När är man kvinna?

Det slog mig häromdagen att jag inte vet om jag skulle beskriva mig som en kvinna eller en tjej. Skulle jag beskriva mig i ett CV och skriva att jag är en ”29-årig glad kvinna” (ehh hoppas dock jag vore mer kreativ än så) hade det känts så konstigt. Men samtidigt känns det ju märkligt att säga att jag är en 29-årig tjej. Tjej slutade jag nog vara för längesedan. Men kvinna liksom. KVINNA? Då måste man vara vuxen och det är ju inte jag.

F berättade att han skulle guida runt gymnasieelever på sitt jobb idag och jag fick en plötslig insikt om att de såklart skulle se honom som en vuxen man och det kändes så knäppt. Jag tror att jag har någon existentiell ålderskris av något slag. Jag hänger inte med. I huvudet är jag 18 år, men sen går jag på gatan och ser ut som att jag är vuxen och har koll på saker? Wtf. Jag frågade Ida och hon menade att vi inte är varken tjejer eller kvinnor, utan ”unga kvinnor”.

 

Ida: Om jag hade dött hade det ju stått ”Ung kvinna omkommen i olycka”.

Jag: 29-årig ung kvinna?

Ida: Fan.

Ida: Det har du rätt i. Det hade bara stått kvinna.

 

Så vi är alltså inte tjejer och inte heller unga kvinnor. Men ändå känns det så konstigt att benämna sig som kvinna. Eller är det bara jag? När börjar man benämna sig för kvinna istället för tjej?  Var går gränserna för flicka -> tjej-> kvinna, och pojke -> kille -> man? Hur tänker ni? Är ni kvinnor och män än?

 

136 gillar

Kommentarer (65)

  • Emma

    |

    Jag är 23 i år och började nog kalla mig för kvinna när jag var 20, kanske lite innan det till och med? Började kalla mig själv det för att jag uppenbarligen inte var ett barn längre utan faktiskt klassas som vuxen. Kändes rätt för mig men jag tycker att alla borde köra på den benämning de känner sig bekväma med 😊 Sen så kallar jag även mig själv för tant ibland så jag är nog ganska gammal i skallen ändå, haha…

    Reply

  • S

    |

    Ser verkligen fram mot kommentarerna på detta, då jag haft lite liknande tankar själv. Tror att 27 kan vara ett magiskt nr…

    Reply

  • Inne hos Ina

    |

    Är 28 och funderar också mycket på det här. Blev aktuellt när jag skulle skriva ett personligt brev faktiskt 😉 har inget svar men känner mig som en tjej så då kanske jag är det?

    Reply

  • emos

    |

    Är 25 och tycker det känns konstigt att säga ”kvinna” om mig själv. Kanske för jag inte känner mig ”vuxen” än. Pluggar fortfarande, letar efter första lägenheten. Ändras kanske när jag har ett ”riktigt” jobb och barn? i dont know haha

    Reply

    • Erika

      |

      Oh så jag känner igen mig!!
      jag är i ungefär samma situation som du och jag känner heller mig inte som ”kvinna”, när en nu ska göra det egentligen…

      Reply

  • Malin

    |

    Min kropp är 28 och trebarnsmamma. Mitt huvud insisterar på att jag är en 18-årig tjej. Tror jag kommer skippa kvinnostadiet och gå direkt till tant.

    Reply

  • Aldona

    |

    Fyller 27 i år och skulle nog fortfarande inte kalla mig själv för kvinna heller 😂 kan på nåt sätt inte relatera till det men jag antar att jag anses vara en KVINNA… 😆

    Reply

  • Simona

    |

    Haha, så kul med sånahär diskussioner. Jag tänker att ordet kvinna låter mer ålderdomligt idag än vad det var för kanske trettio år sen och att användningen av ordet tjej därför blivit mer frekvent i högre åldrar också. För tjej känns ju som ett nyare ord, som från början mest var synonymt med flicka, men som nu också känns synonymt med kvinna. Jag tänker att man får vara tjej hur länge man vill, om folk kollar konstigt när man är över en viss ålder men benämner sig själv som tjej är det ju faktiskt deras problem. Jag definierar mig som en relativt vuxen människa, då behöver jag liksom inte ta ställning så noga.

    Reply

  • Malin

    |

    Jag har länge funderat på det här också. I 20-årsåldern vet jag att jag blev irriterad på folk som kallade mig kvinna för det lät så fel, men nu de senaste åren (är 28) har jag börjat referera till mig själv som kvinna i åtminstone en del sammanhang. Fast det känns fortfarande märkligt och som att man ljuger lite!

    Reply

  • blåmesen

    |

    Är och har under samtliga av mina 26 år varit en tant (:
    Kan dock hålla med om det där med att man inte tänker på att man blir äldre förrän man träffar på ungdomar. Om det är ett gäng stökiga tonårskillar man ska gå förbi t ex, och man inser att ”jag är bara en tråkig vuxen för dem, så inget att oroa sig för”. Inte för att det var det innan heller, men ändå.

    Reply

  • Robert

    |

    Jag tänker att man kan välja själv om man vill kalla sig kille/man (eller tjej/kvinna). 😉 Har inget bra svar, faktiskt. 😛 Man kanske skall påpeka att det finns icke-binära personer också. 😛

    Reply

    • Egoina

      |

      Sant, men dom har ju inte det ”problemet” (på gott och ont) 🙂

      Reply

      • Robert

        |

        Sant. 🙂 Jag tränar på att komma ihåg det där med icke-binära. Lätt att glömma.

        Reply

        • Sara

          |

          Det är fint att du tränar på det Robert! 🙂 Jag borde träna lite mer jag också. Tycker för övrigt fortfarande att dina kommentarer är en av de bästa sakerna med den här bloggen, haha!

          Reply

          • Robert

            |

            Haha, jag tackar och bockar. <3

  • Mila

    |

    Jag är 31 och fattar inte hur det gick till haha! Känner spontant att jag är väl 22? Men ja, om jag sedan hör/ser så unga tjejer (hehe) så förstår jag direkt att nej jag är mycket äldre än så… :-/ Men tror att eftersom jag inte har några barn och ser väldigt ung ut (babyface och kort) så fastnar jag lättare i en ung ålder mentalt. Många behandlar mig mycket yngre om man säger så. :-/

    Reply

  • A

    |

    Upp till 19: tjej
    19-24: ung kvinna
    25 och uppåt: kvinna

    Enbart baserat på vad jag tror att det stått i tidningen om en blivit mördad eller kidnappad typ?? Tycker det låter mer sjukt att vara en 30-årig tjej än en 21-årig kvinna haha :——) Det finns dock behov av ett nytt ord här? Man känns inte alls lika laddat som kvinna, kanske är för att en är 100% manstillvand bara dock. Haha.

    Reply

  • rebecka

    |

    Här i Finland i finlandssvenskan, särskilt i dialekter, är det nästan ännu svårare, för här har inte ”tjej” fastnat riktigt utan man använder mest ”flicka”. Flicka slutade jag ju vara för länge sen, men att benämna mig som kvinna känns konstigt fast jag är 24. För män är det lättare eftersom vi kallar de flesta över 15 för ”karar” (med korta a:n och accent på första, kArar), före det är man ”pojke”. ”Man” används nog också, men inte lika frekvent. Funderar på det här ganska ofta och får ålderskris och identitetskris varje gång haha

    Reply

    • S

      |

      Jag är också finlandssvensk men känner inte riktigt igen det du skriver. Åtminstone i Helsingfors pratar vi nog om tjejer (kan t.ex. skriva ”hej tjejer!” till mina vänner) och likaså om killar. Är 25 år. Ordet ”karar” har jag aldrig använt och ingen i min närmaste krets använder den benämningen heller. Ifall nån säger ”karar” tänker jag främst på lite äldre män (typ 40+) Kanske det beror på var i Finland man befinner sig?

      Reply

      • Anna

        |

        Åbolänning här, håller helt med rebecka! ”Karar” är vad som gäller för vuxna män och ”tjejer” känns väldigt sverigesvenskt 🙂

        Reply

      • rebecka

        |

        Det beror troligen på var i Finland man befinner sig, jag är från Österbotten och talar mest ganska bred dialekt. Om jag talar standardsvenska kan det faktiskt hända att jag inte använder ”kar” så ofta, jag reflekterade inte direkt över det. Men som singel säger jag ofta ”ja bord buri hitt in kaar” 😀

        Reply

  • Malin C

    |

    Min farmor sa att hon tyckte det var så jobbigt för hon kände sig fortfarande som 40 i hjärnan men kroppen och spegeln sa något annat. (Hon var 95 när hon sa det.) Gjorde så ont i mig och fick lite panik av känslan av att vara i ett skal liksom.
    Muntergök jag är 🤦🏼‍♀️
    Jag börjar först nu känna mig som kvinna. 38-årig tvåbarnsmor som jag är. Känner mig som samma i skallen som vid 19, förutom mycket lugnare, säkrare och lite klokare.

    Reply

    • Elin

      |

      Exakt detta har jag insett och funderat mycket på det senaste året! Tror liksom inte på att bli vuxen längre (är 22 år). Tänkte att man en dag bara blev vuxen, var säker och visste allt. Men inser nu att jag i huvudet troligtvis alltid kommer vara densamma med ett annat skal och erfarenheter. Känner mig vuxen jämfört med mitt 17-åriga jag och ibland även vuxnare och mer säker än kollegor i 50-årsåldern. Åldern börjar verkligen bara bli en siffra för mig.

      Reply

  • Anna

    |

    Jag har ofta samma tanke! Men tänker att man blir kvinna/man när man fått barn? Det känns så vuxet!

    Reply

    • S

      |

      Men de som inte skaffar barn då? Är de tjejer och killar livet ut? (Förstår din tanke, men känns inte allt rimligt i mitt huvud, haha)

      Reply

    • L

      |

      Fast händelser känns som en väldigt konstig markör. En 16-åring kan ju bli mamma, och en 70-åring kan bli pappa för första gången.

      Reply

  • Sofie

    |

    Är 42 och säger fortfarande tjejer om mina vänner och kollegor 🙂

    Reply

  • Frida

    |

    Jag tycker ord är viktiga och är nästan jobbigt noga med att kalla alla över 20 för kvinna/man. Är man 15-20 tjej/kille, under det flicka/pojke. Ord har betydelse och kvinnor blir kallade för tjej oftare än män blir kallade för kille, så jag vill gärna bidra till att det ändras hehe.

    Reply

  • Hanna

    |

    Min sambo hävdar bestämt att man är tjej vid 50+. För det är då man brukar säga att man ”ska ut med tjejerna”, gå på ”tjejgympa” etc….
    Själv tänker jag – måste man benämna sig själv som något av det? Kanske räcker med ”Jag är 30 år”. Hehe

    Reply

    • Anna

      |

      Exakt min tanke.
      Har sökt jobb flera gånger de senaste åren (och därmed skrivit personligt brev). Har alltid bara skrivit ”jag är 27 år” eller vilken ålder jag nu haft. Aldrig ens funderat på om jag ska tillägga tjej/kvinna…. är det relevant liksom. Hmm…

      Reply

  • Linda

    |

    Jag väntar fortfarande på att jag ska känna att jag faktiskt är vuxen. Fyller 30 snart men KÄNNER mig inte som 30.

    Reply

  • M

    |

    Jag vill kalla mig kvinna men det tar emot lite plus att jag märker att personer i min omgivning ofta inte tycker att jag är en kvinna(?) (Jag är 26) så rent teoretiskt borde jag ha åldern inne.
    Såg även att Mayim Bialik(spelar Amy i The Big Bang Theory) när hon pratade om detta kanske inte jämförbart med engelska och Girls vs women då jag tänker att Girl är motsvarigheten till flicka på svenska och att tjej är någonstans mellan flicka och kvinna. Men ändå intressant de hon säger typ att har du en utbildning så är du en kvinna, har du ett heltidsjobb så är du en kvinna osv osv.

    Jag tror dock att i Sverige så finns det kanske två läger. De som kallar alla för killar och tjejer tex min pappa som är över 50 som tycker att han är en kille och hans respektive som också är över 50 är en tjej. Och kör på det fram tills personer är pensionärer och då går över till tant/gubbe.

    Sen finns de även de som gör det på ett sätt som jag kan bli lite irriterad över och inte vet helt hur jag ska känna och de är de som om de pratar om två personer i samma ålder pratar om tjejen och mannen. Och detta förstår jag inte om det är förminskade, att man inte gillar ordet kvinna eller vad det beror på men jag tycker inte riktigt om det. Hade en kollega för att tag sen när vi pratade om olika kulturers bröllopstraditioner som sa att tjejen får en ring vid vigseln men inte mannen. Då tänker jag att om två personer är tillräckligt gamla för att gifta sig så borde kanske de benämnas som kvinna och man eller tjej och kille och inte tjej och man. För jag har aldrig hört det omvända att de är två i ungefär samma ålder och en säger kvinnan och killen iaf.

    Förlåt för rant, men har också grubblat på detta länge och det är något som skaver även om jag inte vet vad än.

    Reply

  • Snart fru

    |

    Jag hade nästan samma insikt i veckan. Jag är också 29 men ser mig nog egentligen inte riktigt som vuxen. Om lite mer än en vecka blir jag någons FRU. Hur sjukt? Det är inte ens någon som försöker stoppa mig eller säga att jag är för ung för att gifta mig, alla tycker det är helt lugnt?! En fru. Då är man onekligen kvinna, tänker jag. Läskigt

    Reply

    • Josse

      |

      Vill inte alls låta dryg, en liten tanke som jag i all välmening vill att man ska ha med sig när man tänker så är att det inte krävs en man för att man ska bli en kvinna 🙂

      Reply

    • Sofia

      |

      Grattis! Att gifta sig är så otroligt roligt. Hoppas ni får en fantastisk dag ❤️

      Reply

  • Kari

    |

    Det ligger i betraktarens ögon, alternativt hur/vad du vill uppfattas som. I mina ögon är du alltid en flicka/tjej. Spelar ingen roll hur gammal du blir. 😍

    Reply

  • Sara

    |

    Jag säger tjej till alla oavsett ålder 😄 Tycker kvinna låter så hemskt konstigt. Samma med grabbar. Jag säger grabben eller grabbar till alla oavsett ålder. Man, män, pojkar. Nä grabbar 😂

    Men talar jag om folk i allmänhet typ ”vi kvinnor..” då säger jag kvinnor och män.

    Jag är lite wierd

    Reply

  • Monika

    |

    Och plötsligt har man blivit precis som sina föräldrar. Hur många gånger har man inte hört de säga hur de fortfarande känner sig som 25 fast de är dubbelt så gamla?
    Jag är snart 30 och känner mig som max 25 (det är ändå ingen som tror att jag är så gammal)
    ”I’m not a girl, not yet a woman”…?

    Reply

  • Ulrika

    |

    Faktiskt en ganska viktig diskussion! Som några tidigare kommentarer har skrivit, så har feminister (både utomlands på engelska men också i Sverige) diskuterat att kvinnor faktiskt oftare blir benämnda som tjejer, jämfört med jämnåriga män som blir benämnda män! Det är förminskande att kalla kvinnor för tjejer, och extra tydligt blir det ju om man samtidigt kallar män för män.

    Jag kallar mig själv och mina vänner kvinnor oftast, ibland tjej/pige (bor i danmark, pige=tjej). Oftast tjej-kompisar på svenska som jag har svårt att undvika ibland. På danska är det lätt, då säger jag veninder, som jag inte uppfattar som förminskande över huvudtaget. Obs jag är 24.

    Reply

    • Mikaela

      |

      Det heter väninnor här också 🙂

      Reply

  • Nataliew

    |

    Älskar sånna här inlägg! Man får sig en liten funderare haha 🙂
    Jag själv vill helst bli kallad tjej, just för att jag känner mig ung än (26 år). Men hade nog valt kvinna i proffesionella (hur fan stavas det ens, googlar varje gång😂) sammanhang. Just för att i sånna sammanhang bryr sig ingen om hur ung man känner sig typ. Haha 🙂 så det känns tekniskt rätt. Annars tycker jag man ska välja utifrån hur man känner sig bara.
    Och så tycker jag det är uppfriskande att låta bli att benämna kön också. Som i ett CV tycker inte jag att det är relevant eftersom jobb ska vara jämlikt så vem bryr sig om man är kvinna eller man. Eller tjej eller kille 😉

    Reply

  • Anna

    |

    Är 30 år och HATAR när folk kallar mig tjej. För mig är tjej ett barn, har man passerat 20 så tycker jag ändå att man är vuxen 🙂

    Reply

  • J

    |

    Jag har märkt att är personen i min ålder eller yngre säger jag tjej/kille. Är det någon som är cirka 15 år äldre än mig så säger jag kvinna/man. Kommer nog alltid säga tjejer till mina vänner 🙂

    Reply

  • JHH

    |

    Väldigt bra fråga! Jag har funderat på detta också och varken ett bra svar eller vet vad jag själv vill bli kallad.

    Reply

  • U

    |

    Jag kallar mig själv för kvinna och det har jag gjort sedan 22-års åldern kanske. Däremot känns det som att alla andra kallar en för tjej, lite jobbigt…

    Reply

  • Sandrathelouie

    |

    Jag skulle säga att flickor är väldigt små barn, kanske vid 12-13 kan hon räknas som tjej och kvinna from 20+. Ung kvinna blir väl då från övre tonår till ungefär 25-årsåldern. Jag är 22 och kallar mig kvinna, känner mig absolut inte som en liten tjej.

    Reply

  • Allis

    |

    …och sedan har vi steget därefter. Vattendelaren om man blir en tant eller en dam. Jag hoppas att jag blir en tant! Låter mer som någon som tar livet lite mer soft jämfört med en dam!

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha! Håller med! Vill hellre vara tant 😀

      Reply

  • Cissi

    |

    Detta har jag tänkt på med! Har nog ändå kommit fram till att jag antingen är ett gammalt barn eller en ungtant. Tjej vet jag inte om jag någonsin har känt igen mig i för jag har aldrig varit ”tjejig” och kvinna, som du säger, är ju att vara vuxen. Är av årsmodell 89, började få åldernoja vid 13 och när jag fyllde 20 så tänkte jag att ”nä, nu får det fan vara nog, nu blir jag inte äldre”. Och det har jag mentalt inte blivit heller, bara lite tantig men tanter är ju störtsköna =)

    Reply

  • M&M

    |

    Tror att det var i ett avsnitt av Språket som ordet ”kvinna” diskuterades. För många är det ett mycket mer svårdefinierat begrepp jämfört med motsvarigheten ”man”. Tyckte det var intressant så lyssna på det! Själv är jag 23 och känner väl inte direkt att jag vill kalla mig ”tjej” längre. ”Ung kvinna” känns helt ok dock.

    Reply

  • Petra

    |

    Hej!:)
    Vad lustigt att du tog upp detta nu.
    Häromdagen stod jag på ett café och väntade på min tanke away sallad. När tjejer i kassan sa till sin kollega ” salladen ska till kvinnan med barnvagnen”
    Öh, va vilken kvinna tänkte jag.
    Jag är ju en tjej. En 33 årig tjej! Nä. Nu är man tydligen kvinna. Känns konstigt 😝

    Reply

  • Emma

    |

    Jag minns inte när jag började kalla mig för kvinna, men kring 20-årsåldern? För mig handlade det aldrig om hur vilsen jag känner mig i världen (eller trygg), utan om hur trygg jag var och är med mig själv. När jag var tjej var jag osäker, jag funderade för mycket över värdsliga saker som pojkar och om det är okej att äta glass på en tisdag. Någonstans fylldes min vardag med feminism, medvetenhet, målmedvetstänk och jag vågade ta för mig och tänka på mig själv. Jag har alltid associerat ordet kvinna med att vara en stark tjej. En tjej med fötterna på jorden. Jag blev henne när jag lärde mig stå på egna ben och att älska mig själv och alla andra kvinnor omkring mig för de vi är.

    Reply

  • Julia

    |

    Håller med. När någon frågar mig hur gammal jag är så måste jag fundera två sekunder eftersom min initiella tanke är att jag är 19. Det var nog vid den åldern som jag slutade reflektera över att jag blev äldre, hade ju redan fyllt år tillräckligt för körkort och att kunna gå ut på barer (och var inte jätteintresserad av systemet. Idag är jag 25 och tycker det är skitsvårt det där med att identifiera mig som ”kvinna” (eh HALLÅ vuxen?!?) eller ”tjej”.

    På tal om något annat. Jag har en fråga jag tänkt ställa ett tag. I något av de första poddavsnitten (eller kanske du skrev det i bloggen?) så sa/skrev du att du säkerligen skulle få kommentarer som lät typ ”omg pratar du skånska??”. Min egensnickrade teori om detta är att när folk läser texter så läser man på sin ”egen dialekt” (dvs hör en röst i huvudet) och att det kanske är därför många ”hör” din röst på t.ex stockholmska. Min fråga är därför om du läser upp texter i huvudet på skånska? Haha, hoppas du fattar vad jag menar. Ha det bäst!!!

    Reply

  • Sara

    |

    Jag är 23 år och känner mig verkligen inte vuxen, men tycker väl inte att det är konstigt att kallas för kvinna i den åldern. Tjej tycker jag att man kan kallas även i tjugoårsåldern, men inte i trettioårsåldern, för det tycker jag låter lite fånigt, haha. Alltså kan man enligt min åsikt kallas både för tjej och kvinna i tjugoårsåldern, men endast kvinna efter 30. Så tycker jag i alla fall.

    Reply

  • Sofia

    |

    Väldigt intressant diskussion som jag funderat på många gånger. Är 28 och mamma, börjar väl känna mig som vuxen men absolut inte som en kvinna. Pratar om mig själv och mina vänner som tjejer.
    Men det är nog först sen nu när jag fick vår son för ett år sedan som jag känt mig som vuxen. Och då har jag ändå klarat av universitetsstudier och haft heltidsjobb sen jag var 22…
    lustigt hur ordet kvinna kan vara så laddat. Men jag tror att det har att göra med att man blir satt i ett fack som kanske innebär ett visst ansvar/beteende men jag vet inte…

    Reply

  • Nina

    |

    Jag gifte mig för ca 3 år sen (är 28 nu) och kommer aldrig vänja mig vid att säga ”min man” om man man, det låter så gammalt!! Eller att jag är en FRU? Önskar det fanns nåt annat mer passande ord man kunde använda. 😛

    Reply

  • Nadine

    |

    Har också tänkt på det här en del, främst då jag är från Tyskland där man ofta använder Fröken, Fru och Herr när man tilltalar någon.
    När jag var yngre tyckte jag alltid man var ‘kvinna’ när man gifter sig men den uppfattningen har ändrats en del sen dess! Är 25 nu och känner mig nog varken som tjej eller kvinna heller.

    Reply

  • Filippa

    |

    Jag är 39 och kommer vara tjej eller flicka tills jag dör känns det som. Kvinna är mkt med moderligt och vuxet än vad jag är. Min mentala ålder är 27 (då är man dessutom DEFINITIVT fortfarande ung kvinna, haha)

    Reply

  • Sara

    |

    Tycker att folk pratar om kvinnor och benämner de som tjejer/flickor nästa hela livet. Är det inte så? Och pojkar blir liksom män direkt i tonåren.

    Reply

  • Rebecca

    |

    Håller med du. Jäkligt märkligt! Blir paff varje gång någon kallar mig för det också. Jag vet ju knappt vad jag heter vissa dagar, känns det som. Hur skulle jag då kunna vara en kvinna? Nä, sjukt bara.

    Reply

  • Kristina

    |

    Jag är 28 och sett mig som kvinna länge. Klart man är vuxen när man är nästan 30 år? Inte ens ung vuxen längre.. det är man väll i början av 20 årena?

    Reply

  • Mikaela

    |

    Jag är 27, gift och trebarnsmor. Har hus och fast jobb. Men när jag pratar om mig själv som kvinna blir jag alldeles fnissig, haha. Känner mig oftast som ett barn som när som helst kommer bli påkommen.
    Men ja, kvinna är väl det korrekta ändå.

    Reply

  • Jenny

    |

    Asså detta funderar jag med på, dock aldrig tagit upp det till diskussion med vänner men det kanske man borde. Jag är 25 min sambo är 27 och slutade kalla honom pojkvän i samband med att vi flyttade ihop (för 2 år sedan) men har under hela förhållandet tyckt det känns skumt att kalla honom pojkvän (blev tillsammans när han var 23) för han är ju ingen pojke och kanske inte kille heller. Vad kallar du F nu om du skulle säga något om honom/presentera honom för någon när ni inte bor ihop?

    Jag anser mig inte vara verken flicka, tjej eller kvinna. Ordet flicka är barn i typ 1-8 årsåldern sen är man tjej typ till tonåren någon gång men när jag hör ordet kvinna tänker jag på någon i 40 års åldern och där är jag/vi inte än. Vi kanske får uppfinna ett nytt ord tillsammans?

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv