Fick veta idag att chefen har hittat min arbetskamrats blogg och upptäckt att hon bloggar på arbetstid. Detta var inte okej och min arbetskamrat fick veta att detta inte skulle accepteras i fortsättningen.
Min blogg är fortfarande inte upptäckt (konstigt nog). Men jag antar att det endast är en tidsfråga.

Jag bloggar på arbetstid. Eller arbetstid och arbetstid, jag bloggar om jag har en stund över och inte får några samtal just då. Jag sätter inte mig på paus och bloggar, det skulle jag aldrig göra. Har jag ingenting att göra händer det att jag bloggar.
För mig handlar det om ansvar, sköter jag mitt jobb tycker jag absolut att jag kan få surfa in på bloggen lite och kika, bara det inte går till överdrift och jag gör det jag ska.

ALLA på mitt jobb sitter och surfar – och egentligen, spelar det någon roll om man skickar ett mail eller skriver ett blogginlägg? Är det skillnad på att vara inne och spela på en sida eller att läsa kommentarer? Den enda skillnaden är att det syns utåt att du bloggat. Det finns en tidpunkt under arbetstid då du publicerat ett blogginlägg.

Jag kan förstå att detta inte ses som okej av arbetsgivaren. Det kan jag faktiskt. Men samtidigt borde det då finnas gränser för att göra andra saker på internet. Inte blogga, inte spela, inte kolla mailen och inte ens läsa tidningen. Men det är väl ingen som kommer stirra på en tom skärm när det inte ringer? Det tvivlar jag starkt på.

En annan sak är raster. Som bekant har man en lunchrast under ett arbetspass och min luchrast är min egna tid, alltså kan jag göra vad jag vill. I princip. Som att blogga. Men sedan har vi också de här små rasterna man får ta ut. Jag tar ut väldigt få sådana eftersom jag inte röker. (Kan kännas orättvist att man inte får lika mycket raster som icke-rökare). Men egentligen, borde inte jag kunna ta ut mina fem minuter som skulle varit rök-paus till bloggpaus istället?

Självklart respekterar jag min arbetsgivare, det måste jag göra. Men jag har ändå en del att invända och jag anser fortfarande att jag får blogga på min rast.

Förstår ni mitt resonemang, och vad har ni får åsikter vad gäller detta?

Jag får panik, blir galen och vill riva ut mina hjärnceller som inte kan förstå.
Varför måste det vara så förbannat svårt att starta eget företag? Eller bara att få betala skatt på sina inkomster?

F-skattesedel? FA-skattesedel? Fakturera? Jag förstår inte!

Det är en hel djungel där ute och jag har inte rätt sandaler för att kunna plöja mig igenom.

Inte ens metaforerna blir rätt idag. Åh. Jävla skit.

Det trillade in ett mail och nu hänger jag inte med.

Var det inte soon to be vår? Har vi hoppat över sommaren? Är de fulla borta på H&M?

Alltså, jag fattar inte. Jag fattar verkligen inte.

Varför vill man ha en matta som ser ut som maskar?

När jag är på väg hem från jobbet händer det ofta att jag är den enda som sitter på bussen från tågstationen och hem. Jag antar att detta inte händer ofta i storstäder, men där jag bor är det ganska vanligt.

Jag känner mig som en idiot när det händer. Busschauffören kör alltså en hel buss för min skull. Vem tror jag att jag är?
Borde jag gått? Ska jag tacka när jag kliver av? Tittar chauffören på mig i backspegeln?

Sedan kommer jag fram till att jag inte borde spekulera så mycket. Busschauffören hade kört bussen även om inte jag satt i den. 

Men vi kan ju låtsas att han kört dit en hel buss för min skull. En limousine var för trång liksom.

Jag och Jimmyboy pratar i telefon.

Jimmy: Just det! Det var något jag skulle fråga dig, men jag minns inte riktigt vad det var.
Egoina: NEJ! Fråga inte nu.
Jimmy: Va?
Egoina: Du ska fråga mig personligen. På knä.
Jimmy: Va?
Egoina: Med ringen då..

Jimmy (överlycklig): Fullkornspastan är slut så vi får äta älgar!
Egoina: Va?… Vänta.. Va??
Jimmy: Älg!

Mycket riktigt.

Det kanske krävs mer sömn och ändrade kostvanor för att förbättra min koncentrationsförmåga och välbefinnande. Men, why bother när man kan stoppa i sig några piller istället?

Rosenrot!

Vi får väl se om de fungerar. Har hört bra saker. Har hört faktiskt att den funkar vad gäller lust också. Det hade ju varit bra om jag äntligen fick lust till saker.

Lust att gå upp, lust att gå till jobbet, lust att laga mat, lust att borsta tänderna, lust att inte slänga kläderna på golvet.

Ni fattar. Skitbra det här med lust.

Jag gör något jag vet att jag inte får.

Egoina: Skäll på mig älskling!
Jimmy: Voff voff.
Egoina: Va?
10 minuter senare.
Egoina: Jahaaaa.

"Älskling, jag är lite nere idag, ska vi åka utomlands? Eller nej. Jag steker pannkakor istället".

Ibland är Blondinbella så otroligt underhållande. Jag hade också levt sådär spontant om ekonomin tillät. Får försöka gifta mig rikt.