Jag mår inte bra just nu och orkar inte blogga på ett tag.

Ska försöka vara tillbaka så fort som möjligt.
Tack för alla uppmuntrande ord, jag uppskattar det verkligen!

Min nya geografilärare är en rolig prick han.
Han är kär i vår kartbok. På riktigt.

Han berättade om hur fantastisk kartboken var i 10 minuter (utan att överdriva) och då och då tittade han på boken förälskat, blev tyst en stund och man kunde se hur hans ögon fylldes med glädjetårar.

Han berättade även att två elever hade gjort ett projektarbete om kartboken förra året.
Eleverna hade granskat boken och skrivit hela 50 sidor om bokens innehåll.

Han sa att det var det mest upphetsande han någonsin läst.

Vi har nya ettor på skolan nu.
Nya vettskrämda ettor som inte vet var de ska gå.
Det är kul.

Roligast är det när man går förbi dem och skriker LAMMKÖTT.
Ettorna blir liksom skräckslagna, skrattar lite nervöst och börjar nästan gråta.

Louise är övertygad om att alla ettor vill ha henne.
Att de hade dödat för en sexupplevelse med en trea.
Därför springer hon fram till små blyga, osäkra ettor ibland och nyper dem i rumpan.

Stackars ettor.

Ps: Det är självklart ettorna på gymnasiet jag menar…

Hej alla coolers.

Visste ni att jag har en beundrare i Tyskland?
Nej, det visste inte jag heller tills jag kollade min supercoola nya kontaktmejl.

Min beundrare heter Hartmut och han skrev ett långt obegripligt mejl till mig på engelska.
Jag tänkte svara Hartmut här i bloggen eftersom jag inte vet hur man hanterar hotmail efter deras lilla renovering.

Bara för att varna. Jag är ingen höjdare på engelska.

Hello Hartmut!

Tank jo for jår i-mejl.
Ajm verri happi to si that aj häv fäns in Görmani.
Aj rilly dånt önderstand vaj, bikös jo dånt önderstand svidisch.
Bött aj think it is bikös aj äm så pritti. Rajt?

Bött anivaj, tank jo agän. Jo mäjd maj däj!
Aj wisch jo a wönderfull week too!

Löw Egoina.

När jag skulle laga middag idag upptäckte jag plötsligt att potatisen var slut.
Jag promenerade därför ut till affären med hunden för att införskaffa lite mer potatis.

När jag stod i affären och valde ut vilken potatis jag ville ha stod plötsligt en liten flicka bredvid mig.
Flickan stod och stirrade på mig och log stort. Jag log tillbaka.
Flickan stod kvar och jag blev ganska obekväm.

Jag: Vad vill du?
Flickan: Får jag klappa din hund?
Jag: Ehmm, javisst. Jag ska bara betala så kan du följa med och klappa hunden.

Flickan följde med mig fram till kassan och sedan ut till hunden.
Hon tog fram sin hand och smekte lite hastigt Maddes (min hund heter faktiskt så) päls, skrattade lyckligt och sprang sedan därifrån.

Det var då jag tog tillfället i akt. Jag skrek attack till min Madde och hon sprang efter den lilla flickan. Flickan såg Madde, blev livrädd och sprang ännu fortare. Plötsligt trillade den lilla flickan över en sten och svimmade. Då sprang Madde fram och bet av hennes öra.

Sen gick jag hem och åt potatis.

När jag kom hem från skolan blev jag plötsligt mycket sömnig.
Ögonlocken blev tunga, kroppen blev livlös och jag såg suddigt. Det kändes allmänt som att jag skulle dö.

Men jag dog inte.
Det är så det går när man inte har använt hjärnan på 3 månader och försöker sätta sig vid den hemska skolbänken igen.
Inget att rekommendera. Det blir liksom för stor ansträngning på en gång och kroppen reagerar med att somna.

Nu har jag sovit en stund och min stackars överansträngda kropp har fått återhämta sig.

För att vara på den säkra sidan stannar jag hemma och sover imorgon också.
Och kanske några dagar efter det… Eller vet ni vad?

Jag sover nog fram tills studenten…

Detta meddelande riktas till skatteverket.

När fan får jag mina 84 kronor från deklarationen egentligen?

Jag vet nog vad ni gör.
Ni har tagit mina 84 kronor och gått och köpt bullar till hela skattekontoret.
Och nu sitter ni där, smaskar i er bullar med ett tjockt nutella-lager och hånskrattar åt min blogg.
Ni har fötterna på skrivbordet och en stor mugg med röd saft bredvid er och då och då petar ni i näsan när ni tror ingen ser.

Men vet ni vad?
Ni är påkomna.
För jag vet exakt hur det ligger till.

Jag vill ha mina 84 kronor nu tack!

Godmorgon suckers.

Kolla tiden när detta inlägg publicerades.
Vet ni vad?
Jag är inte alls trött.
Jag hade kunnat städa hela lägenheten, tapetsera om och springa jorden runt. Så otrött är jag.
Men oroa er inte, så fort jag ser skolbyggnaden kommer jag tillbaka till mitt zombie-stadie igen.

Jepp, för idag börjar Egoina skolan.
Jag jobbar alltså inte heltid på Burger King.

Ledsen att göra er besvikna.

Jag vill starta detta inlägget med att berätta hur fruktansvärt svårt det faktiskt är att fotografera en dagens-outfit bild på sig själv.
Respekt till alla modebloggare!

Sen vill jag också berätta att jag har blivit tvingad till detta.

På bilden ser ni Egoina klädd i:
1) En konstigt mönstrad tröja. Den bara skreeeek på mig i den exlusiva affären Gina Tricot.
2) Gråa jeans. Hittades mystiskt nog i en påse på mitt rum.

Till outfiten krävdes inga accessoarer, bara ett sexigt Egoina-fejs.

Ps: Lägg märke till att jag står med benen i kors och har handen på höften (precis som man ska!!)

Camilliondollar Baby frågade mig om jag inte kunde publicera en dagens outfit varje dag.

Det här med mode och dagens outfit inte är min grej (min grej är mer att förvränga sanningen lite, publicera oseriösa inlägg och allmänt skriva om hur störd jag är)
Så jag sa:
Den dagen Egoina publicerar en dagens-outfit är den dagen grisar kan flyga.

Och vet ni vad?
Titta här. Grisar kan flyga!
Och hon tog till och med kort på den….

Helvete också.

Snart kommer en dagens outfit.
Jag har ju inget val…