Ni vet såndära ”pecan-glass”? Visst är det bara människor som tror de är viktiga som äter det?

Sånna glasögon-bokmalande-doktorexamenhögskoleutbildade-omega3ätande-konstintresserade-lexionägande-välgörenhetsgivande-antikrundantittande-grönsaksätande idioter som tycker det är kul att åka och titta på slott och anser att en promenad är ”trevlig”.

Vi vanliga dödliga. Vi äter chokladglass.

Pappa ringde. (Angående DETTA).

Pappa: Hur länge har du vetat att blabla (min kusins namn) ska gifta sig???
Egoina: Va? Ska hon?
Pappa: Ja, nu i sommar.
Egoina: Allvar?
Pappa: Men du skrev det i din blogg?
Egoina: Jaha, nej. Det är en annan kusin på mammas sida.
Pappa: Jaha. Jag började undra. Tänkte det var konstigt när varken jag eller du fått inbjudan, men DIN MAMMA får en.
Egoina: Haha ja.

Får kanske vara lite försiktig med vad jag skriver här. Lyckat om pappa hade börjat ringa runt för att berätta nyheten liksom.

Jag är helt slut i detta flyttkaos och ändå har jag inte kommit halvvägs.

Jag har redan träningsvärk. Det är inget bra tecken. Endast i ena rumpskinkan också. Heter det så? Rumpskinka. Skit samma. Ni fattar.

Det växlar mellan att kännas skitbra, som i jag-har-egen-lägenhet-och-kommer-klara-detta-galant och jag-är-helt-ensam-kommer-bo-själv-och-inte-klara någonting och vill gömma mig under täcket.

Jag behöver ett jobb och en Jacob. En Jacob får jag om 22 dagar, men ett jobb alltså. Det är nog värre med det.

Min kusin gifter sig i sommar och mamma fick en personlig inbjudan till bröllopet för några dagar sedan.

Jag väljer att tro att min kommit bort i posten.

Att säga att jag hatar att packa vore en underdrift.

Om jag känner många som heter Johan? Nejdå.

Några av dem är blockade. Men alla som heter Johan kan faktiskt inte vara normala.





Ja, jag vet. Jag hittar på ursäkter för att sitta kvar här. Jag ska börja packa. Jag ska. Åh.

Ute tjuter det som bara den. Det är det här flyglarmet de testar första måndagen varje månad. Eller visst är det så? Jag har inte riktigt koll. Eller fan. Det är ju november fortfarande. Jaja, ni vet vad jag menar i alla fall. 

Jag minns mitt första minne av detta larm. Jag var och lekte på lekplatsen inte så långt mitt hus. Jag lekte mycket själv när jag var liten. Så är det när man inte har några syskon och grannskapet domineras av killar som tyckte det var skitballt att dränka myror. Hursomhelst kommer jag ihåg att jag blev livrädd. Jag trodde på riktigt att det var krig och har nog aldrig sprungit hem så fort någon gång som jag gjorde då.

Hur jag kunde tro att det var krig vet jag inte. Idag vet jag ju att Sverige är ett mellanmjölks ”neutralt” land och det ska mycket till för att det ska hända, men mitt lilla sunda förnuft sade väl att det inte var något bra ljud det där.

Mamma förklarade dock snabbt att jag inte behövde vara orolig, men än idag när larmet sätter igång får jag is i magen och känslan av att ”springa hem” och gömma sig uppenbarar sig igen.

Men ja. Det jag tänkte komma till egentligen är att ingen reagerar på detta tjut. Det är ingen som håller koll på när det ska låta och om det faktiskt kan ligga allvar i det. Och en annan tanke, om någon ska slå till och bomba Sverige är det väl ett ypperligt tilfälle när vi provar vårat larm. Eller hur?

Låt mig säga som såhär. Om det blir krig någongång är vi fucked. Ingen kommer ju ha koll på någonting.

Jag undrar när jag ska kunna gå förbi en spegel utan att stirra eftersom jag inte känner igen min egen spegelbild.

På Rebeccas 20-års fest tyckte Nils att jag och han skulle börja springa tillsammans varje tisdag.

Inte nog med det, på bilden nedan tar jag tydligen i hand på detta(!!!)

Sjukt vad alkohol kan ställa till med.

Ps. Nils frågade mig hur han skulle göra för att få fler besökare (kommentarer) på sin blogg. Jag sa att han det bästa han kunde göra var att dissa ”New Moon”, eller skriva att han inte tagit sprutan mot Svininfluensa. Sagt och gjort. Haha.

 

Det känns som att jag knappt har tid för bloggen just nu. Jag flyttar imorgon och mitt rum är en enda stor röra.

Det är sjukt så mycket saker man äger egentligen.

Nu vet ni att jag är upptagen iallafall.