Min senaste krönika i Veckorevyn. Ett kristallklart ämne i min hjärna, lite svårare att få ner i text. Men ändå.
- Jag heter kanske inte Egoina på riktigt, men det har ni nog redan förstått.
Jag hatar sär skrivningar, älskar mat och fyller gärna min blogg med trams. Jag brinner för unga tjejers självkänsla och onödig fakta. Välkommen in i min värld!
2010 blev jag utnämnd till Årets Blogg i Veckorevyns Blogawards.
2011 blev jag utnämnd till Årets Personliga blogg i Finest Awards.
2012 fick jag Guldpennan i Veckorevyns Blogawards.
När jag inte hänger här skriver jag krönikor i Veckorevyn och City, samt läser Strategisk Kommunikation på Lunds Universitet.
För samarbeten, förfrågningar eller kärleksbrev, kontakta mig via mejl:
egoina.blogg@hotmail.com
Din lilla tossa! Skitbra skrivet och väldigt välformulerat. Jag gillade texten och om jag ska vara ärlig så vet jag inte heller vad jag vill vara. Kanske en självständig prinsessa! Hoppas jag hittar någon som vet hur man behandlar en sådan..
Eller hur! Det gäller att hitta en som vet precis hur han ska vara så att det inte blir fel. Stackars killar
I USA är det helt annorlunda. Allt är ”som det ska vara på dejt”: killarna är otroligt artiga och betalar allt. Amerikanska killar är allmänt artiga och trevliga, håller upp dörren och så. Önskar att europeiska killar kunde vara lite mer som amerikanska
Vad var det du hissade? Jordgubbstårta?
Haha nästan! Turkisk yougurt
Kan vi inte kompromissa då? Att han öppnar dörrar för dig men ni delar på notan? SÅ vill jag ha det.
Otroligt bra skrivet!! Precis det där har jag funderat över många gånger men aldrig orkat formulera annat än i mitt huvud
Stackars karlar, inte konstigt att de tycker att det kan vara svårt att förstå sig på oss ibland sedan 
Precis som en kvinna kan uppmuntra en mans ego utan att förlora respekt, kan en man uppmuntra kvinnans ego utan att det behöver ha något med hans syn på kvinnans självständighet eller respekt att göra. Låt han betala nästa gång!
God morgon, jenta mi!
Haha! Så där var jag också förut!
kan själv, allt, hela tiden 
är lite fortfarande så när jag och min pojkvän gör något. Då säger jag ”jag kan själv” varpå han svarar ”jag vet att du kan själv, men jag finns här för att hjälpa dig om du behöver”, varje gång. Så, som en annan skrev tidigare, jag är nog en självständig prinsessa 
och det där med blommor och sådant, min pojkvän har en tendens att komma ihåg allt jag säger, så har jag någon gång nämnt nägor jag skulle vilja ha eller behöver, så köper han oftast det, typ puder eller en tröja. Så inte bara blommor och annat kärleks kraffs 
Wow, vilket kap! Haha
Kan du sätta inzoomade hiss & diss-listan också?
Grymt bra skrivet!
You go girl!
Kunde inte hålla med mer. Precis så känner jag! Men det kanske är ok att vara ”hjälplös” och få bli omhändertagen ibland, bara man vet att man faktiskt klarar sig själv när det gäller. Att en kille öppnar en dörr för en behöver man ju inte nödvändigtvis tolka som ”jag gör det för du klarar inte det själv”, utan kanske istället ”jag vill vara snäll för jag bryr mig om dig”. Typ. Som du säger, kristallklart i hjärnan men desto luddigare på papper! Bra krönika i alla fall.
Tack =) Det gav mig något att tänka på… Fast jag skulle nog vara mer prinsessa om jag fick välja… varannan dejt (A) haha
Den här va riktigt grym! Läste den i söndags på bussen, och vart helt förälskad. Så ärlig och så sann!
Känner igen det där i mig själv jävligt bra!
Oftast är det dock jag som bjuder killen på middag och bio, haha. Men på alla hjärtans dag, då har det fastnat i min hjärna att då jävlar ska karln min fixat medan jag ligger och slappar!
Åh vad jag känner igen mig! Jag får alltid fruktansvärd ångest efter att ha blivit bjuden på middag/fika/bio/whatever och kan ligga vaken en hel natt och undra om jag gjorde ”rätt” som inte stretade emot då han envisades med att betala. Jag försöker iofs döva mitt dåliga samvete genom att dricksa rätt mycket, men det är ändå inte samma sak haha.
Super bra skrivet!
Hej! Misstänker att det var tack vare dig det nådde Sveriges radio http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4336 , poser kvinnan alltså. Med vargarna..
Coolt! De tog bort det från sidan också. Man har visst inflytande minsann
Så himla bra skrivet! Jag funderade på allt detta igår och diskuterade med en vän om hur allt egentligen ska vara, och det är som om du traskat in i mitt huvud och tagit allt det som jag tänkte på… Snyggt byggt!
Du missade ju hissen! Jag vill läsa hissen också
Älskar dina krönikor!
Bra tankeväckande text, precis som en krönika ska vara, man börjar tänka lite mer efter.. Vet inte heller vad jag vill vara. Fast jag är nog mest åt det självständiga hållet, samtidigt som jag tycker att män borde hjälpa till när man försöker släpa upp en alldeles för tung väska på tåget/bussen. Lite både och det där alltså! Vill man ha gentlemän eller inte?
Riktigt bra skrivit, det stämmer det du skriver!! =)
Så sant
jag vet inte heller vad jag vill vara… det är ju lite roligt med båda två, så kanske vi i Sverige är små självständiga prinsessor helt enkelt. Tur att jag har hittat min prins som behandlar mig så perfekt att jag ens slipper tänka på sånt! Haha
Dina krönikor är det bästa med tidningen!
Du död..?
Inge inlägg på hela dagen! Vid denna tiden borde de vara 2-3 inlägg ju! 
Alla vill väl bli uppvaktade ibland, kille som tjej? För mig känns det ganska självklart att låta en person bjuda om han/hon erbjuder det, det är ju en trevlig gest : Man kan visa att man ”tjänar egna pengar och inte behöver någon som betalar åt en” genom att bjuda tillbaka nästa gång
(obs: Det kan lika gärna va tjejen som bjuder först!) Angående att hålla upp dörrar – den som går först håller väl upp dörren åt den som kommer efter, oavsett ordning?
Men det här med att dra ut stolen åt nån annan, hmm.. Det känns nog bara onödigt
Alltid kul att hålla upp dörrar när man har chansen. Behöver inte finnas nån baktanke med det.
Definitivt självständig! Att inte vara självständig är ju att vara beroende, =underlägen. Förstår hur du känner, klart jag vill ha en som är lite sådär uppmärksam och håller uppe dörren vid tillfälle eller så, men då gör jag något annat i gentjänst vid ett annat tillfälle. Notan är enklast att dela på tycker jag men vill han bjuda kan man ju påpeka att man själv då bjuder nästa gång.
Haha, jag googlade på ”ingen reklam rolig” för att hitta en rolig skylt att sätta på min dörr. Vet du vad jag fick upp för bild nästan överst på sökningen? En bild på dig i mörkt och superruffsigt hår. Har du varit reklamutdelare kanske i ditt förra liv?
Hahaha! DEN bilden borde hålla reklamen borta om något!
ÅH, du är så bra!!
Det viktiga för mig är att det är likadant åt båda hållen. Ibland vill jag bli uppvaktad och ompysslad, ibland vill jag uppvakta och pyssla om någon annan. Jag tror det blir mest rätt om man gör som man känner istället för som man ”borde” utifrån sitt kön. Då funkar ”sjävständig prinsessa” alldeles utmärkt
Själv har jag hittat en kille som fattar mellanläget, en självständig prinsessa känner jag mig som. slå det ni! höhö
Jätte bra krönika som vanligt!
älskar dig. håller helt med dig om hur tudelat det är och att man vill ha lite av båda.
Underbart bra skrivet
Jag är också sån ”kan själv” men vill vara prinsessa. Så jag har verklingen fått problem nu då jag är tillsammans med en turkisk kille. Han behandlar mig som en riktig prinsessa, köper jag något i en affär får jag inte ens bära kassarna själv. Är trottoarkanten extra hög ja då tar han mig i handen och ”hjälper mig ner”. Att han skulle gå före mig ut genom en dörr är otänkbart. Eller att inte dra ut stolen åt mig.
Jag älskar att bli behandlad som en prinsessa och jag älskar honom för det han gör men ibland hade jag velat få bära mina egna kassar då jag shopat
Aldrig är man nöjd eller vad liksom
Bra krönika. Påminner mig mycket om den här videon med Jenna Marbles: http://www.youtube.com/watch?v=LQ7wT4CUprQ Jag tycker precis som Jenna, att om man nu vill vara självständig ska man inte låta sig behandlas som en prinsessa. Tror inte det finns många killar i Sverige som hade uppskattat en sådan tjej. Men vad vet jag?
Grymt bra skrivet! Glad midsommar på dig!
Hahaha, sa himla ratt! Pa samma satt vill jag satsa pa bara mig och fa varldens kariar. Oavsett vad. Men skulle jag fa barn nagon dag vill jag verkligen satsa pa det till tusen och stanna hemma. Hur ska det ga ihop?!
Pingback: Vad ska man skriva en krönika om? | Egoinas