Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Listan om vänskap

 

Jag läste denna lista i olika bloggar under semestern och jag kunde inte släppa det. Den fick mig att fundera på mig själv och vänskap på ett nästan terapeutiskt sätt. Jag tror faktiskt att den lärde mig en del saker om mig själv. Eller så gjorde den bara mig ännu mer förvirrad? Jag vet inte. Här kommer mina svar i alla fall!

 

Hur är du som vän?

– Jag är lojal och alltid på vännens sida. Det är svårt att komma mig nära, men om man lyckas är man en av mina få utvalda och det är ingen liten grej att vara. Jag kommer alltid försvara, försöka förstå och finnas där. Jag beundrar mina vänner likt idoler och tycker till och med att deras brister är bra. Jag har många bekanta och få vänner. Jag har aldrig haft många vänner och trivs med att ha det så.

 

Sämst som vän?

– Jag har många fina vänner i mitt liv, men det är som att jag bara har plats för några stycken åt gången. Alltså mina vänner är ju alltid mina vänner, men jag klarar inte av att ha en aktiv relation med allihop på en gång. Tanken på att jag ska sms:a, luncha, prata med och träffa tio olika personer på en vecka gör mig extremt stressad. Därför är jag istället lite av er periodare. Inser nu att detta kanske låter extremt märkligt, men sån är jag och jag önskar att jag inte var sån.

Jag är en rak person som säger det jag tycker och uppskattar när mina vänner är så mot mig. Men alla fungerar ju inte så och därför kan jag råka såra någon trots att jag inte menar det. Jag är även en person som kan skämta ganska ”brutalt” och har en hög tröskel vad gäller skämt om mig. Samma sak där, alla fungerar inte så och därför kan jag trampa folk på tårna ibland.

Jag är superdålig på sociala koder och lite awkward med allt det där tysta som förväntas av en. När man ska kramas, när man inte ska kramas, om man ska ta med blommor när man ska bort till någon, säga hejdå på rätt sätt, om man ska ge present, när man ska höra av sig, vad man ska skriva osv. Länge struntade jag i att följa dessa koder eftersom jag själv inte bryr mig om sånt, men på senare dagar har jag förstått hur viktigt det är för andra och dessutom är jag rädd att någon ska tolka mig fel. Därför tänker jag numera better safe than sorry och överdriver ofta allt det där. Men det händer ändå att jag glömmer. Jag hoppas bara att alla mina vänner förstår att det inte är som jag är ohyfsad eller inte tycker om dom. Jag är bara dålig på sånt.

 

Vad stör sig dina vänner på med dig?

– Hmm. Svårt. Kanske att jag är tidsoptimist och alltid har massa åsikter om allting.

 

Återkommande vänproblem?

– Ett återkommande problem för mig är att vänskaper rinner ut i sanden. Mina vänskaper frodas så länge det finns något som naturligt håller ihop oss, som exempelvis skola, jobb eller gemensamma vänner. Försvinner det försvinner också ofta vänskapen tyvärr. Mitt problem vad gäller vänskap (och ungefär allt i världen) är att jag inte vill vara till besvär. Jag tycker det är så svårt att ta kontakt, bjuda hem, bjuda bort, höra av mig, föreslå saker eller ta andra initiativ. Får jag ett nej tar jag detta personligt och händer det flera gånger drar jag mig tillbaka och frågar helst inte igen. Jag tar inte det personligt som i att jag blir ledsen och känner mig bortgjord, utan jag tar istället det personligt som i att jag borde fatta att det är en hint om att hen inte vill umgås med mig. Jag målar upp scenarion som ofta inte ens stämmer och detta är något jag verkligen försöker jobba med. Detta är också anledningen till varför jag själv ofta tackar ja till absolut allt utan att det alls är säkert att jag hinner eller kan. Jag är rädd att mitt nej ska vara som en diss och vänder istället ut och in på mig själv att försöka hinna med allt (eller skäms ihjäl om jag behöver ställa in).

Jag måste bli bättre på att vårda mina vänskaper och jag måste inse att folk är kompis med mig för att de vill vara kompis med mig. Att vara rädd för att vara i vägen är ju en ond cirkel och risken finns att kompisen tror att det är jag som inte är intresserad när det inte alls är så. Just den situationen har jag varit med om flera gånger: en vän drar sig undan lite av någon anledning -> jag tolkar det som att hen tar avstånd från mig som vän -> jag tar ännu mer avstånd = vi misstolkar varandra.

 

Typiskt för dig som vän?

– Jag är den som är spontan och aldrig tackar nej. Den som alltid vill hitta på något, ställer många frågor och som aldrig dömer om min vän gjort fel (annat är det om någon gjort min vän något, då är du på min dödslista för alltid). Ger också mycket komplimanger och försöker peppa och boosta. Om vi ska på maskerad är jag den som klätt ut mig mest och aldrig vill gå hem. Ungefär så.

 

När blir du sur?

– På en vän? Typ aldrig. Kan faktiskt inte komma på en enda gång i vuxen ålder. Jag kan bli ledsen och sårad, men jag blir aldrig sur. Jag säger vad jag tycker, rensar luften och sen är det lugnt. Haha, jo nu kom jag på. Jag och Elisabeth blev ganska irriterade på varandra när vi skrev vår C-uppsats. Inte så konstigt kanske dock. Måste bara inflika här att jag pratar om personer som jag definierar som mina vänner. Andra människor här i världen kan jag bli sur på kors och tvärs pga folk generellt är idioter.

 

Tråkigast med dina vänner?

– Att de inte har samma flexibla jobb som jag har. Alltså jag tycker om allas jobb precis som de är och det är givande att vi arbetar med så många olika saker och därför har värdefulla erfarenheter inom många områden. Men tänk så awesome om de var lediga för lunch, strosa-på-stan-mitt-i-veckan och sitta-och-jobba-med-datorn-tillsammans. Det hade förgyllt min tillvaro.

 

Önskeegenskap som vän?

– Rolig, spontan, smart, ej egoistisk, inkännande, får en att må bättre och liksom ”ser en”. Ni vet när man är i en stor grupp med människor och man säger något som ingen hör, eller alla ignorerar och man känner sig dum. Så finns det ibland en person som söker ögonkontakt, bekräftar en eller skrattar åt det man sa. ÄLSKAR DOM.

 

Värsta sortens vän?

– Den som bara bryr sig om sina egna känslor, tar energi och får en känna sig som en sämre människa. Jag gillar inte heller vänner som är ledsna/sura/arga utan att säga något. Det är faktiskt inte okej att hålla på så tycker jag. Har man problem med något så säger man det. Det här gör mig så extremt osäker och sätter hela mitt väsen ur balans. Jag har varit med om det flera gånger vilket gör att jag upptäckt att jag numera kan analysera tonfall, hur lång tid det tar innan jag får svar, smileys osv för att jag är rädd att en vän ska vara sur. Så kan man ju inte ha det. Nä vet ni. Det slutar jag med nu. Folk som håller på så får inte vara min vän mer.

 

Bästa sortens vän?

– Öppna, ärliga, icke-dömande, snälla, roliga och spontana.

 

Gemensamma drag för dina närmsta vänner?

– Insåg att alla mina vänner är så väldigt olika och att det är det som är så fint med dem <3 Det finns liksom någon till alla mina behov. Gemensamma drag är att de är snälla, smarta, roliga, trygga, generösa och bara bäst helt enkelt.

 

Lista hittad hos UnderbaraClara.

 

58 gillar

Kommentarer (27)

  • @inredningsdesign

    |

    Känner igen mig i så mycket av detta… Kan också hälsa att sjuksköterskor är bra att vara vän med för vi jobbar nog mest udda tider av alla haha (på gott och ont). ?

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha, ja det är sant. En av mina bästa vänner är sjuksköterska och det är mycket tacksamt 😀

      Svara

  • Sophie

    |

    Alltså herregud, allt det du skriver om dig själv är ju precis som om jag svarat på frågorna om mig själv! Vad skönt att det inte bara är jag som tex tar ett nej personligt även fast jag vet att jag egentligen inte ska det! Eller typ sociala koderna, är ju inte queen på det så att säga hehe.

    Svara

    • Egoina

      |

      Skönt att inte vara ensam 🙂

      Svara

  • Sara

    |

    Kanske missförstod men om du frågar en vän om hen vill umgås, men hen kan inte och tackar därför nej. Då kommer du inte fråga hen mera? Jäklar vilken press det måste bli på din vän. ”Shit jag kan inte tacka nej för då vill hon inte vara mer med mig…” Eller?

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha oj, nej så menade jag ju inte riktigt. Jag menade om det händer flera gånger, att jag då drar mig tillbaka in case det är så att hen egentligen säger nej för att hen inte vill vara med mig. Men förstår ju att man inte kan alltid kan 🙂 Inga problem!

      Svara

      • Sara

        |

        Aha då är jag med 🙂 Ursäkta för obekvämligheten eller vad man säger på Svenska ?

        Svara

  • Marie

    |

    Känner igen mig i mycket på listan men verkligen på ditt svar gällande sociala koder, känner likadant. När ska man kramas, när ska det vara tyst, när ska man ta med present, vad ska man ha på sig osv. Jag har inga problem med att prata om det är en konversation som hålls igång men så fort det börjar tysta så bara ”aha har jag sagt för mycket nu eller har folk inget att säga, ska det vara tyst?” Extrajobbade på ett ställe där det ofta blev tyst på fikat och tyckte det var så jobbigt.

    Jag har också ett fåtal nära vänner och jag är nog som du att om det inte är något som håller ihop det är jag dålig på att höra av mig och jag är lika dålig på att höra av mig till alla. Jag önskar även att jag kunde trösta folk, jag är bra på att lyssna men jag tycker det är så svårt att veta vad man ska säga eller skriva.

    Svara

    • Lisa

      |

      Och jag är verkligen tvärtom och kan lätta på gränserna så snabbt. Är det tyst någonstans är jag den första som får igång alla med något skämt typ haha!

      Svara

  • Sofia

    |

    Men hallå, ska vi bli vänner?! ? Älskar också de människorna som ”bekräftar och ser en” eller det man sagt när andra låtsas som ingenting! Och att vara spontan är väl det bästa! ?? har alltid haft jobb med oregelbundna tider så alltid kunnat ses typ, men nu när de flesta i vår omgivning har barn så finns typ INGA att vara spontana med ? slutar med att jag, min sambo och vår 1,5 åring sitter själva på gröningen/ i parken eller liknande och äter vår middag, tar kvällspromenaden eller vad som helst ?

    Svara

    • Egoina

      |

      Ja!!! ??? Bra! Nu är vi det!

      Svara

  • Tove

    |

    Känner igen mig i allt du skriver. Blir otroligt osäker när jag känner av någons sura/tvära/irriterade vibbar, och även om jag med tiden lärt mig att det väldigt sällan handlar om mig eller något jag gjort – så får det mig ur balans på en gång.
    Är också så orolig för att vara till besvär, överanalyserar och tolkar situationer enligt eget tyckte. De sociala koderna har jag också hanterat som du, jag gör hellre för mycket än för lite. Kommer hellre med en för stor blombukett än inget alls, typ.

    Fint ändå att se någon som utåt sätt verkar vara så självklar och naturlig också bjuder på det som pågår på insidan.

    Svara

    • Egoina

      |

      Så skönt med igenkänning! <3

      Svara

  • Jennie

    |

    Du får hänga med oss föräldralediga ??

    Svara

    • Egoina

      |

      Jaa eller hur! Så typiskt att två av mina föräldralediga vänner har börjat jobba igen.. 🙂

      Svara

  • Johanna

    |

    Har också bara några få utvalda som är mina närmsta vänner men utökar gärna. Kan du inte ha ett hitta vännerinlägg igen i samband med detta? ? Känns som att det är många likasinnade här.

    Svara

    • Tove

      |

      Ja! Ett till vännerinlägg hade jag jättegärna velat ha!

      Svara

  • Linda

    |

    Åh vad jag känner igen mig i svaret på ”återkommande vänproblem”, om att uppleva att ett nej från en vän kan vara en en hint om att hen inte vill umgås med mig! ? Vad skönt att höra att det inte bara är jag som tänker så ?

    Svara

  • Robert

    |

    Det var intressant. 🙂 Skönast att umgås med folk som inte är så noga med sociala koder, haha. 😉

    Svara

  • Sara

    |

    Känner verkligen igen mig i det där med att vara till besvär! Det problemet har jag nästan alltid haft.

    Svara

  • Jessica

    |

    Jag är också dålig på sociala koder. Har egentligen inga problem att umgås med nya människor men jag kan lätt bli missuppfattad. Jag syns, hörs, avbryter folk, kan börja prata med någon bredvid mig om en person berättar något för alla. Detta är inte för att vara oförskämd eller något personligt, jag är uppväxt så haha. Är uppväxt i en bullrig familj, vill du få prata får du prata högre än någon annan. Kan vara flera konversationer igång på en gång. Blir någon stött av att ingen lyssnar så ropar vi det rakt ut.
    Lite dumt, men det är så jag är van att leva hehe.. alla i min familj är även superhetsiga och gillar debatter.

    Men något man inte kan ta ifrån mig är att jag är superbra på att höra av mig. Hör av mig varje dag till min klick (en liten, men bra klick) inte bara för att fråga om man ska ses utan allmänt. Så jag tror mina vänner känner sig sedda, hoppas det iaf! 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha love it!

      Svara

  • Anne

    |

    Åh alltså hatar dem känslan när man är i en storgrupp och säger något med ingen responsar om man säger något? varför är det så egentligen? ? Gör folk så för att de inte bryr sig om vad man har att säga tro?
    Har ju hänt ett par gånger , är väldigt social och gillar att prata med folk med just att detta kan hända drar jag mig för oftast att säga något i en större grupp för är rädd att inte ”bli hörd” typ ..
    Och hatar när man sitter i en grupp med ytligt bekanta och alla slänger ut sig saker hej vilt men man själv får aldrig en syl i vädret .. är man med sina kompisar kan man ju med att avbryta och ta ton för att bli hörd men inte lika lätt med folk man inte känner .. jag brukar alltid försöka se och höra alla i en grupp men tydligen känner inte alla så ? Haha blev kanske en flummig kommentar här nu men tyckte det var roligt inlägg och fick mig att reflektera också ??

    Svara

  • Emma

    |

    Åh vilken rolig lista, den ska jag sno! 😀 Känner igen mig i det där att man inte vill vara till besvär, undra var det kommer ifrån? Annars tror jag som du skriver att många vänskapsrelationer är kopplade till en viss period i livet/aktivitet och att det kanske faller sig naturligt att när en epok i livet tar slut så försvinner också en del av vänskapen, även om det kan kännas sorgligt i sig.

    Svara

  • Ebba

    |

    Jag tror jag aldrig har kommenterat här (?) men jag är lite vilsen!
    Jag börjar på universitet till hösten och har ingen aning om vad man bör va. Kan inte du ge lite tips? Tex vad som är bra att ha, vilken väska som är bra för studenter osv.
    Jag älskar din blogg och att du har fötterna på jorden, blir alltid så glad att vara här inne, kände igen mig i din lista också.
    Men nu blev min kommentar lång ? men kom gärna med tips!

    Svara

    • Egoina

      |

      Angående väska vet jag inte, men det viktigaste är egentligen: möjlighet att anteckna. Papper & penna eller dator är upp till dig. Om du kör old school tipsar jag om överstrykningspennor, pennor i olika färger, post-it osv. Det gör det enklare (och roligare : )) ). Sen behöver du såklart Word på datorn och kanske PowerPoint och Photoshop (beroende på vad du pluggar). Tack vad glad jag blir <3

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv