Veckans: Roadkill, fint läsarbrev & färdigkläckta ägg

Veckan i punkter:

 

Veckans briljanta: Såg det här hos Coolstuff. De hade alltså köpt in chokladägg att sälja till påsk, men som tyvärr gått sönder i leveransen. Oh no. Hur löser de detta problem? Reklamerar varorna? Ger leverantören en känga? Slänger allt och gråter en skvätt?

Nej. De bestämmer sig för att sänka priset, äga ”misstaget” och sälja äggen ändå:

 

”Färdigkläckta”. Haha älskar det. Bilden är också bara så bäst. Briljant marknadsföring!

 

Veckans roliga: Vi hade ju bebisbesök på jobbet i fredags. Jag höll bebisen och så skulle Ida ta honom, men då började han gråta. Trodde först att det var en slump, men så tog jag tillbaka honom och då slutade han gråta! Har aldrig känt mig så älskad.

 

Veckans finaste: Ibland får Veckorevyn in läsarbrev och i veckan skickades detta in:

Alltså hur fint?? Blev tårögd när jag läste det. TACK fina du! Människor som tänker snälla saker och dessutom säger det till personen (eller som i detta fall bemödar sig att författa ett läsarbrev och skicka in) är mina favoritmänniskor. Det borde vi alla ta efter. Btw. Krönikan om min farmor finns ute i butik fortfarande tror jag. Lägger upp den här om några veckor.

 

Veckans nostalgi: Det dök upp ett minne på min Facebook. En gång för tolv år sedan när jag gick på högstadiet hade jag nämligen ett band. Vi kallade oss Roadkill (!) och gjorde covers på låtar som exempelvis I hope you die och Seven nation army.

 

Johan, Jacob, Anton och jag. Titta så små vi var. Haha!

Vi slog inte igenom nä.

 

Veckans miss: Vi lade ju upp avsnitt 23 av vår podcast igår, men tydligen har vi råkat hoppa över avsnitt 22. Haha ojdå. Vem vet vad som händer nästa vecka. Kanske 100-avsnitts jubileum?

 

89 gillar

Kommentarer (20)

  • Robert

    |

    Haha! Kanske tur att ni inte slog igenom för då hade det inte blivit några krönikor i veckorevyn. Eller ja, det går ju att slå två flugor i en smäll också. 😉

    Reply

  • Sabina

    |

    Håller så mycket med om läsarbrevet! Jag prenumererar på Veckorevyn och min favoritdel är ju din krönika 😀 Verkligen ett sacred moment när jag ÄNTLIGEN kommer till att läsa den (eftersom jag har ett tvångsbeteende att läsa hela tidningen i rätt ordning, haha)

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack snälla <3

      Reply

  • Zoe

    |

    Kan du sjunga ? 🙂 Då vill vi ju höra såklart :))

    Reply

  • Johannisson

    |

    ”Hur löser dem detta problem?”

    DE! Hur löser DE detta problem!

    #kränkt
    #jagtroddeduvarannorlunda
    #😫

    Reply

    • Egoina

      |

      Hahaha oh no! Även solen har sina fläckar 🙈

      Reply

  • Ellen

    |

    Väldigt smart kampanj med chokladen, hade jag bott i Sverige hade jag gärna varit med och tävlat 🙂

    Reply

  • Nathalie

    |

    Åh så fint skrivet av henne!! Gud vad glad jag hade blivit! Blev till och med rörd för din skull här i soffan! Du förtjänar verkligen orden för du skriver så det berör ända in i benmärgen och det är enkelt att relatera och känna samma känslor!
    KRAM<3

    Reply

  • Sarah

    |

    Haha! Tror nästan att jag känner igen detta med bandet?? Eller så har jag kanske hört om det efteråt, gick också på GA 😅

    Reply

  • S

    |

    Det här är en fet chansning men både du och dina läsare är så kloka och jag har inga vänner att prata med så here goes nothing. Hoppas på lite perspektiv till en knepig situation. Jag har sedan 5 år tillbaka ett förhållande med en man som är DRÖMMEN för mig. Vi har alltid kommit sjukt bra överens och kan prata om allt, vi är väldigt olika varandra (jag väldigt introvert han extrovert, jag vetenskapligt lagd han intresserad av mera samhällsfrågor, helt olika musiksmak, etc) men vi delar ändå samma grundvärderingar och har varit ett riktigt dreamteam i alla år, stöttat och peppat och har extremt bra förtroende och tillit. Vi har alltid kunnat se en framtid tillsammans och vi är nöjda med det liv vi byggt upp ihop. Nu är det dock så att vi träffades när vi var rätt unga och ”oformade”, och under det senaste året typ så har jag utvecklats otroligt mycket och snabbt som person i samband med att vi bytte stad och jobb för att komma närmare våra familjer. Min kille har också utvecklats mycket under det här året och delar väl några av mina åsikter men han är inte alls lika intresserad av samma områden som jag är utan han har hittat andra intressen som jag å andra sidan inte är superengagerad i. Samtidigt som vi båda har växt upp och börjat hittat oss själva så har vi börjat ”längta ut” eller typ växt ifrån varandra lite, vårt förhållande är inte alls dåligt på något sätt utan vi har väl bara förändrats över åren och är nyfikna på vad mer livet kanske har att erbjuda. Vi har båda fått upp intresse för andra människor i perioder men har hittills inte agerat på de känslorna då vi inte vill lämna varandra eftersom vi har det bra ihop och vill fortsätta vara tillsammans. Jag säger hittills för i lördags så träffade jag någon som jag är intresserad av och det slutade med att jag var otrogen. Dumt, jag vet. Berättade detta direkt för min kille och då avslöjade han att han har känslor för någon annan också och förstår varför jag gjort som jag gjort. Han blev inte arg på mig, bara sårad av själva händelsen, det var ett väldigt bra snack faktiskt och inga hard feelings hur konstigt det än låter. Det kändes som att nu är vi starkare än någonsin och att vi kan komma över det här tillsammans om vi vill, dock ville han också se om de här känslorna han har för sin vän är besvarade (ja, han fick ett free-pass, känns ju inte superkul men det är mest rättvist med tanke på vad jag har gjort så jag biter ihop). Nu i efterhand när jag fått smälta allt lite så känner jag lite som att vi står i ett vägskäl där vi måste välja om vi ska stänga dörrarna till omvärlden och bara släppa att vi aldrig kommer få veta hur grönt gräset kanske är på andra sidan och vara kvar i en stabil relation och framtid, eller om vi ska bryta upp och chansa. Mitt hjärta är all over the place och min vanligtvis rationella hjärna verkar ha tagit semester. Vet inte vad jag vill, jag älskar min kille och trivs extremt bra med vårt liv, men det måste väl ändå betyda något att jag blivit kär i någon annan och dessutom agerade på det? Och att han också har känslor för någon annan? Samtidigt så älskar vi varandra och vill inte gå isär. Kan man ha ett öppet förhållande ett tag och hitta tillbaka till varandra sen?? Har knappt sovit inatt och har vridit och vänt på allt men jag blir inte klokare. Behöver verkligen input från utomstående för att få rätsida på det här. OBS vill inte ha moralpredikan om otrohet, jag vet att jag har gjort fel och har nog med ångest som det är. Frågan gäller vad en ska göra när båda längtar efter annat men ändå vill ha kvar varandra. Tack till er som orkat läsa såhär långt ❤

    Reply

    • sandra

      |

      ”dock ville han också se om de här känslorna han har för sin vän är besvarade”, vad händer om känslorna är besvarade?

      Hoppas det löser sig för er och att ni kommer på hur ni ska fortsätta med er relation❤️

      Reply

      • S

        |

        Risken finns ju såklart att han väljer att lämna mig i så fall, därför är jag väldigt motvilligt inställd till det hela men jag kan ju liksom inte hindra honom i och med att jag själv har ställt till det såhär. Jag får bara bita i det sura äpplet här. Men vi sa i alla fall att vi får ha en ny diskussion vid det läget, svårt att säga nu hur vi ska tackla det eftersom vi båda är osäkra på vad vi egentligen vill. Tack för ditt svar! ❤

        Reply

    • Johannisson

      |

      Förhållande måste ju inte innebära tvåsamhet och exklusivitet. Vill ni vara tillsammans men ligga med andra, vara tillsammans med andra och varandra, eller en annan variant, så här det. Man är ofta ganska fyrkantig i sitt tänkande angående relationer, men man får ju faktiskt göra precis som man vill, så länge man inte skadar någon. Prata igenom alla alternativ och gör det som känns bäst 🙂

      Reply

  • Caroline

    |

    Kan du inte skriva mer om din skoltid? Jag tycker alltid det är roligt med ”minnes”-inlägg. 🙂

    Reply

  • S

    |

    Risken finns ju såklart att han väljer att lämna mig i så fall, därför är jag väldigt motvilligt inställd till det hela men jag kan ju liksom inte hindra honom i och med att jag själv har ställt till det såhär. Jag får bara bita i det sura äpplet här. Men vi sa i alla fall att vi får ha en ny diskussion vid det läget, svårt att säga nu hur vi ska tackla det eftersom vi båda är osäkra på vad vi egentligen vill. Tack för ditt svar! ❤

    Reply

  • Anja

    |

    Kan inte du be om att få läsa din kompis Jacobs tinderprofil? Han har ett skämt om muffins (och det är så dåligt *sliter i håret*).

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha What! Blev nyfiken nu 😂

      Reply

    • Jacob

      |

      Jag vill hävda motsatsen.. Mitt bäst skämt!

      Reply

  • Sofia

    |

    Alltså att du haft ett band?! Så roligt, det hade jag ingen aning om 😀

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv