Frågor om lägenheten

Gah så avis. Superfin! Ska bli jättekul att följa din flytt och möblering etc 😄
Hur många kvadratmeter är den på? Ser stor ut! 

– Tack så mycket! 🙂 Den är 64 kvadrat på pappret, men eftersom det är snedväggar räknas inte all golvyta. När jag mätte den själv fick jag den till 80 kvadrat. Men som sagt, på pappret är den 64.

 

 

Blir typ stressad när jag ser det där vinglaset tillsammans med heltäckningsmattan…

– Haha, du är inte den enda som påpekat det. Jag kommer att lägga nytt golv i hela lägenheten (förutom sovrummet) eftersom jag vill ha samma golv överallt. Mattan kommer alltså att ryka så småningom. Därför är jag väldigt yolo med den nu. Den känns så busigt? När har man någonsin fått lov att vara avslappnad runt en fin, vit ullmatta liksom? Jag dricker rödvin på golvet, jag går in med skor och jag är inte försiktig. Snacka om att mindfucka den lilla kontrollmänniskan inuti en. Så befriande 😀

 

Har du ingen balkong?

– Nope, inte just nu. Det är dock frestande att sätta sig ute på taket (men jag ska inte mamma, jag lovar!!!). Det finns bygglov för balkong så jag planerar att bygga en om jag får. Jag tror att alla vindsvåningarna  föreningen har måste vilja ha balkong för att det ska gå igenom, är inte helt säker. Ska kolla upp det! Det kommer dock bli snuskigt dyrt eftersom de tydligen måste höja taket vid balkongen, men med min utsikt och med tanke på att det knappt är någon insyn kan det vara värt det tänker jag. Men vad gäller balkong i det stora och hela tycker jag det är lite överskattat faktiskt. Hade det som krav i många år, men insåg för några månader sedan att jag nästan aldrig använde vår balkong i förra lägenheten. Så att betala extra för det känns liksom inte värt det, jag prioriterade hellre annat.Men hade såklart inte tackat nej till en balkong!

 

 

Vilken våning bor du på?

– Sjätte våningen. Det är en omgjord vind. Jag vet inte hur länge min lägenhet funnits, men inte lika länge som de andra lägenheterna i samma hus i alla fall 🙂

 

 

Vad för typ av renovering har du tänkt göra?

– Det jag har planerat inom en snar framtid är att göra några dörröppningar större, såga av den rundade bänkskivan som sticker ut i köket, måla om i sovrummet och byta golv som sagt. På sikt har jag även tänkt måla/lackera/byta mina trästommar i köket samt byta bänkskivorna till stenskivor och ta bort hyllorna runt fläkten och eventuellt kakla. Sen är det möjligt att jag på sikt även inreder min walk in closet samt gör bättre hyllsystem etc. Men det är sista prio.

 

102 gillar

Frågor & svar

Världens bästa blogg och person!
Du är mänsklig och ärlig så jag måste bara bolla detta med dig.

Min ålder är egentligen inte väsentlig då det kanske ger fler åldersnoja. MEN jag har världens åldersnoja, har aldrig velat bli äldre. Men ännu starkare noja nu när jag för ca 1år sen separerade med mitt ex som jag var förlovad och hade hus ihop med. Så nu måste jag ”börja om från början”. Har flyttat till större stad, köpt lgh osv.
Börjar bli stressad då det inte direkt var några ”fel” på mitt ex, vi hade bra relation och samma humor. Det som saknades var attraktion, närhet, sex osv som gjorde det bara till en kompisrelation egentligen.
Hur vet man nu vad man ”behöver” för kille?
Har dejtat en del via tinder, har funnit attraktion och haft härlig tid ihop men jag vågar inte släppa på känslor då jag inte vet om det är så det ska kännas? eftersom jag saknat närhet, sex tidigare så är det såklart jag värdesätter det nu, men hur ska man egentligen tänka?

Jag har ju inte all information om dig och F, men hur reflekterar du över det? Att ev ”börja om”? (Om jag får säga så?)

– Tack snälla <3 Jag har har haft en sån sjuk åldersnoja sedan jag var 20 tror jag? Så pass att jag i mina early twentys till och med stannat i förhållande som inte varit bra, eller blivit seriös med killar som jag egentligen innerst inne inte var så kär i för att jag så gärna ville hitta någon att dela livet med. Så bortkastat egentligen, för jag borde ju använt min tid till att hitta ”the one” istället för att stressa fram något som inte är helt hundra. Idag är jag dock mycket mer chill, vilket är konstigt eftersom jag ju är äldre. Men jag tänker att jag inte behöver någon för att nå mina mål. Självklart vill jag hitta en person att bli gammal med och att dela min vardag med, men det går inte att tvinga fram så det är ingen idé att noja över.

Det jobbigaste för mig har varit det här med barn. Jag känner mig inte redo för det, men jag känner att jag skulle vilja vara redo för det. Om någon förstår hur jag menar? Och det har gjort mig väldigt stressad. Men jag har bestämt mig för att om jag inte har någon att skaffa barn med är jag helt okej med att göra det på egen hand (om det går), genom att exempelvis åka till Danmark eller så.  Självklart skulle jag helst vilja göra det tillsammans med någon jag älskar. Men man kan ju inte alltid få allt man vill ha här i livet. Den tanken, att jag är okej med att göra det själv, har gett mig stor tröst och ett lugn. Dessutom ger det mig ju så mycket mer tid! Eftersom det ändå ”löser sig” om jag skulle vilja, kan jag slappna av på ett annat sätt och ta allt som det kommer. När jag var runt 20 tänkte jag att det vore världens undergång att skaffa barn med någon som sedan lämnar en. Idag tänker jag inte så. Jag vet att jag hade klarat mig. Allt kan ju hända och jag är okej med att göra det själv. Jag svamlar visst. Haha. Det jag försöker säga är att det är värt att vänta på att få 100%. Alternativet är ju att nöja sig. Så man har inget val och därför är det ingen idé att stressa eller ha åldernoja. Det är vad det är tyvärr. Hoppas du träffar THE ONE snart!! Håller tummarna!

 

Mååste fråga (obs inget illa menat) då jag liksom du är språknörd och har sett dig skriva detta förut, ”för tiden”, är det svorska? Visst används for tiden på norska, medan vi i svenskan säger nuförtiden?😘

– Haha! Det kan mycket väl vara så. Trodde faktiskt det var korrekt svenska. Där ser man.

 

 

Alltså jag måste bara få fråga en sak! Du brukar ju säga att du fryser mycket, hur löser du det när du jobbar någon annanstans än hemma och vill se ”respektabel” ut? Jag är ute på min praktik och börjar nästa år jobba, och vill gärna ha en casual business look men tycker det är så svårt då det är så kallt överallt! Jag skulle jättegärna vilja ha skjorta, kavaj och jeans, eller blus och kostymbyxor t.ex., men skulle frysa ihjäl om jag tog på mig det nu. Har just nu löst problemet genom att använda tjocka polotröjor tillsammans med byxor, eller ibland en poncho över nån enklare fodralklänning, men känner ändå att jag saknar möjligheten att gå lite ”tunnare” klädd. Att gå i tjocka stickade tröjor ett halvår varje år känns ju inte så roligt… Hur gör du?

– Ja, fy. Detta är ett av mina stora problem på vinterhalvåret. Det är ju alltid så sjukt kallt på kontor! Jag har alltid en extra kofta samt poncho eller halsduk med mig. Jag sitter på min plats med min halsduk runt mig, som en filt. Så det är mitt bästa tips eftersom det går fint att ha skjorta, klänning eller blus under. Sen kan du ju ha ”filten” endast på din plats och skippa den när du lunchar, går och pratar med en kollega osv. Ett annat tips är att ha extra lager under dina kläder som inte syns, som t.ex. linne, t-shirt, långärmad tunn tröja eller strumpbyxor. Jag har alltid, alltid det och det värmer en del. Och köp koftor, poncho, halsduk, strumpor osv i ordentligt varma material!

 

 

Vilken byrå använder du dig av för bokföring o så? Jag har haft funderingar om jag skulle starta egen firma, har inte råd med AB. Men de är ju så svårt… orkar inte bokföring osv..

– Nej, bokföring är verkligen supertrist så I feel ya. Jag fixade allting själv (med hjälp av min mamma) i över fem år och hatade det varenda dag. Haha. När jag startade mitt AB bestämde jag mig för att ta hjälp. Jag använder mig av BDO som är en ganska stor redovisningsbyrå. Anledningen till att jag valde dem är för att det är ett stort bolag som finns överallt och de är väldigt proffsiga. Jag jobbar i en relativt ny bransch och vill ha en byrå med mycket erfarenhet eftersom det är så viktigt att allt blir rätt. Men det finns definitivt billigare sätt att få hjälp med sin redovisning. Om din inkomst inte är så stor ännu skulle jag be om hjälp från en student, eller köpa någon timme och få hjälp med det absolut viktigaste och fixa så mycket som möjligt själv. Det kan annars springa iväg i pris och det vore ju surt om din bokföring kostade dig lika mycket som företaget drar in. Sen vill jag också slå ett slag för alla tjänster man kan fakturera genom utan att ha företag. Kolla upp det! Du skulle exempelvis kunna använda en sån tjänst till att börja med och fundera på enskild firma eller AB efterhand. Lycka till!!! 🙂

 

På tal om examen. Firade du när du tog examen? Känns som att ingen gör någon stor grej av det. Om man jämför med studenten liksom. För mig känns examen så mycket större än när jag tog studenten. Kommer vara så stolt för mig själv 🙂

– Min examen var världens sämsta dag. Jag och mitt ex gjorde slut en vecka innan examen och jag mådde så himla dåligt. Jag minns att det enda jag tänkte på var att stålsätta mig tillräckligt att inte börja gråta när jag såg honom (vi gick i samma klass). Direkt efter ceremonin åkte jag hem, lade mig i sängen och sov bort hela dagen. Jag tror inte ens att jag sa hejdå till mina klasskamrater. Så min examen var big fail. Men hallå! Jag tycker såklart att du ska fira! Dra med vänner och familj ut och ät något gott, drick en drink och skåla för att du varit så jäkla grym! Eller gör något annat kul! Heja! 😀

 

Samma dag som han gjorde slut. Här står jag med den dumma klänningen.

 

Hej! Orelaterat till inlägget men skulle inte du kunna berätta lite hur det var när du övningskörde, hur det är nu osv. Vet att du ju haft lite ångest över bilkörning. Jag håller på för fullt att övningsköra och ska köra upp i juni, men känner ibland bara att DET GÅR INTE. Hur ska jag nånsin klara att hålla koll i speglarna, blinka i rätt stund och även ha koll på skyltarna. Hur klarar man det? Faller det bara på plats en dag

– Alltså jag tänker såhär. Egentligen är ju allt man gör när man kör bil bara logiskt. Du blinkar för att meddela dem bakom dig vad du tänker göra, du tittar i speglar för att inte köra på någon eller krocka med någon och du har koll på skyltar för att veta vad som gäller. Tänk bara att det är allmänt vett liksom. Jag har hört att körskolor kan vara helt störda vad gäller det här med speglar, vilken ordning man ska göra det och hur många gånger man ska titta, att man ska titta var femte sekund och så vidare. Tänk bara på vad som är logiskt. Var behöver du titta för att det du ska göra ska vara säkert och får att du ska ha koll? Det är det dem tittar på när du kör upp. När du har mer vana kommer det falla på plats. Mitt bästa tips är att kolla youtubevideos när folk kör bil (finns t.ex. körskolor som lagt upp). Man får sitta med i bilen och personen förklarar allt hen gör. Det hjälpte mig jättemycket och gav liksom vana på köpet. Lycka till! Hejar på dig 🙂

 

59 gillar

Frågor & Svar

Hej! Jag tycker att du är en himla vettig person så nu vänder jag mig till dig för lite goda råd. Det har med relationen till min kille att göra.

Det första är att jag blir väldigt svartsjuk om jag märker att han sneglar lite åt andra tjejer. Jag jämför mig då med tjejerna och känner att jag inte duger. Det största problemet är inte egentligen att han gör det utan att jag själv känner att jag inte duger. Så problemet sitter i mitt huvud. Har du erfarenhet av sånt och hur tycker du man ska tänka?

Det andra är om du har några råd för att inte bråka om småsaker? Det kan vara något jag stör mig på (inget jättestort problem egentligen) som jag tar upp, han blir arg och plötsligt har det blivit ett jättestort bråk. Hur gör man med sånt?

Vilken trevlig flickvän jag låter som nu haha. Men annars är vår relation bra!
Kram

– Jag har faktiskt aldrig känt mig svartsjuk på det sättet, så kan inte hjälpa dig där. Men svartsjuka brukar generellt handla om en själv och inte ens partner och är något man behöver jobba med (en insikt som du ju redan har, så förlåt för upprepning). Om inte det är så att det finns anledning att vara svartsjuk såklart! Jag vet inte riktigt hur du menar med att han sneglar åt andra tjejer. Det kan såklart vara oskyldigt och vi alla tittar ju på andra liksom. Men det låter inte så himla charmigt. Jag var ihop med en kille för många år sedan. Jag, han och hans kompis var ute en kväll och plötsligt säger kompisen ”jäklar såg du den där tjejens röv” (orkar inte objektifieringen…) och då springer min kille efter tjejen för att kolla på hennes rumpa(!!). Jag blev inte svartsjuk överhuvudtaget, men tyckte väl inte att det var så charmigt gjort och typ skrattade åt honom.

Jag vet inte hur du ska tänka just i ditt fall. När jag är svartsjuk brukar det handla om dåtid. Gamla flickvänner och så vidare. Det enda som fungerar för mig är att tvinga mig själv att inte tänka på det och det logiska tänket då såklart, att det är dåtid och går inte att ändra på hur mycket jag än ältar. Jag snokar inte, jag frågar inte saker osv och det hjälper mycket. Ditt bekymmer, att du känner att du inte duger, är ju en otroligt jobbig känsla. Jag ska inte säga klyschorna att du såklart gör det och att din kille valt just DIG osv osv, för det vet du ju. Men jag tänker råda dig att sluta jämföra dig med andra. Sluta med det nu! Det kommer aldrig något bra ut av det. Det finns alltid någon snyggare, roligare, smartare. Sorgligt nog. (Haha peppigt svar va?). Men det finns ingen som du!

Vad gäller att inte bråka om småsaker är det där lättare sagt än gjort, jag vet. Men försök välja dina strider! Man måste faktiskt inte ta upp ALLT man blir irriterad över. Man blir irriterad på sin partner i tid och otid, så är det bara. Det hör liksom till att vara ihop med någon. Men ibland måste man bita ihop och bortse från saker. Sen handlar det också om hur din partner bemöter dig tänker jag. En liten grej kanske kan få fortsätta vara liten om man inte blir så arg? Såklart är det inte kul att ens partner ofta bråkar om småsaker, men samtidigt är det ju lika mycket hans fel att det blir ett stort bråk. Kanske är du en person med större behov av att ventilera saker? Kanske uttrycker du dig på ett sätt som triggar honom? Jag tänker såhär: 1) försök välja dina strider. 2) fundera på hur du uttrycker dig när du tar upp saker 3) prata med honom om hur ni kan lösa de små konflikterna i er vardag på ett bättre sätt. Ps. Jag tycker visst du låter som en trevlig flickvän. Bara att du har en sån här insikt och vill jobba på dina sämre sidor är ju fantastiskt <3

 

 

Hur har det gått med din stalker? Hör han av sig fortfarande?

– Det har varit tyst länge nu. Men häromdagen fick jag en kommentar på bloggen igen. Det är så han gör nu. Påminner mig om att han finns någon gång om året. Men men. Bättre än hur det var innan. Ja, det är alltså inte själva fotbollsspelaren Lionel Messi som skrivit det här (haha) utan Anders Uhrbom, mannen som dömdes för ofredande mot mig och en annan tjej och fortfarande (!!!) håller på och kontaktar mig.

 

Så fin blus du har! Var är den ifrån? 🙂

– Tack! Den är från H&M Conscious. Finns här. Köpte den senast jag var i Norge. Blev kär när jag såg den, men av någon konstig anledning hängde jag tillbaka den igen. Min kusin suckade åt mig eftersom det var typ den tionde saken jag gått och hållit i den dagen men sedan hängt tillbaka igen. Sen gick jag ut ur affären, ångrade mig och gick in och köpte den. Vad för velmänniska är jag egentligen?

 

Här är jag och nördposar med den på toaletten på en restaurang.

 

Åh!! Jag ska också gifta mig i sommar och vi postade våra save the dates, men nu gick vi all in på bröllopsinbjudan vilket innebär att de kommer kosta 30sek styck (!!!) att posta. Kändes det ”snålt” att få inbjudan i handen, eller fint? 🙂

– Oj! Visste inte att det kunde vara så dyrt att skicka! Jag tänker att det viktigaste är att man får sin inbjudan, inte hur man får den. Men jag tyckte nog det var mysigt att få den personligen faktiskt <3 Det enda jag tänker på är att dina gäster ska hinna få dem i tid. Det finns ju kanske släktingar etc som man inte träffar så ofta? Så i ditt fall hade jag övervägt att både ge personligen och skicka. Sofie ska gifta sig först nästa sommar, så det är därför hon bestämt sig för att ge inbjudningarna i takt med att hon träffar folk. Hennes inbjudningar är redan klara, men det är liksom ”för tidigt” att skicka dem redan nu 🙂

 

Haha gällande bilden från din snyggvecka, är du också en sådan som ställer dig i fönstret mellan gardinen för att få det optimala ljuset? Skönt att det inte bara är jag i sådana fall 😀

– Haha JA såklart. Det är där man blir snyggast 😉 Det och bilselfies.

 

 

Åh smart app!! Älskar att det finns appar till allt 😍 kan du göra mer inlägg om hur det funkar med att köpa lägenhet? Vad man ska tänka på och så? Vilka för- och nackdelar tycker du finns med att köpa vs hyra? Hur kommer det sig att du inte hyrde nu istället?

– Absolut, jag kan göra det längre fram. Just nu känner jag mig förvirrad och i behov av ett sånt inlägg själv faktiskt. Haha. Anledningen till att jag köper nu och inte hyr är för att jag får bo finare och bättre till ett mindre kostnad än om jag skulle hyra. Jag fick erbjudande om en hyresrätt för några månader sedan. Men den hade sämre standard, sämre läge och var dessutom två tusenlappar dyrare i månaden än vad min lägenhet som jag köpte kommer kosta mig (och då är till och med en del av det amortering). Så rent ekonomisk kände det idiotiskt att ta en hyresrätt jag inte ens var helt nöjd med för mer pengar.

Sen är det såklart en ekonomisk risk med tanke på att både räntorna kan skena och att lägenheten kan minska i värde. Men i slutändan tror jag ändå att det är mer ekonomiskt att köpa. Sen känns det också så kul att äga sitt boende och på riktigt få göra det till sitt eget.

 

59 gillar

Rekommenderade inlägg

En fråga om kronisk halsfluss

Hej Regina!
Efter mycket googlande kring kroniskt halsont fick jag upp ett inlägg från din blogg om kronisk halsfluss. Det finns nästan ingenting om det alls på internet och undrar därför om du kortfattat skulle kunna beskriva hur du upplevde det och vilka symptom du hade.

Började allt med en halsfluss? Hur var halsontet? Var det ”kan inte äta ont” eller en smärta som var hanterbar men jobbig att gå runt med länge?

Hoppas du kan hjälpa mig lite på vägen. Är en sån där person som gärna vill veta allt om alla möjliga sjukdomar jag skulle kunna ha innan jag söker hjälp.

 

Hej!

Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan!

Jag har, så långt jag kan minnas, haft halsfluss jämt och ständigt. När jag var liten hade jag halsfluss flera gånger per år och så fort jag kände mig minsta sjuk visste jag att det var halsfluss. Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren och fått med mig penicillin hem. Att bli topsad i halsen och få äta penicillin är sorgligt nog faktiskt ett av mina starkaste barndomsminnen. Det gick så långt att min mamma kunde känna på min andedräkt att det var på väg och ringde läkaren direkt.

När jag blev äldre blev jag också sjuk med jämna mellanrum, men gick inte till läkaren lika ofta och jag tror att det berodde på att jag helt enkelt inte orkade. Från att ha haft tydliga halsfluss-symptom hade jag bara diffusa symptom hela tiden. Jag hade alltså inte jätteont, utan det jobbiga var att jag alltid var så svullen. Mina halsmandlar var alltid svullna oavsett om jag var sjuk eller inte och blev jag minsta lilla sjuk svullnade de upp ännu mer vilket gjorde att jag blev mycket sjukare än vad jag egentligen var. Hela immunförsvaret var ju på högvarv på grund av den ständiga infektionen i halsen. Det gjorde dock inte ont att svälja, det blev bara svårare. En gång när jag var hos läkaren började jag gråta och sa att jag inte kunde ha det så längre. Jag blev skickad till en specialist på öron-näsa-hals och gick dit en dag när jag ”inte var sjuk” för att kolla allmäntillståndet i min hals. Jag minns hur han tittade i min hals, sa ”oj” och berättade sedan han han var helt säker på att jag hade kronisk halsfluss. Sedan bokades det in en operation för att ta bort mina halsmandlar.

Läkare brukar sällan rekommendera att man opererar bort halsmandlarna, men i mitt fall sa läkaren att han var helt säker på att det skulle förbättra min livskvalité. Det har det verkligen gjort! Det är 8 år sedan jag opererade bort dem och jag tror att jag haft ont i halsen EN gång sedan dess och endast varit riktigt förkyld en handfull gånger. Hade halsmandlarna varit kvar hade jag antagligen fortsatt vara sjuk ungefär en gång i månaden. Dessutom blir jag inte lika sjuk när jag väl är sjuk längre. Då kunde en miniförkylning slå ut mig totalt eftersom mitt immunförsvar ständigt var överbelastat.

Så att operera bort halsmandlarna är det bästa jag gjort! Jag minns fortfarande känslan när jag vaknade från operationen. Trots att jag var svullen och mörbultad kände jag för första gången att jag kunde andas ordentligt utan de där golfbollarna i halsen. En sån befrielse! Idag är jag frisk från min ”kroniska halsfluss” förutom att mina lymfkörtlar i halsen alltid är lite svullna (jag antar i alla fall att det beror på det), men det är ingenting som besvärar mig och det är inte heller något som jag tycker påverkar min allmänna hälsa.

Jag vet inte vad dina besvär är, men om du ofta får halsfluss, ständigt är svullen, har ont i halsen hela tiden, mår konstigt, har en obehagskänsla, eller vad som helst egentligen. Be om att få träffa en specialist! Att få med sig antibiotika hem flera gånger om året är inte hållbart. Gå till botten med vad som besvärar dig. Hoppas det löser sig! Kram!

 

Åtta år gamla sjukhusselfies. Det var på den tiden när det inte fanns frontkamera och man fick försöka pricka sig själv. Haha.

 

61 gillar

Frågor & Svar

Så nyfiken om besöksantalet går upp något nämnvärt när Isabella nämner din blogg i sitt inlägg idag (även om hon inte länkar till dig). Funderar alltid hur stor kraften i hennes blogg är 🙂

– Intressant fråga! Blev själv nyfiken på om det skulle påverka eller inte. Precis som du skriver länkade hon ju inte, utan nämnde mig bara i text. Här är resultatet:

 

Hon nämnde mig den 21 februari. Som ni ser är det knappt någon skillnad. Möjligtvis fick jag några hundra fler besök, men det är svårt att säga att det verkligen är därför. Hade hon länkat tror jag nog att det hade synts lite mer, men det här påverkade alltså inte nämnvärt.

 

Heej! Har läst din blogg i flera år nu och har alltid gillat när du svarar på frågor från läsare. Har precis gått genom mitt första breakup (efter ett förhållande på 1 och ett halvt år) och känns precis som du skrev om att bli hjärtkrossad. Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna gilla någon annan igen och att jag kommer vara singel för alltid (ifall mitt ex inte vill ha tillbaks mig hehe). huuuur ska man kunna gilla någon och till och med kunna älska någon igen?? Det känns som att jag aldrig kommer bli redo för ett nytt förhållande? Haha känner mig bara riktigt lost när det kommer till kärlek nu och du har ju klarat att move on från ett heartbreak, så hur gör man? Stor kram!!

– Alla de tankarna du har hör till ett breakup. Jag har känt exakt likadant! Det ironiska är att det känns så varje gång och trots att man vet att det inte är sant eftersom man varit med om det innan så föreställer man ändå sig hur man kommer dö ensam och aldrig kommer älska igen. Men lyssna nu på mig för det jag säger är 100000% sant: Du kommer att älska någon igen och du kommer inte vara singel för alltid om du inte vill det. Det bästa är dessutom att det till och med kommer vara bättre! När det kommer till nya relationer går kurvan alltid bara uppåt. Ditt nästa förhållande kommer vara bättre än det som varit. Man lär sig, utvecklas och mognar.

Men det jag säger kanske är svårt att ta in just nu. Det är pissigt med breakups och jag förstår om du mår skit. Det kommer du tyvärr att göra ett tag och det är okej. Men jag lovar, lovar, lovar att det blir bättre. Du måste bara hålla ut <3

Jag skrev en krönika med en liten guide hur man kommer över någon för några år sedan. Du hittar den här. Tycker den är aktuell fortfarande. Annars kan jag rekommendera Law of attraction. Det är superflummigt. Men det har hjälpt mig massor med ångest kring breakups och destruktiva tankar. Sätt nu en tidsram och fantisera om hur bra du kommer må då och hur ditt liv ser ut då. Tappa inte hoppet. Snart är din tid här. Tänker på dig. Kram!

 

Det är så lyxigt med engångshanddukar, älskar när restauranger etc har det! Men känns det inte lite omiljövänligt att tvätta en handduk efter bara en användning? Den hinner ju inte bli smutsig på det liksom och så måste man antagligen tvätta oftare. 🤔

– Funderade på det också, men tror inte det gör så stor skillnad ändå. Handdukarna är ju små och egentligen är det bara att slänga in en hög i en maskin som jag hade kört oavsett. Tror helt ärligt inte att ett gäng mini-handdukar tar mer plats än två vanliga hand-handdukar som jag brukar ha. Är inte helt säker, men oavsett borde skillnaden vara minimal 🙂

 

 

Hej! Bara en liten fundering, nu när du fått upp ögonen för vego-mat och så, du har inte funderat på att gå över till cruelty free smink? Jag lovar att du skulle hitta ersättare till dina favoriter, det finns såå många märken därute med grymma produkter som inte är djurtestade 🙂

– Jo, det är nog en av de punkterna jag är minst perfekt på i mitt liv (av många saker 😉 ). Tänker ofta på att jag successivt måste hitta nya, mer försvarbara favoriter. Självklart vill jag ju inte stötta märken som testar på djur! Jag vet faktiskt inte varför jag inte tar tag i det här. Jag har ju haft frågan uppe tidigare, men ändå bara fortsätter jag i min egoistiska bubbla. Nu har jag köpt på mig ett ganska bra förråd med mina favoriter, men efter det ska jag sikta på att hitta ersättare.

Btw! Fick tips på bra märken som ej testar på djur:

 

Urban Decay

Make up Store

Isadora

NYX

Anastasia

the Balm

Too Faced

 

Ni får gärna komma med fler tips i kommentarerna! Min läsare Sara påpekade dock att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är cruelty free och inte om man ser till ägarförhållanden. Det finns många märken som är cruelty free, men som ägs av märken som inte är det. Men precis som Sara skriver så får man då göra en bedömning själv. Iaf. Tack för att ni gör mig smartare och bättre hela tiden <3

 

63 gillar

Frågor & Svar

Jag har också blivit modern familj frälst! Så himla rolig serie och Phil är så himla lik min sambo i sättet ibland så det blir ännu roligare 😂

Vad tycker du om kritiken mot vänner? Att många kritiserat den för att vara homofobisk bland annat? Har själv tänkt på det hela tiden. Men bortsett från det älskar jag den serien också!

– Ja, det är tyvärr mycket som är problematiskt i Vänner (som jag förstått först i vuxen ålder!). Det är homofobi, fatshaming och tråkiga könsnormer för att nämna några saker. När jag ursäktar serien för mig själv brukar jag tänka att den gjordes i en annan tid med manusförfattare som inte ”visste bättre”. Jag har funderat mycket på det här att uppskatta saker som exempelvis inte är feministiska och alltså….jo jag bestämmer att jag får det. Jag får lov att tycka att Vänner är en bra serie trots att den är problematisk, jag får lov att skratta åt icke PK-skämt och jag får uppskatta filmer som inte överhuvudtaget klarar bechdeltestet (bara jag som tänker bechamelsås varje gång man pratar om bechdel btw? 😂) osv. Det viktiga är att vi problematiserar och belyser. Sen ska man såklart bojkotta när det är riktigt illa, men Vänner, för mig, är mest en serie som ur vissa synpunkter blivit rostig med åren. Jag tycker fortfarande att det mesta i serien är väldigt roligt (trots att en del skratt fastnar i halsen).

 

 

Vad är det för sås du har på pastan? Ser sjukt gott ut! 😱

– Det är F’s specialare när vi vill ha en snabb pastarätt. Vi har ju skippat bacon nästan helt det senaste året, så jag hade glömt hur gott det är 🙂 Ingredienserna är svamp, bacon, purjolök, grädde, buljong, soja, vitpeppar och svartpeppar. (Och massa parmesan ofc).

 

Hur gör man om man drömmer om att skriva krönikor och vet att man är rätt bra på att skriva? Får ofta höra i min blogg att läsaren får känslan av att själv suttit bredvid samt att jag är bra på reflektion. Tänker att det är två rätt bra egenskaper om man vill bli krönikör. Vad för typ av texter ska man liksom visa upp?

– Åh, men det är ju bästa komplimangen. Vad roligt! Vet du. Man bara gör det! Skriv en krönika på 2000-4000 tecken om en vardagssituation, ett ämne, en händelse eller något aktuellt i samhället och skicka in till en passande tidning eller sajt. Skicka till flera stycken och tänk att det är helt okej att få ett nej. För det är ju faktiskt det värsta som kan hända. Ett himla nej. Vi har alla fått ett nej någon gång. Man överlever. Heja dig! Sätt igång och gör det nu!

 

Du har svarat på detta tidigare säkert men jag testar att fråga ändå. Hur tycker du man ska ta betalt om man skulle bli krönikör på en tidning? Vad är rimligt att tänka liksom, om man dessutom är okänd..

– Jag skulle tänka ungefär 50 öre – 1 krona per tecken beroende på hur stor tidningen är. Alltså en text på 2000 tecken = 2000 kronor. Tänk på att blanksteg också räknas som tecken. I tidningar vill man veta ”hur mycket plats” en text tar och räknar alla tecken. Så när du tittar i Word är det här du ska kika:

 

Detta svar hade jag alltså tjänat 150-300 kronor på. Man tackar 😉

 

Upplever du att det är svårare att försörja sig på bloggande idag jämfört med för några år sen? Att bloggar är lite på väg utför nu när Youtube tagit över och blivit så stort? Eller är det bara jag som har fått för mig att färre människor läser bloggar nu för tiden kanske? 🙂

– Nej, jag upplever inte det. Men jag tror att det är för att jag har mer tid till att ta betalt för bloggen nu (samarbeten etc.). Det kanske hade varit mer pengar i det om jag satsat mer för några år sedan, jag vet inte. Är lyckligt ovetandes, haha. Sen är det inte så att Youtube och andra medier (nödvändigtvis) tar marknaden från bloggandet. Bloggandet är fortfarande en mycket bra form för företagen att marknadsföra sig om man tänker på inlänkar och google-resultat (förutom det självklara då: exponering). Det är också viktigt att tänka på att mindre influencers har stort värde ur olika synpunkter. De har exempelvis ofta mycket större inflytande på sina läsare eller kanske en bra nisch. Många företag väljer just att satsa på mindre influencers av olika anledningar.

Något som jag dock märker stor skillnad på jämfört med några år sedan är ersättningen för banners och annonser på bloggen. Det får man knappt någonting för längre. Det ger en viss summa såklart, men jag är ändå beroende av samarbeten för att gå runt.

 

 

Hej Regina!

Jag tyckte också dina inlägg om din farmor var jättefina. Man känner kärleken! Även alla andra gånger du skrivit om henne. Jag har också funderat på en sak i samband med hennes bortgång. Om du inte uppskattar min fråga kan du bara bortse från den, det förstår jag då det är ganska personligt! Men jag har tänkt på att du ett par gånger jar skrivit typ ”Vi ses i paradiset!” i inlägg om henne. Jag tolkar det som koppling till Jehovas vittnen? Vilket jag också vet att du skrivit om flera gånger förut. Att en del av din familj är med där men du inte. Jag är själv väldigt, vad ska man säga, andligt intresserad och söker ständigt svar på stora frågor och själslig utveckling. Syftar meningen om paradiset bara på att din farmor (eventuellt?) var jehovas vittne? Eller är det så att deras bild av vad som händer efter döden också liknar din bild, fast du inte är aktiv inom organisationen? Hoppas du förstår hur jag menar. Vad tror du händer när det här livet tar slut? Jag funderar ofta på det och läser gärna dina tankar om det. Såvida du tycker det känns okej att svara på såklart! Trevlig helg! <3

– Tack snälla vad glad jag blir <3 Ja, det är en koppling till JV då de ju tror på paradiset och evigt liv. Jag skriver så för att hedra henne, men också för att jag hoppas hon har rätt och för att det ger mig tröst att tänka så. Jag vet inte vad som händer efter döden och jag önskar verkligen att jag var troende och att jag också hade ett hopp. Men jag är inte det och det är inget man kan tvinga sig själv att vara. Jag tänker att det är okej att föreställa sig det som får en att må bra och ger en tröst, även om det egentligen inte är logiskt (för mig). Hon väntar på mig i paradiset <3

 

97 gillar

Frågor & Svar

Hej Regina, detta har inget med inlägget att göra, men vill ändå fråga lite.
Jag har fått resultat på mitt cellprov att jag har lindriga cellförändringar och ett hpv-virus som som kan ge förändringarna. Jag minns att du hade förändringar och senare fick göra en konisering. Hur ”grova” var dina förändringar?
Jag fick typ panikkänslor av brevet och tänkte CANCER (!), förstår dock nu att det är vanligare än man tror och jag är tacksam att cellprovtagningen finns. Jag har ett uppföljade läkarbesök om två veckor och försöker lugna mig inför dess. Hur gick ditt sånt besök till? Kan de typ se förändringar med blotta ögat eller är det liknande prov som vanligt cellprov? Jag hoppas du vill skriva några ord, alltid bra att lyfta såna här frågor, vilket jag tycker du är så bra på och är en av anledningarna till att jag följt din blogg i många år! Du är toppen!

– Ja precis, jag fick göra en konisering, alltså ta bort en del av livmoderhalstappen. Jag kände precis som du. Jag möttes av ett tjockt brev innanför dörren och fick panik eftersom jag förstod redan då att så mycket papper inte kan betyda något bra. Men jag har förstått i efterhand att det är ganska ”vanligt” med cellförändringar och behandlingen är förebyggande, man har alltså inte cancer (än). Nu kanske du redan har varit på ditt läkarbesök, men det som händer är att de gör en kolposkopi. De baddar på en lösning med ättika och jod och sedan tittar gynekologen på förändringarna i ett mikroskop (förstod jag det som). Jag fick aldrig veta vilken svårighetsgrad mina förändringar var, men jag antar att de var medel eller svåra eftersom jag också fick göra ett vävnadsprov samtidigt. De nöp alltså bort en liten bit av min livmoderhalstapp (typ ett riskorn) och skickade på analys. Sedan fick jag resultatet och fick komma tillbaka och göra koniseringen och efter det har allt sett bra ut som tur är. Hoppas det går bra för dig! Tänker på dig <3

 

En spegelbild någon dag efter operationen. Sjukt att mobilbilderna var så dåliga då btw? Det tyckte jag inte då. Snacka om att ribban höjs.

 

Nu har jag en fråga som inte alls har med inlägget o göra men som är ett dilemma för mig just nu. För cirka en månad sedan blev jag uppsagd på mitt jobb (lång historia om varför, men inte relevant till denna fråga) och nu har jag sökt en hel drös med annat. Jag har rätt mycket erfarenhet och i Januari kommer jag börja plugga Visual Merchandiser på distans också.

Jag har fått erbjudande om jobb i en välkänd klädesbutik, dock utan kontrakt och endast för inhopp och kanske eventuellt låga timmar som man får arbeta sig upp under lång tid. Men ligger även på att eventuellt få ett annat jobb med, i en helt annan bransch fast med heltidskontrakt. Mitt dilemma är nu att jag verkligen vill jobba på det första, i butiken. Men det är sjukt osäkert. Men jag ser mig själv att kämpa för en karriär inom det.

Men sen kommer det problemet in att man ska ha råd att leva med. Vilket jag kanske inte kommer göra med endast inhoppsarbete. Därför vore det andra jobbet mycket bättre, men det är i en bransch jag inte brinner för och inte känner för att växa inom. Men det är en säkerhet.

Jag vet inte vad jag ska göra, för hjärtat säger osäkerhet och hjärnan säkerhet. Det kommer förmodligen sluta med säkerheten då jag får tänka långsiktigt, och det kanske tagit lång tid att bygga upp något annat inom det osäkra. Men där ligger inte hjärtat.

Har pratat med vänner, familj etc och alla tycker säkerheten. Men jag vill bara höra din (som utomstående) åsikt. Du har yoloat <- sorry för det hemska ordet, en del men ändå lyckats få det bra tillsist. Du kan klara dig på ditt egna företag redan visserligen, det kan inte jag. Gaaah. blir tokig här!

– Först och främst förlåt för sent svar. Nu har du säkert redan tagit ett beslut, men jag svarar dig ändå. Såhär tycker jag: Följ hjärtat och yoloa! Du bara måste det! Allt annat löser sig, tänk inte på det och gå dit hjärtat vill. Visa framfötterna och allt du går för och plötsligt har du en heltidsanställning och plötsligt har du klättrat. Tills dess kanske du kan kombinera det med någon typ av extrajobb? Eller ändra vanor och bo billigare? Deltidsjobb är dessutom perfekt att kombinera med distansstudier. Jag bara känner starkt att man inte ska välja säkerhet bara för att det är tryggt, du ska ju leva också. Släck inte din glöd. Gör det du känner hela ner i magen att du vill göra. Lova! Och vet du, skulle allt skita sig eller om du skulle ångra dig kan du bara hitta ett sånt där tryggt jobb igen. Heja dig!! 🙂

 

Nyfiken! Behöver du skatta på det du får hemskickat eller räknas det som ”gåvor”?

– Nej, jag skattar endast på betalning. Det vill säga att om jag får saker mot motprestation, alltså om jag får dem för att vi kommit överens om att jag ska göra reklam så är ju det en betalning. Men när ingen motprestation krävs eller när ett paket bara dyker upp utan att jag vet ens visste om att jag skulle få det så ska det inte skattas. Det vore ju väldigt knäppt och orättvist att behöva skatta för saker jag inte ens bett om eller ens kanske vill ha. Ibland kan det hända att jag får en fråga om jag vill ha ett bud eller liknande (dock väldigt sällan pga bor i Skåne) och då tackar jag ja om jag är intresserad, men är tydlig med att ingen motprestation krävs, alltså att det inte är ett krav att jag behöver visa upp det i mina kanaler.

Det kan jämföras med pressutskick till tidningar eller dylikt. Hamnar det i tidningen: Yaj! Om inte: Spelar ingen roll eftersom mottagaren och avsändaren inte har någon överenskommelse. Så ja, precis, det är en gåva. Makade det någon sense? 🙂

 

Senaste gåvan jag fick. Sjukt god parfym från Juicy Couture : ))

 

Hej du!
Jag behöver dina kloka tankar om min kniviga situation.
För några år sedan inledde jag en relation med en man som redan från början var tydlig med att han inte ville ha en relation. Jag visste redan då att det här var en dålig idé, men jag var så kär. Samtidigt som han sa att han inte ville så agerade han på ett sätt som vittnade om motsatsen. Vi hade det underbart ihop i några månader tills han backade ur. Nu har det gått två år och vi har tagit upp kontakten igen. Vi har varit noggranna med att vi bara ses som vänner och jag trodde att jag skulle klara det. Jag hade fel. Jag är så kär. Jag försöker intala mig att bara jag får vara en liten del av hans liv så räcker det. Jag vet att du antagligen kommer att skriva att jag ska bryta med honom, att jag i längden är lyckligare utan honom. Jag vet också att jag nog inte kommer kunna följa det rådet. Jag vill inget annat än att få vara med honom. Med honom i mitt liv känner jag mig levande. Har du något bra tips på hur man kan vara vän med någon utan att bli hjärtekrossad? Typ bara låta bli att vara kär?

– Men såhär. Nu måste du ta tag i dig själv och fokusera på vad du vill ha och vad du är värd. Räcker detta verkligen för dig? En ”relation” med någon som du vill vara mer än vän med, men som inte känner samma för dig? Är det verkligen vad du söker i livet? Gör det dig lycklig? Jag tror inte det. Istället för att säga till dig att du inte borde träffa honom mer uppmanar jag dig till att ändra sättet du tänker på. Du ska inte nöja dig med något mindre än vad du vill ha. Tänk att det inte är han som väljer bort dig, det är du som väljer bort honom. DU vill inte ha det såhär. Du vill ha mer och om inte han vill det också så vill du inte vara med honom.

På ett sätt är det fint att du skriver att du inte vill något annat än att få vara med honom och att du känner dig levande med honom i ditt liv. Ta vara på den känslan, men du måste försöka skapa dig ett liv där du kan må så oberoende av någon annan. Det är så mycket lättare sagt än gjort, jag vet. Men steg ett är att ändra dina tankebanor. Föreställ dig hur du vill ha ditt liv, hur du vill känna och må. Skriv sedan ner det så att du har det tydligt framför dig. När du har gjort det kan du börja sträva dit. Den här mannen är INTE din enda väg till lycka. Jag lovar dig det. Du lurar dig själv genom att tro det. Den finns en blogg som hjälpt mig så himla mycket vad gäller att ändra mina destruktiva tankebanor. Läs hennes LOA-guider här. Hoppas att det är till någon hjälp även om det är ganska flummigt ibland. Massor med kramar till dig förresten! Förlåt att jag låter hård. Jag vet att det inte är lätt. Men jag är så övertygad om att du kommer ur det här och mår strålande sen. Puss! <3

 

 

Hej!
Efter ditt senaste ”svar på kommentarer-inlägg” har jag fastnat i en tanke och känner att jag måste fråga hur du tänker! Min kille har en nära tjejkompis vilket jag var helt fine med tills jag fick reda på att de haft en sexuell relation ca 1 år innan vi blev tillsammans (vi har varit tillsammans ett par månader nu).

Han menar att de slutade ha sex för att de inte ville förstöra sin vänskap och aldrig var intresserade av varandra ”på det sättet”. Idag är det bara vänner och jag försöker vara fine med det men det är svårt. För mig låter det konstigt att vara nära vän och ha sex med någon men inte vara kär. Tänker att det typ är definitionen av kärlek. Jag har träffat tjejkompisen någon gång och hon verkar jättetrevlig, nu vet jag inte om jag ska försöka lära känna henne eller undvika.. Vill ju att han ska hänga med sin vän men tycker det är jobbigt när jag vet att de haft en annan relation tidigare. I efterhand ångrar jag att jag ens frågade, vore mycket bättre att inte veta att de legat tidigare men det är ju lätt att vara efterklok 😌

Tack för en grym blogg, du gör mina dagar lite roligare!
Kram.

– Oj. Den här var svår. Du vet ju att jag är all for att ha kompisar i alla möjliga kön (för det finns ju så många, haha). Min bästa kompis är ju en kille. Men vad gäller just den här situationen hade jag också tyckt det varit jobbigt. Så jag förstår verkligen dig! Jag tänker att det vore fine om de haft sex en gång, eller till och med två eller kanske tre beroende på situation och sen kommit på att de inte är mer än vänner. Men de verkar ju ha haft en KK-relation? Jag kan bara utgå från mig själv och jag skulle inte kunna ha en sådan relation med en vän. Jag tänker precis som du att nära kompisar + attraktion är definitionen av kärlek. Jag menar dock inte att döma och alla är ju olika. Det är bra att han är ärlig mot dig och jag tycker faktiskt att du ska lita på det han säger. Jag hade hanterat denna tjejen som ett ex. Jag tycker absolut att de ska få umgås och att du ska bekanta dig med henne, hon är säkert jättetrevlig precis som du skriver. Men han måste förstå att det här är lite känsligt för dig och om du t.ex. är obekväm med eventuella filmkvällar eller liknande aktiviteter bara dom två. Alltså: respekt och förståelse gäller och han får nog vara lite extra mån om dina känslor vad gäller just henne. Öppna kort gäller och om du tycker att något inte känns bra får han respektera det.

Jag måste också säga att jag tycker att du verkar så vettig och reflekterande. Tycker du verkar hantera det här strålande! Kram <3

 

67 gillar

Arkiv