Nu är det sommar och jag ska blända världen
Jag har massa grejer jag behövde fixa ikväll, men jag fastnade framför tvn. Ja, jag har en tv nu! Lustigt hur jag påstått att jag behöver minsann inte en tv, jag tittar aldrig på tv ändå. Sen har jag en nu och har tydligen mycket svårt att slita mig. Men efter en månad utan känns det nästan lite exotiskt.
I alla fall. Idag har det varit sommar på riktigt och jag har chockat världen med mina vita ben. Att gå barbent för första gången på hela året är en speciell känsla.
När jag var yngre skämdes jag över att jag är så blek och var tvungen att sola eller smörja in mig med brun utan sol innan jag vågade visa upp min hud. Jag minns till och med flera gånger när jag solade solarium innan jag åkte utomlands. Haha alltså VA? Sånt trams alltså. Skönt att man blir äldre och har less fucks to give.
Åt en vietnamesisk sallad till middag. Den ser faktiskt godare ut än vad den var tyvärr. Men jag beställde en lemonade med ingefära och lime som var sååå god. Måste googla recept och göra egen i sommar.
Denna bild är tagen 21.15. Hur sjukt? Jag har inte ens hunnit hänga bort min vinterjacka och nu är det sommar. Sverige är ett så konstigt land.
104 gillar
Ella
| #
Du som har studerat på universitet, HUR ska jag hantera min ångest över c-uppsatsen/examensarbetet (kandidat)…?! Den blir så sågad vid varje seminarium och jag känner mig kass…intervjuat för få personer, skriver dåligt osv osv. Känner inte ens att jag vill gå upp på slutseminariet. Help!
Svara
Hanna
| #
Hej Ella! Nu är det ju inte jag som är tillfrågad, utan Regina, men jag känner mig tvungen att svara ändå! För mig och min skrivkompis var det EXAKT så. Vi kämpade och skrev hela dagar, körde timmar bara för att få tag på tillräckligt många personer att intervjua osv. Men varenda delseminarium blev vi totalt sågade och fick skriva om i princip hela uppsatsen. Vi övervägde allt möjligt, från att byta karriär till att ta studieuppehåll… men DET GICK. Vi kom ut på andra sidan. Vi kämpade som sjutton och blev faktiskt färdiga i tid! Mina tips till dig är:
– Kom ihåg att det bara är en uppsats. Uppsatsen bestämmer inte hur bra du kommer att bli på ditt yrke senare, det är bara nåt du ska få gjort för att få din efterlängtade examen. Det är svårt att skriva en uppsats, du är INTE kass bara för att det går motigt. Släpp prestationen och fokusera istället bara på att få ihop alla delar. Kolla bedömningsmallar, lyssna på handledaren osv. Gå igenom avsnitt för avsnitt. Det måste inte vara perfekt så länge du har med allt som krävs för godkänt.
– Hitta någon att bolla med. Skriver du med någon? Om inte, så hugg tag i kanske en kompis, partner eller familjemedlem att vädra dina tankar med. Ibland är det lättare att komma framåt om man får sätta ord på vad man tänker. En utomstående kan även ge bra tips på saker du behöver förtydliga eller komma med idéer. Även bra att avreagera sig med när man är ledsen, arg, frustrerad, har ångest osv.
– Tillåt dig själv att bryta ihop. Jag bröt ihop ungefär en gång i veckan. Men när man får ut alla känslor ur systemet är det lättare att komma igen sen och fokusera. Det är fasen jobbigt att skriva uppsats.
– Stå ut!!! Tänk att detta är en kort period av ditt liv. Du ska självklart inte gå in i väggen pga en uppsats, men samtidigt är det värt en kämpa en kort period för att få ihop skiten. Det värsta som kan hända på slutseminariet är att du får komplettera lite till för godkänt. Då gör man det examinatorn säger åt en och så blir man godkänd till slut. DET GÅR. Jag lovar att du kommer klara det även om det känns ångestfyllt och omöjligt just nu.
Vet ej om detta hjälpte. Om inte annat så vet du att du inte är ensam och det går.
Ursäkta för ett milslångt ”blogginlägg” under blogginlägget. Passar på att tacka dig Regina för en toppenblogg! Som många andra skriver är ditt hörn en liten frizon på internet. Du verkar så klok och jordnära!
Svara
Egoina
| #
❤️❤️
Svara
Ella
| #
Tack tack tack, vet inte hur jag ska kunna tacka nog för de peppande orden!!! Det är så oerhört befriande att höra att man inte är ensam i det svåra <3
Svara
Erika
| #
Ella, du är inte ensam! Jag kämpar just nu själv med min cuppsats och det går inte som förväntat för mig heller.
Mina meningar är inte bra (använder för mycket talspråk + dålig meningsbyggnad) och jag har bara generellt inte fått till alla delarna så som förväntat.. HUR gör man egentligen?! Skrev dessutom min buppsats i princip utan handledare så har inte direkt erfarenhet av att ha en handledare som engagerar sig så som min nuvarande gör = bara det är lite jobbigt för mig, att få kritik på det sättet menar jag.
Nu vart det ju inte direkt en upplyftande kommentar det här men skickar lite pepp och stöd till dig i alla fall! Om andra har klarat det före oss – borde vi fasen klare det också!
Svara
ab
| #
Ta inte den kritik du har fått personligt, alltså känn dig inte kass, utan försök använda den feedback du har fått konstruktivt även om det kanske inte framfördes på bästa sättet. Har du åtgärdat dem sakerna de har anmärkt på innan så borde det ju gå bättre nästa gång och vad du nu får för feedback vid slutseminariet kan du använda för att slipa slutversionen.
Svara
Robert
| #
Såg smarrigt ut som sagt. 😉
Svara
Robert
| #
Såg smarrigt ut som sagt. 😉
Svara
Robert
| #
Ser jag dubbelt, eller vad är detta? 😮 😉
Svara
Egoina
| #
Hehe ojdå 😉
Svara
Anna
| #
Åh vad du är fin i din kimono. Jag har varit ett knapptryck ifrån att äga en själv flera gånger men är rädd att det ska se ut som en morgonrock på mig… men en med längd kanske känns bättre. Ska genast kika!
Ha en fin dag roliga du:)
Svara
Egoina
| #
Tack snälla 🙂 Jag har kommit fram till att det är väldigt mycket beroende på tyget, särskilt om det är glansigt tyg. Vissa mönster känns bara som en morgonrock. Så man får testa sig fram. Men att det påminner om en morgonrock gör ju inget 🙂 Happy hunting!
Svara
S
| #
Gud vad kimonon passar dig bra!! Får man fråga vilken storlek du har på den? 🙂
Svara
Egoina
| #
Tack! 🙂 Jag har S.
Svara