Ett barndomsminne jag vill dela med mig av

 

Det var vinter och jag och mamma gick på stan. För två veckor sedan hade det varit julafton och i butikerna reade de ut sånt som de inte lyckats sälja. Jag minns att jag tänkte att det var sorgligt. Familjer som sparat, skrapat ihop och vänt på varenda krona för att kunna köpa klappar till nära och kära möts nu av exakt samma prylar till halva priset.

Vi hade haft en lite mer lågmäld julafton från vad jag var van vid. Mamma hade skiljt sig från min styvpappa och vi hade flyttat från huset till en liten lägenhet. Det sista året hade varit väldigt annorlunda. Från att ha haft det bra ställt hade vi inte så mycket. Mamma planerade mat utifrån extrapris i mataffärerna och små inköp som tidigare inte spelat någon roll var nu sånt som hon funderade över noga.

Men idag var en speciell dag. Mamma tog tag i min arm och sa ”vi går in här”. Det var en resebyrå. På andra sidan disken satt en kvinna vid en dator och sökte utifrån mammas önskemål. Sista minuten. Teneriffa. Ospecificerat. Kvinnan hittade ett alternativ som mamma tyckte var bra och mamma sa ”vi tar det”. Jag hade fjärilar i magen när vi gick ut därifrån. ”Ska vi verkligen”, frågade jag och mamma berättade att hon sparat, att vi ska få unna oss något kul och att resan var väldigt billig.

Jag var tio år och det var första gången jag skulle få åka utomlands. Och inte nog med det. Vi skulle resa dagen efter!  Jag var så taggad. Hur varmt skulle det vara? Skulle vi äta konstig mat? Fanns det palmer där? Just det med palmer var jag väldigt spänd på. Jag hade sett dem på film, men aldrig i verkligheten. Jag ville så gärna se en palm.

Vi gick hem och mamma sa att vi var tvungna att äta upp allt i kylskåpet som skulle bli gammalt och gjorde rullar av ostskivor och skinka. Att äta pålägg utan bröd var ju förbjudet och jag såg det som den lyxigaste ost- och charkbrickan jag någonsin sett. Från att hela tiden tänka på att inte slösa till att få vräka i mig precis som jag ville var en speciell känsla. Jag packade min väska noga och såg till att få med mitt stora badlakan med en katt på. Jag kunde inte sova den natten. Kommer alla prata spanska där? Är havet verkligen helt turkost? Är det palmer överallt?

Plötsligt satt vi på flygplanet och jag som aldrig hade flugit innan var så förväntansfull och spänd att jag inte visste var jag skulle bli av. Jag tog av och på mitt hårspänne gång på gång för att distrahera mig själv och mamma frågade vad jag gjorde. ”Jag tar av mig spännet”, sa jag. ”För att nu är det så spännande” fyllde mamma i. Jag minns att jag tänkte att hon var så fyndig. Roligast på jorden. Hur kunde hon leka med orden sådär?

Sedan väntade en vecka på Teneriffa med konstiga majssnacks, mammas superhemliga trick om hur man gömmer pengar på hotellrummet och palmer. Det fanns palmer!

🌴

 

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

285 gillar

Kommentarer (30)

  • Svorskan

    |

    …och så blev du jättebesviken över att vi inte såg några tiggare. 😀 😀 😀 Du har dock flugit innan, men du var liten – du var tre år när vi flög till Sverige och du trodde vi skulle hem till Pippi Långstrump. Hahahaha! Har till och med bild på dig när det går upp för dig att det inte var riktigt så. Naaw. 😀

    Reply

    • Egoina

      |

      Hahaha sluta! Är det sant? Så hemskt! Men också fint att jag aldrig sett en tiggare (och tydligen tyckte detta var exotiskt?). Inte samma för barn idag 😔 Den bilden får du skicka! 😍

      Reply

    • Robert

      |

      Haha. 😉 Jag tror jag har sett nån bild när ni kom till Sverige nångång.

      Reply

  • Miranda

    |

    Alltså 😍😭😍😭😍😭 så fint

    Reply

  • Sabina

    |

    Vad fint 😀 Jag var så rädd hela tiden medan jag läste att nåt skulle hända så att ni inte kunde åka, haha, så blev jätteglad att det slutade så bra.

    Reply

    • Egoina

      |

      Åh 😢❤️ Nejdå, vi åkte. Bästa resan ever 🌴🌴

      Reply

  • Louise

    |

    Sitter här med tårar i ögonen! Du skriver så fint😍😢

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack vad glad jag blir ❤️❤️❤️

      Reply

  • Caroline

    |

    Alltså åh <3 <3 <3

    Reply

  • Linnea

    |

    Jag var också orolig att det skulle hända någonting så ni inte kunde åka! Och att ni dessutom ätit upp all mat och skulle behöva stanna hemma med tom kyl plötsligt 💔
    Skönt att så inte var fallet! Jättefin berättelse

    Reply

  • Hanna

    |

    Å vad fint. Och fint att ni verkligen kom iväg, trodde också att det skulle sluta med inställt plan eller liknande. Pju!
    Påminner mig om min barndomsresa. Mamma hade cancer och fick bidrag, så att familjen kunde åka på resa tillsammans. Utan det hade vi aldrig haft råd. Den resan glömmer jag aldrig 🙂 + :´)

    Reply

  • Rosanna

    |

    Så välformulerat och en fantastisk berättelse som slutade bra (som Sabina skrev ovan blev jag också orolig att de skulle sluta illa)! 💞💞💞

    Reply

  • Elin

    |

    Du är verkligen duktig på att fånga känslor i text. Man blir helt inne i det du skriver och det känns som att man är där.

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack vad kul att höra <3

      Reply

  • M

    |

    Åh vad fint! Min mammas och min första semesterresa är också ett varmt minne för mig. Vi flyttade till Sverige 2004 och hade haft det allmänt kämpigt på olika sätt, min mamma med språk och jobb och jag med skola, nya vänner och en helt okänd tillvaro. Vi hade också ständigt sparat, snålat och tänkt igenom varje litet inköp. Jag fick lära mig tidigt att man inte ifrågsätter ett nej och bad nästan aldrig om något. Några år gick och sedan vände allt så småningom till det bättre, min mamma började arbeta, lära sig språket, jag gick i skolan och trivdes allt bättre. En dag i början på augusti, minns jag att min mamma ringde mig och sa att hon köpt en resa till Grekland och vi skulle åka redan två dagar senare. Det var en sådan magisk stund för mig, jag skulle äntligen få göra något lyxigt med min mamma, jag skulle för första gången ha något spännande att berätta om i skolan efter sommarlovet. Det var helt fantastiskt på alla sätt och din berättelse träffade mig rakt i hjärtat! Tack för att du delar med dig.

    Reply

    • Egoina

      |

      Åhh ja men precis! Kan riktigt känna din känsla också. Så fint <3

      Reply

  • Matilda

    |

    Du är fantastisk på att skriva. Jag började gråta ❤

    Reply

  • Nelly

    |

    Åh vad fint! Jag tror att många (inkl jag) kan känna igen sig 🙂 Det här skulle kunna bli en krönika!

    Reply

  • Nilla

    |

    ❤️så fint skrivet!

    Reply

  • Lovisa

    |

    Wow vad fint skrivet! Jag blev nästan tårögd här framför skärmen. Din mamma måste ha varit en sån kämpe under den tiden!

    Reply

  • Amanda

    |

    Du skriver så himla bra! Älskar dessa målande texter vi ibland får ta del av <3 Och jag klickade mig in på det länkade inlägget med bilden på lilla du som älskade Pippi, något av det gulligaste jag läst! <3

    Reply

  • Julia

    |

    Vilket härligt minne ❤ jag minns också med värme min första resa utomlands till Kreta när jag var 10. Mamma hade sparat och sparat så att jag och mina syskon skulle få åka på semester 😊 det var ingenting som man tog för givet och jag har mycket starka minnen från den resan.

    Kram på dig ❤

    Reply

  • Sofia

    |

    Men åh vilken fin historia! <3

    Reply

  • Lovisa

    |

    Åh du skriver så levande! Få texter får en att känna igen sig så mycket, som det du skriver! Oavsett om det är humor eller allvarliga ämnen du skriver om, är du så träffsäker. Du har inte funderat på att göra något ”mer” (en stor blogg är ju också mycket men..) av ditt skrivande. En bok? Om något viktigt? Kram!

    Reply

    • Egoina

      |

      Wow vilken komplimang! Tack! ❤️ Jo det är en dröm. Haha där har jag ju en dröm?? Jag som trodde jag inte hade några 😂

      Reply

  • Ronja

    |

    Så himla fint. Du är verkligen duktig på att skriva!

    Reply

Lämna en kommentar

Arkiv