9 situationer som gör mig väldigt stressad

I affären. Man står i sin egen värld och tittar på någonting i en hylla. Plötsligt märker man att en person bakom vill komma fram och kanske till och med stått där i flera sekunder(!!) och blivit blockerad. Ett alarm-system bryter ut inom en. Måste. Akta. Mig. NUUU. Stressat kliver man åt sidan och känner sig som jordens jobbigaste person.

 

På Systemet. Det borde vara en sport i att hinna ställa sina flaskor på bandet och ta fram sin legitimation innan personen i kassan ber om den. Det kvittar hur mycket man stressar, det är rent av omöjligt att hinna få fram den innan de ber om den. Kan dom snälla CHILLA.

 

På tåget. Det finns inget mer stressande än att vara på tåget på väg till jobbet när tåget är sent. Vilket såklart är helt onödigt eftersom det inte finns någonting man kan göra för att komma fram snabbare. Man försöker tänka logiskt, att man är maktlös och kommer fram när man kommer fram och att det alltså inte är någon idé att stressa. Men ändå känns det bättre att sitta och spänna sig. Då gör man ju något i alla fall…

 

Hos gynekologen. Man hoppar upp i stolen och är på väg att skutta längre ner med rumpan eftersom man veeeet att de alltid säger åt en just detta, men man hinner aldrig. ”Vill du hoppa lite längre ner”, säger hen och man tänker JAA MEN JAG VEEEEEET JAG SKAAAAAA. Men nickar bara snällt.

 

På jobbet. Man ska skriva något eller göra något på datorn och en person står bakom en och tittar. Helt plötsligt börjar man klicka hej vilt i Photoshop och gör misstag som man normalt inte ens gör, glömmer bort hur man frilägger saker, glömmer bort hur man stavar och får tics i fingret och dubbelklickar av misstag och håller på.

 

En vänlig gest. Två personer är på väg mot samma dörr. Person A som kommer till dörren först förstår att person B också ska gå igenom samma dörr och bestämmer sig för att hålla dörren. Men person B är ganska långt bort och får alltså springa fram till dörren för att person A inte ska stå och hålla den orimligt länge. Här snackar vi stressnivå.

 

När man lagar mat. Hmm, det är nog dags att vända det jag tillagar där inne i ugnen. Man öppnar luckan och då börjar stressen. Det gäller att vara SNABB nu så att inte mer värme än nödvändigt försvinner. Det är ett race mot tiden. Vänd snabbt, snabbt, snabbt. Eller ta helst ut hela plåten och stäng luckan direkt. Här ska vi inte chansa. Pulsen i taket.

 

På gatan. Man går i sin egen värld när man plötsligt hör någon ropa ens namn. Eller var det mitt namn? Var kommer det från? Vem ropar? Febrilt börjar man se sig omkring efter ett ansikte man känner igen, men ser inte någon. Regiiiina ropar någon igen och då börjar pulsen gå upp. Man vänder sig omkring, söker med blicken, men kan inte se någon och börjar se lite bortgjord ut. VEM ÄR DET SOM ROPAR?!?!?

 

I kassan. Man ska lämna tillbaka ett plagg och börjar ångra sig lite när kön bakom blir lång och kassörskan fifflar med sina grejer, sätter nytt larm på plagget, skriver ut kvitton och knappar in saker. Sen när allting är klart, ja då då får man ett kvitto och kassörskan märker ut alla en miljon rader man ska skriva på. Det är namn, telefonnummer, signatur och pennan funkar inte och svetten börjar rinna i pannan. De där små kråkorna till handstil kan eventuellt vara det fulaste ens hand någonsin åstadkommit.

 

När blir ni stressade?

 

138 gillar

Kommentarer (48)

  • Michaela

    |

    Håller med om allaaaaa… Fast mitt på jobbet stress är när man står och hjälper en elev och börjar se ett hav av händer komma upp. Det är då man ropar ut ”kompishjälp”. Det händer alltså så ofta att vi har ett speciellt ord för det…. Samma när man ser att en genomgång är påväg att gå åt h-vete av en mängd faktorer och vet att man måste gå igenom eländet innan de får börja jobba, annars får man en hand skog igen… Då bli pulsen rätt hög.

    Reply

    • Marie

      |

      Igenkänning på den med eleverna! Pulsen går upp något då 🙂

      Reply

  • Sara

    |

    Jag blir stressad när jag stämt träff med någon jag inte känner på ett ställe där jag inte har varit förut och har kollat upp hur jag skall ta mig dit, men på vägen dit inser att jag borde ha haft ännu större marginal för att göra misstag, som att inte hitta till rätt busshållplats direkt, och inser att tiden börjar bli knapp och att jag kanske inte hinner fram i tid.

    Reply

    • Sophie

      |

      Relaterar så mycket till detta! Speciellt om det är lite tid för byte av buss, hela resan går ju åt att panikgoogla busstationen typ.

      Reply

  • Allis

    |

    Jag blir stressad när jag ska berätta något och människan jag ska berätta för är överdrivet intresserad, håller ögonkontakt utan att vika med blicken och sticker in med – i uppmuntrande ton – mm..mm..aha..aha.. mitt i mina meningar och dessutom nickar febrilt medan man berättar. Som om de inte kan bärga sig och jag inte kan berätta tillräckligt fort. Phu! Blir andfådd bara av tanken!

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha jaaa jag med 😅

      Reply

  • B

    |

    Känner igen mig i varenda moment. Och det där med att hålla upp dörren, hur avgör man NÄR man ska hålla upp dörren? Hur långt ska avståndet vara? Hur snäll ska man vara??

    Reply

    • Egoina

      |

      Men jag veeeet!! Moa hade en regel för det, men jag kommer inte ihåg vad den var 🤔

      Reply

    • ab

      |

      Det känns ju som man måste vänta om man har registrerat att de är på väg, lösningen är kanske att inte vända sig om? 😀

      Reply

  • Elli

    |

    Haha kan relatera till alla, men mest ”på jobbet” delen. Har precis börjat ett nytt jobb och kan Photoshop bra sedan innan, men varje gång någon av mina nya kollegor står bakom gör jag massa konstiga fel. Som jag sen måste försöka skämta bort 🤦🏽‍♀️

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha ja man bara ”ojdå” hehehe

      Reply

  • Emma

    |

    Jag är en sådan jobbig person som blir stressad av långsamma personer. Värst när man ska av tåget och i affärer, blir helt ”Men kan ni FLYTTA på er???”

    Obs, är helt okej med att ex gamla människor kan behöva lite extra tid, då blir jag givetvis inte sur 😉

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha samma här! Folk som stannar vid slutet av rulltrappan ska vi inte ens prata om 😅

      Reply

    • Sanna

      |

      Och om man är på marknad på sommaren eller något annat ställe med massa folk, och någon stannar precis framför en och börjar prata med någon de möter…FLYTTA ER ÅT SIDAN TACK.

      Reply

    • Emna

      |

      Ohja på långsamma personer men något som är än mer störande är ju puckona som som bestämt sig för att ha familjeträff mitt i mataffären.. Gärna så de blockerar allt och alla där det är som mest trångt.. Och när man själv blir lite irriterad efter att försökt komma förbi och lyckas få deras uppmärksamhet efter att morrat ursäkta lite väl högt så kommer en kör av suckar/himlande ögon som om man själv vore den som är ivägen/jobbig.. Wtf?! Störande deluxe.. Eller tanter som kastar sitt vagn åt ett håll men tittar åt ett annat så att man själv måste hoppa undan för att inte bli påkörd.. För att inte tala om alla zombisar som halvligger på kundvagnen och stönade knuffar sig fram samtidigt som de stirrar intensivt på omgivningen..

      Ok, det blev ett lätt gormande från min sida men nu fick jag äntligen lätta på trycket så tack för det och hoppas ingen tog alltför illa vid sig 😛

      Reply

    • ab

      |

      Jag har förståelse för långsamma personer, det är självupptagna personer som faktiskt väljer att blockera som jag stör mig på, t.ex. när tågdörren öppnas och den som står precis vid den dröjer att gå av för att fortsätta samtalet med kompisen som ska åka vidare med tåget eller när en grupp som ska vinka av någon envisas med att stå precis framför dörren i stället för att ta ett steg bakåt på perrongen.

      Reply

  • Kattis

    |

    Jag tar inte upp mitt leg självmant för jag är LIVRÄDD (och har varit det sen jag var 20) att dom ska säga ”nej tack jag behöver inte titta” (jag handlade inte på systemet förrän jag var typ 23 pga det, då insåg en kompis plötsligt varför jag inte handlade själv och tvingade dit mig). Nu är jag 28 så en bra bit över gränsen men dom ber nästan alltid om leg EFTER att jag betalat. Ingen stress där alltså!

    Reply

    • Julia

      |

      Alltså nej vad hemskt, ditt inlägg fick mig att reflektera över att det faktiskt kommer en tid när personalen inte kommer fråga om leg. När är det liksom? Jag tänker att jag nyss fick börja handla på bolaget, men det var ju x antal år sedan nu 🙄

      Reply

      • ab

        |

        Har en släkting som fick frågan som 50+-åring. Det gjorde hans dag.

        Reply

      • Kattis

        |

        Hahaha förlåt! <3 men dom frågar rätt länge ändå. Vet att min mamma fortfarande fått visa till åtminstone 45.. inte varje gång kanske men ibland. En gång när hon var 43 hade hon glömt sitt leg på landet när hon och hennes (typ femton år äldre) kompis åkte till stan för att köpa vin, men mamma blev nekad pga inget leg och kompisen fick inte köpa för då skulle det bli langning. Mamma var alltså 43 och hade två barn som var 23 respektive 20 och alltså gick handla på bolaget.. Men hon blev nekad. HAHA.

        Reply

  • Jennie

    |

    När man ska ha vänner över på middag och vi har bestämt tid klockan 19, när plötsligt telefonen plingar kl. 18.30 och det står ”Vi blir lite tidiga och är hos dig om 5 min, hoppas det är okej!”. Man baa NEEEJ DET ÄR INTE OKEJ, här står jag halvnaken, i en lägenhet som luktar sopor, maten har jag inte börjat med och tvätten hänger överallt. MEN man kan ju inte låta sina vänner stå utanför i 25 min så man svarar ”Ja absolut!”, för att senare dö stress-döden. /tidsoptimisten som önskar att alla förstod denna oskrivna regel

    Reply

    • Egoina

      |

      Hahaha 😅

      Reply

    • Krista

      |

      Åh men jaaa! Fattar inte folk att det är ett av de fetaste etikettfelen som FINNS? Varför vill de stress-tortera sin vän och värdinna, varför, VARFÖR?!

      Reply

    • Emilia

      |

      DET ÄR INTE OKEY!! Har man sagt 19 så är det INTE tidigare! Mvh Hon som aldrig är klar innan utsatt tid

      Reply

  • Robert

    |

    Känner igen det mesta. Häromdagen var det en som skulle kolla sin mobil två centimeter innanför ingången(”svängdörr+gång”) till affären. Lagom frustrerande. :/ Har dock inga erfarenheter av gynekologen. 😉

    Reply

  • Lisa

    |

    Känner igen mig i alla! Särskilt gynstolen! Och även fast jag tycker jag ligger hur långt ner som helst med rumpan, kommer det ”liiiite längre ner med rumpan”…. Blir också stressad när folk är i vägen, på stan, i affären eller egentligen var som helst. Och om folk går för många i bredd så det inte går att komma förbi. Och barnvagnar som alltid är i vägen (obs har själv barn i barnvagn, men är självklart aldrig i vägen!) Och folk som försöker gå på bussen/tåget/spårvagn innan man kommit av. Känns som jag kan komma på hundra grejer till, minst!

    Reply

  • Sandra

    |

    Är exakt som du när någon står bakom och tittar på det man gör på datorn. Haha.

    Annars kan jag bli onödigt stressad av folk som går precis bakom mig. Typ vill börja springa. Eller spec när jag cyklar och nån annan cyklist typ flåsar en i nacken. Då vill jag bara skrika: ”kör om dåååå!!”

    Reply

  • N

    |

    Gu Jag blev stressad av att läsa detta inlägg??? Hahaha

    Reply

  • anonym

    |

    När inte min medicin kommer i tid. Är stressad nu för känns som man måste hinna med så mycket på sommaren.

    Reply

  • Ida

    |

    Jag jobbar på Systembolaget och scannar alltid kundens varor och inväntar att dom får upp plånboken innan jag ber om legitimation om dom inte lämnar fram den självmant 😁
    Ett tips om personalen i butiken du handlar i inte gör på detta sättet är att lämna fram legitimationen innan du sätter upp flaskorna! Sånt uppskattas alltid av personalen och dessutom slipper du känna dig stressad ❤
    I övrigt känner jag igen mig i alla punkterna ovan, haha!
    Tack för en härlig blogg, har tappat räkningen på hur många år jag läst den.
    Ha en fin dag, kram! ❤

    Reply

  • Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, fängelse, kriminalitet och livet efter

    |

    Tystnad… alltså jag vet att det inte märks på mig och jag får ofta höra att jag är social, pratglad och inte blyg. Typ aldrig hört motsatsen trots att jag berättat hur det egentligen är.

    Inom mig är det KAOS. Tystnad med alla andra än mina närmsta vänner är så obekvämt. Vill gärna ha en fråga beredd, börjar annats fippla med någonting eller känner stressnivån öka drastiskt. Jag suger på ytligt kallprat, känns mest som en dålig parodi på någon annan. Jag borde kanske lugnas av att jag är bra skådespelare men då börjar jag istället försöks övertyga andra om att jag faktiskt tycker det är obekvämt 😅

    Reply

  • Mathilda

    |

    Ett tips på systemet, var redo med leget innan. Jag tar alltid upp det innan jag börjar ställa upp flaskorna. De frågar sldrig mig 🙂 de ser att jag har det i handen redo.

    Reply

  • Anna

    |

    Första punkten! Blir nog mer irriterad än stressad. Att de inte kan säga typ ”ursäkta, kan jag få ta en grej här bara” eller nått i den stilen. Nä jag har ju ögon i nacken och är tankeläsare så det borde jag veta

    Reply

  • Julia

    |

    På tal om gynstol! Jag tycker vanligtvis inte det är så farligt, men har ni testat att sitta i en gynstol bajsnödig & ska försöka slappna av? Det går inte 🙃🙃 Jag skulle testa mig i veckan så då ska man ju ”hålla kisset” i två timmar, dvs du kan heller inte gå på toa å bajsa för så kissar man ju 🤷🏼‍♀️ därav var jag tvungen att hoppa upp i den där gynstolen när jag helst av allt bara vill gå på toa & göra nummer två 😭 ”ja å så slappnar du av”. Lätt för dig att säga tantjäkeln🙄

    Reply

  • Fanny

    |

    Blir litet stressad av människor som ska av/på bussen, så tar dom två små myrsteg och blockerar vägen för en.
    Sen när dom väl kommit PÅ bussen så står dom och spanar efter en plats att sitta på.
    Gå på bara, det är ingen savann!!

    Hoppas du har haft en fin dag! Kram ❤️

    Reply

  • ab

    |

    Det är så konstigt det där med datorn, de sakerna man oftast gör på autopilot känner man sig plötsligt osäker på så snart någon kollar över axeln.

    Av samma anledning blir jag stressad när det är något som inte funkar medan en patient eller någon annan ser på, till exempel när instrument inte samarbetar eller jag inte ens hittar det jag behöver och jag vet att det hade gått att lösa snabbt om jag bara lugnade ner mig men just vetskapen att någon ser mig kämpa med något gör mig stressad.

    Reply

  • Isabelle

    |

    När föreläsaren frågar något supersvårt och alla i klassen tittar bort i ett desperat försök att undvika ögonkontakt. Pulsen accelererar något enormt vid dessa tillfällen 😂

    När min sambo (kroniskt sen och impulsiv) säger att ”det löser sig”. Då vet jag bara att det inte finns någon plan whatsoever. (Jag=lever för min kalender, planerar allt minutiöst, HATAR överraskningar..)

    När man åker iväg ett helt gäng o får reda på att man ska dela på EN toa. Hej jag har IBS :))))

    När man har 578 åtaganden och inte vet i vilken ände man ska börja så man sätter sig och kollar på Netflix istället för att sedan drabbas av kvälls-stressångest

    När folk placerar tavlor snett i sitt hem (fortfarande ja, jag är neatfreak)

    När folk som jag inte känner så väl ska laga mat till mig… Ehm ja, jag är laktos, allergisk mot en del bär, har IBS och klarar således inte en del mat alls (och en del klarar man bara ibland så det är som ett lotteri) men självklart vill man inte vara jobbig och otacksam så man säger inget :))))

    När man måste jobba över eller när föreläsaren drar över lektionstiden så man kanske preciiiiis hinner med sitt tåg eller eventuellt får sitta och vänta i en timme på nästa.

    Reply

    • Allis

      |

      Det om att få en fråga från föreläsaren. Jag hade alltid ett svar redo i stil med:” Jag har faktiskt reflekterat över varför det är så och hade hoppats få lite mer klarhet här idag.” Eller ”Jag körde fast lite när jag kom till det stycket – hur kommer det sig att…” eller något i den stilen. Med lite tur verkar man insiktsfull och påläst trots att man inte kan svara! 🙂

      Reply

  • Sofia

    |

    Relaterar såååå mycket!

    Reply

  • Linda

    |

    Systemet ligger i topp på platser jag helst inte vill besöka pga stressnivån och ångesten inom mig. Är 30, så har alltså fått handla där i 10 år, men ser rätt ung ut så jag brukar nästan alltid ta fram leg innan de ber om det. Vilket borde vara lugnt, men det blir ALLTID awkward! Antingen sitter de där i tystnad och granskar mig för att försöka lista ut hur gammal jag är (innan jag lagt fram kortet), eller så tittar de på kortet, ser hur gammal jag är och blir UPPENBART förvånade, eller som senast när jag la fram kortet självmant och killen i kassan skrattar och ba ”oj, ja det var 10 år äldre”… Det kändes som att han skrattade åt att jag la fram kortet när jag är så gammal, men hur vet jag när jag slutar se ung ut?? HUR VET JAG?? Man känner sig ännu mer dum om man inte lägger fram kortet och bara antar att man får handla, och de tittar på en som om man är ett barn som låtsas vara vuxen, låter mig ta fram bankkortet och nästan stoppa det i kortläsaren innan de stoppar mig och ber om legitimationen. Kan inte ens följa med någon annan som sällskap då det hänt att jag fått visa leg även när jag inte handlat något, så jag känner mig alltid misstänkliggjord och malplacerad där inne.

    Reply

    • Jessica

      |

      Jobbar i mataffär och tycker det är pinsamt att be om leg pga sämst på att gissa ålder. Har därför lyckats legga de som passerat 20 år när de köper energidryck som har 15-årsgräns.. så jag tkr du kan tänka att den stackaren i kassan som vid varje kund ska lista ut hur gammal den är mest troligen är mer stressad 🙂

      Reply

  • N

    |

    Angående det där om att hålla upp dörren; om man skymtar att någon är bakom en är det bara att öka takten och inte kolla bakåt nån gång så är problemet löst :’)

    Reply

  • Matilda

    |

    Såg en bra bild på insta om detdär med att höra någon ropa sitt namn… ”What if everytime you think you hear someone call your name but no one’s there, it’s actually your family trying to wake you up from a coma?”

    My life will never be the same. Tack och förlåt

    Reply

    • Egoina

      |

      Men LÄGG AV!! :O

      Reply

  • Josefine

    |

    Att cykla runt hörn. Är livrädd varje gång att jag ska möta en annan cyklist eller gående personer och krocka in i dem. Varit nära flera gånger men vet inte hur jag undviker det. Saktar ner jättemycket, men går personerna tätt intill husväggen spelar det ingen roll.

    Reply

    • Jessica

      |

      Haha jaa! Eller när man ser en annan cyklist i samma korsning som du själv ska svänga i och vet inte vart den ska. Huvva är rädd för andra cyklister..

      Reply

  • Filippa

    |

    Men ärligt när man ska lämna tillbaka nånting och man ska skriva på kvittot och de säger nått i stil med att man ska skriva namn och telefonnummer, så är det tusen olika rader med adress, underteckning, namnförtydligande etc etc. Man ba VAD SA HON ATT JAG SKULLE SKRIVA?!? Sån stress och skriver alltid fel saker på fel rader

    Reply

  • Nathalie

    |

    Instämmer i ALLA. Jag blir även stressad vid övergångsställen när folk i bil stannar en bra stund innan man ens är framme vilket gör att man måste raska på stegen REJÄLT.. Huua! Det känns som att alla granskar en när man går över desstom (tex när det är trafikljus)

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv