Tankar om framtiden och om bloggandet inte fungerar

Jag fick en fråga:

Vad gör du om ditt heltidsbloggande inte fungerar, eller vad är dina tankar om framtiden?

 

– Haha, alltså jag läser det här om att min satsning ”kanske inte kommer fungera” lite här och där och tycker det är så lustigt. Ni inser att jag har försörjt mig på detta i typ 7 år va? Jag fick inget studiestöd, tog inget lån och hade inte överhuvudtaget behövt ett heltidsjobb, men tog det ändå för utbildningen och mitt CV’s skull. Låter jag dryg nu? Jag vet att sånt här är provocerande att prata om. Jag tjänar ju absolut inte på nivå med Kenza eller Blondinbella om någon mot förmodan skulle få för sig det ; )) Men jag tjänar helt okej och har gjort i många år nu. Så detta är ingen ny satsning ur den synpunkten. Det är klart att det skulle kunna gå dåligt, exempelvis om folk skulle sluta läsa bloggar eller liknande. Men min tanke var aldrig att ”bli större”, det behöver jag inte.

Vad gäller tankar om framtiden så kan jag och vill jag inte göra det jag gör nu för evigt, det hade blivit extremt långtråkigt. Men jag jobbade ungefär 12-14 timmar om dagen i två år och var så fruktansvärt nära att bli utbränd. Det kan man ju inte göra i längden. Jag behövde välja mellan heltidsjobbet eller bloggen och jag valde bloggen. Jag har en enorm fördel och privilegium som kan göra en sån grej. Min vardag idag är betydligt lugnare och jag jobbar i genomsnitt 6-8 timmar om dagen (om man räknar med helgen). Jag börjar känna mig som mig själv och jag är en mycket bättre vän, flickvän och människa. Bara en sån grej att jag kan sitta i soffan på kvällen, har nästintill lediga helger om jag planerar bra, eller att allt jag gör inte är stressigt. Jag är så tacksam över mitt nya liv och att jag har möjlighet att ta denna ”paus”.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad framtiden kommer bära med sig för mig. Jag kommer dra igång ett projekt till hösten och förutom det vill jag satsa mer på mitt skrivande. Det ultimata hade kanske varit att ha ett deltidsjobb. Jag ska hålla ögonen öppna för det när jag läkt ordentligt psykiskt och fysiskt och känner mig tillräckligt uttråkad, haha. Jag kan även tänka mig en heltidstjänst OM det är drömjobbet, men det betyder ju samtidigt att måste skära ner rejält på bloggandet och annat jag gör, så måste det vara värt det och inte som på mitt förra jobb där det inte fanns någon framtid. Jag tänker inte offra det jag byggt upp för ingenting.

Just nu försöker jag dock leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Jag är extremt tacksam över att jag har möjlighet att göra såhär och jag är ännu mer tacksam över att jag stoppade i tid och att NI reagerade på varningstecknen. Visste ni att jag sade upp mig nio dagar efter detta inlägg? Jag hade antagligen kört slut på mig själv om det inte vore för er. Tack för det! Ni tackar ofta mig för saker, men det är jag som ska tacka er. Jag har haft er på min sida i tio år nu och ni ska bara veta alla gånger ni tröstat, peppat och räddat mig <3

 

0

Kommentarer (37)

  • A

    |

    Samma hände för mig med bussen även att jag aldrig visste om jag sovit eller varit vaken hela natten och om jag gick eller tog bussen till jobbet 10 minuter innan ifrågasättandet. Efter det blev jag sjukskriven och jag kan fortfarande bli rädd att jag ska hamna där igen. Gillar inte tanken och skulle verkligen hata mig själv att jag satte mig i den situationen igen.

    Mvh 26åring som tvivlar på vart världen är på väg med alla krav i jobbsammanhang och samhället

    Reply

    • Lisa

      |

      Samma här. Har pluggat hela livet och blev uppsagd efter fem dagar på det nya jobbet för de kom på att de hade inte tid och jag kom i fel sammanhang.

      Mvh arbetslös 30 åring som inte orkar leva i nuet längre.

      Reply

      • ab

        |

        Vad jobbigt, hoppas du får något nytt snart. Jag känner igen den frustrationen när man har fixat med jobb och mattan plötsligt rycks undan.

        Reply

        • Lisa

          |

          Hoppas jag med men det verkar inte så. Alla säger nej och det är stillastående och jag bara suckar för det känns som en del av vardagen nu.

          Reply

  • Julia

    |

    Helt rätt!

    Reply

  • Anna

    |

    Jag blir så glad av att läsa det här. Själv stannade jag inte innan väggen kom emot, precis så absolut och hårt som metaforen beskriver. Jag har stått med bilen på parkeringen, framför vår parkeringsruta, och glömt hur man parkerar (inte ens fickparkering utan bara nosen in). Jag har misslyckats med att vika kläder in i skåpen för att jag glömt i vilket rum mitt klädskåp var. Jag glömde vardagliga ord och kunde inte för mitt liv komma ihåg vad mjölk och barnvagn hette. Kallade dem för banan och buss och insåg misstaget när ungarna skrattade. Dagen väggen kom emot grät jag bara av utmattning. Tog mig till en sjukskötare som skickade mig till läkare, har läst efteråt att jag var förvirrad och gråtit. Förstod ingenting själv. Detta var i april 2016. Jag är fortfarande sjukledig. Jag är yngre än dej och har två barn, varav den äldre har en kronisk sjukdom som inte tillåter hjärnan att ta paus, så tiden för att mina ”stressfrakturer” i hjärnan ska läka känns oändlig.

    Jag har läst din blogg i ganska många är och är så genuint glad för att du inte sprang tills väggen kom emot. Jag är också riktigt imponerad av att du kunde ta till dig av kommentarerna och själv hitta ut ur spiralen. Go You!! Tack för att du delade med dig <3

    Reply

    • Nilla

      |

      Åh all kärlek till dig! Kram ❤️

      Reply

  • Mli

    |

    <3

    Reply

  • Rebecca

    |

    Jag är jätte glad för att du gjorde det tuffa beslutet och nu mår bättre 🙂 Jag tror också att det kan hjälpa andra att förstå att man måste ta en paus innan det har gått för långt. Konstigt hur svårt de kan va att märka att man jobbar för hårt, man vill lätt bara kämpa på lite till och lite till…

    Angående bloggen kan jag inte förstå hur det skulle kunna gå dåligt, din blogg är ju den bästa! Alla inlägg är väl skrivna och intressanta. Det bästa är att man lätt kan känna igen sig och alltid mår bra av att läsa den. När man läser andra bloggar kan man ofta känna att ens liv är tråkigt i jämförelse när man kollar på bilder från alla lyxiga utlandsresor etc. Det kommer de flesta ändå inte kunna uppnå. När man kollar in på din blogg kan man istället tänka att ”det där ser roligt ut, det kan jag ju också göra”. Dessutom får jag ofta skratta högt till dina inlägg, vilket inte alls är lika vanligt på andra bloggar! 😀

    Blev lite längre kommentar än jag tänkt mej, men sammanfattningsvis vill jag bara tacka för en fin blogg <3

    Reply

  • Felicia

    |

    Helt rätt att du sa upp dig i tid! Tycker din blogg är jättebra och har läst i flera år.
    Det jag (det gäller bara mig personligen) saknar nu är väl dock lite av det du fyllde bloggen med tidigare och igenkänningen med att ha jobb, pendling och inte alltid få tiden att räcka till. Din nisch. Tycker absolut inte att man ska sträva efter att vara sönderstressad, men innan du blev som mest stressad (tror jag?) skrev du så bra om det vardagliga. Det är väl därför jag inte läser Kenza, Blodinbella m.fl. för att jag inte relaterar till dem och är ganska ointresserad av att läsa om deras liv för att det är så långt ifrån mitt eget.
    Detta är ingen kritik och jag vet att du inte har bett om att få min åsikt, men jag är en trogen läsare och ville bara dela med mig av mina tankar 🙂

    Reply

  • Sofia

    |

    Ser absolut inte varför folk tvivlar, du är grym. 🙂

    Reply

  • Sara

    |

    Haha kul person som trott att du just börjat tjäna lite på din blogg. Du gjorde helt rätt i att säga upp dig från ditt andra heltidsjobb, så fint att se att du verkar må bättre Gillar att tom dina sponsinlägg fortf är med din personliga touch och reflektion. Du kanske inte är stor som Kenza / Blondinbella men du jobbar minst lika hårt och är roligare för att en vanlig okänd som mig känner igen sig

    Reply

  • Vanessa

    |

    Så jäkla bra att du lyssnade på kroppen!

    Reply

  • Julia

    |

    Du är grym! ❤️

    Reply

  • Sabina

    |

    Det märks att du mår bättre nu och jag är glad för din skull att du kan ta den här tiden och satsa på bloggen. 🙂 Och jag älskar att din blogg finns som en motpol till alla flashiga bloggar där det bara handlar om klädinköp och resor! Det känns tryggt och mysigt att komma in här så jag hoppas verkligen att du inte tar åt dig för mycket av kommentarerna om att du inte kommer kunna fortsätta leva på bloggen, för jag tror nog att det är många som känner som jag.

    Reply

  • @inredningsdesign

    |

    Lite udda fråga… Brukar man fråga hur någon tänker kring om ens yrke inte kommer ”fungera”? :/

    Btw, en komisk sak. Har dig (och fler bloggare/Instagrammare) på min Snapchat och ibland så svarar jag på en rolig snap. Insåg dock idag att ni inte kan se mina svar om ni inte följer mig. Så där har jag skickat en massa i onödan hahaaa. Ganska mobbad av mina vänner som kom med upplysningen.

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha! Har gjort samma faktiskt. Vad heter du där då? 🙂

      Reply

    • Decdia

      |

      Men vaaa!?! Konstigt att instagram inte upplyser en om att ”ditt svar kommer inte att synas”. Fasen, jag har ju gjort precis som du!

      Reply

  • Emma

    |

    Jag tror att kommentarerna kommer ifrån att folk fortfarande inte ser på bloggande som ett riktigt jobb liksom. Det är som att yrkesarbeten är det enda ”riktiga”. Själv är jag historiker och folk frågar konstant vad jag ska bli på riktigt?! Äe, skönt att du börjar komma på banan igen 🙂

    Reply

  • Petra

    |

    Vad härligt det är med människor som lever det liv dom vill göra och kan göra! (Så länge det inte skadar andra) Du verkar vara en härlig jordnära tjej med fötterna på jorden. Tycker om din blogg som jag läst i många år nu. Den enda jag läser regelbundet. Tack för det!

    Reply

  • Sofia

    |

    Äsch, även om folk slutar läsa bloggar så kommer din leva kvar! Det bestämmer jag. 🙂 Och du har ju alla möjligheter i världen att hitta ett annat kul jobb om nu bloggvärlden skulle dö ut. Du har både utbildning, talang och ett stabilt varumärke.

    Du som skriver bra och har så mycket vettiga tankar, har du någonsin funderat på att skriva böcker? Du har ju verkligen en förmåga att nå ut till många och många relaterar till det du skriver.

    Reply

  • Amanda

    |

    Skitbra att du sa upp innan det gick så långt!

    Själv körde jag på enormt tills jag kraschade efter jul. Var sjukskriven till för ett par veckor sen. Nu har jag precis börjat praktisera på halvtid. Det känns skönt att vara på banan igen. Håller tummarna att det håller i sig <3

    Reply

  • Robert

    |

    Alltid lika svårt att ge bra svar på ”allvarliga” inlägg märker jag. 😉

    Reply

  • ab

    |

    Går man också runt och slentrianmässigt frågar arbetstagare vad de ska göra om företaget där de arbetar läggs ner? Försvinner jobbet eller blir olönsamt så får man ju hitta på en ny lösning och det är så klart bra att ha ekonomisk buffert (om man kan) men inget blir bättre av att man ständigt oroar sig för ”what if”.

    Reply

    • Egoina

      |

      Haha eller hur! Ska börja fråga sånt 😉

      Reply

    • Lovisa

      |

      Hahaha! Så bra liknelse på en fråga som egentligen är ganska oförskämd 😉

      Reply

  • Karina

    |

    Hoppas verkligen du aldrig lägger ner bloggen! 🙂

    Reply

  • M

    |

    Vill bara säga att jag älskar din blogg!! <3

    Reply

  • Sanna

    |

    Din blogg är den bästa och den enda jag väntar på att få läsa varje dag! Men undrar bara: blir inte din förra arbetsgivare lite ledsen över i vilken ton du talar om ditt förra jobb? 🙁 jobbigt var det garanterat med pendlandet och allt annat, men tycker bara att det är lite synd 🙁

    Reply

    • Egoina

      |

      Förstår inte riktigt hur du menar, men det tror jag inte. Om du syftar på att jag skriver att det inte fanns någon framtid där så är det bara fakta. Eftersom min kollega skulle komma tillbaka från föräldraledighet så skulle jag på ett sätt ”gå ner i tjänst” eftersom hon (såklart!) skulle få tillbaka sitt jobb som jag i princip gjort under tiden. Och att bli nedgraderad till marknadsassistent i det läget var jag inte intresserad av, iaf inte när det gick ut över annat jag byggt upp. Det förstod min chef fullt ut, men tyvärr kunde hon inte göra något åt det.

      Reply

  • Lovisa

    |

    Det verkar som att du tog helt rätt beslut! Jag tycker att du är fantastisk modig och en bra förebild för andra genom att du går ut med hur du mådde, tror att det kan hjälpa andra som är i liknande situationer att bromsa i tid. Jag har precis tagit examen och kommer att ge mig in i en bransch där det är vanligt att gå in i väggen efter bara några år och jag är en typisk ambitiös duktig flicka så jag ska verkligen försöka vara uppmärksam på tecknen för utbrändhet. Jag har svårt att se hur ditt bloggande inte kommer att funka när det har gjort det i typ 10 år. Du kommer i vart fall att ha en trogen läsare kvar i framtiden 😉

    Reply

    • Egoina

      |

      Ja, det är så viktigt! Var inte en duktig flicka! Ingen tackar dig i slutändan ändå. Kram <3

      Reply

      • Annao

        |

        Oj! Nu måste jag nog säga emot lite…
        Var ABSOLUT en duktig flicka! Vi duktiga flickor kan gå hur långt som helst, men det kräver en del av oss men framförallt av våra chefer när vi är ute i arbetslivet. Läs Birgitta Ohlssons ”Duktiga flickors revansch”! Har fått en helt ny syn och förståelse för mig själv och vad jag behöver för att lyckas.

        Det är inget fel att vara en duktig flicka, och det är dags att det blir en positiv laddning på det ordet.

        Däremot håller jag med om att ingen tackar dig om du går in i väggen. Så läs ”Meningen med hela skiten” av Nina Åkestam för grymma tips på hur du håller väggen borta. Mitt bästa därifrån är att tänka och ta beslut utifrån ”vad vill jag kunna berätta för mina barnbarn?”

        Reply

  • Veronica

    |

    Du har gjort helt rätt, heja dig <3

    Reply

  • Patrik

    |

    Följt din blogg i flera år och kommer aldrig sluta! 🙂

    Reply

Lämna en kommentar

Arkiv