Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Hejdå Nettan!

 

Tänk. Denna bil köpte jag för två år sedan från en Anette i Hässleholm. Det känns som ett annat liv. Sedan dess har jag hunnit lära mig köra bil, (och bli livrädd för att köra bil…), ta körkort, flytta (två gånger!) och säga upp mig. Med mera med mera.

Men nu har Nettan fått en ny ägare. I helgen lade jag ut annonsen och några timmar senare var den såld. Jag borde kanske ha en speciell anknytning till min första bil och tycka att det är tråkigt att sälja den. Men jag tycker bara att det känns skönt. Det beror väl mest på att jag inte tycker om att köra. Om jag har behov av bil igen i framtiden kommer jag att ta körlektioner för att öva upp självförtroendet och jobba med min rädsla. En osäker bilförare är en dålig bilförare. Men tills dess är det skönt att slippa. Dessutom ska det bli sååå skönt att slippa parkera om den var och varannan dag. Är det något som bilen gjort mig grym på så är det ju att parkera. Haha.

 

 

Hejdå Nettan! Tack för körkortet!

 

83 gillar

Kommentarer (6)

  • Robert

    |

    Bye Bye! 😉 Kör aldrig bil själv nuförtiden. Kanske borde skaffa en så man inte glömmer hur man gör. 😛

    Svara

  • Inne hos Ina

    |

    Haha åh, i sommar är det tre år sedan vi sålde min första bil (vi behövde en kombi) och senast förra veckan sa jag till min man att jag fortfarande saknar den. Förstår dock att man inte känner samma om man helst inte kör, då blir den väl mest ett ok att bära.

    Svara

  • Ninis

    |

    Förstår hur det känns, är också lite rädd för att köra bil, men har bara haft kortet i ett år så inte så himla konstigt kanske. Men längtar till det går över… 🙂

    Svara

  • Emma

    |

    Skönt att bli av med den så snabbt. Min första bil är en sketen gamal clio men kan ändå inte släppa taget riktigt trots att en ny Audi gjort entré. Min lilla gröna fara får vara kvar till den ramlar ihop tror jag. ?

    Svara

  • Helen

    |

    Min första bil hette Olo och var den bästa bilen ever! Han höll på att rosta sönder i underredet, besiktningen frågade sig själva varje år om den skulle hålla ett år till. Men den svek mig aldrig! Inte ens när jag fyllde på olja och glömde sätta på oljelocket. Han hade lite dålig/låg tomgång några veckor och jag klurade på vad det var för fel. En dag rann det olja på framlyktan och jag öppnade huven, hela huven var full av olja och oljelocket låg så fint kvar utmed oljetråget. Han klagade aldrig på lågt oljetryck och startade alltid! Han var med om en olycka i låg fart där vi körde in i en bil som struntade i väjningsplikten. Han avled senare på min uppfart, förevigt älskad ❤️❤️❤️❤️

    Svara

  • Emmy

    |

    Kanske låter konstigt men blev typ lättad av att läsa detta inlägget – har själv körkort men är superängslig inför att köra bil och har inte kört på hur länge som helst… gött att veta att man inte är ensam! Är iaf på G att ta tag i det nu och komma över rädslan, jag vill ju kunna använda mitt körkort liksom. 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv