På söndagsmiddag…
På söndagsmiddag hemma hos mamma
På söndagsmiddag hemma hos mamma
Det händer ibland om nätterna när jag är för trött för att gå och lägga mig (ibland är det långt till sängen) och bloggsurfar istället att jag blandar ihop vilken blogg det egentligen är jag läser. Jag tror att jag går in på en viss blogg men hamnar tydligen någon helt annanstans.
Som nyss.
Först läste jag Fokis blogg och trodde att det var mammas. Jag blev väldigt förvirrad över att hon tipsade om ansiktsrengöring och tänkte att nu har hon väl ändå spårat ut vad gäller naglarna. Långa hemska saker med diamanter på. När jag sedan såg bilden på mammas fötter (Fokis fötter) kopplade jag. Det var inte mammas blogg, det var Fokis blogg.
Sedan efter en stund gick jag in på Kissies blogg och trodde att det var Rebeccas. Jag undrade vem i hela världen ”Sara” var och blev förvirrad över att hon hade lagt ut en bild på Kissie. Varför det liksom? Och varför hade den här mysteriska Sara den bilden i sin mobiltelefon? Sedan läste jag rubriken (gör det sist oftast) och då kopplade jag. Det blev bara för tokigt att hon helt plötsligt skulle befinna sig i Uppsala också.
Ja. Alltså. Jag känner att jag behöver sova nu.
Dessutom har jag inga fler bloggar att besöka. Eller att blanda ihop för den delen.
Jag har spenderat kvällen med mina pojkar. Dessa timmar har fått mig att tvivla på om jag verkligen kommer att överleva en vecka i Turkiet tillsammans med dem i sommar. Två killar och jag. Fy.
Tanken var att vi skulle se film ikväll. Men det blev inte riktigt så. Istället fastnade vi på sjuka hemsidor och Mr Bean på TV. Fast vi hatade det. Det är sjukt långt fram till DVDn ibland.
Till slut blev jag helt plötsligt rastlös (som förvånade oss alla) och tvingade ut killarna på en nattpromenad. Nu har de kört hem och jag är redo för att besöka drömlandet. Spännande lördag!
Det blev donkenmat.
Sedan blev det nattpromenad. Ska man ut och gå kan man lika gärna vara nyttig och äta ett äpple också tänkte jag.
Johan lade till ”miss”. Han tyckte nog det var passande i och med det är hans bil.
Glömska människor. Man måste älska dem.
Höjden av lycka är att hitta en påse ostbågar som man inte visste att man hade.
Patricia, Rebecca, Johan.
…och jag.
Love to love you.
Louise: Ser du The City?
Egoina: Vad är det?
Louise: Men du vet.. Fortsättningen på The Hills?
Egoina: Jag har aldrig sett The Hills.
Louise: Fan! Jag vill hata en tjej där med någon. Det är så tråkigt att hata ensam.
Egoina: Men jag hatar henne också. Lovar.
Louise: Tack. Hon är en jävla slyna den där Olivia. Hon ska dö.
Egoina: Ja, jag vet. Håller fullständigt med.