Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

En lista som aldrig tar slut

Det var verkligen ingen bra start på dagen för min del. Jag var så otroligt stressad över allt jag behöver göra, så stressad att jag började gråta när jag ringde till Johannes. Där stod jag och väntade på bussen och insåg att jag inte hade en aning om hur jag skulle få ihop min dag. Jag ringde till honom i desperation och liksom tyckte att han skulle lösa allt på något magiskt sätt. Inte speciellt trevlig var jag heller.. Han var så gullig och var snäll mot mig och blev inte sur trots att jag var lite orimlig. Jag åkte till biblioteket och sen kom Elisabeth dit och överraskade med finkaffe. Mina klippor!

Vi skrev som galningar och fick ihop åtta sidor till seminariet på två timmar. Jag är så glad över att vi funkar så bra tillsammans vad gäller skolan. Vi skriver ungefär likadant och förstår alltid hur den andra tänker så att vi kan utveckla varandras resonemang. Det känns lovande inför vår uppsats. Jag förstår ju att vi kommer hata varandra lite emellanåt, men vi är effektiva ihop och det är skönt.

Så nu är seminariet avklarat i alla fall och jag kan pusta ut vad gäller den biten. Jag har massor av annat att ta itu med, bland annat en deadline ikväll. Jag gör mitt bästa, men det är inte särskilt motiverande och högst frustrerande att min todo-lista aldrig försvinner. Igår var jag så stressad att jag inte kunde sova, låg mest och hade ångest över allt jag inte gjort. Det är så destruktivt och jag vet att jag behöver tänka om och ändra några vanor just nu så att jag inte exploderar inombords, men det är bara så svårt att skaka av sig ångestkänslan när livet ”kommer ikapp mig”.

 

IMG_0508.JPG

IMG_0509.JPG

Jag och Betty i lördags. Älskar att min halsduk ser ut som en klyfta?

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (47)

  • Lulle

    |

    Jag förstår dig! Jag känner samma sak just nu. Men jag tänker att det bara är att bita ihop, prioritera och köra på så gott man kan tills det värsta är över. Dessutom är det ju inte långt kvar till sommarlov (examen för dig väl?) så heja heja! Du klarar det 🙂

    Svara

  • Patrik

    |

    När man är stressad och inte kan sova, så sover man ändå inte… timmarna brukar rinna iväg. Så jag brukar gå upp och beta av lite av det som ligger efter och vips, så ligger man inte så långt efter och kan går och sova en stund.

    Svara

  • l

    |

    Oj, nu är det så där igen. Nellyreklamen täcker liksom allt

    Svara

    • Egoina

      |

      Har mejlat om det.. :/

      Svara

      • Louise

        |

        Ja! Nu är det min doktor som strular istället. går inte ens att trycka bort

        Svara

        • Jessica

          |

          Testa att uppdatera sidan en gång, då försvinner den alltid för mig 🙂

          Svara

  • Emma

    |

    Vet inte om du vet.
    Men Nelly reklamen täcker halva inlägget på din blogg.
    Alltså, den hamnar över texten! Super jobbigt 🙁
    Skulle gissa på att den täcker 6-8 rader av text.

    Jag läser din blogg via min mobil. Reklamen går inte heller att klicka bort, varit så i två-tre dagar nu! 🙁

    Svara

  • kat

    |

    Bästa du, du är stark och bra. Det kan ingen ta ifrån dig! Ibland måste man få lov att bryta ihop av press också för det är ju så vi får ut våra känslor. Att låta det bubbla i några sekunder och sen börja på nytt skapar dessutom ett perspektiv för något man inte såg innan! Kämpa vidare, tillslut kommer listan att vara tom. :)xx

    Svara

  • Hanna

    |

    Heja dig! Ta en bloggpaus om du känner att det behövs. Eller det kanske är skönt att ha något annat att tänka på ioförsig.
    Vet hur det känns att vara sjukt skolstressad. Vi hade en hemtenta för ett tag sedan som vi skulle läsa 21 böcker till. Fick panik och började böla när det var som värst. Men det löste sig! Det kommer ditt också göra, förr eller senare 🙂

    Svara

  • Malin

    |

    Saker som man har på sin todo-lista kan man många gånger stryka. Även om det är jobb, plugg etc involverat. Lovar!
    Jag brukar alltid tänka: bryr jag mig om 5 år om den här saken hår åt helvete? Oftast gör man inte det, och man kan inte hinna allt!

    Svara

    • Egoina

      |

      Inte riktigt i det här fallet. Kan inte stryka jobb-relaterade deadlines, hemtentor, inskick av viktiga papper osv.. Tyvärr. 🙂

      Svara

  • Tilda

    |

    Är de bara för mig din Nelly reklam ligger mitt på ibkögg så kan inte läsa det 🙁
    Kollar fråb mobilen..
    kram ändå

    Svara

  • Robert

    |

    Haha, åt halsduken där. 😉

    Svara

  • Sara

    |

    Hoppas allt går bra! Och tack för alla gånger din blogg varit den plats jag kommit när jag känt mig sönderstressad och genast mått mycket bättre! <3 Du är grym <3

    Svara

  • Anna

    |

    Jag blev rekommenderad mindfullnessövningar av en kompis, jag tyckte först att det lät lite väl flummigt, men yoga och meditation har ju praktiserats i urminnes tider så why not give it a try liksom!
    Använder mig av appen Headspace, går att prova gratis, och det ger verkligen resultat. För mig har det fungerat superbra när jag känner att stressnivån stiger över en hanterbar nivå, och självklart också de gånger när jag bara behöver slappna av en stund. Varje session varar i 10min, och det har man ju oftast att avsätta även om dagen är helt galen i övrigt 🙂

    Svara

  • K

    |

    Vet inte om det bara är så för mig men när jag ska läsa din blogg på mobilen så är det en jättestor nelly-annons som täcker typ halva första inlägget och som inte går att klicka bort, lite trist att bara få läsa halva inlägg xP

    Svara

    • Emma

      |

      För mig med!! Innan Nelly var det ett annat företag som täckte halva inlägget

      Svara

      • Egoina

        |

        Jag har tagit bort alla annonser nu, så de borde sluta synas snart!

        Svara

  • Jenny

    |

    Åh tänk att det bara är en tillfällig period och försök sätta upp saker att se fram emot så blir alla to-do saker lite mer hanterbara. 🙂 Kram

    Svara

  • Carro

    |

    Det går inte läsa din blogg från mobilen längre… Reklam är i vägen hela tiden

    Svara

    • Egoina

      |

      Har tagit bort den, så det ska vara normalt snart igen!

      Svara

  • Ida

    |

    Hej! Älskar din blogg! Tänkte bara ge lite systerskapslööv. Du är inte vad du gör eller presterar, du är vad du är. När plugget går upp mig till halsen brukar jag tänka så. En sak i taget, en dag i taget. Det löser sig, det är inte hela världen, du är bra ändå! <3 Ta hand om dig!

    Svara

  • Maria

    |

    Ge oss sommarlov!! Har känt likadant idag. Är så vansinnigt stressad. Igår fick jag ett samtal om en jobbintervju som jag ska på imorgon, och med så kort varsel känner jag inte att jag har hunnit förbereda mig. Har väldigt dåligt självförtroende med sånt här och behöver tid att mentalt förbereda mig. Ligger i sängen och försöker tvinga mig själv att tänka ”vad gör det om hundra år” men känner samtidigt hur tårarna är påväg.
    Ursäkta, behövde ventilera lite och det blev visst här. Kram!

    Svara

    • Egoina

      |

      Lycka till på intervjun! Det kommer gå hur bra som helst, lovar! 🙂

      Svara

  • Isabelle

    |

    Åh, jag vet mer än väl hur du känner dig just nu.

    För lite drygt ett år sedan var jag mitt uppe i skrivandet av C-uppsatsen. Det var ett galet tempo och det var bara att kötta på med skrivandet. Jag skojar inte när jag säger att jag gick till sängs klockan två på natten, för att sedan stiga upp strax före sju på morgonen. Inte nog med detta var jag höggravid och besvärades av ett fruktansvärt illamående i samtliga 9 månader. Inte det mest optimala när man hade C-uppsatsen hängandes över en..

    Jag ville ge upp så många gånger och bara ge fan i utbildningen. Fast att bara vara 15 hp från en kandidat skulle ju ha varit lite surt.

    Det gick vägen, även fast jag tvivlade femtioelva gånger om.

    Du fixar det här! Även fast det kanske känns omöjligt just nu så kommer du komma ut på andra sidan och vara så galet stolt över dig själv!

    Lycka till! Kram!

    Svara

  • FullaAnkan

    |

    Universitet/högskola utbildningar kan verkligen ta kål på en. Jag vet inte hur många gånger jag av ren frustration, ångest, stress och hopplöshet har gråtit över mina studier, och dess uppsatser och tentor som aldrig har ett slut. När jag har känt mig som mest nere på grund av mina studier ser jag min dröm som motivation. Att jag efter all slit får uppleva yrket jag brinner för. Visst, ibland har det varit svårt att ta tag i sin motivation och se slutet, men det kommer. När du väl står det på examen, fan vad stolt och lycklig du kommer vara. Dessutom har du jobb vid sidan av som du måste ta hand om och balansera med ditt redan stressiga liv, så du har mycket omkring dig, jag tycker du är jätteduktig som klarar det :). Jag är imponerad och ser dig som en inspiration, man lyckas med sina mål så länge man har viljan och med hårt arbete :). Du får misslyckas, man får göra om och testa sig fram till ett bra resultat. Hur ska man annars lära sig =)?. Dessutom, tänk på dig själv och din mentala hälsa. Ingen mår bra av för mycket stress och ångest. Önskar dig all lycka till! Ps: Du är duktig och du gör ditt bästa =) Kramar!

    Ps2: Förresten, prata med dina vänner som studerar och/eller jobbar. ibland blir saker och ting så mycket enklare om man får prata ut om sånt här. Du ska inte skämmas (om du nu skulle känna skam) Dessutom så kanske de upplever samma känslor som dig, det är viktigt att få kännedom av att man inte är ensam om något. Peppa varandra :D. Kram igen!

    Svara

  • Lola

    |

    Är Betty o Elisabeth olika personer?? För du o Betty ville väl skriva ihop men hann inte anmäla er typ.. Skönt att ni skriver bra ihop iaf!

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha, nej samma. Det var seminariegrupp vi inte hann anmäla oss till 🙂

      Svara

  • Erika

    |

    Sådär hade jag det för ett par år sedan – jag pluggade 125% och jobbade varje helg, plus extrapass i veckorna ibland. Hade inte en ledig heldag på över ett halvår. Till sist blev jag övertalad att inse att jag måste skära ner om jag skulle överleva, fast jag som du var övertygad om att det inte gick att plocka bort saker. Ringde jobbet, förklarade läget, och avsade mig alla pass utöver det ordinarie schemat. Jag hade fortfarande för mycket att göra och när terminen var över tog det hela nästa (mycket lugnare) termin innan stressen släppte och jag kunde sova igen. Sedan dess är jag benhård med att det ALDRIG är värt att ta på sig så mycket att jag inte har minst en ledig heldag per vecka.

    Min poäng är att det ofta går att plocka bort saker fast det inte känns så. Och man kanske måste göra det. Och jag vet inte hur varaktig den här situationen är för dig, men jobb/plugg är aldrig värt mer än ens mentala hälsa.

    Svara

  • a.

    |

    Åh får ont i magen av att läsa detta, vet precis hur det känns att vara så stressad. Men ta bara en sak i taget så kommer det lösa sig! Och du! Så himla toppen att du har en så bra uppsatspartner som fungerar typ likadant som du, jag hade världens bästa uppsatspartner tiln min c-uppsats som skrev likadant som mig, hade samma mål osv och det gjorde hela processen så mycket enklare! Visst blev det långa dagar, motgångar och det var plugg heeela tiden men jag tycker ändå inte c-uppsatsen var så jobbig som man ofta hör. Mycket tack vare att jag och min kompis funkade så bra ihop! Så det kommer säkert gå hur bra som helst för er 🙂 skickar en lugnande kram till dig!

    Svara

  • Karre

    |

    Den värsta känslan man kan känna nästan! Mitt bästa råd är att INGET är värt stress. Det måste man bara försöka tänka. Det värsta som kan hända är att man stressar däremot. =)

    Svara

  • L

    |

    Hej! Vill börja med att tacka för en väldigt fin blogg!

    Jag känner verkligen med dig. Även om du har saker nu som du absolut inte kan skära ner på så försök att på sikt se till att du får en lugnare situation. Våga säga nej till saker. Och sänk kraven-du är hur bra helst som du är! Ibland så tänker man, jag biter ihop nu ett tag, det är inte så farligt att stressa, det är snart över. Men om det där pågår under en längre period så kan skadorna dyka upp senare. Jag önskar nämligen att någon hade sagt det till mig. För jag visste att det var dåligt att stressa, men trodde mest bara att det var känslan för tillfället som var dålig. Inte att kroppen senare skulle klappa ihop både psykiskt och fysiskt med de mest märkliga symptom. Är nu sjukskriven för utbrändhet och det är en sjukdom som jag inte önskar min värsta fiende.

    Kram! Ta hand om dig!!

    Svara

  • linnea

    |

    Ta en paus från bloggen tills du är på banan igen, då har du i allafall en sak mindre att tänka på! Jag är också sjukt stressad just nu så vet hur det känns. Istället för att ligga och grubbla i sängen på natten: gör ett lista var du lägger upp allt du behöver göra och hur lång tid det får ta. Det brukar hjälpa mig att släppa ”måste-tankarna” när jag ska sova, det är ju med säkerhet ändå inget på listan som du kan börja med tolv på natten!

    Svara

  • Sara

    |

    På mitt universitet/institution är man tvungen att skriva uppsatsen, kandidatuppsatsen, själv. dettta är deras regler eftersom det är så svårt för dem att veta vem som har gjort vad eller om den ena personen skulle ha gjort mindre än den andra. Suttit många gånger och försökt få ett ok på den så den kan seminariebehandlas, kan jag lova

    Svara

  • Lisa

    |

    Jag förstår precis hur du känner. Under tolv veckor läste jag två kurser parallellt och jag har aldrig varit så stressad och hysterisk i hela mitt liv. Men det viktigaste när du känner som du gör är att prata om det. Öppna dig för någon du verkligen har förtroende för och bara berätta exakt hur du mår – om du gråter så gör det ingenting för det viktigaste är att du får det ur dig. Ta även långa promenader ute i naturen eller vid havet för att känna hur lugnet sveper över dig. Det behövs i stressade situationer. Men det som du verkligen måste tänka på är att du är inte vare sig misslyckad eller värdelös för att du mår som du mår. Du är bara mänsklig!

    Ta hand om dig och andas. Allt kommer ordna sig till det bästa jag lovar. 🙂 Kram!

    Svara

  • Inne hos Ina - examen i juni

    |

    Åh, jag vet precis hur det känns. Har tusen grejer på min att göra-lista också och den fylls ständigt på. I perioder blir det så mycket att jag nästan blir apatisk och gör ingenting. Har även ringt min mamma ett flertal gånger och gråtit precis som du beskriver.

    Inför den här terminen bestämde jag mig i alla fall för en prioriteringslista:
    1. Studier
    2. Jobb
    3. Träning
    4. Min man 😉
    5. Vänner/nöjen
    6. Städning etc. (har i princip dumpat den här punkten på min man).

    Men det är rätt skönt att kunna tänka ”det här hör till studierna och då är det viktigare än att jag hinner gå och träna”.

    Hoppas du hittar något som passar för dig 🙂

    Svara

  • clara

    |

    JÄttefin blogg! Hittade till den idag!

    Svara

  • Sandra

    |

    Håll ut! En dag (och tiden går fort!) kommer du se tillbaks på detta och känna dig nöjd med dig själv att du klarade det!

    Svara

  • ISA

    |

    åh, fina! sådana listor är hemska 🙁 försök prioritera och säg nej!

    Svara

  • E

    |

    Känner igen mig frustrerande mycket! Det finns inget värre än när livet stressar en. Tusen styrkekramar till dig, snart blir det bättre!<3

    Svara

  • Nathalie

    |

    Placera ALLA dina todo-saker på olika listor. Det som måste göras typ NU på en, det som kan vänta på en & saker som inte måste göras förrän i övermorgon på en. (Olika lappar eller olika flikar så du inte ser allting med en gång). Då lägger du undermedvetet bort stress eftersom du har skrivit ned det och slipper ha det i huvudet.
    Om du har massor av saker på en dag så skriver du ned ->varenda<- liten detalj (jag menar så små att det kanske är "lägga fram kyckling ur frysen") och sätter en "checkbox" bredvid. Så checkar du av varenda lilla grej hela tiden så känns det som att du är sjukt effektiv och att dagen kanske inte blir så farlig ändå.

    Haha nu till det sjuka. Jag tycker det är otroligt tillfredställande att se ett excel-dokument tömmas på info (mm, väldigt normalt jag vet). Antar att jag är jobbskadad. Om du känner lika – gör dina veckoplaner i excel och dela upp de i olika flikar, gör lite roliga färger på flikarna – men låt texten va svart och bakgrunden vit. JÄDRAR va bra det känns att deleta to do punkter i svart vitt och ändå se fram emot de andra flikarna (dagarna etc.) i kuliga färger. Japp mitt knäppa tips till dig.. känner mig väldigt normal just nu..

    Svara

  • Jackie

    |

    Jag känner igen mig. Har just fått en ledartjänst och var inte beredd på stressen och känslan av otillräcklighet som tillkom. Fyfan ångrar mig nästan. Men nu har jag 2 dagars uppehåll, pausar jobbet pga magsjuka. Kan inte göra annat än att sova. Har inget råd att ge, kanske just att acceptera din aldrig sinande to do-list, och unna dig små men även stora pauser. Exv lyxkaffe och spa. 🙂

    Svara

  • daniela

    |

    hahahah halsduken :’DDD

    Svara

  • Jenny

    |

    Usch, det är inte kul att vara stressad 🙁 Jag pluggar också och det jag försöker göra när det är mycket i skolan (och livet i övrigt) är att försöka göra lite varje dag. Jag vet inte hur du lägger upp ditt plugg/jobb men det verkar som att du råpluggar/jobbar några dagar innan tentan/deadline och sen tar lite ”ledigt” (alltså pluggar eller jobbar inte) dagarna efter? Så, mitt råd är helt enkelt att försöka fördela plugget lite mer. Då kanske du slipper den där akuta paniken. Kämpa på!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv