Frågor & svar
Världens bästa blogg och person!
Du är mänsklig och ärlig så jag måste bara bolla detta med dig.
Min ålder är egentligen inte väsentlig då det kanske ger fler åldersnoja. MEN jag har världens åldersnoja, har aldrig velat bli äldre. Men ännu starkare noja nu när jag för ca 1år sen separerade med mitt ex som jag var förlovad och hade hus ihop med. Så nu måste jag ”börja om från början”. Har flyttat till större stad, köpt lgh osv.
Börjar bli stressad då det inte direkt var några ”fel” på mitt ex, vi hade bra relation och samma humor. Det som saknades var attraktion, närhet, sex osv som gjorde det bara till en kompisrelation egentligen.
Hur vet man nu vad man ”behöver” för kille?
Har dejtat en del via tinder, har funnit attraktion och haft härlig tid ihop men jag vågar inte släppa på känslor då jag inte vet om det är så det ska kännas? eftersom jag saknat närhet, sex tidigare så är det såklart jag värdesätter det nu, men hur ska man egentligen tänka?
Jag har ju inte all information om dig och F, men hur reflekterar du över det? Att ev ”börja om”? (Om jag får säga så?)
– Tack snälla <3 Jag har har haft en sån sjuk åldersnoja sedan jag var 20 tror jag? Så pass att jag i mina early twentys till och med stannat i förhållande som inte varit bra, eller blivit seriös med killar som jag egentligen innerst inne inte var så kär i för att jag så gärna ville hitta någon att dela livet med. Så bortkastat egentligen, för jag borde ju använt min tid till att hitta ”the one” istället för att stressa fram något som inte är helt hundra. Idag är jag dock mycket mer chill, vilket är konstigt eftersom jag ju är äldre. Men jag tänker att jag inte behöver någon för att nå mina mål. Självklart vill jag hitta en person att bli gammal med och att dela min vardag med, men det går inte att tvinga fram så det är ingen idé att noja över.
Det jobbigaste för mig har varit det här med barn. Jag känner mig inte redo för det, men jag känner att jag skulle vilja vara redo för det. Om någon förstår hur jag menar? Och det har gjort mig väldigt stressad. Men jag har bestämt mig för att om jag inte har någon att skaffa barn med är jag helt okej med att göra det på egen hand (om det går), genom att exempelvis åka till Danmark eller så. Självklart skulle jag helst vilja göra det tillsammans med någon jag älskar. Men man kan ju inte alltid få allt man vill ha här i livet. Den tanken, att jag är okej med att göra det själv, har gett mig stor tröst och ett lugn. Dessutom ger det mig ju så mycket mer tid! Eftersom det ändå ”löser sig” om jag skulle vilja, kan jag slappna av på ett annat sätt och ta allt som det kommer. När jag var runt 20 tänkte jag att det vore världens undergång att skaffa barn med någon som sedan lämnar en. Idag tänker jag inte så. Jag vet att jag hade klarat mig. Allt kan ju hända och jag är okej med att göra det själv. Jag svamlar visst. Haha. Det jag försöker säga är att det är värt att vänta på att få 100%. Alternativet är ju att nöja sig. Så man har inget val och därför är det ingen idé att stressa eller ha åldernoja. Det är vad det är tyvärr. Hoppas du träffar THE ONE snart!! Håller tummarna!
Mååste fråga (obs inget illa menat) då jag liksom du är språknörd och har sett dig skriva detta förut, ”för tiden”, är det svorska? Visst används for tiden på norska, medan vi i svenskan säger nuförtiden??
– Haha! Det kan mycket väl vara så. Trodde faktiskt det var korrekt svenska. Där ser man.
Alltså jag måste bara få fråga en sak! Du brukar ju säga att du fryser mycket, hur löser du det när du jobbar någon annanstans än hemma och vill se ”respektabel” ut? Jag är ute på min praktik och börjar nästa år jobba, och vill gärna ha en casual business look men tycker det är så svårt då det är så kallt överallt! Jag skulle jättegärna vilja ha skjorta, kavaj och jeans, eller blus och kostymbyxor t.ex., men skulle frysa ihjäl om jag tog på mig det nu. Har just nu löst problemet genom att använda tjocka polotröjor tillsammans med byxor, eller ibland en poncho över nån enklare fodralklänning, men känner ändå att jag saknar möjligheten att gå lite ”tunnare” klädd. Att gå i tjocka stickade tröjor ett halvår varje år känns ju inte så roligt… Hur gör du?
– Ja, fy. Detta är ett av mina stora problem på vinterhalvåret. Det är ju alltid så sjukt kallt på kontor! Jag har alltid en extra kofta samt poncho eller halsduk med mig. Jag sitter på min plats med min halsduk runt mig, som en filt. Så det är mitt bästa tips eftersom det går fint att ha skjorta, klänning eller blus under. Sen kan du ju ha ”filten” endast på din plats och skippa den när du lunchar, går och pratar med en kollega osv. Ett annat tips är att ha extra lager under dina kläder som inte syns, som t.ex. linne, t-shirt, långärmad tunn tröja eller strumpbyxor. Jag har alltid, alltid det och det värmer en del. Och köp koftor, poncho, halsduk, strumpor osv i ordentligt varma material!
Vilken byrå använder du dig av för bokföring o så? Jag har haft funderingar om jag skulle starta egen firma, har inte råd med AB. Men de är ju så svårt… orkar inte bokföring osv..
– Nej, bokföring är verkligen supertrist så I feel ya. Jag fixade allting själv (med hjälp av min mamma) i över fem år och hatade det varenda dag. Haha. När jag startade mitt AB bestämde jag mig för att ta hjälp. Jag använder mig av BDO som är en ganska stor redovisningsbyrå. Anledningen till att jag valde dem är för att det är ett stort bolag som finns överallt och de är väldigt proffsiga. Jag jobbar i en relativt ny bransch och vill ha en byrå med mycket erfarenhet eftersom det är så viktigt att allt blir rätt. Men det finns definitivt billigare sätt att få hjälp med sin redovisning. Om din inkomst inte är så stor ännu skulle jag be om hjälp från en student, eller köpa någon timme och få hjälp med det absolut viktigaste och fixa så mycket som möjligt själv. Det kan annars springa iväg i pris och det vore ju surt om din bokföring kostade dig lika mycket som företaget drar in. Sen vill jag också slå ett slag för alla tjänster man kan fakturera genom utan att ha företag. Kolla upp det! Du skulle exempelvis kunna använda en sån tjänst till att börja med och fundera på enskild firma eller AB efterhand. Lycka till!!! 🙂
På tal om examen. Firade du när du tog examen? Känns som att ingen gör någon stor grej av det. Om man jämför med studenten liksom. För mig känns examen så mycket större än när jag tog studenten. Kommer vara så stolt för mig själv ?
– Min examen var världens sämsta dag. Jag och mitt ex gjorde slut en vecka innan examen och jag mådde så himla dåligt. Jag minns att det enda jag tänkte på var att stålsätta mig tillräckligt att inte börja gråta när jag såg honom (vi gick i samma klass). Direkt efter ceremonin åkte jag hem, lade mig i sängen och sov bort hela dagen. Jag tror inte ens att jag sa hejdå till mina klasskamrater. Så min examen var big fail. Men hallå! Jag tycker såklart att du ska fira! Dra med vänner och familj ut och ät något gott, drick en drink och skåla för att du varit så jäkla grym! Eller gör något annat kul! Heja! 😀
Samma dag som han gjorde slut. Här står jag med den dumma klänningen.
Hej! Orelaterat till inlägget men skulle inte du kunna berätta lite hur det var när du övningskörde, hur det är nu osv. Vet att du ju haft lite ångest över bilkörning. Jag håller på för fullt att övningsköra och ska köra upp i juni, men känner ibland bara att DET GÅR INTE. Hur ska jag nånsin klara att hålla koll i speglarna, blinka i rätt stund och även ha koll på skyltarna. Hur klarar man det? Faller det bara på plats en dag
– Alltså jag tänker såhär. Egentligen är ju allt man gör när man kör bil bara logiskt. Du blinkar för att meddela dem bakom dig vad du tänker göra, du tittar i speglar för att inte köra på någon eller krocka med någon och du har koll på skyltar för att veta vad som gäller. Tänk bara att det är allmänt vett liksom. Jag har hört att körskolor kan vara helt störda vad gäller det här med speglar, vilken ordning man ska göra det och hur många gånger man ska titta, att man ska titta var femte sekund och så vidare. Tänk bara på vad som är logiskt. Var behöver du titta för att det du ska göra ska vara säkert och får att du ska ha koll? Det är det dem tittar på när du kör upp. När du har mer vana kommer det falla på plats. Mitt bästa tips är att kolla youtubevideos när folk kör bil (finns t.ex. körskolor som lagt upp). Man får sitta med i bilen och personen förklarar allt hen gör. Det hjälpte mig jättemycket och gav liksom vana på köpet. Lycka till! Hejar på dig 🙂
59 gillar
Monika
| #
Haha tänker likadant med insemination, hittar jag ingen jag vill ha barn med/bestämmer mig för att inte skaffa barn så why not? Har dessutom 18 ungar på jobb, en unge bör jag fixa själv:P det jag tänker på är de femtielva halvsyskonen hen lär ha. Hur funkar det? Tänk om ens barn börjar dejta någon som sen visar sig vara halvsyskon? Jag menar de flesta lär ju berätta för sina barn om vem som är ’fadern’ , men tänk om det finns de som aldrig får reda på att de är inseminations bebisar?
Svara
Egoina
| #
Oj, den aspekten har jag inte ens tänkt på! Haha.
Svara
Kari
| #
På norska skulle jag säga ”nå for tiden” om jag jämförde med tidigare, men om jag bara pratar om nutid, men vill få fram att det inte är/var permanent ville jag sagt ”for tiden”. Tror det är lika på svenska?
Svara
Robert
| #
Är detta den jag tror det är eller är det någon annan? 😉
Svara
Kattis
| #
Det är inte lika på svenska för det finns inget allmänt vedertaget begrepp här som är ”for/för tiden” 🙂
Svara
Martina
| #
Nä ”för tiden” kan man väl inte säga på svenska. Men ”för tillfället” kanske kan vara motsvarande om man inte tycker ”nu för tiden” passar?
Svara
S
| #
Jamen precis som Martina säger tänker jag, drygingen som skrev kommentaren. Är ju inte konstigt om ni med norskt påbrå fått för er att det finns i svenskan också men nej, jag är rätt säker på att det är svorska jag?
Svara
Andréa
| #
På danska säger man också for tiden, men på svenska skulle jag inte sagt nuförtiden. För tillfället
Svara
Andréa
| #
… eller just nu hade jag sagt på svenska ?
Svara
Lisa
| #
Förstår inte varför han gjorde slut med dig. Snacka om att mista det bästa i livet!
Svara
Egoina
| #
<3 <3
Svara
Iz
| #
Nuförtiden kan du skaffa barn själv i Sverige också! Så himla bra för de som vill skaffa barn själva 🙂
Svara
E
| #
Lyssna på podden ”jag vill ha barn” med Annika Leone! Där snackar dem om insemenation m.m.
Svara
Caroline
| #
Vart är ponchon köpt? 🙂
Svara
Egoina
| #
På Lindex 🙂
Svara
N
| #
Till dig som undrar om examensfirande!
För mig kändes examen också så mycket större än studenten och det tycker jag det är också. Så när jag tog examen hyrde jag ett hus vid vattnet, bjöd in alla vänner, familj och släkt på mat, tårta och fest. Och dekorerade hela trädgården. Blev inte så dyrt som det låter haha.
Aldrig har jag varit så jävla lättad och stolt som jag var när jag äntligen, efter 3 års S L I T, tog examen och jag var full-i-fan på att ingen skulle missa det heller 🙂
Svara
Jonna
| #
Jag fyller 25 i veckan och har verkligen aldrig upplevt sån åldersnoja som nu. Jag tror någonstans att ångest kring sin ålder känns mer när man inte är där i livet man trodde att man skulle vara vid en viss ålder, när ens drömmar och förhoppningar visade sig inte stämma överens med hur det blev. Det där med barn är något jag också stressat över, och det faktum att insemination finns har faktiskt lugnat mig jättemycket. Och att man har så mycket mer mod och möjligheter än vad man tror att förändra sitt liv, bara man tar tag i det.
Svara
Jessica
| #
Hej!
Nu är iof våren på G men (!) jag fryser också alltid så hela höst/vinter he jag silkeslinne på mig under varje top/tröja/blus. BÄST uppfinning. Twilfit har riktigt bra sådana och helt ärligt så är de ju perfekta till sommaren också då silke inte heller blir varmt om det är varmt ute. Knepigt det där men det känns åtminstone så ?
Svara
Sara
| #
Jag älskar bokföring! Superkul, tycker jag 😀 Dock rätt svårt och jättejobbigt när jag hade kursen i höstas. Men jag tror att man kommer in i det till slut om man är intresserad och håller på med det tillräckligt länge.
Svara
Amelie
| #
Jag tror faktiskt min åldersnoja var värre runt 25 än vad den är idag runt 31. Då kände jag fortfarande så mycket press från omgivningen, typ att jag måste göra vissa saker i min ”karriär”, ha ett seriöst förhållande, börja pensionsspara och planera för framtiden… SNARK! Grejen är att det inte alls passar med hur jag är som person och vad jag verkligen vill och känner innerst inne. Idag har jag mycket mer börjat följa mitt egna hjärta. Har gått ner i arbetstid, stressar inte över att få barn (fast jag är ok med att aldrig ha några om det nu blir så), och känner mig så mycket självständigare och friare! Det som verkligen spelar roll är att jag är lycklig NU för jag vet ju inte vad som händer om en timme, en dag, en vecka o.s.v…
Svara
Amelie
| #
Och förresten så är jag tvärtom dig vad gäller kroppstemperatur! Hehe. Jag lovar att det ibland är minst lika jobbigt! 🙁 Visst på vintern kan jag bara öppna ett fönster om jag är varm på kontoret, men på sommaren när svetten rinner okontrollerat och det inte GÅR att typ sitta naken och jobba vid fönstret… Eh nej! Hemskt!
Ett tag delade jag kontor med en mager, lång, kedjerökande kvinna i 60-årsåldern. Det var hemskt för hon släpade in en värmefläkt som hon drog igång på full patte och lämnade på i minst 30 min varje morgon. Där satt jag och trodde jag skulle avlida av värmeslag men hade inte hjärta att be henne stänga av den.. 🙁
Svara
ab
| #
Angående när exet gjorde slut, hade du någon idé om att det var på gång och hur känner du kring timingen nu, typ hade du velat att han hade väntat tills efter ni tog examen?
Svara
Egoina
| #
Ja, jag hade känt på mig att något var fel och tyckte att han var annorlunda. Så på ett sätt var det skönt att veta. Vad gäller om jag hade velat att han väntade till efter examen…jag vet inte. Kanske. Det hade ju gjort min examen bättre. Men samtidigt tycker jag att man ska göra slut när man vill göra slut och aldrig vara ihop med någon för att vara snäll. Som sagt kände jag ju också det på mig, innerst inne. Men det var inte kul. Dessutom var vi placerade bredvid varandra på banketten, haha ?
Svara
Ida
| #
Herregud vad det var skönt att läsa första frågan och känna att jag inte är ensam om att känna så! Jag gjorde slut med min sambo för typ 6 veckor sen efter 6,5 år ihop. Och jag vet att det är rätt beslut, han har rätt stora problem med svartsjuka och kontroll, men i övrigt är han världens finaste, vi har sjukt kul ihop, han älskar mig och vi hade planerat typ hela vår framtid med barn och hus och hela skiten. Och jag kastade bort det och måste nu börja om igen? Jag ville ha gift mig och skaffat iallafall första barnet innan jag fyllde 30, och nu har jag bara 4 år på mig, hur stor är chansen att jag hinner träffa ”den rätta” på den tiden ens? Vet att jag inte är gammal egentligen, men det känns som om åren bara rinner iväg och jag precis har sett till att jag kommer få vara ensam för evigt.. blä.
Svara