Jag äter igen.

Tydligen var radioutbildningen betydligt mycket längre än det jag trodde att det skulle vara (det stod att det endast skulle vara ett halvår, men nu är det plötsligt två år). Eftersom jag inte brinner för radio känns det därför onödigt och som slöseri med tid. Jag vet inte om det är det jag vill syssla med i framtiden.

Det hade varit väldigt kul, det vet jag. Men jag vet också mycket annat jag hade velat lägga krut på istället.

Jag behöver rensa hjärnan och tänka klart igen. Jag tror inte att mitt sinnestillstånd är redo för någon utbildning just nu. Inte när det inte känns hundra procent.

Kära läsare. Den riktiga Egoina kommer tillbaka igen så småningom, till dess måste ni bara dras med människan bakom alteregot.

 

När jag var på väg in på ett uteställe i fredags stoppade vakten mig och verkligen granskade min legitimation (vilket visserligen inte är särskilt konstigt då jag har svart hår på bilden och en förvånad min som om jag fått något uppskjutet i rumpan). Han trodde inte att det var jag, det syntes på lång väg.

”Fuck”, tänker jag och försöker komma på något sätt att bevisa min ålder. Och då till det märkliga. Först ber han mig rabbla upp mitt personnummer, sedan frågar han vad jag heter och till sist vilket datum jag är född. Och efter att ha svarat på dessa frågor var det okej. Precis som om det var något bevis på att jag var den rätta ägaren av kortet.

Hur trög får man vara?

När jag var yngre och nyttjade mig av falskleg (ja, mamma, det har hänt) såg jag till att lära mig personnumret och all information utantill. Ifall att liksom.

Men inte i min vildaste fantasi trodde jag att vakterna verkligen körde på den taktiken.

Det kan väl inte fungera? Eller är dagens fjortisar så pass dumma?

Då var det skola imorgon och tankarna skiftar mellan ”detta kommer att gå bra” och ”kom och skjut mig”.

Det är helt sinnessjukt hur manodepressiv man kan vara.

Det är först när löven faller och trädet står ensamt kvar man ser hur stammen egentligen ser ut. Hur det man trodde var stabilt och friskt bara var en fasad och att bladen mest fanns för att det hör sommaren till. Kanske man vattnade trädet för mycket. Kanske för lite. Kanske det var jorden trädet stod i som inte tillförde tillräckligt med näring. Kanske det där aldrig spelade någon roll.

Om man drar upp rötterna och planterar trädet på annan mark, kommer det då att växa upp och bli stort igen? Kommer bladen vara gröna? Eller kan man inte plantera om ett redan skadat träd?

Oavsett hur, blir ett träd som är framtvingat i ett drivhus aldrig lika vackert som det som hittat jordmån i det fria.

Egget har precis lockat mitt hår och håller nu på med sitt eget, hon blir så söt så ska ni tro! "Får jag blogga i din blogg?"sa jag för en stund sedan och utan att tänka svarade hon snabbt och enkelt "Ja". Jag undrar vad det hade krävts för att ni alla skulle sluta klicka in er här, tror inte jag behöver vara orolig för att jag ska råka skrämma bort er, men lite läskigt är det ändå att skriva här när man vet att flera tusen kommer att läsa. Vill inte förstöra något liksom. I min egen blogg skriver jag för cirka 80-100 personer om dagen vilket alltså gör att pressen inte är lika stor, om ni vill veta alltså. Hur många läsare har ni? Är den siffan viktig tycker ni?

Efter att ha druckit x-antal glas vin och cider tillsammans med Egget känner jag att jag hade kunnat babbla på hur länge som helst, men jag ska inte tråka ut er. Detta är för i helvete en humorblogg, inget "tramsi-lamsi-shit". Men innan jag avslutar vill jag bara tacka er för att ni skriver så fina och snälla saker till min vän, speciellt nu när hon behöver det som mest.

Hon är en bra vän ska ni veta, hon dödar alla mina flugspindlar på mitt rum! (Har en extrem fobi för spindlar och alla andra insekter så det betyder rätt mycket). Ikväll kommer Egget (som jag valt att kalla henne i min blogg) och jag dansa rumporna av oss i Helsingborg. Det kommer bli skitkul, Egget envisas för tillfället med att vi ska lyssna på "Big big world" och om inte det ger partystämning så vet jag inte? (Hrrm). Hon är tossig den!

Puss på er
Love / Rebeccskex

"Ibland är en cigarr bara en cigarr".

Jag lever bloggen och jag är sakta men säkert på väg tillbaka. Idag har jag till och med ätit. Men datorn är inte prio ett. Jag antar att ni förstår det.

Detta är nog den bästa placeringen jag haft.

Nu måste jag bara ultrablondera mig, skriva provocerande texter och upprepa irriterande ljud i mina videobloggar så är jag uppe bland eliten.

Eller bli lika snygg som Kenza då…..men det förstnämnda verkar lättare att genomföra.

Människor gillar att läsa om tragiska saker av någon anledning.