Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Svar på några av era senaste kommentarer

Åh! tips på nån bra mord-podcast? den som jag hör på kommer bara varannan vecka och har abstinens 🙂

– Samma här!! Jag lyssnar på P3 och Rättegångspodden. Den sistnämnda är i princip bara inspelningar från rättegångar. Lite seg ibland, men väldigt intressant. En läsare tipsade om Mordpodden. Tänkte prova den snart (så fort jag är klar med ”Rättegången mot Christer Pettersson”, hehe).

 

Hur kan det vara såhär Egoina? Jag blev dumpad i höstas efter 5 år ihop med min första och enda riktiga kille. Var såklart väldigt jobbigt. Nu hade det gått nästan 4 månader vi sågs sist eftersom det varit så infekterat och jag blev ledsen senast vi sågs. Efter det har jag både dejtat lite och haft sex med andra. Men idsg när vi sågs igen.. som kompisar. Så pirrade det som tusan i magen och jag skulle helst av allt kyssa honom. Det har snart gått ett år.. men ändå kommer de känslorna när vi sågs idag. Varför försvinner de inte? Jag saknar min pojkvän men även min bästa vän i honom, det var så kul att umgås och skratta ihop idag, som vi alltid gjort. Vill kunna ha det så med honom men blir ju jobbigt eftersom jag får det här pirret som han inte längre får..

Går det att vara vänner eller måste vi vara ifrån varann ännu längre? Vill ju inte det.. saknar ju min bästis.

– Jag tror att det är för tidigt tyvärr. Det är såklart upp till dig, men känner du något som han inte gör riskerar du att bli sårad. Jag tror bara att du kommer riva upp en massa sår som inte har läkt och jag misstänker att det inte kommer vara värt det <3

 

Jag undrar var du/ni köpt den marmorplasten som ni klädde in era skrivbord med på ditt jobb? Jag har såååå länge varit på jakt efter marmorplast som är lite bredare och denna såg ut att vara i perfekt storlek! 🙂 Hade varit supernice om du kan besvara denna fråga så att jag kan ge mitt soffbord en välbehövd makeover!

Tack för en bra blogg!
Kram!

– Det är tapet från Rusta. Det funkar bra eftersom vi klippt av och lagt tapetbitarna under en glasskivor på skrivborden. Men annars är nog ”klistermärke” bättre. Googla! Vet att det finns massa bra tips till soffbord och så 🙂

 

image

 

Angående att vara bloggskadad när det kommer till att lägga upp mat så har jag alltid undrat över om det är andra saker som bloggare börjar göra omedvetet. Ibland undrar jag om bloggare t.ex. åker till parken eller träffar vänner bara för att ha någonting för att skriva om. Är de så? Typ att man egentligen skulle vilja ligga hemma på soffan men så åker man på en kaffe bara för att ha någonting att skriva om? Eller just gör saker bara för att få en snygg bild… Tydligen med maten åtminstone 😀

– Haha! 🙂 Både ja och nej. Jag gör absolut saker för att ha något att skriva om, exempelvis lagar vissa recept, tar bilder på mig/ mina kläder, lägger upp maten fint osv. Vad gäller aktiviteter så skulle jag inte påstå att jag gör det för bloggens skull, men jag kan ofta tänka att ”ja, men vad bra, vi åker dit, det blir ett bra blogginlägg”. Så nej, jag träffar inte vänner eller liknande för att ha något att blogga om. Men det är ju svårt att blogga om sitt liv när man inte har något, haha. Det blir svårt exempelvis i perioder när jag jobbat mycket, skrivit uppsats eller så. Skulle jag ligga på soffan en dag och inte ha bloggmaterial är det inte otänkbart att jag skulle tänka i de banorna, men har inget konkret exempel. Exempel på saker jag skulle kunna göra enbart för bloggens skull: åka ut och ta bild när rapsfälten blommar (måste göra detta nästa år!), städa innan jag tar en bild, prova nya maträtter/restauranger/snacks/aktiviteter, och låta bli att städa upp något direkt när det t.ex. sker en olycka.

 

20141010-161120-58280718

Bara för bloggens skull.

 

Alltså huuur gör man för att inte må dåligt när man ser sin förra kärlek med sin nya tjej? Jag ser dom lyckliga på stan, på soliga semesterbilder på facebook och jag tänker på honom fastän det varit nästan ett år sen. Han vet redan att han vunnit så jag vill inte ta bort han från fb för då vet han att jag fortfarande bryr mig.. Han är lycklig, jag är ensam. Det värsta är att se han med nån annan, varför kunde han aldrig va seriös med mig? 🙁 kära egoina och läsare, HUR gör man rent praktiskt?

– Det första steget här är att ändra ditt tankesätt. Försök styra hur du tänker kring det och byt fokus på tankarna. Du måste sluta tänka på vad han gör och inte gör och istället tänka på vad DU gör och inte gör. Han kanske är lycklig (som det verkar utåt i alla fall, man vet aldrig hur det är med sånt…), men du kommer ju också att bli lycklig! Varför ska du gå runt och fokusera på vad han tänker på, hur han mår och vad han gör? Det gör ont att se ett ex eller någon man har känslor för med en ny tjej, så då gör man inte det. Varför vara så taskig mot sig själv? Att ta bort någon från fb är inte att visa svaghet, det är ju tvärtom. Antingen så kan det vara för att du inte bryr dig och helt enkelt inte vill se vad han har för sig, eller så kan det vara för att det inte är kul för dig att se. Det sistnämnda är ju inte konstigt alls. Herregud du är människa! Skäms inte över det. Ingen har vunnit och ingen har förlorat. Även fast det tar lite längre tid för dig att släppa taget och går vidare så är du inte en förlorare. Det är fint att du har älskat, var glad över att du är en sådan person. Att tävla i vem som bryr sig minst eller släpper taget först är ju en idiotisk tävling. Jag låter hård, så jag vill bara överstryka att jag verkligen vet att det är svårt. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och sluta bry sig, jag vet. Men man kan försöka. Jag brukar tillåta mig att tänka hemska tankar och ha ångest och sen sätter jag en tidsram på det, typ ”nu får du må riktigt jäkla dåligt över detta i två timmar”, sen får jag inte älta det mer. Man måste sluta vara så taskig mot sig själv. Så gör jag med det mesta (fast olika tidsbegränsningar beroende på vad det är). Man KAN styra tankar. Man kan inte alltid styra över att de kommer, men man kan sedan välja och tänka och agera på sätt som gör att det gör mindre ont. I alla fall, bara lita på mig nu: Det kommer en dag när det inte gör ont längre, en dag då du inte bryr dig, en dag när du träffar någon som älskar och är med dig på det sättet du önskar. Jag lovar! Innan dess får du inte fucking nöja dig! Lev på hoppet och minns det när du mår såhär. Du kommer bli lycklig igen och du kommer inte alltid vara ensam såvida du inte vill. Jag lovarlovarlovar. Kram, tänker på dig <3

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (29)

  • Linn

    |

    Håller med dig helt Egoina!
    Men vill man av någon anledning inte ta bort någon från Facebook, men ändå vill slippa se alla gulligullbilder, kan en ju dölja den personens uppdateringar. En enkel inställning via den personens sida så är det klart!

    Svara

    • Egoina

      |

      Just det! Det är ett superbra tips! 🙂

      Svara

  • Mari

    |

    Åh, sista svaret. Gick rätt in i hjärtat, tack för att du förgyller mina dagar ibland <3

    Svara

  • Sara

    |

    Panduro har marmorplast till dig som undrade 🙂

    Svara

  • clara

    |

    P3 story – de dödas röster.
    Sjukt bra, fiktion om ett mord i Täby på 90-talet. En journalist som var bästis med offret undersöker. Skriven av Sara bergmark elfgren.

    Så välgjord, lyssna!

    Svara

  • Linnea

    |

    Heej!
    Bara så du vet, mordpodden är hittepå. Det är baserat på riktiga men mycket är ändrat. Den första är tillexempel utifrån natasha kampusch. Ändrade min syn på det.

    Svara

    • Egoina

      |

      Aha.. Jag vill att det ska vara på riktigt. Tack för info 🙂

      Svara

    • Linnea

      |

      Va? Så är det väll inte? Tycker inte något av avsnitten passar in på Natasha Kampush

      Svara

    • Mags

      |

      Nej mordpodden är baserad på riktiga fall. Man har dock av respekt för anhörigs valt att ändra namn på gärningsmän och i vissa fall även offer. Om du med Natasha Kampush syftar på Förlösa-fallet är detta två helt olika fall.

      Svara

      • Linnea

        |

        Syftar på den första. Sigrid. Det finns inga fall i svensk historia som påminner om den, det enda som finns från internationella fall är natasha.

        Svara

    • PK

      |

      Hej Linnea! Alla fallen som MORDPODDEN gör är enbart baserade på domar, förundersökningar, artiklar mm från de riktiga fallen. Inget är ”hittepå”. Svenska Mordhistorier däremot är bara baserade eller påhittade fall så blanda inte ihop de två poddarna:) Ha en bra dag och jag kan verkligen rekommendera MORDPODDEN till er som inte upptäckt den….finns nu 8 avsnitt om mord i småland men de skriver på sin FB-sida att det är fall från Skåne som kommer tas upp nästa säsong….Trevlig sommar på er allihop!

      Svara

  • Julie

    |

    Hej Egoina! Ville bara lämna en kommentar efter att ha läst dina svar. Du är verkligen en fantastisk person som verkligen tar dig tid att svara på hjälpsamma sätt till oss läsare! Det är härligt att se att fastän du är ”känd” och såndär så verkar du vara en genuint snäll och omtänksam person! Hejja dig och din klokhet!

    Svara

    • Egoina

      |

      Men så fin du är! Tack 🙂 <3

      Svara

  • millan

    |

    Sluta följ honom på Facebook! Gjorde jag med mitt ex hehe. Dvs. noll uppdateringar i flödet, enda gången man ser honom är om man själv aktivt går in på profilen. Och det ska du ju inte göra.. 🙂

    Svara

  • Anna

    |

    Till tjejen i sista kommentaren:

    Gå in på killens sida, tyck på vänskapsknappen, välj sluta följ!

    På så sätt är ni vänner men du slipper se hans bilder o uppdateringar!

    Svara

  • Linnea

    |

    Svenska mordhistorier har en del bra avsnitt. Vissa är historier bara men dom har ett par stycken verkliga händelser 🙂

    Svara

  • Kittekatten

    |

    Du har väll inte missat att de håller på och spelar in en film om Christer Pettersson? Med Torsten Flink som huvudroll tror jag 🙂

    Svara

  • Liza

    |

    Kan du rekommendera någon podcast Egoina? Vilken tyckte du var bäst av P3 s dokumentärer?

    Svara

    • Egoina

      |

      Hmm, jag gillade många! Men till exempel Marina Johansson, kidnappningen av Uppsalastudenten, Bobby, Linda Chen, Therese Johansson Rojo, Vipeholmsexperimentet och Kevinmordet.

      Svara

      • Liza

        |

        Tack för ditt svar! Ja, jag har också lyssnat på programmet om Therese JR och tyckte också att det var en väldigt bra dokumentär. Frågan – ”Hur kunde det gå så långt” – hänger hela tiden i luften. I tonåren är man så lättpåverkad och har inte utvecklat en ordentlig självkänsla … men har man inte en inre moralisk kompass som kan leda en rätt? Tydligen inte alla. Ja, det programmet väckte många tankar hos mig. Diskoteksbranden är även det ett program som jag aldrig kommer att glömma.

        Svara

        • Liza

          |

          Ps. Vipeholm ligger bara 500 meter från mitt hus. :-0

          Svara

        • Egoina

          |

          Åh, ja samma här. Fy så hemskt!

          Svara

      • Malin

        |

        Vad läskigt det skulle vara att lyssna på den om Therese Johansson Rojo. Det hände i närheten av där jag bor och hon var en bekant till flera av mina vänner. Kommer ihåg hur allt var uppochner vänt när det hände. Riktigt obehagligt. Och otroligt sorgligt!

        Svara

  • Känslokall

    |

    Hejsan
    Min uppfattning är att du får massa frågor om känslor från personer som är kära (lyckligt eller olyckligt). Jag hoppas att du (eller läsare) har någon klok respons på mitt motsatta problem.
    Är 23 år och har bara varit kär en gång. Det förhållandet höll knappt ett år och tog slut abrupt eftersom killen hade gjort flera riktigt dåliga saker som kom upp till ytan. Detta var för 4-5 år sedan.

    Har (både innan och efter detta) träffat killar ibland men tröttnar alltid efter några veckor på sin höjd. Efter lite rannsakning handlar det säkert om att jag inte vill bli bränd igen men jag känner ändå att han/situationen är bearbetad sedan länge. Så till min fråga: har du någon uppfattning om hur vanligt/ovanligt det är att (nästan aldrig) bli kär eller intresserad? Ibland tror jag att jag är absolut känslokall och känslomässigt efterbliven (ursäkta uttrycket). Har du eller någon läsare något klokt att säga? Och om det är en mental undermedveten spärr, vad kan en göra för att komma över spärren?
    Haha ursäkta för lång och luddig fråga, men känner att det är dags att ventilera lite.

    Svara

  • Johanna

    |

    Om man inte har något emot att lyssna på engelska poddar rekommenderar jag ”Real Crime Profile”. Där går de igenom bl.a. Making a murderer och OJ Simpson. Helt sinnesjukt intressant och ger en verkligen saker att tänka på. Rekommenderar att ha sett Making a murderer och people vs oj innan.

    Är en kille från FBI, en tjej från Scottland Yard och en tjej från Criminal minds som verkligen djupdyker i fallen.

    Svara

  • Matilda

    |

    Du är underbar ju. Kram på dig

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv