Ska jag överklaga till Högsta domstolen?

Denna dag har varit riktigt dålig. Jag är så ledsen och arg. Jag har inte orkat berättat detta för er ännu, men som ni kanske minns så överklagade min stalker tingsrättens dom och ärendet gick till hovrätten. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet olaga förföljelse samt mitt skadeståndsyrkande. Ja, alltså. Jag vet inte var jag ska börja. Från att ha haft på papper att jag blivit kränkt och förföljd samt ett skadestånd på 15.000 kronor står jag här nu igen. Det känns som att ingen tar mig på allvar och jag känner mig så fruktansvärt maktlös.

Jag måste nu välja om jag ska överklaga till Högsta domstolen eller inte. Chansen att mitt fall tas upp i Högsta domstolen är nästan obefintlig, men om det gör det och jag sedan skulle förlora (alltså att de håller med hovrättens beslut) måste jag själv stå för kostnaderna för förhandlingarna. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag behöver er hjälp.

På ett sätt känns det hopplöst. För jag upplevde att rättegången inte alls gick rätt till. Min åklagare hade verkligen inte koll på läget, det kändes som att han läste som ur ett manus när han tittade på sina papper och jag frågar mig om han ens visste vad en blogg är, vad kommentarer på en blogg är osv. Jag fick också detta bekräftat i efterhand. Min egentliga åklagare som hade varit med på utredningen sedan start kunde inte komma och då fick istället denna kille hoppa in. Detta ledde till att han inte alls var lika vass som jag tycker att han borde varit. När min stalker totalnekade till allt trots uppenbara bevis sa åklagaren liksom ingenting. Åklagaren var inte alls insatt. Min stalker lyckades neka till det mesta och tingsrätten dömde endast att han skickat 31 sms och 286 kommentarer. Detta är bara en liten liten bråkdel av vad han faktiskt har skickat. Det handlar alltså egentligen om flera tusentals. Tingsrätten dömde ändå till olaga förföljelse och skadestånd, så trots den dåliga rättegången kändes det bra till slut.

Men sen överklagade stalkern och hovrätten ändrade domen. När man överklagar och ärendet går vidare så gör man inte om rättegången, utan hovrätten tittade på några delar inspelat material. Jag tänker att det kanske inte räckte till? Var man på plats kunde man nämligen verkligen se att han ljög. Eftersom hovrätten dömde så annorlunda än vad tingsrätten gjorde är jag rädd att samma sak kommer att hända igen då det fortfarande är samma material. Och jag har verkligen inte råd att förlora det här, det kan handla om väldigt mycket pengar. Dessutom hade jag inte klarat av det psykiskt.

Men det känns så fruktansvärt att han ska få ”rätt”. Den här människan har varit efter mig i över fem år (ni kan läsa ett gammalt blogginlägg om detta från 2011 HÄR) och han har fortfarande inte slutat! Han kontaktar mig fortfarande några gånger i månaden, även efter rättegången. Han har gjort mig så mycket ont. Han har skrivit rykten om mig på Flashback, bombat min telefon och blogg, gjort mig rädd för att gå utanför dörren och jag fick till och med säga upp mig på ett redaktörsjobb på grund av honom eftersom han spammade mina artiklar. Han är anledningen till att jag började godkänna kommentarer här på bloggen. När det var som värst skickade han hundratals om dagen. När han började hålla på sa jag till både på mejl och via sms att jag inte ville att han skulle kontakta mig och att han skulle lämna mig ifred. Efter det har jag inte svarat honom EN ENDA GÅNG för att jag hoppades på att han skulle tröttna när han inte fick någon respons, jag har inte heller godkänt hans kommentarer. Men han har inte tröttnat. Det har gått flera år och han har inte tröttnat.

Jag anmälde honom första gången 2010 och sedan några gånger efter det, men varje gång lades det ner, så jag gav upp till slut. Men en dag för cirka ett och ett halvt år sedan fick jag ett konstigt sms. ”Hej! Ditt nummer har kommit upp i en utredning. Vill du vara vänlig och kontakta mig. /Polis Blabla i Göteborg”. Jag blev genast livrädd och tänkte att det var stalkern som försökte lura mig till att få kontakt. Tidigare har han nämligen gjort saker som att erbjuda mig tiotusen kronor för en fika och skaffat nya mobilnummer där han har låtsas vara min vän Jacob. Det skulle bara saknas att han låtsas vara polis också. Så jag litade inte på det och ringde istället till polisens växelnummer och frågade efter människan som skickat smset. Till min förvåning så fanns polisen! Jag fick prata med den här polisen och han berättade att en kvinna anmält en man för ofredande i Göteborg och när de beslagtagit mannens telefon hade de hittat mitt nummer sparat i telefonen med prefixet #31#. De hittade även min adress i telefonen och bilder på mig. De tyckte att det var konstigt och kollade upp mig och efter mycket om och men fick de fram mitt register och såg att jag anmält någon för ofredande. De förstod då att det kunde röra sig om samma person, vilket det också var. Det är alltså inte bara jag som varit utsatt för denna person utan minst två andra tjejer.

Som sagt är det inte alls säkert att Högsta domstolen tar upp mitt fall. Det skulle vara om de anser att det är ett prejudikat. Eftersom det finns så lite riktlinjer om just förföljelse på nätet kanske mitt fall skulle kunna vara material för framtida bedömning. För liksom, hur mycket ska man behöva ta? Varför räknas inte det här som förföljelse? Är det för att det är på Internet? Är det för att det är svårt att bevisa? Är det för att jag är kvinna? Är det för att jag är känd? Var går gränsen för vad som är okej beteende på nätet?

Är det meningen att jag ska behöva acceptera det här? Ska jag vara livrädd varje gång någon tittar på mig lite extra när jag är utomhus?  Ska jag frysa till is när det knackar på dörren och jag inte vet vem det är? Ska jag få ont i magen när det ringer från skyddat nummer?

Hur hade ni gjort? Överklagat och hoppats på att Högsta domstolen tar upp fallet med risken att behöva betala en hel massa pengar? Eller försökt lägga ner hela grejen trots att den här personen tror att han kan bete sig sig hur han vill och säkerligen är efter andra tjejer också?

Vad ska jag göra?

 

Jag avslutar med hans senaste skickade kommentar (med en av hans 20-tals nicknames):

Skarmavbild 2014-04-15 kl. 00.12.44

 

0

Några ord om feminism

Jag blir så otroligt ledsen och besviken när jag läser Blondinbellas blogg idag (syftar på detta och detta inlägg). Jag vet att det inte är någon vits i att ge någon form av ”svar på tal” då hon fullständigt stängt av. Så det är inte henne jag riktar mig till när jag skriver detta inlägg, utan mina läsare som ännu inte fått en bild av feminism, som kanske inte riktigt vet vad det innebär och som ser Isabella som en förebild.

Hon är en förebild på så många sätt, men när det kommer till feminism är hon inte påläst och det är skrämmande hur en människa jag sett upp till så mycket kan vara så inskränkt, fördomsfull och trångsynt. Isabella väljer att endast fokusera på den, enligt mig, extrema formen av feminism. Jag förstår att hon har en negativ syn då hon fått uppleva en del onödiga påhopp och inte känner sig välkommen i ”den världen”. Så kände jag också en gång i tiden. Hade någon frågat om jag var feminist för fyra år sedan hade jag svarat blankt nej. Antagligen hade jag skrattat lite hånande när jag svarade. Som om personen som frågade var lite dum i huvudet. Feminister är ju bara arga, orakade och osminkade kvinnor med korta frisyrer som hatar män. Sån är inte jag. Men så en dag började jag läsa på om feminism och förstod att jag ju alltid varit feminist.

Feminism handlar om att alla människor ska ha samma ekonomiska, politiska och sociala rättigheter oberoende av kön. Det handlar om att vi ska vara lika. Vi ska ha samma förutsättningar, man som kvinna. Många, precis som Isabella, känner att Sverige idag är jämställt och att denna kamp inte längre är lika viktig att ta som den var när kvinnor till exempel inte hade rösträtt. De menar alltså att feminismen ”har varit en bra grej, men behövs inte längre”. Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att det fortfarande finns en maktstruktur. För det finns det i allra högsta grad och Sverige är tyvärr inte jämställt och kommer inte att vara det så länge media lägger fokus på kvinnors kroppar och mäns prestationer och en kvinna som blivit våldtagen för frågan om vad hon hade på sig och hur mycket hon druckit. Vi lever i ett samhälle där kvinnans kropp sexualiseras i den grad att hon inte är lika fri som mannen.

Feminismen är inte bara viktig för kvinnan, utan för kvinnan OCH mannen. Feminister hatar inte män, utan vi vill ha SAMMA rättigheter oberoende av kön och det finns aspekter som även påverkar män negativt. Det kan handla om vem som får rätt i vårdnadstvister, att vi ska tjäna lika mycket beroende på utfört arbete och inte på kön och att det inte ska ”vara läskigt med en manlig förskolepedagog”. De rådande strukturerna förstör för oss alla.

Vi behöver inte vara ense om allt och man behöver inte identifiera sig med de ”lättstötta, arga feministerna”. Som alltid så är det de som skriker högst som hörs mest. Men jag tycker inte att man borde avfärda hela feminismen bara för att man inte håller med i alla frågor.

 

Slutligen: Om ordet hen

Jag vill även ta upp det här med ordet ”hen” som Isabella tjatar mycket om och och nog inte helt förstått. Enligt mig är hen användbart när man inte känner till könet. Exempel:

 

– Jag var hos läkaren idag.

– Vad sa hen?

Detta eftersom jag inte vill anta att läkaren är en man (vilket tyvärr hade varit min respons tidigare).

 

– Jag pratade med min chef igår.

– Jaha, vad sa hen?

Samma anledning.

 

– Jag har träffat någon. Jag tror jag är kär.

– Åh, vad kul. Vad heter hen?

Här hade jag använt hen eftersom jag inte vill anta att det är en tjej eller kille då det spär på heteronormen.

 

Detta är ämnen som känns viktiga för mig. Men i det stora och hela tycker jag att ”hen” är användbart när man helt enkelt bara inte vet könet och istället för ”hen” hade sagt ”hon eller han”. That’s it. Det handlar inte om att beröva någon på sitt kön. Det handlar inte heller om att ersätta hon eller han.

 

Så. Tack för mig. Utveckla GÄRNA mitt inlägg genom att kommentera och länka till era egna och andras viktiga texter. Kunskap är viktigt.

0

Arkiv