Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Uppföljning nummer två

Idag var jag på uppföljning nummer två efter min konisering. Jag tog cellprov och läkaren undersökte min livmodertapp med ett mikroskop. Allt såg bra ut i mikroskopet tyckte läkaren, så antagligen är allt bra, men jag får vänta på svaret från cellprovet också. Läkaren sa att jag hädanefter kommer gå och ta cellprov vart tredje år istället, precis som alla andra. Skönt!

De tog även en massa andra tester och det kändes tryggt att de var så noga. Fick fylla i en blankett också. Jag väger ju aldrig mig, så när jag kom till ”vikt” frågade jag om det var okej att köra en uppskattning. ”Ehhmm..nej”, svarade sköterskan. Hon vägde mig och tydligen väger jag 10 kilo mindre än vad jag först skrev ner och skulle skrivit om jag fick gissa. Snacka om noll koll? Lite pinsamt. Haha.

Men tillbaka till det viktiga: Jag vill återigen påminna om hur väldigt viktigt det är att gå på sina cellprov. Strunta inte i kallelsen. Boka en tid om du inte fått någon. Gör det bara! GÅ DIT. Fick så ont i magen när jag läste Anna-Marias inlägg. Läs det ni också, hon skriver så klokt (här och här). Hoppas också innerligt att hon slipper cellgifter och strålning <3

GÅ PÅ ERA CELLPROV.

 

Processed with VSCOcam with c1 preset

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (55)

  • Mitt liv+2.0

    |

    Mycket bra uppmaning!
    Ta er själv på allvar och nonchalera inte kallelsen.

    Svara

  • Citrin

    |

    Åh vad skönt att det såg bra ut! Hoppas du slipper mer problem med förändringar.

    Jag var 27 när jag gjorde mitt första cellprov och tänker aldrig mer vänta för länge med det. Nu var jag helt frisk men varför ta risken? Det går jättefort och sedan är det överstökat i hela tre år! 🙂 Så jaa, tjejer, iväg och bara gör det!

    Svara

  • Diana

    |

    usch jag har struntat i det i flera år, mest av ren ångest att jag inbillar mig grejer. Jag har dessutom haft cellförändring men ändå inte gått efter min frysning. Jo jag gick dom första åren men sen har jag råkat slinka ur rutin och sen av rädsla. Måste ju fan gå, det fattar ju även jag, jätteviktigt!!

    Svara

  • Robert

    |

    Så sant, så sant. 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Yes. Stort grattis på födelsedagen förresten! 😀 🙂

      Svara

      • Robert

        |

        Tack! 😀

        Svara

  • Oskar

    |

    Skönt att det såg bra ut!

    Svara

  • Jonna

    |

    Kan inte låta bli… Mikroskop! 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha OJ!!! Och de kallar mig ”språkexperten” på jobbet?!? 😉

      Svara

      • bea

        |

        hade du skrivit mikroskåp eller microskop?? 😀

        Svara

        • Egoina

          |

          Mikroskåp……*skäms*

          Svara

      • Jonna

        |

        Då vet du hur det känns!:)

        Svara

        • Egoina

          |

          Haha definitivt 😉

          Svara

  • Cissi

    |

    Jätteviktigt att ta sina cellprover. När man har tagit bort med konisering har man rätt att gå varje år om man vill utan att betala mer än ett vanligt gynbesök, om man är orolig…

    Gjorde en konisering -07, och fick även bränna med laser en gång strax efter. Sen har proverna varit ”rena” till 2010 då jag fick ta bort med laser igen. Sen dess har det varit ”fina” prover utan avvikelser

    Svara

  • ♥Malin Virvelvind♥

    |

    Jag har tagit cellprov en gång förut. Alla andra gånger jag blivit kallad har jag struntat i det pga läskigt. Jag tyckte att det gjorde ONT, det gjorde ont i flera timmar efteråt, det var så läskigt och ångestladdat och pinsamt och man är ju så sårbar när man sitter där med bena i vädret!!! Fy fan. Men nu ska jag göra det igen, på måndag. Varför skriver jag detta? För mig känns det så väldigt privat. Men jag väljer ändå att inte vara anonym här, bara för att få in i mitt huvud att cellprov är NORMALT och det borde inte behöva kännas pinsamt. Jag vill säga TACK TACK TACK till dig Egoina för att du skrivit så öppet om dina erfarenheter angående det här. Inte bara har jag lyckats få in i mitt huvud att det är viktigt att ta cellprov, men också att det är normalt och vanligt. En stor grej, men ändå inte. Andas, andas, det kommer gå bra, det kommer gå bra… (Försöker peppa och lugna mig själv..) En stor kram till dig, blir tårögd så underbar du är. <3 <3 <3

    Svara

  • Karinas blogg om heminredning

    |

    Sjukt ja gissade också min vikt men sen tänkte ja att nä ja vågar inte gissa och då vägde jag mig och hade fel på 8kg.. Dock åt andra hållet haha..

    Svara

  • Kat

    |

    Fick min första kallelse i förra veckan, vart lite smått panikslagen när jag såg den! Men men viktig koll att gå igenom, så jag kommer definitivt att görat. 😀

    Svara

  • Victoria

    |

    Måste Tacka för att du har tjatat om cellprov. Jag har dragit på det i 2,5 år, men i måndags så gick jag faktiskt på tiden jag fick i min TREDJE kallelse!
    Var ju inte alls så farligt som man föreställt sig!!

    Hade nog skjutit på det mycket längre om inte du skrivit så bra och öppet om det 🙂
    Så tack!

    Svara

  • Rebecka

    |

    Jag gick faktiskt och gjorde mitt första cellprov tack vare dig. Sköt upp det flera gånger. Min mamma hade livmodercancer när hon var 27 och min syster fick göra konisering vid samma ålder. Jag vet inte hur pass genetiskt det är (har bara hört att det är det) men jag pallade liksom inte göra provet bara för att få tråkiga besked, för det var precis så det kändes att det skulle bli. Men jag gick dit efter att du skrivit om det. Tack!

    GÅ OCH GÖR ERA PROV!

    Svara

  • Malin

    |

    Usch vad hemskt att läsa om Anna-Maria!! Jag tror oftast att man kan lita på sjukvården men samtidigt är det jobbigt att man känner sig rätt utlämnad, som att man inte har något annat val än att tro på det de säger. Jag tog cellprov i december som enligt gynekologen visade på förändringar, tog nytt tillsammans med biopsi och kolposkopi i mars. Fick samma svar på det provet men att gynekologen ändå ville avvakta och ta nya prover i oktober. Har tagit proverna hos en privat gynekolog men blev i ett helt annat ”underlivsrelaterat” ärende tvungen att besöka gyn inom landstinget, de bad mig ta med mina journaler från min privata. Jag frågade gynekologen där om mina cellförändringar ”krockade” något med det jag skulle opereras för hos dem, hon synade mina provsvar och sa att proverna inte alls visade på några förändringar. Så nu har jag en gynekolog som säger att jag har cellförändringar och en att jag inte har det. Har själv försökt googla begreppen som står i provsvaren men får inga vettiga svar. Vet inte vart jag ska ta vägen 🙁

    Svara

  • Hanna Watson - gift i Kanada

    |

    Så skönt och bra att ha noll koll på sin vikt. Sålänge man mår bra borde det ju inte spela nån roll men ändå är vi ofta så besatta av den där siffran!

    Svara

  • Anna

    |

    Men jag har inte haft sex… då behöver man ju inte.

    Svara

    • Emms

      |

      Vad har sex med livmodercancer att göra?

      Svara

    • L

      |

      Samma här. Min gynekolog sade att jag inte behöver ta cellprov förrän jag har haft sex så det känns skönt. Är långt över 25.

      Svara

  • Sarah

    |

    Tack för att du skriver så öppet (och tjatigt) om detta! Innan jag började läsa din blogg visste jag ens inte vad det var och trots att det låter lite läskigt så längtar jag tills jag fyller 23 så jag får gå och testa mig, vill så gärna veta.
    MVH lagom hypokondrisk 21-åring

    Svara

  • Josefine

    |

    Tog mitt första cellprov tidigare i år trots att jag bara är 21 eftersom jag har förhöjd risk att få cancer överlag. Uppmanar verkligen att gå och ta proven, det är så enkelt och gör inte ont. Jag kommer att gå varje år och det känns skitbra, är verkligen glad att jag får gå oftare än 3 år.

    Svara

  • Isabella

    |

    Jag får ta prov lite oftare än vart tredje år på grund av ökad risk. Har aldrig tyckt det varit så jobbigt. Men nu senast så fick jag besked om att det var förändringar, grad 1 verkar det som. Om en vecka ska de undersöka mer, får se om det har gått tillbaka (födde barn för fyra månader sen, kan visst påverka har jag fått höra).
    Jag tar det hela med så mycket ro jag kan. Helt ärligt så hinner jag inte tänka på det så mycket. Har nog att tänka på med mina döttrar, ena är fyra månader, andra är 3,5 år. Men det är för deras skull jag gör det med. För bara det upptäcks i tid så blir det inte farligt.

    Svara

  • Camilla

    |

    Jag sköt upp mina cellprov för att jag tyckte det var så sjukt läskigt, inte själva undersökningen utan jag var mer rädd för resultatet(snacka om att sopa under mattan lixom) men kommer ihåg när jag läste om ditt ”ingrepp” och då bestämde jag mig för att nä bannemej, det är så viktigt!!! Har gjort 2 stycken tillochmed och för min del så var där inga förändringar. Ett stort tack för att du fick upp mina ögon!!!

    Svara

  • Daniela

    |

    Hej! Lite ifrån ämnet, men. Du skrev för ett tag sen att du ville färga håret rött, och jag har velat göra de såå länge! Är blond precis som du och har tjockt och i prinicip omöjligt hår haha. Men igår tog jag mig i kragen & färgade rödviolett typ, och ahhh är så nöjd!! Du borde verkligen göra det, känns ovant men de blev såå fint, speciellt med blåa ögon

    Svara

    • Egoina

      |

      Åhhh vad kul 😀

      Svara

      • Anne Johansson

        |

        Testa färgbomb innan du bestämmer dig. Då går den ju att tvätta ur ifall man ångrar sig.

        Svara

  • Sofi

    |

    jag ska på cellprov idag för första gången, så sjukt nervös…

    Svara

    • Egoina

      |

      Det kommer gå bra <3

      Svara

  • Aurelia

    |

    Jag vågar inte gå. Har fått både en och två kallelser, men jag klarar inte av att ta mig dit. Dels är jag livrädd över vad det eventuellt kan visa (har närstående familj som gått bort i cancer och har en obehaglig känsla om att det är så jag en dag kommer att dö).
    Dels är jag för feg för att genomföra själva undersökningen (blev våldtagen som barn och det har sätt djupa spår som gör att detta känns omöjligt).
    Dels är jag så djupt nergången just nu att jag inte ens klarar av att ta mig utanför dörren. Ligger bara här hemma med en massa ångest och tårar. Har inga vänner och familjen bor väldigt långt härifrån.
    Nu gled jag visst ifrån ämnet en del. Behövde nog skriva av mig lite.

    All cred till er som gör er undersökning i alla fall. Jag skulle vilja vara som er!

    Svara

    • Egoina

      |

      så ska du inte behöva ha det!!! Gå och prata med någon <3

      Svara

      • Aurelia

        |

        Tack för att du svarade. Det gjorde inte bara min dag, utan snarare vecka. Problemet är att jag just nu mår för dåligt för att klara av att prata med någon. Kanske inte makar sense, men just nu är jag mest som en levande död. Är så tacksam över att det finns bloggar som din som ger mig någon slags kontrakt med omvärlden. Brukar dock inte kommentera när jag läser, men idag behövde jag det.
        Tack, tack och återigen tack för att du är just du! Hade behövt en vän som dig att vända mig till och hänga med. Skulle offra en arm för att ha det som du och dina vänner har. Du är så otroligt fin, rätt igenom!

        Svara

        • Egoina

          |

          Det är ofta så när man mår dåligt, att man inte orkar ta tag i det. ”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk” som man brukar säga. Jag tycker du ska berätta det här för någon och be personen hjälpa dig!! Vem som helst! Och det här med vänner kan du ta tag i längre fram. Jag är säker på att det finns flera personer i samma stad som känner samma! Du behöver inte vara ensam! Kram <3

          Svara

          • Malin

            |

            Aurelia det finns hjälp att få även om du nu känner att allt är jobbigt och du inte orkar. Det blir betydligt lättare att ta sig igenom dåliga saker om man får hjälp, oavsett om det är från någon närstående man känner eller om det är professionell hjälp. Tack hand om dig!

    • Rebecca

      |

      Hej. Jag ville bara skicka dig en stor kram. <3

      Svara

      • Aurelia

        |

        Tack till er alla som tog er tid att skriva! Det betyder mer än ni anar!

        Svara

  • Andrea

    |

    En fråga som jag hoppas nån kan besvara:
    vid vilken ålder börjar man kallas in eller bör man boka tid? Är 19 och har inte varit på nån koll än :/

    Svara

  • Madde

    |

    Hej egoina! Jag fick tillbaka mitt cellprov idag med en kallelse tillbaka då det var positivt. Vad händer nu? Vad är det värsta som kan hända? Förstår det som att risken för cancer är väldigt liten men ändå? Hur behandlar man cellförändringar? Mvh Madde

    Svara

    • Egoina

      |

      Svårt för mig att svara på. Du får ringa dit och höra. Men jag tror att det ”värsta som kan hända” är att du får göra en konisering. Annars hade du nog inte fått en kallelse. Jag tror i alla fall de hade ringt eller kallat dig på annat sätt om det var mer allvarligt. Jag gissar på att du kommer få gå dit och göra en biopsi, dvs att de tar ett prov som de skickar in på analys. Kram! 🙂

      Svara

  • Malin

    |

    Jag tycker det är jättebra att du skrivit om detta, tror att det är många som inte vågar prata om det! Jag har själv varit och tagit cellprov och jag satt helt ärligt som på nålar tills resultatet kom, kan inte hjälpa att vara rädd även om anledning till det kanske inte finns. Blev väldigt tagen av Anna-Marias inlägg, får ont i magen av att det får gå till sådär. Det bara får inte göras fel när det handlar om liv!

    Svara

  • Jessi

    |

    Är så tacksam att du skrivit å fortsätter skriva om detta viktiga ämne, hade aldrig vetat vad konisering var annars. Jag fick veta denna vecka att jag har godartade förändringar och ska oxå göra konisering. Känner mig inte lika nervös pga att du skrivit om det och hellre väldigt obehag och ont några dagar än att kämpa mot cancer senare i livet.

    Svara

  • Anna

    |

    Hej, jag hade cellförändringar grad 3, men har gjort konisering och allt verkar ok nu. Vilken grad hade du?

    Svara

    • Egoina

      |

      Jag vet faktiskt inte, de sa aldrig det. 🙂

      Svara

  • Hanna

    |

    Fick precis brevet om att de fann cellförändringar och är så glad att jag gick på undersökningen så fort jag fyllt 23 🙂

    Svara

  • Amanda

    |

    Hej! Jag fick reda på i somras att jag har cellförändringar, det första jag gjorde då (var panikslagen) va att gå in på din blogg & läsa om din upplevelse om det. Vilket hjälpte oerhört mkt, så jag vill bara säga tack för din öppenhet & berätta att du hjälper andra iallafall mig genom att berätta sånt (som annars kan anses privat).

    Svara

  • krulli

    |

    Detta kan inte sägas nog ofta. Tack! 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv