejält på bloggandet och annat jag gör, så måste det vara värt det och inte som på mitt förra jobb där det inte fanns någon framtid. Jag tänker inte offra det jag byggt upp för ingenting.

Just nu försöker jag dock leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Jag är extremt tacksam över att jag har möjlighet att göra såhär och jag är ännu mer tacksam över att jag stoppade i tid och att NI reagerade på varningstecknen. Visste ni att jag sade upp mig nio dagar efter detta inlägg? Jag hade antagligen kört slut på mig själv om det inte vore för er. Tack för det! Ni tackar ofta mig för saker, men det är jag som ska tacka er. Jag har haft er på min sida i tio år nu och ni ska bara veta alla gånger ni tröstat, peppat och räddat mig <3

 

0

Arkiv