Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Dåligt samvete hur jag än gör

Handledningen gick bra idag. Vår handledare tyckte att ämnet var bra och intressant och gav bra feedback och tips. Men vi fick frågan och vi har som plan att lämna in arbetet i juni… Det har vi ju såklart tänkt, men vi fick rådet att inte göra det som det ser ut nu (för att vi ska slippa ett U). Det beror helt enkelt på att vi inte kommit så långt som vi borde vid det här laget, men handledaren sa också att det nog kunde gå om vi gjorde ett ryck. Det känns så himla jobbigt. Det är klart att vi skulle kunna fixa det till råmanusinlämningen som är den 12 maj, men vi inser också hur mycket det krävs, och att få rådet att kanske inte lämna in gav oss en spark i rumpan och en realitycheck.

Så jag vet inte hur jag ska göra med resan till Norge nu. Jag skulle egentligen åkt imorgon och stannat till måndag, men jag känner att jag inte har tid. Jag är så stressad. Det är jobbigt för jag mår skit oavsett hur jag gör. Stannar jag hemma kommer jag må dåligt över att jag inte får träffa min familj och för att flera av dem tagit sig tid för att träffa mig, men åker jag mår jag dåligt över att jag är stressad och att det är så mycket jag borde göra. Min faster var hur gullig och förstående som helst och tyckte att vi skulle skjuta på det bara, men jag vet inte. Mår så dåligt. Vill inte göra någon besviken och får så dåligt samvete.

Jag ångrar så mycket att jag bokade en långweekend till Berlin nästa vecka. Det hade jag aldrig gjort om jag visste att det skulle vara såhär och den resan kan jag inte direkt boka av. Var så naiv när vi bokade resan för några månader sedan och tänkte att ”ja, det är ju inga problem”. Alltså åh. Kan jag klona mig själv i tre delar och göra olika saker på olika platser tack? Vill inte vara med längre.

 

IMG_1552.JPG

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (69)

  • Nathalie

    |

    Som blivande högskolestuderande så undrar jag varför ni fick rådet att inte lämna in er uppsats. Jag har ju ingen aning om någonting om det där så varför sa hon att ni inte ska lämna in uppsatsen? :O

    Svara

    • Egoina

      |

      Det är snällt menat, för att hon inte vill att vi ska bli underkända. Hon menar helt enkelt att vi inte kommit så långt som vi borde vid det här laget. Men hon sa också att det kunde gå om vi verkligen tog ett ryck. Så hoppas på det 🙂

      Svara

      • Kattis

        |

        Men vadå, blir man inte underkänd om man INTE lämnar in den..?

        Svara

        • Egoina

          |

          Både ja och nej. Man får väl inget betyg alls, typ. Eller så blir man underkänd, jag vet inte. Är väl mest att man slipper ”förnedringen” då kanske. Sen kan det ju vara värt att tänka på om man har tänkt lämna in nu eller om det är rimligare att ställa in sig på nästa tillfälle. Det är nog mer så hon menar tänker jag 🙂

          Svara

          • Annica

            |

            Där jag pluggar är det handledaren som bestämmer om man får lägga fram uppsatsen, dvs lämna in för betygsbedömning. Om du lägger fram och får U tror jag (inte säker) att du måste skriva en helt ny uppsats året efter. Sen kan man kanske få nån komplettering.

            Om du däremot inte lämnar in får du lämna in i augusti, då kan man inte få VG utan bara G. Kan vara skönt om handledaren tror att man inte kommer bli godkänd att helt enkelt vänta med det.

            Sen skriver jag D-uppsats nu, kanske annorlunda när man skriver C, vad vet jag. Sen är det helt klart annorlunda från universitet till universitet.

            Hade jag varit du hade jag nog skippat Norge, köttat på så mycket man kan med förhoppningen och målet att bli klar till sommaren. Visst, kanske blir jobbigt om man inte blir klar. Men då kan du åka till familjen i Norge under sommaren och verkligen vara där och närvarande och kanske inte lika stressad. Samtidigt som det blir en riktig paus i uppsatsskrivandet!

            MEN! Oavsett ditt beslut: lycka till med uppsatsen!

          • Martina

            |

            På mitt universitet är det så att vi bara får ”gå upp” med sin uppsats 3 gånger totalt. Så får en underkänt 3 gånger så måste man byta ämne och skriva en helt ny uppsats. Så det är kanske därför handledaren inte vill att ni ska gå upp? 🙂

          • eve

            |

            Där jag pluggar kan man välja att lägga fram den senare utan att det påverkar betygsbedömningen. Första gången man lägger fram den kan man få VG oavsett om det var vid första tillfället eller senare. Men om man får U och blir tvungen att lägga fram den en andra gång kan man bara få G, trots att man kanske fixat till den så den ligger på VG-nivå.

            Lycka till med uppsatsen! Jag skrev min uppsats ensam förra året. Hade deadline den 2 januari så slängde ut pojkvännen och skrev på nyårsafton vid tolvslaget. Det var absolut värt det och kan i efterhand tycka att jag ändå hade en rätt trevlig nyårsafton, haha 🙂

      • Nathalie

        |

        Så om det är en uppsats som man inte behöver lämna in för att bli godkänd och den är jättejobbig att skriva, varför gör man den då? :O

        Svara

        • Egoina

          |

          Haha va? Jag tror du missförstod. Man måste såklart lämna in den för att bli godkänd, men hinner man inte till deadline/eller blir underkänd får man göra det vid nästa tillfälle.

          Svara

          • Nathalie

            |

            Jaså, då förstår jag 🙂

      • ab

        |

        Fast det finns chans att ni får godkänd (just för att handledare och examinator kan tycka så olika) och om ni skulle få underkänd så har ni fortfarande samma möjlighet att lämna in nästa tillfälle samt har förhoppningsvis fått användbar feedback.

        Svara

  • ab

    |

    Kan du inte jobba på projektarbetet under bussresan fram och tillbaka och ta helg medan du är i Norge? Tror det är lätt hänt med projektarbetet att det slukar upp all ens tid och att man antingen jobbar på det eller (i mitt fall mest) tänker att man borde jobba på det men man behöver ju också få vila och koppla av ibland.

    Svara

  • Tove

    |

    Jag är i ungefär samma situation sig dig/er just nu, men läser c-uppsatsen på halvtid och om jag förstår det rätt läser ni heltid? Tror i varje fall ni kan klara det. Vet dock inte hur många intervjuer ni ska göra, men när dem är gjorde tycker jag det rullar på rätt bra (även fast transkriberingen är ganska så seg :P)

    Du kanske kan plugga liiite när du är i Norge, och på bussen. Och resan till Berlin kan du kanske bara jobba in någon annan helg tänker jag 🙂 Hoppas det löser sig i varje fall 🙂

    Svara

  • pauline

    |

    Åh vad jobbigt … nu vet jag ju inte exakt hur du tänker och så men hade det varit jag hade jag nog stannat hemma och verkligen köttat. Tror att det kommer vara värt sen. Sitter själv med c-uppsats nu och var och varannan dag känns allt hopplöst och ångest .. you are not alone <3

    (Och btw är jag mitt i cellprovscirkusen, ska på tredje undersökningen imorron och är ju jätterädd såklart. Men så fort paniken kommer går jag in på dina gamla inlägg ang detta, läser dem och alla fina kommentarer och blir mycket lugnare. På riktigt, TACK för att du tog upp det, hade ingen aning om vad det var innan du skrev om det och hade du inte gjort det hade jag nog trott att jag fått en dödsdom nu. Så TACK!!!)

    Svara

  • Alexandra

    |

    Jag skrev två c-uppsatser förra året då jag har en dubbelexamen (nej jag är inte överdrivet smart), den ena skrev jag på 5 veckor helt utan handledning och fick G och då var detta en kvalitativ studie med intervjuer som var tvungen att transkriberas. Jag trodde aldrig att det skulle gå men det gick. Dock struntade jag i allt förutom uppsatsen under dessa 5 veckor. Om jag var i dina skor skulle jag strunta i Norge resan, skriva som en tok hela nästa vecka, njuta av berlin och sen komma hem och köra det sista. Det går om man kör stenhårt. Självklart vill handledaren att ni ska få bättre än g då det även reflekterar på hans arbete som handledare.
    Att bli klar innan sommaren är helt underbart, då får man på riktigt ett sista sommarlov som du kan spendera i Norge

    Svara

  • Helena

    |

    Jag blev gravid precis när min c-uppsats drog igång i oktober men tänkte att det är KLART att jag fixar det till inlämningen och opponeringen i januari. Tji fick jag. I början av november kom illamåendet vilket totaldäckade mig november, december och januari ut. Jag hade mailkontakt med min handledare hela tiden och kom, tillsammans med honom, strax innan jul fram till att skjuta på inlämningen just för att en från sängen skriven uppsats utan vettigt material eller litteratur att tillgå antagligen inte skulle generera någonting annat än ett U. I februari fick jag medicin mot illamåendet, kände mig något bättre (om än trött efter tre månader av cirka ingen mat och en bebis som sög åt sig allt den kunde inifrån magen) och speedade på rejält med uppsatsen. Jag lyckades både lämna in den, opponera och bli godkänd på ungefär en månad och sitter idag här med en fil. kand. PLUS en 29-veckorsbebis i magen! Hur bra som helst!

    Det GÅR att genomföra den på en månad, om ni speedar järnet och prioriterar bort det mesta av övriga livet. Jag tänker att Berlinresan får du väl ta, men Norgetrippen är kanske tvungen att skjutas på. Men tänk vilken härlig tur du får till dina släktingar när allt detta är över. Du kommer kunna njuta betydligt mer än vad du skulle kunna göra i detta läget. Antingen det, eller så får ni vara schyssta mot er själva och skjuta lite på uppsatsen. Bådadera fungerar och ingenting är tokigt. Jag både skjöt på min för att inte riskera att bli underkänd OCH skrev den på en månad. Såhär i efterhand är jag ändå nöjd och stolt.

    Kör hårt! Var snäll mot dig själv! Andas! <3

    Svara

  • Johanna

    |

    Håll ut! När jag skrev min C-uppsats fick vi också rådet att inte gå upp med den. Det gjorde vi ändå, och fick näst högsta betyg!
    Ta handledarens råd med en nypa salt, jobba hårt och andas, snart är det över!

    Svara

  • Elin

    |

    Alltså jag funderar lite på hur du trodde att perioden skulle bli? Jag läser också på universitetet men här vet alla om att det krävs jobb dygnet runt och de flesta inser nog att man inte skulle ha tid med ens en resa (du har väl haft tre inbokade hittills?). Det är som att livet sätts på paus en halv termin och så länge man är inställd på det går det ju! Men jag är bara nyfiken på hur lätt/svårt du trodde att det skulle gå till? Är det skolan som förberett er så dåligt?

    Svara

  • Therese

    |

    Hett tips från fellow student! Ta ledigt och ta verkligen LEDIGT då! Man kan inte jobba 24/7 utan att jobba ihjäl sig. Ibland behöver hjärnan vila för att orka med. Du kanske kommer vara sjukt pepp efter resan och kommer orka jobba på! 🙂 Min kompis lyckades skriva ihop sin c-uppsats på två veckor så jag tror att ni lyckas! Det är väl bättre att försöka bli klara så gott man kan, hinner man inte i tid så är det iallafall väldigt lite kvar att fixa! Och som jag skrev en gång förut, gräddtiden är guld värd!!
    Kämpa på, ni är bäst! <3

    Svara

    • Lina

      |

      Håller verkligen med här!! Man kanske tror att det är nödvändigt att sitta dygnets alla dagar och råplugga men hjärnan orkar inte vara effektiv så länge, så ta paus!

      Svara

  • Sara

    |

    Hej!

    Samma hände mig och min kompis när vi skrev vår uppsats. Vår handledare sa att vi troligen skulle få U om vi lämnade in den som planerat. Var totalt knäckta men tog beslutet att skjuta på det. Kändes värdelöst en liten stund tills det vände. Så jäkla mycket roligare det blev att skriva och att hinna med livet också. Och det blev skitbra när vi ett par månader senare gick upp med en klar uppsats som vi kände oss färdiga och nöjda med. Jag tror verkligen det kommer bli skitbra för er också, vad ni än väljer. Du förtjänar allt bra som kommer till dig! Kram

    Svara

  • Lina

    |

    Men åh usch 🙁 lider med er! Så tråkigt att er utbildning skulle få det här slutet liksom…

    Jag personligen ställde in mig på att c-uppsatsen skulle bli ett rent helvete redan från början för att då kan man inte bli överraskad med en käftsmäll i efterhand, och det var väl tur eftersom det slutade med att jag fick göra den själv dessutom.
    Men det gick bra! Och ni KOMMER att stå där med er färdiga uppsats tillslut i handen, var så säker! Blod svett och tårar kommer skvätta på vägen dit men ni kommer att nå målet. Kan kanske vara en tröst i ett tillfälligt mörker..

    Kram!

    Svara

  • Hanna

    |

    Jag tycker det är konstiga råd er handledare ger er. Jag håller också på med min c-uppsats, vi blev tilldelade grupp i slutet på mars (tog en vecka) och inlämning är 1/6 vilket innebär 8 veckor på oss att skriva 25 000 ord. Antar att olika institutioner har olika regler i Lund. I vilket fall som, lycka till!!

    Svara

  • Marie

    |

    På vår c-uppsats hade vi mkt klydd med handledare o fick inte den hjälp vi hade behövt i tid. När det löste sig med handledare så var dom allt annat än hjälpsamma och pushiga utan tyckte att vår uppsats skulle lämnas in vid det senare datumet, vilket vi varken ville eller kunde. Så vi jobbade på som attan och fick ett G. Så nöjda! Kan tillägga att vi låg bra till tidsmässigt men vi jobbade hela tiden motströms. Det jag vill ha sagt är: allt går! Men man får kanske låsa in sig och jobba asmkt med den. Vet iofs inte hur långt ni har kommit, men heja er!

    Svara

  • Sofie

    |

    Hej Egonia, jag läser din blogg varje dag, men är dålig på att kommentera. Men jag känner igen mig så mycket i din uppsatsångest att jag bara vill ge några ord på vägen.

    Vår handledare sågade också vårt arbete, konstant. Hen sa också att vi inte skulle lämna in det för vi skulle inte bli godkända och för att vi inte kommit tillräckligt långt. Men det värsta var nog när examinatorn sa detsamma. Det beskedet fick vi precis innan jul, du förstår säkert vilken uppmuntrande ledighet det blev.

    MEN! Det jag vill säga är: Låt er inte tryckas ner och tappa självförtroendet för ni fixar detta utan problem bara ni ger er tusen på det, med eller utan Berlinresa. Se det här som en spark i baken och en chans att motbevisa din handledare. Det kommer bli tufft och du kommer gråta, men känslan när ni lämnar ifrån er arbetet kommer vara värd det! Kör hårt och visa dem var skåpet ska stå!

    Puss och tack för en bra blogg!

    Svara

  • Mielo

    |

    Usch va jobbigt det låter. Förstår känslan av att ha alldeles för mycket som en både vill och måste göra, att inte räcka till och att inte hinna med sig själv. Hoppas du kan ge dig själv tid att hinna andas och må bra framöver trots all press <3

    http://www.henniska.blogg.se

    Svara

  • hl

    |

    åh jag håller också på med uppsatsen och tycker att det är så jobbigt, vill bara att det ska bli klart! pepp till dig!

    Svara

  • Tessan

    |

    Hej Egoina! Läst din blogg i många år nu men tror jag aldrig kommenterat? Fy skäms på mig 🙂 I alla fall så passar jag på att skicka lite pepp! Kan förstå att du är kluven och att det dåliga samvetet gnager.. Hur du än gör så glöm inte bort att göra lite roliga saker mitt i all uppsatsångest, sen om det är en resa eller något enklare som en fika med någon du tycker om spelar mindre roll 🙂 Det tycker i varje fall jag ger mer energi! 🙂 Dessutom skönt att få tankarna på annat en stund. Jag hejar på dig! Kram fina du

    Svara

  • Karin

    |

    Du kommer klara den! Din handledare verkar inte särskilt bra. Jag och min uppsatspartner skrev största delen av vår C-uppsats på två veckor och vi fick VG – det går bara man kommit igång med sitt ämne och sedan sitter med uppsatsen hela dagarna. Nu när ni har ert ämne kommer det gå mycket lättare än det har gjort hittills, jag lovar.

    Svara

  • Sara

    |

    Jag skulle rycka Egoina! Vi fick också en konstig handledare som gav oss konstiga råd och knappt tyckte att vi skulle lägga fram den. Men vi körde på dag som natt i en vecka eller två och sen var den ok för att lägga fram. Och vilken känsla det var!! Sen fick vi U på många delar, men då är det ju kompletteringar som ska göras (i alla fall på mitt universitet) och då får man lite mer riktning i det. Vi blev ledsna såklart, sen köpte vi godis och tog hälften var och sen lämnade vi in och blev godkända! Såhär i efterhand låter det lätt kanske. Det var det inte. Det var ett helvete. Men vi orkade inte för våra liv vara kvar i helvetet hela sommaren så vi gjorde såhär. Kämpa på och lycka till!!!!

    Svara

  • Sara

    |

    Åhhh, förstår verkligen hur det känns! Det är ju ändå inte roligt att åka bort om man bara har dåligt samvete över allt man borde göra. Hoppas att det ändå går bra med uppsatsen, ni hade ju ändå börjat få grepp om den!

    Svara

  • Jackie

    |

    Vad tråkigt för dig, Norgeresan är nog den du helst vill åka på men den du bör skjuta på. De är kvar ändå. När du gjort ditt val, acceptera det valet och gör det bästa av situationen! Ta hand om dig!

    Svara

  • Elin

    |

    Jag var i exakt samma sits som du! Men jag fick skriva mitt arbete själv eftersom att vi lottade om vilka som skulle få skriva ihop då vi var ett ojämt kompisgäng. Jag trodde aldrig jag skulle klara av att genomföra min uppsats då jag jobbade samtidigt och flyttade till stockholm. Plus att alla jag skulle intervjua sköt upp intervjuerna. (Hörde även av mig till dig flera gånger utan att få svar, trodde att du skulle förstå och vilja hjälpa men det är väl kanske först nu du förstår hur kämpigt det är att få till en uppsats…)

    Min handledare rådde mig också att inte gå upp första gången utan nästa. Idag är jag otroligt tacksam för att jag väntade. Vid andra examinationstillfället var vi bara 5 stycken och det kändes inte nervöst eller stressigt att redovisa. Jag hann även helt klart med min 60 sidor långa uppsats, helt själv. Så jävla stolt! Du fixar detta, gå upp nästa gång. Kram!

    Svara

    • Mia

      |

      Men vilken onödigt tyken kommentar! Det är väl inte Reginas skyldighet att ställa upp på din eller andras uppsatser. Hon kanske var upptagen med annat. Jag hade också svårt att hitta folk till min undersökning när jag gjorde mitt exjobb men så är det för de flesta. Och så är det i arbetslivet med. Med andra ord en ganska nyttig läxa…

      Svara

      • Egoina

        |

        Jag får ungefär 15 mejl VARJE VECKA med förfrågningar om att ställa upp på intervju. Så det går tyvärr inte, då hade jag inte gjort annat.

        Svara

      • Elin

        |

        Haha… tyken kommentar när jag ger henne ett råd? Menar inte att det är Egoinas skyldighet att hjälpa mig. Menar mer att det kändes konstigt att inte ens få ett svar trots flera mail och skrivna kommentarer på bloggen. Trodde åtminstone att hon kunde ge mig ett svar när det dessutom var ett ämne som hon skrev mycket om och sa att det borde uppmärksammas mer… Jag fick hjälp av flera andra bloggare som har fler läsare än Egoina, dessa personer tog sin tid. Därför kändes det konstigt att bli totalt ignorerad av Egoina.

        Försök gärna inte ”läxa upp mig”. Jag har jobbat i många år och är väl medveten om hur arbetslivet ser ut. Vilket inte är vad detta handlar om.

        Svara

  • Jessica

    |

    När jag inte kan bestämma mig för saker, om jag är i en liknande situation som du är nu, brukar jag försöka ta två tre minuter för mig själv. Ta tio djupa andetag, finna liksom ett ”lugn” inombords och sedan ha en ”inre diskussion” med mig själv, vad vill jag och vad är bäst. Finns det någon lösning eller kompromiss?

    Annars, singla slant och det du hoppas på när myntet är i luften, det gör du! 🙂

    Svara

  • Jennifer

    |

    Jag tycker åk. Så stressad som du är nu är inte produktivt. Vad gör det om ett år ifall det blir förskjutet? Dessutom tror jag att det går ändå. Ni har nästan 1,5mån att skriva klart den – det är helt klart genomförbart, vi skrev hela vår på 2mån. Och åkte bort två veckor. Du är en smart tjej, bli inte så stressad att du slutar förstå det, för det är det största hotet mot en färdig uppsats, inte att du åker iväg ett par helger o varvar ner, har ett liv.

    Svara

  • Robert

    |

    Jobbigt dilemma. Viktigast är ändå ens eget liv och mående. 😛

    Svara

  • Elin

    |

    Bara kör hårt! Lägger ni bara ner er själ dessa sista veckorna så ska ni se att det går galant, andra har klarat att skriva C-uppsatser på kortare tid.

    Jag hade skjutit upp resan till Norge, du kommer ändå bara gå och ha dåligt samvete som du skrev. Bestäm dig för att du gör rätt och tänk inte mer på det sen. Och så håller du helt ledigt i Berlin och njuter och mår bra! Man behöver lite ledigt för att hålla energin uppe.

    Heja dig!

    Svara

  • Hanna

    |

    Hej!
    Först vill jag bara ge er en lyckospark – oavsett hur ni gör kommer det att bli bra i slutändan! Det är jag övertygad om.

    Jag tror det kan finnas ett värde att du sätter dig ner och funderar vad som är viktigast för dig just nu. Är det att uppsatsen bara ska bli klar? Att du ska må bra? Att du ska kunna skriva uppsats och göra andra saker samtidigt? Vad skulle hända om du sköt på uppsatsen? Hur skulle det kännas? Hur skulle det vara om du bokade av allt och bara satsade på uppsatsen?

    Ta tiden (även om du upplever att den absolut inte finns) och fundera på hur du vill göra. Skriv fördel- och nackdelslistor. I hjärnan är det svårt att sortera information vid stress. Hur mycket tid behöver ni lägga på uppsatsen? Finns den tiden? Vad kan du ge avkall på? Vad kan du absolut inte ge avkall på? Gör ett schema med vilka delar ni har kvar och uppskatta tiden det kommer ta att slutföra dem. Det hjälpte mig när jag skrev min uppsats. Dels för att få en överblick kring var mitt fokus behövde vara för att gå i mål, men även för att kunna pysa ut lite stress. När det fanns en plan att jobba efter flöt arbetet på otroligt mycket bättre just för att jag kunde fokusera på en sak i taget.

    Ibland kan alla pusselbitar verka omöjliga att få på plats, men när det väl är nerskrivet i detaljplan så uppstod en helhetsbild jag tidigare inte haft.

    Jag önskar dig ALL lycka till!

    Svara

  • Molly

    |

    Ååh jag är i typ samma sits. Skriver C-uppsats och har inte alls kommit så långt som vi borde. Samtidigt har jag lovat min familj att komma hem och hälsa på snart. Dåligt samvete här med.

    Svara

  • Citrin

    |

    C-uppsats var ett jävla helvete… 🙁 Jag tror det kan lösa sig för er om ni hetspluggar som fan.

    Jag och min uppsatskamrat fick höra på seminariet av examinatorn att han inte trodde vi skulle lyckas trots kompletteringar, tiden var för knapp, men vi övertalade honom att ge oss en chans och fick efter en veckas hetsplugg godkänt. 🙂 Hejja hejja! Lycka till!

    Svara

  • Julia

    |

    Känner igen känslan. Jag har inte kommit så långt i min utbildning än att jag skriver c-uppsats, men läser just nu en kurs där vi ska skriva 4 uppsatser på 8 veckor i alla SO-ämnen. Jag är så stressad och kan inte slappna av och njuta av någonting känns det som. Jag vill ju att uppsatserna ska bli bra och inte bara skriva för att tenta av poäng. Så jag förstår på ett sätt hur du känner, den där pressen av att inte räcka till men man vill ändå göra sitt allra bästa. Åh, jag hoppas och tror verkligen att det går bra för dig men jag förstår att det känns ganska hopplöst nu. Kämpa på!

    Svara

  • Lotta

    |

    Ge absolut inte upp! Vi hamnade också efter i schemat pga problem med ämnet och hamnade skriva hela uppsatsen på tre veckor, det gick och vi fick ett g, hade kanske kunnat bli ett vg men vår data visade sig inte vara tillräckligt indelade för den sortens undersökningar vi ville göra så det var bara möjligt med en grundläggande forskning, hade vi haft siffrorna så hade det tagit en dag mer.

    Hur som helst, det går att skriva den på kort tid utan att dö av tidspress! Vi hade dagar när den ena inte kom in och som den andra jobbade ensam istället, bygg upp en bra struktur så att ni båda vet vad ni ska få gjort och hur ni ska gå tillväga för att göra det och börja skriva. Man måste få ta lediga dagar, annars kommer man aldrig orka, det gäller allting!! Tanka energi och kärlek från de man älskar.

    Bara som varning, det kan i början kännas som att det aldrig kommer att ta slut, men varje liten sak som ni skriver nu är en till sak i uppsatsen, haka inte upp er alltför mycket på smågrejer, sånt fixar ni efter råmanusinlämningen, nu är huvudsaken att få saker nerskrivna.

    Och baserat på vad du skrivit i bloggen så låter det ju som att er handledare har varit rätt pessimistisk från första början, så kanske hjälper att tänka att det är hur den personen är och att det inte är en dödssom för er uppsats.

    Svara

  • Madde

    |

    Hej Egoina… Jag lovar dig att det kommer att lösa sig.
    Ni kommer att fixa det och ni kommer inte att bli underkända.

    Ta vad handledaren säger med en liten nypa salt (se vad andra skrivit här över).

    Sen det viktigaste av allt, ta hand om dig och träffa din familj.
    Njut av resan till Berlin, det är dessa sakerna som ger energi och ny lust.

    Jag tror och vet av egen personlighet att det är så svårt att jobba på och koncentrera sig när man egentligen vill vara någon annanstans, och din familj verkar vara så otroligt viktig för dig.
    Det är bättre att som någon skrev högre upp att ta LEDIGT på riktigt.

    Du fixar det Regina!

    Svara

  • Emma

    |

    Nu vet jag inte om du hunnit se, med tanke på det här inlägget men jag tror att du prioriterar rätt;) Nu till frågan; eftersom jag vet att du är en fellow Grey’s-are, undrar jag vad du tyckte om senaste avsnittet? Jag vet att det inte var direkt oväntat eller så men jag blev lika upprörd för det! Kunde knappt gråta för att jag var så irriterad!
    En sak till, det kanske kan vara bra med lite tid borta från uppsatsskrivandet. Det är om du kan koppla bort det vill säga… Det är vidrigt jobbigt att skrivan uppsatser, C-D- eller vilken nivå det nu än må vara. Se till att ha något utanför också, var ska du annars hämta energin liksom?! Många kramar till dig!

    Svara

  • Rebecca

    |

    Tycker du ska hoppa Norge även om du verkligen vill dit. Du har ju chans att åka dit senare när det är lugnare. Försök tänka att du ”bara” kommer ha det så här en kort tid. Svårt att tänka på det när man är mitt i, jag vet. Är också sjukt stressad över mina kurser och poäng då jag ligger rätt mycket back. Och det dåliga samvetet, det finns där många gånger, men ibland måste man se vad som är bäst för en själv. Tror inte du kommer att kunna koppla av helt om du åker.

    Svara

  • iz

    |

    Usch inte kul med den stressen. Familjen förstår nog. Och du får försöka att ge dig själv mer. Funkar inte att må så. Skriv upp vad du ska göra. Skriv vilken prio det är i och försök gå efter det. Alla förstår att det är mycket i slutet med skolan. All lycka till!!

    Svara

  • Emma

    |

    Åh läser i Lund och har haft damp över labbrapporter och tentor men en c-uppsats låter ju som värsta mardrömmen!? Heja dig!

    Svara

  • Ellie

    |

    Hej! Det är inte hela världen om ni inte hinner till 12 maj, ibland så behöver man även få någon helt ledig dag där man totalt skiter i studierna och gör något annat istället. Efteråt så orkar man också bättre och har mera motivation (gäller iallafall för mig).

    Ibland kräver studierna mer av en än vad man kan ge och det kan kännas otroligt frustrerande. När jag skrev min kandidatavhandling för 2 år sedan så förstod inte min handledare sig inte alls på mig när jag samtidigt genomgick en svår tid privat.. Då min pappa just fått veta att han hade cancer. Så mina studier det året gick på halvfart för där fanns ingen motivation och inte heller någon förståelse från varken handledare, egenlärare eller någon annan på skolan. Det slutade med att jag samlade in mindre studiepoäng än vad som krävs för att få studiestöd i ett helt år, men när jag samtidigt tog beslutet att jag gör det som känns bäst för mig själv och för att jag ska må bra så lättade det och jag kunde iallafall satsa lite mera på de få kurser jag faktiskt orkade med.

    Så känn efter, världen går inte under fastän ni inte hinner med dom andra. Du måste göra det som känns bäst för dig själv och som får dig att må bra, det är inte meningen att du konstant ska känna dig orolig över skolan. Då presterar du kanske inte lika bra som du skulle göra annars 🙂

    Det löser sig! Kram.

    Svara

  • Jenkan

    |

    Mitt bästa råd är: gör ett val och håll er till det! Väljer ni att fortsätta skriva så fokusera då 100% på det, känn ingen skuld eller dåligt samvete för allt roligt ni väljer bort. Roligt kan ni ha sen! Men väljer ni att vänta med uppsatsen ett tag så gör det ordentligt! Låt den vila, tänk inte på den på minst en vecka och NJUT av det roliga ni gör istället (utan att tänka ”egentligen borde vi skriva…”).

    Jag skrev uppsatsen och det gick skitdåligt! Den skulle in för slutopponering 3 januari, och den 19 december hade jag handledarmöte där jag fick rådet att vänta med inlämningen. Men jag valde att kötta! Jag var ledig under julafton och nyårskvällen, men alla andra dagar satt jag minst 12 timmar! Det var 100% diciplin. Skittråkigt och jag grät varje dag! Jag skrev även hela diskussionen och slutresultatet på mindre än 30 timmar. Lämnade in och fick högsta betyg, och behövde inte komplettera! Det gick alltså helt strålande bra, men jag var helt knäckt efteråt! Min sambo valde att vänta med sin uppsats, och han lyckades även få sitt drömjobb. Så nu skriver han när han känner att han har lust.

    Det blir bra, hur ni än väljer att göra. Men se till att fullfölja ert val, utan att känna dåligt samvete!

    Svara

  • Hanna

    |

    jag tycker att du ska åka till Norge!! Du kan plugga där också. För egentligen, när du tänker efter, hur mycket brukar du sitta och råplugga hemma? Så ÅK!!! Du kan plugga påvägen dit, umgås med familjen på dagarna och plugga på morgonen/kvällen? Ägna minst 1 timma till plugg när du är i Norge så kommer du klara det <3 du kanske finner mer inspiration när du är i Norge? Någon familjemedlem kanske kan hjälpa dig och ge dig råd om hur du ska förbättra texten? Osv osv ,.
    Men åk regina! Du fixar detta 😀 det har du gjort hittills <3 kram

    Svara

  • sassa

    |

    men blää jag känner igen mig så .. jag skulle plugga idag och på bussresorna till Norge o hem samt ha liiite text att behandla i Norge o sen njuta o Vila för det är också viktigt 🙂 samma med Berlin, jobba på flyget me det du kan (läsa articklar etc) o så njuter du av resan o laddar batterierna så att du har krafter att köra igång för fulla muggar då du kommer hem. man kan inte plugga 24/7 o hjärnan behöver lufta sig lite. man mår ofta bättre av att få lite TLC och då orkar man också mer! kämppa! u can do it 🙂

    Svara

  • Tula

    |

    Vet inte hur det är med dig, men för mig brukar det funka såhär när jag gör ett val: Grym jävla ångest, massor av velande. Men när jag bestämmer mig för att antingen eller brukar ångesten släppa. Prova singla slant, och den sidan du hoppas på ska vara vänd uppåt när den kommer ner är rätt magkänsla. Ha det fint 🙂

    Svara

  • K

    |

    Stackare! Förstår precis hur det känns, höll själv på att gå in i väggen förra våren för att jag var så naiv och trodde att jag kunde klara av plugget plus massa andra aktiviteter så bokade upp mig på massa saker som spex och sånt. Men det gick ju inte, fick hoppa av allt utom plugget och orkestern, och sen tog det en helt ledig sommar innan jag hade återhämtat mig. Håller på att göra samma misstag nu, men försöker hejda mig och tacka nej till saker. Man är så naiv och tror att man hinner och sen mår man piss, och då blir de här roliga sakerna man skulle göra till något man mår dåligt över! Det är ju värdelöst. Det känns astrist att inte kunna ha ett aktivt liv utanför skolan, jag hinner inte ens träffa mina kompisar en gång i veckan… Men ibland får man bara inse att ”denna terminen tar skolan asmycket tid” och så får det vara så. Familj och vänner får stå ut med att vänta tills man har klarat av den jobbiga perioden, för det är inte värt det att må dåligt eller bli utbränd. Ingenting är värt det. Lycka till! Kram

    Svara

  • K

    |

    Det verkar som att er handledare inte är särskilt schysst, först dissa alla era ämnen i månader och sen när ni väl kommit igång trycka ner er med att ni inte hinner! Vet att handledaren har mycket inflytande på en men det är i slutändan ni som bestämmer er för om ni ska kötta så ni hinner, och låta allt annat vänta, eller om ni inte pallar kötta och vill göra som handledaren säger. Men ingenting är omöjligt bara man bestämmer sig för det, och man ska inte låta någon dra ner en.

    Svara

    • Lisa

      |

      Tror det är väldigt få handledare som är medvetet taskiga..

      Svara

  • Tea

    |

    En psykolog sa till mig en gång när jag mådde som du att ”det finns omtentor men inget omliv”. Ger lite perspektiv tycker jag!

    Skriver själv C-uppsats just nu och det har gått förvånansvärt smidigt. Mitt tips är att inte göra det svårare och mer komplicerat än vad det är. Kanske har ni högre och andra krav än vi, men min erfarenhet är att bara man har ämnet klart så brukar det rinna på med tidigare forskning, undersökning och diskussion! Skriver ni kvant eller kval?

    Hur som helst! Ta hand om dig själv, självklart fixar ni det här :)Handledarens ord är ingen lag!

    Svara

  • Andrea

    |

    Som lärare så tycker jag att detta väldigt opedagogiskt av er handledare att rekommendera en inlämning av uppsatsen i höst. Det gör en som student riktig omotiverad och framförallt ännu mer stressad över ens situation än vad man skall vara.

    Jag själv har skrivit två c- uppsatser och känner igen stressen över att aldrig blir klar och ha så många delar kvar. Mitt tips är att ni går er egna väg, och jag tycker du absolut tar och åker i väg för om det är något som man behöver ifrån en uppsats är distans ifrån den. När man sen kommer tillbaka efter ett brejk ifrån den så får man en helt nyanserad bild kring vad man behöver göra. Man får helt enkelt ett flow.

    Ett annat tips är att strukturera upp uppsatsen genom att framförallt fokusera först på resultat. När det är skrivet blir det betydligt lättare att se vilken bakgrundslitteratur som man behöver i den teoretiska bakgrunden och när den är klar är det bara att jämföra de båda delarna för att få en bra analys och slutsats. Oftast hamnar man i en svacka av en massa referenslitteratur som man skall ha med i teoriavsnittet och framförallt den alltför tråkiga metoddelen. Därför passar det bra med att nästan skriva uppsatsen i omvänd ordning. Det funkade för mig och jag fick ihop det själv på mindre än en månad. Så strukturera upp och ta ledigt, det kommer göra er uppsats gott!

    Lycka till!

    Svara

  • Marie

    |

    Åh vad tråkigt 🙁 måste du och betty sitta tillsammans eller kan ni sitta på olika håll så att du kan skriva på bussen och på kvällarna och kanske lite på morgonen om du åker till Norge?
    Så segt att allt alltid ska vara samtidigt :-/. Lycka till med fortsättningen på C-uppsatsen 🙂 , skriver själv exjobb nu och vet hur köttigt det är.

    Svara

  • Sara

    |

    Skall börja läsa på universitetet till hösten i linköping. Och är nyfiken – om ni skulle lämna in denna och få ett U. Skulle ni kunna fortsätta på den sedan igen och förbättra för att lämna in igen? Eller måste ni börja om från noll om ni får U? Kram

    Svara

  • Elin

    |

    hej!
    Vad är det du är så stressad över? Förstår att du vill bli klar så fort som möjligt men vad gör det om det blir tre dagar senare?

    Jag har själv skrivit både kandidat- och masteruppsats och det senare tog lite längre tid än vi tänkt. Men vad gör det? Såhär i efterhand är jag glad över att vi ändå tog ett par helger ledigt men istället fick hålla på ett par veckor längre. Det gör ju ingenting.

    Så det jag egentligen vill säga är: varför är du stressad? Vad tror du det är du kommer missa om det tar en månad längre?

    Jag tror på dig, ni kommer bli klara tillslut och det kommer bli asbra! Låt det bara ta den tid som behövs. Lycka till!

    Svara

  • Rebecca

    |

    Styrkekramar fina regina <3 detta kommer lösa sig! Försök ta en dag i taget!

    Svara

  • Cecilia

    |

    Förstår verkligen din stress och dåliga samvete. Har själv suttit där och skrivt två C-uppsatser, vi fick 3 veckor innan råmanusinlämning börja om från början. Det var jääääävligt jobbigt men det gick! Många timmar gick det och vi hade precis som du en resa som inte gick att boka av i mitten av dessa tre veckor. Men den resan var nog det bästa som kunde hända i allt annat! Vi hann få inspiration och distans men framför allt fick vi varvat ner och tankat energi! Ni kommer ta er ut på andra sidan 🙂 på ett eller annat sätt!

    Svara

  • C

    |

    Vi var också sega i starten med vår uppsats och valde att gå upp på hösten istället. Det köpte oss två veckor extra tid (vi satte ett slutdatum för vår egen skull) och hade sedan en ledig sommar. Uppsatsen blev utvald som en av de fem mest intressanta uppsatserna till en uppsatssalong för yrkesverksamma inom vårt fält (vi tackade dock nej). Det jag menar med ovan är att försök släpp stressen, det kommer bli bra och det är inget fel med att köpa sig lite mer tid!

    Svara

  • Emma

    |

    När jag skrev C-uppsats låg vi dåligt till. Vi ändrade ämne, fick ta bort massa som vi skrivit osv. När det var dags för opponering hade vi endast en bakgrund och metod, allt annat var bara tabeller och inte ett enda beskrivande ord. MEN det gjorde ingenting, för att vi visste precis vad vi skulle säga och hålla med de som kritiserade oss att nej, uppsatsen är inte färdig. Vi gjorde ett sista ryck och fick ett G vid första inlämningen. Jag ville helt enkelt säga ”Kööör bara!”. Skjut inte på det, om ni inte måste såklart. Lämna in skiten så ni blir av med det. När ert flow kommer, fixar ni det. Kram!

    Svara

  • Carro

    |

    Ja, det där med uppsats är jobbigt. Jag lämnade in min sent, men fick u ändå och gick om kursen. Och då frågade min handlerare om jag ville lämna in min vid det senare tilfället, men jag köttade på och lämnade in i tid ändå! SÅ det är bara kötta, kötta, kötta!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv