Ett liv avslutas och ett annat börjar

Det är den 24 oktober och jag är i Norge för att gå genom farmors saker i hennes hus. Hon gick bort för en månad sedan och nu är jag och mina kusiner här för att se om det finns något vi vill ha, ett minne från vår bestemor. Allt det hon var är plötsligt upp till oss att spara, slänga eller sälja.

Det är konstigt att vara i hennes hus utan att hon är där. Det är som att hon ska dyka upp när som helst, komma in genom dörren och fråga varför det är så stökigt, varför vi rotar i hennes skåp. Jag kan nästan känna hennes närvaro i rummet. Allt är kvar där hon lämnade det. Handskrivna lappar överallt med sånt hon inte skulle glömma, halsduken i hallen som doftar henne och glasögonen på vardagsrumsbordet.

Vi skrattar när vi går igenom hennes färgglada tunikor. Stryker våra händer över tygen och låter paljetterna gnistra i lampskenet. ”Minns du den här” säger min kusin Charlotte och håller upp en turkos leopardblus framför sig och det är som att jag ser henne framför mig. De perfekta lockarna, det stora halsbandet och det knallrosa läppstiftet.

När vi sätter oss ner för att äta mat är det en stol som är tom. Farmors stol. Vågen av sorg sköljer över oss. För första gången känns vår familj inte hel. Det känns som att vi väntar på någon. Som att det är konstigt att börja äta, för alla är ju inte här än. Efter maten sjunker vi ner i farmors rosa sammetssoffa med lappade hål och Charlottes son springer runt bland alla högar och lådor.

”Har ni sett hans nya tröja”, frågar hon oss.

Och då ser vi det.

 

 

Vi bryter alla ut i tårar. Ett liv avslutas och ett annat börjar.

 

271 gillar

Kommentarer (29)

  • Sophie

    |

    Så fint!

    Reply

  • Carro

    |

    Hej!
    Har läst din blogg i många år nu men aldrig kommenterat! Men kände igen mig i det du skrev, i början av oktober avled min mans mormor, någon vecka senare blev jag gravid med vår fina son som väntas komma vilken dag som helst Nu! Så fint, ett liv avslutas, ett nytt börjar. Plötsligt får allt en helt annat mening ❤

    Reply

    • Egoina

      |

      ❤️

      Reply

  • Tove

    |

    Vilken fin text! Min älskade farmor (och som också var min bästa vän) gick bort för 1 mån sedan. Imorgon ska jag hem till hennes hus, den här texten gav mig styrka och hopp om att kunna se det ljusa och vackra minnena, och precis som min farmor hålla extra hårt i min 1 åring. Tack! 🙂

    Reply

  • Linda

    |

    Så fint! Samma dag vår dotter föddes så dog min sambos gammelfarmor. Kusligt vackert på något vis.

    Reply

  • Conny

    |

    Det är lätt att förstå att det känns märkligt att reda i en nära bortgångnes persons hem. Plocka i personens privata ägodelar och välja vad som ska behållas och inte. Jag skulle tycka att det skulle kännas som en slags utvärdering av personens liv och det vet jag inte ja skulle klara av? Kanske det går om tiden får hjälpa till att ta in den tragiska händelsen. Hoppas det går bra för er, med sorg och allt…

    Reply

  • Jackie

    |

    Så fint skrivet! Min farmor dog i samma veva som min kusin blev gravid, skulle bli första barnbarnsbarnet för farmor… ❤

    Reply

  • Ch

    |

    Men guuuu en får börja dagen med lite tårar! 😭💕

    Reply

  • Jessica

    |

    Så himla fint skrivet

    Reply

  • Matilda

    |

    Började gråta på spårvagnen 😭❤

    Reply

  • A

    |

    Så fint:) Jag födde vår dotter några månader innan min mormor gick bort. På begravningen hade vi med henne in i kyrkan. Det var självklart. När alla satt ner fick hon komma fram i sin pappas famn till kistan och där fnissade hon lite och kollade på alla blommor. Liv och död. Det var så vackert. Ett liv var slut men ett annat alldeles nytt och nyfiket. Kram!!

    Reply

  • Molly

    |

    Så fin och sann text. Min pappa dog plötsligt i december. I januari blev jag gravid med vår son som kommer i oktober. Känner igen mig. ❤

    Reply

  • Nilla

    |

    Men så fint 😭❤️

    Reply

  • Jenkan

    |

    Usch, det är så fint och hemskt på samma gång. Min farmor dog i november och ungefär samtidigt fick jag veta att jag skulle bli moster igen. Nu väntar vi på bebisen som var beräknad i söndags. Dessutom fyllde min dotter 1 år förra veckan… samma dag fick min pappa en stroke. Och vi fick veta att vi ska få en till bebis. Både otrolig lycka och djup sorg samtidigt.

    Reply

  • Robert

    |

    Tänkvärt. 🙂

    Reply

  • Aldona

    |

    Jag beklagar sorgen 😟💕

    Reply

  • Sunsh

    |

    Det där påminner mig om när min pappa gick bort.
    Han gick bort i december, 2 veckor innan jul. Ingen av oss var beredd på det trots att han var sjuk, men vi hade bara fått veta ca 1 månad innan han gick bort att det inte fanns något dom kunde göra, men vi trodde ändå att vi hade månader kvar tillsammans..
    Iallafall så var det dags för jul, mamma kämpade för att fixa i ordning ett julfirande trots allt som hade hänt och hade i sista minut köpt julklappar till alla och fixat mat (Åh, min starka mamma) Men julen blev ju såklart ändå sig inte lik och vi var ledsna.
    Men så kommer äldsta brorsan och hans fru på besök och ger mamma en julklapp och när hon öppnar den så ligger där en body med texten ”Världens bästa farmor ” och helt plötsligt grät vi av glädje istället och trots allt så blev det en fin jul ❤

    Reply

    • Sophie

      |

      Började gråta av den här kommentaren. SÅ fint. Beklagar sorgen <3

      Reply

      • Sunsh

        |

        Men åh <3 Tack så mycket!!

        Reply

      • Pia

        |

        Jag med… så fint och sorgligt 💕

        Reply

  • Allis

    |

    När min farfar dog, 100 år gammal, så var vi tre kusiner som ovetandes om varandra bar på var sitt litet barnbarnsbarn till honom. Alla döptes efter farfar/morfar utan att vi hade pratat med varandra – det bara blev så. 🙂

    Reply

  • Johanna

    |

    Känner verkligen igen mig.

    För drygt ett år sedan var jag och sambo iväg på en av de grekiska öarna för lite semester. Vi hade det väldigt bra och solade och badade och bara levde gött. Min pappa ringde för att berätta att min farmor fått bort. Under samma semester blev jag gravid. Och här sitter jag nu med en tre månader gammal pojke i min famn.

    Men verkligen en superfin text du skrivit och spännande med ett syskon 😍

    Reply

  • Malin

    |

    6 dagar innan min dotter föddes lämnade min morfar denna jord, lämnade plats, till Belle, men också till en ny morfar i familjen, min pappa. Den där veckan i månadsskiftet februari/mars blev så mycket känslor, först enorm ledsamhet och tomhet för att sedan fyllas med det absolut finaste som hänt oss. Livet är verkligen skört men fantastiskt.

    Reply

  • Sigrid

    |

    Jag skrev en dikt för väldigt länge sedan som handlar om just detta. Jag delar den så att någon kanske kan finna orden tröstande.

    Jordens alla hjärtslag
    dunkar i takt med varandra
    När någon börjar andas
    så slutar någon vandra
    Och livets första skrik
    dränker hjärtats sista slag
    Och nattens sista timmar
    blir till livets första dag

    Reply

    • Julia

      |

      Så fin. Tack för att du delar med dig <3

      Reply

  • Skåne

    |

    Min mamma gick bort december-14 2 veckor senare var jag gravid med en flicka som fick mammas namn❤

    Reply

  • Ellinor

    |

    Så fint! Vi hade en liknande upplevelse. Vår dotter föddes 27 oktober och min mans älskade mormor gick bort ca 1 vecka innan. Han är såklart väldigt ledsen över att de inte hann träffas i verkligheten, men det blev verkligen så tydligt med ”the circle of life”. En fin tanke vi tänkt många gånger att deras själar möttes påväg till och från livet! Hon var dessutom gammal barnmorska och hade känt och klämt på magen och fått lyssna på hjärtljuden ❤️ (Sjukast av allt är att nu i samma stund jag skriver så HÖR JAG THE CIRCLE OF LIFE från Lejonkungen utanför fönstret, wtf?!!!!)

    Reply

  • Emma

    |

    Åh så fint. Började storgråta här i soffan!

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv